Igår på klubbens tävlingslydnadskurs kände jag mig ovanligt lugn. På senare tid är det mycket som fallit på plats och jag klarar bättre och bättre av att träna inför granskande ögon. Jag inbillar mig att mitt lugnare humör smittar av sig på Pejla. Och vare sig det är sant eller ej så är kontentan att det känns bättre och bättre, och det måste ju ses som positivt.

En sak som börjat fungera riktigt, riktigt bra nu är leken. Jag kan verkligen använda både kamplek och kastad leksak som belöning. Pejla blir taggad av det och jag ser det som ett stort framsteg och framför allt, ett mycket bra hjälpmedel när jag vill ha fart. Visst är ätbara belöningar fortfarande högst rankade, men det känns tryggt att kunna variera sig utan att vara rädd för att hon ska checka ut för att belöningen inte passar.

Vi testade en lite rolig grej på kursen. Jag och en annan tjej blev ombedda att byta lite och testa linförighet med varandras hundar. Det var intressant! Jag la väldigt mycket märke till hur jag själv beter mig med hundar i träningssituationer. Och vad tydligt det blev vilka "osynliga regler" man sätter upp för sig själv och sin hund. Regler som kanske inte alls fungerar på en annan hund :) Men det var väldigt roligt. Abby som min söta lånehund heter, tyckte väl att det var lite konstigt först, och hon ville inte riktigt följa med mig. Men jag sänkte kriterierna ordenligt och belönade ofta, ofta för bara kontakt, och tillslut fick jag henne med mig riktigt fint. Hon fick jaga en del efter godbitarna som jag belönade med, och jag tyckte nog att hon såg ut att ha riktigt roligt efter en stund.

Hur det gick för Pejla vet jag inte riktigt, men hon blev visst lite osäker på vad som gällde och började bjuda sitt och ligg lite hej vilt :)

Har börjat testa lite ny taktik för platsliggning. En väldigt lyckat taktik verkar det som! Pejla har haft en tendens att nosa i backen vid platsen och jag har försökt leka med sänkning och höjning av kriterier för avstånd och tid, men inte riktigt fått till det. Så jag tänkte att vi byter och angriper belöningsbiten istället. Så istället för att gå tillbaka och belöna, alternativt kasta belöning till henne, har jag under veckan introducerat avståndsbelöning vid platsliggning. Började inomhus innan matdags. Hällde upp maten då hon såg. Gick ut i vardagsrummet och la henne. Inomhus har vi i och för sig aldrig haft nosande, men jag tänkte att själva formen för belöning i just detta moment kunde vara bra att introducera i en relativt störningsfri miljö.

I veckan har jag också testat att flytta ut det hela på gräsmattan här hemma. Och nosandet har i princip upphört! Har sett till att variera när jag belönar för att hon aldrig ska tappa förväntan på belöningen. Har skickat henne till skålen direkt efter att jag lagt henne, på väg bort från henne, när jag vänt upp mot henne, på väg tillbaka och när jag kommit ända tillbaka. Även tiden och avståndet har varierat, och faktiskt även min placering - har inte alltid gått rakt ut från henne utan även sidledes och bakom ibland.

Igår testade vi alltså på klubben, och för första gången la jag henne "på riktigt". Dvs med flera andra hundar på tävlingsavstånd. Och det funkade verkligen. Hon hade kattmat på ett fat vid bilen i tankarna hela tiden. Hon låg ca 1 minut med fullt fokus på mig. Bara en gång vände hon på huvudet och kikade mot bilen. Funderade ändå på om hon verkligen hade belöningen i tankarna, eller om hundar och folk runt omkring kanske stört henne under den långa minuten. Men när jag sa "varsågod" drog hon som ett skott till belöningen. Kalas!

Jag vet inte vad man kan anse om detta. Jag tror att det kan verka konstigt för en del att jag gärna har en hund som ligger sådär med belöningsförväntan - att man kanske istället borde applicera en lugnare känsla i själva platsliggningen. Men jag tror att detta är sättet för oss - det kändes väldigt rätt alltihop, så vi kör vidare såhär.

