Det känns underligt att tänka att jag nu har en hund som är 3 år. Igår kväll kom jag på det - att det var Pejlas födelsedag! För tre år sedan föddes hon, och bara ett par månader senare var jag hundägare för första gången.

När jag tänker tillbaka på våra första tre år tillsammans så slås jag av hur mycket jag lärt mig. Jag kunde ingenting om hundar, mer än sådant jag läst mig till, innan Pejla kom till mig. Men nu vågar jag påstå att jag kan rätt mycket! :)

Undrar hur mitt liv hade sett ut utan alla kurser jag gått, utan alla människor jag mött, utan alla vänner jag fått. Och dessutom - hur hade jag varit som människa? Utan den utveckling jag gått igenom - tänk så mycket jag lärt mig om inlärningspsykologi, beteenden, hur både djur och människor lär. Så mycket jag behövt tänka och grunna och komma fram till små, små storheter som gjort mig till en bättre människa, med en helt annan förståelse för livet.

Låter kanske lite väl djupt, men så känner jag.

Och hur hade jag varit utan allt jag gått igenom för att lära mig tävla? Jag har blivit både en hundtränare och en tävlingsmänniska.

Det ska bli så fantastiskt roligt att se vart jag är nästa år. Eller om tre år till. En sak är då säker - Pejla har betytt och betyder så oerhört mycket för hur jag utvecklas som människa. Tycker det är ganska häftigt faktiskt :)

Några bilder från april 2007, när jag fick min första hund :)

     

Vi renoverar här hemma och det ser bara värre och värre ut. Men vi lever! Och vi tränar också. Inte jättemycket, men vinterlagom skulle man kunna säga.

Har äntligen kommit igång med lite ridhusträning, och det är verkligen skönt att ha stora ytor att röra sig på. Och nyttigt att träna i miljön. Det går bättre och bättre, och hästskit är betydligt mindre intressant nu än de första gångerna vi tränade i ridhus. Nu går det liksom att träna på annat också :)

Letar i postlådan varje dag nu och längtar till nya Canis-tidningen kommer. Jag har skrivit en artikel i den, och det ska bli spännande att se den i tryck!

Hoppas få tid över att blogga lite mer seriöst om vår träning framöver, tills dess, ha det gott :)

 

Min värld just nu. Fyra sovrum, hall, tvätt/badrum ser ut såhär. Då är det skönt att få en paus i ridhuset emellanåt...

Vi har snickare här hemma och har röjt ur i princip alla rum utom vardagsrummet - huset ska få sig en rejäl ansiktslyftning och vi räknar inte med att vara klara förrän om ett par månader ungefär. Det är väldigt, väldigt rörigt och trångt, men det gäller att tänka framåt - på hur fint det kommer bli när allt är klart.

Pejla är rätt noga med att tala om när det är besök på gång här hemma. Så fort det smäller i ytterdören eller knackar så skäller hon. Jag har lärt henne att hon ska gå och lägga sig på sin plats när det kommer folk, men hon slutar ju inte skälla för det :)

Idag har det knackat, smällt, slagits i dörrar och gud vet allt, precis hela dagen. I morse skällde hon en del - mitt på dagen någon gång då och då, och fram emot fyratiden var hon tyst, vad som än lät. Jag vet att haubitering inte går på ett kick, men har höga förväntningar på vad som kan ske under den långa perioden av renovering.

Metoden går alltså ut på att hennes reaktion (i det här fallet att skälla på "signalen" knack på dörr eller smäll i dörr), inte får någon respons, och då så småningom släcks ut. Håller alltså tummarna för att hennes reaktion på dörrsmäll och annat knack ska förändras till något tystare :)

 

Tisdag och onsdag körde vi ner till Karlskoga för lyxig inomhusträning med Maria Hagström. Detta var tredje och sista tillfället i den elitsatsning jag varit med i under vintern. Snacka om att det var skönt att vara inomhus med plusgrader och konstgräs! Det blir så mycket mer effektiv träning när man kan träna precis allt. Har inget emot att träna utomhus på vintern egentligen, men det är inte roligt att frysa, och allt är ju inte heller särskilt effektivt att träna i snö heller.

