Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Senaste inläggen

Av Lina - 26 september 2011 11:59

Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe.


Den här bloggen får ligga kvar här som ett arkiv. Åtminstone tills jag vet hur jag på ett enkelt sätt kan flytta över alltsammans till hundtranaren.se.


Hoppas att ni hänger med till nya platsen. Den hittas på www.hundtranaren.se/blogg.

Av Lina - 23 september 2011 15:42

Vill bara nämna att jag har ett helt nytt täcke, Back on Track, 74 cm, till salu. Jag lyckades beställa ett alldeles för stort täcke, och säljer det därför nu på Tradera. 


Länk till annonsen


Bild framletad på nätet för att illustrera modellen.







Av Lina - 21 september 2011 15:19

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.


Vi har under kursens gång pratat en hel del om belöningar. Om vad det är och hur man vet att man har en bra, fungerande belöning. Det här är långt ifrån självklart för alla, och behöver repeteras emellanåt.


En av deltagarna har verkligen förstått det här, på ett sätt som är ganska ovanligt bland så oerfarna hundägare, och jag vill bara dela med mig för att liksom sätta igång fantasin. Vad kan man egentligen använda som belöning?


Tjejen har en border collie som gillar en hel del saker. Tidigare hade hon använt mest godisbelöningar, men under de två senaste veckorna har hon jobbat med belöningsutveckling, och t.ex tränat fotgående med ett "varsågod" till en potatishink utanför grisstian (!). Jag vet inte riktigt vad det är med hinken som hunden gillar, men gillar den gör hon tydligen :) Hon har också använt att få springa in och hälsa på grisarna som belöning. Hunden gillar sina griskompisar också. Och hon har också utnyttjat sin pappa som hunden älskar, genom att låta hunden få jobba lite, för att få varsågod att springa och hälsa och leka med pappa.


Ibland upplever jag det som lite trögt att få igång deltagare att faktiskt våga testa och klura kring belöningar, men här sitter absolut ingenting fast. Helt underbart om du frågar mig! :)

Av Lina - 18 september 2011 18:17

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.


Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer. Jag hoppas att kursen kan bli av i vår, eller möjligen redan i vinter någon gång.


Om du är intresserad, skicka ett mejl till mig på lina@hundtranaren.se. Detta är då ingen bindande anmälan, utan en intresseanmälan.


Info om kursen
Såhär skriver Åsa om sin kurs på Canis:


Har din hund problem med att slappna av runt andra hundar? Känner du att den är uppmärksam på allt annat än dig, har svårt att varva ner, och svårt att koncentrera sig? Eller har du en "arbetsmaskin" som lätt går upp i stress och för hög aktivitet i träningen? Då är detta kursen för dig! 

Under två intensiva dagar får du lära dig grundläggande avslappningsövningar och uppmärksamhetsövningar. Du lär dig att läsa din hund, att hitta rätt aktivitetsnivå, och hur du maximerar din träning för att din hund ska vara uppmärksam på just dig. 
Du får också en teoretisk genomgång av klassisk betingning, klickerträning/beteendevetenskap, hundspråk, och hur du lägger upp din träning för långsiktiga resultat. 

Kursen bygger enbart på klickerträning och positiva metoder! Målet är bättre förståelse, djupare kontakt, och effektivare samarbete - och att ni sedan ska kunna jobba vidare på egen hand.

Av Lina - 31 augusti 2011 15:53

Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för nära ibland, men lyssnar och viker ut direkt när jag ber honom. Vilken underbar känsla efter att ha haft en tokig och döv galning där inne för bara några veckor sedan!


Andra passet blev svårare. Vi hade tränat mycket på att vända håll, och fåren, särskilt en tacka, fick nog för sig att Zaphod var en liten mes som inte vågade sig runt ordentligt. Jag fick därmed i uppgift att just låta honom gå runt helt och hållet oftare. Men se det tyckte inte surtackan var någon bra idé alls, utan hotade honom genom att hoppa fram och stampa. Jag var otroligt nervös. Jag såg framför mig hur Zaphod skulle svara upp och säga ifrån för hårt. Men det gjorde han inte. Istället blev han liten och hjälplös, och vände hos tackan varje gång för att slippa obehaget.


