Malin

15 augusti 2007 23:07

Oj oj oj - det var ett tag sen jag var här inne o kikade. Jisses vad hon växt ;) o det klickas för fullt förstår jag! Lycka till med fortsatt träning!

Lotta

16 augusti 2007 09:13

hej!!
Det var ett tag sen ja va här o läste,mycket har hänt ser jag.Har själv hämtat hem min lilla valp han är nu på sin 11:e vecka,allt funkar bra förutom att han e galen i min vuxna hund,han ger sig inte fasst hon visar att nu e det bra och inte när jag tar tag i honom heller,ibland går det ju men nte alltid,jag funderar på om man ska säga åt honom att göra ngt annat sitta el ligg.Har du några funderingar på hur,sen tycker jag det är lite svårt att veta hur mycket man ska träna dem när dem är så här små.MVh Lotta

Maja Antonsson

16 augusti 2007 09:47

Men se sicken rolig sida jag hittat här! och så bor du i Torsby?! Tänka sig, själv är jag eg från Östmark, bor nu i Hagfors sedan 13 år tillbaka och tränar och lever med min rottisslyngel Rex. Har också tränat mycket klicker men pga av vissa delar så "blandar" jag olika metoder, som så många andra, även om jag är emot det. Kul med klickerkurs! Jag mailar dig! Kolla gärna in hos mig så syns vi säkert då jag är i torsby o tränar en del.

/Maja
Hagfors

Hundbiten

16 augusti 2007 09:53

Kul att se dig igen Malin! :) Är inne hos dig rätt som det är och kollar av läget. Minstingen växer ju så det knakar :)

Lotta: Jaa du, jag vet inte om jag är rätt person att svara på detta - Pejla är ju min första hund och jag har därmed bara 4 månaders erfarenhet av hund... Har aldrig haft två hundar och vet inte hur det är :/

Däremot känner jag igen det där att valpen aldrig ger sig. Så var det med Pejla och barnen i början. Hon busade, drog i byxben och "klantade sig" konstant. Barnen blev rädda för henne när hon lekmorrade och ibland skällde för att få igång dem.

Provade själv med att säga ifrån, argt. Funkade inte. Det fick henne bara att gå igång mer - hon trodde ju det var lek lillpluttan.

Av allt vi testade så var det ignorerande som funkade bäst. Och om hon var övertrött och inte kunde kontrollera sig alls så satte vi henne i en valphage för att "tvinga fram" en stunds sömn. Där inne fanns inte så mycket att göra, så till slut somnade hon. Vi lät henne aldrig ligga och tugga på leksaker och sådant i hagen, men däremot tränade jag på att hon skulle gilla att vara där genom att belöna med gotta när hon frivilligt gick dit plus att jag satt där i hagen och gosade med henne när hon var på rätt humör (hagen stod alltså öppen när hon inte var där så att hon kunde komma in om hon ville).

När Pejla träffade andra hundar var hon rätt påflugen av sig. Och det var intressant att se hur mycket de större hundarna faktiskt stod ut med genom att bara ignorera. Men ibland röt de förstås ifrån, och då gav Pejla med sig.

Ang. träning av små valpar så är jag inte heller särskilt erfaren, men jag tror att det viktigaste är att leka. Det bygger kontakt. Och att social- och miljöträna. Träffa andra hundar och människor och vistas i många olika miljöer.

Kan du inte lämna en länk (om du har). Skulle vara kul att se lille valpen på bild :)

Kram
Lina

Hundbiten

16 augusti 2007 09:55

Välkommen Maja! Vad roligt att få läsare på lite närmare håll :) Ska genast kika in hos dig :)

Jenny

16 augusti 2007 11:03

Vilken mysig promenad! Så kan jag aldrig göra med Cola, han har ingen kamplust...
Kramar

Hundbiten

16 augusti 2007 13:29

Jenny: Det har inte heller Pejla haft. Jag har fått jobba upp den helt enkelt. Och det är inte sådan där kamp man ibland kan se med en riktigt kampglad schäfer. Men nu kampar hon ändå. Lite lagom sådär, än så länge :)