Vi har fått tränat på massor under dagarna. Det var länge sedan jag kände mig så inspirerad att träna, och trots att jag vanligtvis älskar vintern, så längtar jag faktiskt till lite varmare tider när man kan vara ute hur länge som helst utan att frysa om fötter och fingrar.

Sitt i grupp och plats
På tisdagen började vi med gemensam sitt i grupp och platsliggning. Jag gjorde en sitt där jag var synlig eftersom jag inte gjort någon där jag gömt mig tillsammans med andra hundar på ny plats. Ville inte lägga på för mycket på en gång. Mitt kriterie var att Pejla skulle sitta helt still med tassarna och det klarade hon galant. Bra! Däremot ska jag börja höja kriterierna för hur mycket hon får röra huvudet. Vill ha en koncentrerad blick framåt under hela momentet, och det har vi inte som det ser ut nu.

Även under platsliggningen valde jag att vara synlig. Lite fegt kanske, men vi har inte tränat plats på rätt länge, och jag kände mig inte helt hundra på hur hon skulle agera. Bättre säker än osäker i detta läget. Hon låg bra, men vrider även här på huvudet en del. Min målbild är att hon ligger med hakan i backen i samma position hela platsen. Möjligtvis kan hon få röra huvudet lite lite, men huvudet ska hela tiden vara riktat framåt. Bara att träna!

Kedja - helhet v/s detaljer
Efter gruppmomenten hade alla deltagare valt ut en kedja av moment som vi skulle filma och utvärdera senare. Jag körde en inmarch på plan + ett fritt följ + inkallning med ställande + fjärr med stå/sitt-växlingar.

Som helhet kändes det helt ok. Hon var med mig hela tiden och hade en glad attityd. Inga tendenser alls kvar till ängslighet eller så. Härligt! Däremot hittade vi rätt mycket på detaljnivå att plocka ut och slipa till.

I fria följet låg hon för långt fram i position - vårt vanliga dilemma :) Detta har jag verkligen försökt jobba med, men inte fått till det ändå. Fritt följ stod förstås högt på min att-göra-lista under den fortsatta kursen. Dessutom har hon börjat pendla i position. Det har hon inte gjort så mycket förut, utan hållit en stadig position för långt fram. Pendlandet har kommit sedan jag börjat försöka rätta till positionen, och det känns helt enkelt som om hon är osäker på vart hon ska hålla sig.

Under inkallningen hade hon som vanligt bra fart. Det har hon liksom alltid haft. Jag tror i och för sig att farten skulle kunna bli ännu högre, men det är inget jag prioriterar just, just nu. Däremot så LA on sig på mitt ståkommando! Det har verkligen aldrig hänt förut. Det var världens snyggaste läggande (tyckte jag iallafall) - snabbt och snyggt på alla sätt och vis. Jag tror att hon pga att konstgräset var halkigt helt enkelt gled ner i ett läggande. Vi har aldrig tränat läggandet under inkallningen, så jag har svårt att tro att hon missförstod. Det blev alltså en överraskning, men på många sätt en positiv sådan, för om jag kan få till det läggandet på rätt kommando så kommer det bli kanon :)

Sista momentet i kedjan var alltså fjärr med växlingar enbart mellan stå och sitt. Vi har sedan förra gången lagt en hel del krut på ställandena och de såg riktigt, riktigt bra ut. Däremot rör hon sig framåt från stå till sitt. Jag vill ha låsta baktassar här, och har också haft det förut, men de verkar ha förändrats. Har inte lagt så mycket tid på sättandena på rätt länge, och det betalar sig nu. Kommer att lägga mycket tid på fjärren under vintern nu eftersom det är perfekt att sysselsätta sig med inomhus.

Så som sagt - en helt ok helhet, men en hel del att jobba med på detaljnivå!

Under dagarna hann vi också titta på apporteringen. Ingångarna med apport, som var det jag främst ville kika på, såg inte alls så tokiga ut som jag tidigare tyckt. Däremot behöver farten bli bättre, och där fick jag bra tips om att få upp farten under lek med boll och senare apportbock - att trigga henne lite, hålla i halsbandet, kasta bollen, och släppa när hon sliter sig och vill efter.