Det blev jobbigt, men Karin instruktör hjälpte mig. Hon puttade undan tackan med en stav när Zaphod var nära, som för att lura henne att det var han som sa ifrån. Det hjälpte lite, men han vågade fortfarande inte gå runt. Jag fick då i uppgift att vara envis och "bränna mark" när han gick fel, och faktiskt på så sätt tvinga honom runt. Det tog en bra stund, men tillslut gick han. Och vad härligt det var att se honom! Han växte flera centimeter när han lyckades. Och det finaste av allt var ju att han lyckades flytta fåren utan att vara stygg - bara genom att gå på.


Efter detta första lyckande, fungerade det finfint. Surtackan gav vika och flyttade sig, och hans självförtroende lyste.


Det är så himla svårt med vallning! Jag kommer ofta på mig själv med att bli förvirrad. Inte bara för att det går runt, bokstavligt talat, men ofta också för att jag inte riktigt har känslan för hur det går till än. Jag behöver stanna upp och tänka, fråga. Men det är väl som med allt nytt - man behöver träna på saker för att förstå dem. Och det gäller väl både människor och hundar.


Men jag är väldigt glad att jag inte gav upp för ett par veckor sedan när alltsammans bara kändes omöjligt och hemskt. Att jag tog tag i träningen på egen hand och började testa mig fram. Och att nu börja se resultat av detta. Det ger även mig självförtroendet tillbaka.

Av Lina - 29 augusti 2011 20:24

Vi har kommit in i en bra rutin vad gäller vallningen, och kommer iväg åtminstone två gånger i veckan utöver kurstillfället på tisdagar.


Idag var jag och Annica med Ymer i hagen igen, och jag tror att vi båda fick lite huvudbry efter träningen. För min del handlar det om lyxproblem jämfört med problemen jag haft tidigare.


Duktiga Annica med Ymer  


Jag tränar nu i en liten, liten fålla. Går runt, och när han ser fin ut, släpper jag kopplet och backar runt flocken så att vi hamnar i balans. Därifrån vill jag sedan möta honom så att han rör sig in i balans igen, och variera vilket håll jag går åt.


På kursen i tisdags gick detta jättebra, men när jag tränar själv... inte lika bra. Han vill gärna gå rakt in mot fåren, eller till mig. Jag tror att han är lite osäker stackarn, och ett av träningsfåren är lite tufft och utmanar honom. Det är inte alltid han vågar stå kvar, utan verkar söka stöd hos mig. Hon är inte alltid sådan, tackan, men idag var hon värre än vanligt.


Jag körde därmed bara ett pass idag. Det känns bättre att ta upp problemet på kursen imorgon och få ordentlig hjälp med det, än att lära honom fel saker. Som jag gjorde idag, tillslut, när jag tänkt med hjälp av snälla Annica, var att helt enkelt hämta upp honom när han gjorde fel, och börja om från början. Rätt eller fel, ingen aning, men det var liksom det enda vi kom på.


I eftermiddag tog vi oss en vända till klubben för första gången på jag vet inte hur länge! Pejla fick leka lite, och Zaphod fick testa på att träna rutan - något vi inte gjort på evigheter. Det satt ganska långt inne, och vi fick gå tillbaka till ruta ett, så att säga. Men det var kul och han var med på noterna, och jag fick mig nog en liten boost för lydnadsträning igen!


På onsdag startar jag upp en kombinerad valp- och grundlydnadskurs på klubben, så jag fixade med lite papper inför detta också när vi var där ute. Ska bli så kul att hålla kurs igen, det var nästan ett år sedan sist!

Av Lina - 24 augusti 2011 16:48

Igår var vi på vallningskurs igen. Jag fick visa instruktören hur vi jobbat under veckan, där jag helt enkelt tänkt shejping - bara låta honom gå mot fåren när han är lugn, och att stanna vid minsta hets.


Ett problem vid den här träningen har förstås varit att jag inte alltid kunnat låta honom göra rätt. Ofta har han velat gå runt flocken, för att hamna i balans, men eftersom jag haft koppel på har det inte gått. Detta är jag medveten om, men har helt enkelt struntat i det, och låtit hans mentala läge varit överordnat allt annat.


Första vändan i hagen igår gick vi i en 25:a, så som vi gjort under veckans träning. Jag hade först ett kort koppel, men har förlängt det och låtit honom vara längre och längre ifrån mig ju bättre det fungerat. Igår hade jag det långa kopplet.


Vi visade instruktören, och jag var nervös. Han var hetare när vi kom till kursen, än han varit i träningshagen. Men det gick så bra! Han har ett helt annat fokus, och jag tror att mycket kommer av att han inte längre är lika osäker på fåren. Jag tycker mig ofta se att han "anfallit" när han kännt sig trängd, något som sedan har gått över i jakt när han fått fart på fåren. Anfall är bästa försvar, liksom.