Ikväll är det tävlingsträning på klubben och jag hoppas kunna hinna ut och köra igenom några moment. Tandvisningen är egentligen det jag känner att vi har mest problem med just nu - det är väldigt svårt för min tjej att vara stilla och låta någon kolla munnen - hon vill ju hälsa (läs klättra och slicka på den trevliga besökaren), men jag vet inte hur mycket tid jag kommer orka lägga på detta. Det borde ju gå att träna med omvänt lockande från olika figuranter. Och belöningen borde kanske just vara att få hälsa på figuranten?

Apporteringen behöver vi också jobba lite mer med för den delen! Testade igår och ser några saker som jag skulle vilja slipa till. Dels är det signalkontrollen. Hon vill gärna ta apportbocken före min signal. Men det andra, och som jag ser som ett större problem, är att när hon gripit den, sätter hon sig liksom till rätta, snett på ena skinkan. Och det har jag ingen riktigt bra plan för...

Men i stort kändes de moment vi körde igenom igår jättebra! Fritt följ, ställande och läggande under gång, hopp över hinder och inkallning kändes rätt säkert. Hon blir visserligen lite het när jag glesar ut belöningstillfällena i fria följet, men det är nog bara att jobba vidare med. Det stora där är väl att jobba med linförighet istället - JAG måste vänja mig vid att ha kopplet med i momentet...

Oj vad långt och rörigt detta blir. Nu måste jag jobba! 

 

Marta

6 maj 2008 15:29

Vad roligt det låter! Du verkar ha full koll på, ni avancerar verkligen -kul!

 

Tina

6 maj 2008 16:29

Jag tycker avståndsbelöning på platsen är det bästa för jag upplever att hundar som inte har en uppgift just nosar eller lägger sig på sidan. Dessutom är det praktiskt då man aldrig går vidare till själva lydnadsmomenten direkt efter platsen utan man kan alltid springa till bilen direkt efter. Ibland kan det visserligen vara tandvisning också så det kan man kanske träna också när man kommer så långt. Kul att det går så bra för er med momenten. Vinkade åt er när vi for förbi Karlstad i helgen.
Tina

http://workinglabs.wordpress.com

 

Hundbiten

8 maj 2008 12:18

Jaa Tina, jag håller med. Gjorde alldeles nyligen ett test att lägga plats utan att plantera tanken på avståndsbelöningen, och då var vi genast tillbaka till slapp attityd och nos efter ca 45 sekunder (vilket varit den magiska gränsen för nosande förut). Och sedan lite halvtamt läggande tillrätta på sidan som ett brev på posten :) Men genast vid avståndsbelöningen kopplar fokuset på! Så det funkar, det är väldigt tydligt.

Kan tänka mig att när man introducerat avståndsbelöningen nog många gånger, att man då kanske kan strunta i det för att förväntan byggs in i själva momentet?

 

Ina

12 maj 2008 22:26

Skriver igen=) detta inlägg var mycekt intressant för min del då jag precis har haft samma problem. Sprang vid sidan av hindret och tog apporten före kommando eller när de säger kommendera. Spännande=) Däremot tycker ja din externa belöning är utmärkt! Jag har alltid extern belöning som vi vid nästan alla pass gör någon sorts länkning med tävlingsberöm(behöer inte vara många lr hela moment varje gång utan just utan belöning på plan i mellan) och sen rusar av planen för den "heta" belöningen. Stor förväntan på dem!!

http://www.hoffemindi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe.   Den här bloggen får li...

Vill bara nämna att jag har ett helt nytt täcke, Back on Track, 74 cm, till salu. Jag lyckades beställa ett alldeles för stort täcke, och säljer det därför nu på Tradera.    Länk till annonsen   Bild framletad på nätet för att illustrera m...

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.   Vi har under kur...

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.   Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....

Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...