Vi kikade även på inkallning. Bara med ställande än så länge, och det vi kom fram till är att ställandet i sig ser bra ut, men att jag behöver öva henne i att reagera snabbare på mitt kommando. Här kan jag t.ex. jobba med varsågodövningar där jag skickar henne bakåt till en belöning - bara för att få henne mer lyhörd och därmed kunna reagera snabbare på kommandon i farten. Maria tyckte dock att jag måste se upp med vad som händer med farten eftersom den är bra nu. Jag vill inte att övningarna ska få henne att sänka tempot, och ska därför vara uppmärksam, samt varva träningen med belöning inne hos mig för bra fart.

Vi tränade även lite ruta, och äntligen har jag en klar bild över hur alla delarna ska tränas! Anledningen till att jag tränat detta moment så sällan har helt enkelt varit för att jag inte fått ihop delarna ordentligt i mitt huvud - det har liksom inte varit solklart för mig vilka kriterier jag ska ha och hur jag ska tänka kring rutan som moment i stort. Men nu känns det som om allt fallit på plats, äntligen! Som jag ser det nu har jag två stora bitar att få till - dels skick på rutan från långt avstånd med belöning framåt - detta för att lära henne att springa ut mot rutan i fart helt enkelt. Dels ska vi träna på väldigt nära avstånd och låta Pejla ta sig in i rutan närmsta väg. När hon är inne är jag noga med att belöningsplacera med bollen i mitten av rutan. Så småningom ska hon kunna röra sig innanför rutans kanter tills belöningen kommer - hon ska aldrig stanna självmant.

Det finns mer tankar kring rutan och film på de två delarna jag nämner ovan, i Fannys blogg idag.

Fritt följ
Men det stora för mig under dagarna har varit fria följet. Jag la en del pass på att träna detta, och banne mig börjar vi få fason på det igen! Och tänk så enkla lösningarna kan vara ibland! Maria är extremt duktig på att hela tiden se både helhet och små detaljer. Två enkla små tips verkar ha fixat massor av Pejlas position i fria följet - dels belöningsplaceringen - eftersom hon haft så hög belöningsförväntan från mina fickor/händer, fick jag börja belöna bakom ryggen. Dels har positionen väldigt mycket att göra med hur vi startar upp fria följet. Sitter hon i utgångsställning hamnar hon i dagsläget för långt fram redan i första steget, så när vi tränar positionen under rörelse får jag helt enkelt se till att vi startar under rörelse. Men när jag brutit henne för att hon går för långt fram, har jag liksom haft i ryggmärgen att backa rakt tillbaka till utgångspunkten, och när vi då vänt upp så vänder hon med sitt huvud framför mitt lår, och hamnar direkt för långt fram igen! Den superenkla lösningen på det här var helt enkelt att istället för att backa rakt bakåt, backa bakåt men lite åt höger, tills hennes huvud hamnar i rätt position, och då börja gå framåt.

De här två grejerna gjorde att hennes position förändrades otroligt under bara några pass! Och det här gör verkligen att jag känner mig supertaggad att fortsätta träningen av fritt följ nu! Ingångar, utgångsställning och starter måste vi givetvis också träna separat för att få positionen rätt även här.

En annan sak jag ville lägga tid på var att träna Pejla i att låta bli belöningar och störningar. En av de svåraste sakerna som finns är att ignorera människor som pratar med henne. Vi fick till en hel del bra träning på det här - både under platsliggning med hakan i backen, då Maria faktiskt låg precis bredvid henne och lockade på henne mot slutet (svansen vispade så fort Maria öppnade munnen, men hon låg kvar på slutet! :), men också under fria följet.

     

Har en väldigt kort filmsekvens från ett av passen där vi hade rätt mycket störning i form av människor. Det är synd att det inte riktigt syns hur Pejla verkligen klämmer sig in mellan Maria och mig under sista repetitionen, för att hitta sin position vid min sida. Kriteriet här är alltså att hon trots en massa störningar ska söka sig in i rätt position.