Men så var det alltså inte igår. Vi gick lugnt omkring i 25:an och han fick välja själv hela tiden hur han skulle gå. Han hörde mina "lägg", och fick komma upp igen direkt. Några få gånger stoppade vi upp när jag tyckte att öronen blev för glada ;) Men det var ingenting. Det kändes bara skönt. Som om han fattat vad det går ut på.


Andra vändan gjorde Karin mig ännu mer nervös. Hon gillar att utmana ödet mer än jag i de här situationerna. Hon tyckte helt enkelt att han betedde sig såpass fint att vi skulle våga släppa kopplet. Vi gick då runt i en minifålla, och när han gick fint, släppte jag och backade runt flocken så att vi hamnade i balans. Och även detta gick bra.


Men det var trångt där inne med 6 får, så jag fick så småningom hoppa ut på utsidan, där det gick väldigt bra att träna balans. Han söker den automatiskt jättefint när jag möter upp på sidorna.


Herregud vad jag kämpat med detta sedan i våras, och att jag nu verkar ha kunnat lösa det på ett så enkelt sätt.


Vi är förstås långt, långt ifrån något som liknar riktig vallning, men vi har kommit en bit på väg i grundträningen, och jag känner mig stärkt och taggad att fortsätta! :)



Jag utanför fållan. Zaphod har lagt sig i balans (han syns lite dåligt där i skuggan, men han ligger där). Jag går åt höger och vänster, och han söker balansen. Nervöst, men det gick väldigt, väldigt bra! :) Foto: Annica Hjelm

Av Lina - 18 augusti 2011 14:22

Idag åkte jag och hundarna tillsammans med Annica och Ymer till våra snälla kurskamrater Göran och Kari. De har köpt ett gäng får från vår instruktör eftersom de får de redan har inte är så bra att valla på.


Fokus för mig idag var att allt skulle vara lugnt. Ingen stress, inget hets. Planen var att ha Zaphod i koppel, och bara låta honom gå när han var lugn.


Det var en bra plan. Och för mig så känns det som om det är i den här träningen vi har möjlighet att komma framåt. Det skulle säkert se helt meningslöst ut för många, men mja, jag tror att det kan fungera. Det blir som shejping, något han är van. När han gör rätt, får han gå mot fåren, och rätt är här att hålla sig lugn.


Det blir lite svårt när han vill gå runt, för han gör ju egentligen rätt kan man tycka. Och visst - det är rätt att tänka runt i många av de här lägena, men runt med den intensiteten blir fel i det här läget. 


Ett träningspass av den här typen kan se ut såhär. Vi går in i hagen, jag håller honom i koppel. Vill han för mycket står jag bara still och håller honom i kort koppel. Tillslut sätter han sig eller lägger sig. När han ser lugn ut släpper jag efter kopplet så att han inte har något motstånd. Efter en stund börjar vi gå tillsammans. Minsta lilla tendens till att han hetsar upp sig, och vi stannar. Jag låter det ta den tid det tar för honom att lugna sig. I början tog det lång tid - vi kunde stå still i flera minuter. Behövs det, pratar jag lugnt med honom och stryker honom över bröstet och ansiktet. Och allt eftersom gick det snabbare att komma framåt.


Som mest kanske vi rört oss fem meter i streck utan att stanna idag. Ungefär. Fokus har legat på lugna starter, och sedan förstås fortsatt lugna rörelser, rakt mot fåren (som en slags fösning, fast med mig vid sidan hela tiden). Det sköna med den här träningen är att det aldrig blir hetsigt, bråkigt eller stressigt. Fåren rör sig litegrann, eller inte alls. Zaphod lär sig (förhoppningsvis) att han inte vinner ett dugg på att hetsa, men att han däremot vinner allt på att vara lugn.


Det vi gör kan inte kallas för att valla. Den mest korrekta beskrivningen är nog shejping av lugna beteenden.


Jag har verkligen ingen aning om ifall det här kommer hjälpa i långa loppet, men det känns rätt i magen, och min hund ser nästan osmakligt nöjd ut efteråt (till skillnad från när det blir för hetsigt och han har svårt att koppla av efteråt). Så vi provar såhär en stund och utvärderar allt eftersom.

Skapa flashcards