Jag har haft bebis två gånger. Riktiga människobebisar menar jag då. Det var båda gångerna en intensiv och härlig, men jobbig tid. Andra gången ändå lugnare, säkrare. Ändå minns jag det som ett töcken.

Nu har jag en bebis igen. Ingen männsika denna gång, utan en hund. Jag har ofta rynkat ögonbrynen åt dem som jämställt hundar med barn, men jag är benägen att ändra mig lite på den punkten. Och jag inbillar mig nu att jag har en fördel av att vara mor, när jag ska ta hand om denna svarta lilla varelse med nyfikenhet i blicken. Eller så är det inte inbillning alls, bara ett rent faktum.

Min första bebis har hunnit bli sex, snart sju år. Hon är som jag, äldst i syskonskaran, och så lik mig på många sätt. Den starka viljan, egenheten, men ändå alltid med en botten av djupaste allvar. Hon vill ha uppmärksamhet och kärlek. Tar gärna hand om och går före andra. Lillebror var första projektet, och nu, nu är det valpen. Hon vill så gärna, och tar det så personligt när Pejla inte kan slappna av och bara vara, istället vill tugga kjol och hår.

Men just nu, när sambon återupptagit det gamla yrket som inspelningstekniker och spenderar helgen i inspelningsstudio, då får barn och hund somna vart de vill. Min säng är då en självklarhet för dottern. Och för hunden. (Sonen, självständig, liten och kaxig vill bara sova i sin egen). Nu ligger de där, dotter och valp, sida vid sida i min säng. Hunden sover, dottern njuter och jag, jag är alldeles varm.

 

La famiglia

20 april 2007 23:15

När Ia var liten valp konstaterade frun och jag att det var tur att vi hade haft småbarn, för det är så mycket enklare med hund då. I går, på vägen hem från kursen, slog det mig att tänk vad mycket lättare det skulle varit med småbarn om man hade haft hund först, för tänk vad mycket jag vet om hundar som jag skulle haft nytta att veta om barn också. Till exempel detta med positiv försträrkning. Mao hur man än gör, gör man fel. Eller möjligen så att hur man än gör, blir det rätt.

Jag tycker du gör helt rätt som låter barn somna i din säng. Sånt skapar trygghet, och var en självklarhet för oss. Vad gäller hunden vet jag inte om det är lika nödvändigt för att skapa trygghet, men oavsett det, är det nog mysigt. Så passa på att njuta.

http://liteavvarje.bloggagratis.se

 

Frida

21 april 2007 01:12

Näe.. jag har inte så mycket mer än en rad att skriva..;) Jag har ett underbart Skogstroll under databordet knorrandes i sömnen.. Kan nog inte säga annat än att jag är i himmelriket.. :D

http://www.afrodite.webb.se

 

Millis

21 april 2007 11:48

Visst kommer moderskänslorna fram, när man får en liten valp att ta hand om och de håller i sig när valpen är vuxen också. Mina hundar är mina tjejer, jag pratar och gosar mycket med dem och de älskar att få massage båda två.

http://millis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe.   Den här bloggen får li...

Vill bara nämna att jag har ett helt nytt täcke, Back on Track, 74 cm, till salu. Jag lyckades beställa ett alldeles för stort täcke, och säljer det därför nu på Tradera.    Länk till annonsen   Bild framletad på nätet för att illustrera m...

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.   Vi har under kur...

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.   Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....

Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...