 

Tack gänget (Carro, Siv, Elin, Fanny, Thomas, och Maria förstås) för all hjälp, både med träning, filmande och fotande!

Är i Göteborg, utan hund och utan barn. Känns lite naket nästan :) Har spenderat kvällen i mycket gott sällskap och ätit mig mycket mätt på mycket god thaimat. Känns väldigt mycket som semester :)

Men imorgon blir det arbete och ska jag försöka sälja en del böcker + dela ut lydnads- och brukslathundar på MyDog-mässan. Hoppas givetvis på att träffa många vänner och träningskompisar, och att hinna shoppa lite och se på tävlingar. Är särskilt sugen på Fanny Gotts agility och Maria Hagströms lydnad - ska bli kul att heja lite på mina instruktörer :)

Har du vägarna förbi mässan hoppas jag att vi ses i monter B06:43! :)

 

Jag har lyckats boka in en i övrigt totalt fullbokad Maria Hagström för en tvådagarskurs i slutet av maj. Är givetvis jätteglad för detta! Kursen är ännu på planeringsstadiet, men jag tänkte försöka göra en uppskattning av hur många som kan vara intresserade.

24-25 maj är en måndag och tisdag, och det gäller alltså att man kan ta ledigt för att delta.

Temat på kursen kommer att vara tävlingslydnad i stort, och den innehåller både föreläsningar och praktisk träning med hund. Man kommer att kunna delta på följande sätt:

- Med hund
- Observatör, utan hund
- Enbart föreläsningar

Pris med hund kommer att ligga någonstans runt 1400 kr för båda dagarna, och då deltar man alltså i allt. För observatör blir det ca 800 kr och om man enbart vill delta under föreläsningar blir priset någonstans 4-500 kr, lite beroende på hur långa/många föreläsningar det handlar om. Mat och boendekostnader tillkommer.

Platsen är Värmland - inte helt klart exakt vart än, men det kommer att vara på ett ställe där man kan ha både teori och praktik inom samma område och gärna att boendet finns inpå knuten så att allt flyter på smidigt - inga stora förflyttningar alltså.

Temat är alltså lydnad och tanken är att det ska handla mycket om hur man blir en bättre tränare, vi tittar på grundträning och momentträning, och pratar även om hur du blir en bättre tävlingsförare.

Allt är ännu på planeringsstadiet, men jag vill redan nu undersöka hur stort intresset kan vara, för att på så sätt boka in alltsammans på ett lämpligt ställe där x antal personer får plats för föreläsningar och träning.

Möjlighet kan även finnas att man lördag och söndag innan Maria kommer, kan träffas och träna under helgen.

Så - hur många av er skulle kunna vara intresserade av detta? Att anmäla intresse är inte bindande på något sätt, utan helt sonika just en intresseanmälan. Svara gärna här, men skicka gärna också ett mejl till mig på lina@hundtranaren.se.

 

 

Det har blivit glest här mellan uppdateringarna på senare tid. Det beror helt enkelt på att jag har mycket att göra i stort, att jag fått tråkiga nyheter från flera håll som tar energi, och att jag varit otroligt trött det senaste. Jag hoppas på något sätt få en energikick av julledigheten. Håller tummarna för det.

Den här veckan skulle vi ha varit på tvådagarskurs med Maria Hagström - andra träffen på den elitsatsning jag är med i. Men min son fick tråkigt nog både halsfluss och en eländig körtelfeber lagom till detta. Och liten, sjuk kille kan naturligtvis inte lämnas ensam hemma med en kursande mamma och jobbande pappa. Och tyvärr var det kursandet som fick stryka på foten. Väldigt deppframkallande måste jag säga, och jag har känt mig rätt nere hela veckan. Men huvudsaken är givetvis att sonen får lugn och ro att bli frisk igen.

Pejla är däremot rätt pigg! Vi tränar sporadiskt när energinivån hos matte tillfälligt ökar. Kör en hel del fjärr och träning på att sitta alldeles, alldeles stilla och koncentrerad (förberedande för sitt i grupp). Lite utomhusträning i samband med promenader får vi också till, men väldigt korta pass. Dock vet jag att korta pass ofta är bra träning så det gör inte så mycket att det blir bara några minuter då och då.

Jag håller bland annat på att försöka få till fria följet bättre än det vi redan har. Det är väldigt svårt tycker jag, att sätta kriterier för fritt följ, men jag har fått tips från min käre kurskamrat Elin och jobbar vidare enligt detta. Det har nog inte gått så väldigt mycket framåt än egentligen, men jag ser planen framför mig, och det är ju som Elin brukar säga "bara att göra!"

Skriver också en del. Jobbar på diverse artiklar som jag hoppas kunna få publicera någonstans så småningom. Att skriva är väldigt roligt, och nu när jag bestämt mig för att hoppa av mitt "riktiga" jobb, hoppas jag kunna få mer tid över för frilansande skribentuppdrag. Bland annat.

Hur som helst. Vi lever och mår relativt bra, letar som sagt bara efter den där energin, men om jag känner mig själv rätt så kommer den tillbaka. Den brukar göra det :)

Har inte hunnit med bloggen så mycket det senaste, men jag har å andra sidan inte så värst mycket att skriva om i hundträningsväg. Vi tränar lite smått hemmavid och åker på elitsatsning med Maria Hagström igen nästa vecka. Ska försöka hinna med att blogga något längre om några dagar, men just nu är det mest förberedelser inför jul och jobb inför mässa med Hundtränaren som tar upp min tid.

Vill dock gärna tipsa er om att Hundtränaren just nu kör en tävling där alla hundtränarläsare har chans att vinna presentkort på kurser hos Eva Bodfäldt och Fanny Gott! Kunde jag så skulle jag själv delta, men det går ju inte förstås :)

Kika in på http://www.hundtranaren.se/tipsa.html så får du veta mer!

 

I lördags började jag min bana mot att bli instruktör. Jag har valt att gå Brukshundklubbens allmänlydnadsinstruktörsutbildning, och vi är ett rätt stort gäng från hemmaklubben + en tjej utifrån som tillsammans ska lära oss att lära andra.

Mycket av tiden den här första gången gick åt till att lära känna varandra och att gå igenom utbildningens innehåll, och det finns mycket intressant att blicka fram emot. Bland annat ska vi genomföra Allmänlydnadspasset med egen hund vilket känns lite spännande :) Vi ska givetvis också drillas i att tala inför grupp, lära oss om hundar och hur de fungerar både individuellt och i relationen med människan, problembeteenden, nosarbete mm mm.

Vi hann prata en del om människans lärande och fick prova på att hålla ett föredrag inför gruppen. Alla klarade detta fint, även om nervositetsnivån var lite olika för olika deltagare. Själv har jag jobbat som lärare och har många bra saker med mig från det, men blir givetvis lite spänd inför en ny grupp.

Det som fått mig att fundera mest efter helgen är den genomgång vi hade av SBK's dressyrpolicy. Den är framtagen i början av 2000-talet och växte väl i första hand fram för att sätta begränsningar kring korrigeringar och våld i samband med hundträning.

Jag läste igenom policyn och blev faktiskt glad över att läsa vissa saker, citerar ur den del som rubriceras Träning:

Träningen med hunden skall bygga på att utnyttja dess naturliga förutsättningar för inlärning. Detta sker på effektivaste sätt genom att belöna fram rätt beteenden.

Användandet av obehag kan leda till oönskade reaktioner, som exempelvis rädsla, passivitet eller att hunden söker avstånd.

I träningen formas hundens beteende steg för steg. Denna process ska inte forceras om man vill uppnå ett varaktigt resultat. Träningen skall planeras med hänsyn till individens möjliga förutsättningar för att lyckas.

Allt eftersom hundens förmåga att lyda ökar, läggs även sociala krav på utförandet. Detta måste dock ske successivt och anpassas till hundens kunskapsnivå och motivation till uppgiften. För ett lyckat resultat är det viktigt att hunden drivs av sin egen lust att utföra uppgiften, vilket medför att förarens sociala krav ska vara av underordnad betydelse. Kraven får därför aldrig överstiga hundens förmåga.

Jag måste säga att jag tycker att det här låter väldigt bra! Policyn har funnits i några år nu, och jag hoppas att alla SBK-instruktörer verkligen läser och tar in det som står i den. Jag upplever det dock hittills att man i samtal kring policyn ändå har en tendens att hamna i diskussioner kring korrigeringar och tillrättavisningar när problem uppstår. Jag kan tycka att det är lite synd och önskar att det hellre lades mer fokus på hur man undviker problemen, jobbar förebyggande och lägger träningsplaner för att undvika att ett problembeteende uppstår igen, om det redan skett.

Det diskuterades t.ex. kort om vad man ska göra om ens hund springer fram och biter en annan person. Personligen har jag aldrig varit med om att detta hänt på en brukshundklubb, men jag antar att risken finns att det kan hända. Många vill förstås korrigera sin hund efter en sådan händelse. Själv är jag inte säker på vad jag skulle göra. Kanske skulle situationen utlösa en korrigeringsreaktion hos mig - och då mest för att jag själv blir rädd. Kanske skulle jag bara ta min hund och skjutsa in den i bilen.

Vad jag däremot är säker på är att jag skulle ta mig en rejäl funderare på hur jag undviker att detta händer igen - jag skulle definitivt lägga upp en träningsplan, för att lära hunden hur den ska bete sig i liknande situationer - och denna plan skulle läggas upp med tanke på just de saker som står i policyn, nämligen att utgå ifrån hundens naturliga förutsättningar för inlärning, och att använda störningar som hundindividen klarar av.

Att korrigera sin hund efter att den gjort ett utfall eller i värsta fall bitit någon är kanske en naturlig reaktion. Men varför gör man som hundägare detta? Är det för att omgivningen kräver en reaktion? Eller är det för att visa hunden att man inte tolererar sådant beteende? Förmodligen både och. Men jag tänker alltid i banorna - vad lär sig hunden? I det här fallet - kan jag vara säker på att min korrigering hjälper hunden att förstå att den inte ska göra så igen? För mig är detta avgörande för hur jag lägger upp min träning! Kan jag med tanke på policyns ord Användandet av obehag kan leda till oönskade reaktioner, som exempelvis rädsla, passivitet eller att hunden söker avstånd kanske till och med misstänka att en korrigering av mig som förare, tryggheten för hunden, i det här läget, kan addera stress och rädslor hos hunden som gör att den nästa gång den är i en liknande situation stressar upp sig ännu mer än förra gången, eftersom den kopplar samman situationen med ännu mer obehag än den tidigare gjort?

När det gäller korrigeringar så tänker jag ofta i de här banorna. Jag tycker kanske att en hund som springer fram och biter en annan människa är ett grovt och ovanligt förekommande problemexempel - hundmöten skulle egentligen vara mer relevant att diskutera eftersom många fler har problem med just detta. Om jag korrigerar min hund för att den beter sig illa vid hundmöten - vad händer med hundens stressnivå? Och vad händer med hundens förväntningar inför nästa hundmöte?

Om jag istället belönar hunden vid hundmöten, innan den fått chansen att bete sig illa, vad händer med hundens inställning till hundmöten då?

 

Jag har själv inte sett sändningarna från lokalnyheterna på TV4 idag, men hittade en notis på nyhetskanalen.se - dock utan filminslag. Kanske har det inte sänts än? Kanske är det en alldeles för liten nyhet för att hamna i TV-nyheterna? Kommer givetvis att hålla koll de nämsta dagarna :) 

Hittade en bild hos Jenny på Pejla och mig när vi doggie-zen-tränar hästskit. Ni ser högen som vi går förbi där på backen :) Och även skålen med kycklinghalsar som tillslut blev den svåraste störningen att släppa med tanken. (Det ska gå att klicka på bilden för att se den större.

 

Under året har alltså jag och Pejla gått Klickertränarutbildning steg 2 hos Klickerklok. Vi började tidigt i våras med att sätta upp våra mål för året, och det sista vi gjorde igår var att blicka tillbaka på vad vi gjort under året, och fundera över hur vi klarat våra mål.

Jag hade ett specifikt tävlingsmål, och det handlade kort och gott om att ta 1:a pris i lydnadsklass 2. Och detta har vi klarat!

Men just det här målet har också inneburit att jag varit tvungen att sätta massor av delmål, som i sig har varit viktiga - faktiskt viktigare än själva slutmålet för året.

Jag har bland annat fått jobba otroligt mycket med Pejlas inställning till tävlingssituationen. Så ett delmål var att få henne trygg i situationen. Nästa mål blev att få henne att tycka om situationen - att trivas och ha roligt i tävlingslika miljöer. Detta har varit vårt stora jobb iår, och det känns betydligt mer tillfredställande att känna att det målet är i hamn. Att titta tillbaka på hur jag lyckats vända hennes rädslor till något positivt. Det är häftigt.

Givetvis har även årets slutmål inneburit en massa delmål som handlar om momentträning, och här har vi också utvecklats. Men trots att vi klarade slutmålet, så klarade vi inte alla mål inom momenten. Jag har inte lyckats lära Pejla rutan ordentligt t.ex. Och det känns lite tråkigt. Så detta med att klara stora slutmål behöver egentligen inte alltid vara det man känner sig mest nöjd över - jag hade nog varit ännu gladare om jag klarat t.ex. att lära henne delmålet rutan.

Vi pratade en hel del om målsättningar, om varför vi behöver (eller inte behöver) dem, om hur ett bra mål ser ut osv. Och jag har tänkt mycket på detta, och börjar nu se lite klarare hur jag ska kunna använda mig av målsättningar för att få träningen att gå framåt.

Fanny har bloggat väldigt bra om just det här idag, läs gärna det!

Vår sista dag rent träningsmässigt handlade för mig och Pejla till en början mycket om doggie-zen-träning på den där sabla hästskiten. Vi körde först ett pass inne i ridhuset, och det gick framåt. Men sedan ville jag inte behöva använda för mycket av värdefulla träningspass till detta, så medan de andra i min grupp körde sina pass, fortsatte jag och Pejla hästskitträningen utomhus. Det gick bra! Och nästa pass körde jag fritt följ med hästskit som störning. Använde färskfoder och råa kycklinghalsar som avståndsbelöning, och rätt snart visade det sig att avståndsbelöningen blev en mycket svårare störning än hästskiten. Helt klart bra. Och att jobba mer med att Pejla ska kunna släppa en avståndsbelöning med tanken medan vi tränar, är helt klart en sak som står på min lista över mål för träningen.

Vi körde också apporteringsträning, och här upptäckte jag ett nytt problem - det var visst inte bara hästskiten i ridhuset som var svår för Pejla, utan även det sandiga underlaget. Vi tränade ingång med apport - en medhjälpare höll Pejla och hon fick komma in med apporten till mig. Det här gick såpass bra att jag snart istället valde att titta på gripanden, och det var nu vi upptäckte att sand i munnen inte var något som Pejla uppskattade särskilt mycket. Apportbocken blev plötsligt rätt äcklig att ha i munnen. Väldigt bra att få reda på det! Där har vi ännu en sak att ta tag i, för jag vill ju kunna träna i ridhus om vintrarna. Och rätt snart såg vi även att leksaker fulla med sand de också blev motbjudande. Tänkte ta mig ner till en öde sandstrand någon dag och bara leka med bollar, för att se om det hjälper. Om vi har nog roligt tror jag nog att sanden ska bli ett mindre problem tillslut.

Vi körde även ett avslutande pass med dirigeringsövningen jag plockade med mig från Maria Hagström-kursen sist. Det gick väl sådär. Pejla var väldigt trött, och jag tror också att hon var väldigt mätt :) Rätt dålig fart, men hon gjorde många rätt. Hon sprang åt rätt håll varje gång, men testade efter ett färdigt skick att smita iväg och kolla i mittenskålen. Detta gör ju inte så mycket eftersom den är tom, men jag vill undvika det i största möjliga mån.

Tack alla underbara kurskamrater för ett härligt år! Och tack Fanny och Thomas för att ni hjälpt oss att komma framåt, både i tanke och handling. Kommer sakna våra träffar väldigt mycket.