Direktlänk till inlägg 28 augusti 2008
Vi var på spårkurs igår. Oh my god vad det är roligt!
Vi är åtta ekipage på kursen eftersom det blev överbokat på grund av missförstånd, och igår ville vår duktiga instruktör Magnus hinna med att följa alla ekipage genom två spår var, så det tog sin lilla tid - längre än beräknat, så när det äntligen var min och Pejlas tur hade det hunnit bli mörkt och våra spår hade legat ungefär dubbelt så länge som det var tänkt; ca 1 timme och 45 minuter. Men det gjorde inte ett dugg.
Spår 1 var ett rakt spår rätt ut i skogen. Jag är ju så velig så när jag la spåret och stod i slutet kunde jag inte bestämma mig om jag skulle lägga leksak eller pinne (vi har tränat mycket på att plocka och bära på pinnar det senaste, så de är rätt värdeladdade - leksaker däremot är inte lika intressant i skogen). Jag la både en pinne och en fleecefläta för att liksom se vad hon valde.
Vi gick längs vägen och när vi kom nära spåret tog hon upp det spontant. Det hade ju legat länge, men hon hade inga större problem att följa det. Hon tappade bort sig några meter åt höger när terrängen började bli riktigt brant och stenbumlig, men hon var tusen procent fokuserad och hittade snabbt tillbaka.
Vid slutet valde hon pinnen (vilket inte överraskade mig). Jag belönade och berömde. Hon gillar verkligen att bli uppmärksammad när hon bär, så jag ska försöka utnyttja det mer.
När vi lämnade spår 1 pratade jag och Magnus om att Pejla är svårbelönad med lek. Det funkar kanonbra ibland, men ibland vill hon inte. Han tyckte att jag ska försöka jobba mer med detta, både hemmavid och i spårträningen, och jag tror att han har rätt.
Spår 2, där hade jag gått ut rakt ca 75 meter, lagt en snörboll, sedan fortsatt rakt ca 20 meter till, gjort en högersväng i mjuk böj, gått på ca 50 meter till och lagt en godisburk. Lika bra att testa lite olika saker.
Påsläppet gick lika bra som på spår 1, dvs hon tog det spontant. Det var verkligen kolmörkt och svårt att se vart man satte fötterna, men vi såg iallafall hur intensivt och koncentrerat hon spårade.
När vi kom upp till första saken, snörbollen, snurrade hon runt lite på platsen innan hon hittade bollen, men när hon gjorde det blev hon jätteglad! Hon kom farande till mig med den och ville leka!!!???
Där hade jag gått och förklarat och beklagat mig över hur svårt jag har att få henne att leka, och så bjöd hon upp till lek spontant. Jag blev så himla glad! Vi kampade lite och jag slängde iväg den en bit så att hon fick jaga. Nöjd och stolt matte!
Efter en stund fortsatte vi spåret och hon spårade lika fint den sista biten. Svängen tog hon jättebra och hittade förstås godbitsburken på slutet. Fast jag kände nog att godiset faktiskt inte var lika häftig belöning som bollen nyss hade varit, och nu är jag riktigt taggad att jobba med leksaker i spåret. Efter tips av Magnus ska jag lägga lite längre spår i veckan och testa att lägga rätt många saker i det, och vara noga med att ta paus vid varje sak - när hon engagerar sig i lek med mig blir belöningen helt enkelt att hon får ett "nytt" spår av mig, dvs att vi fortsätter spåra.
Jag tror att detta kan vara ett bra upplägg, inte minst för att öka värdet på leken!
Om någon har några tankar om detta eller andra tips kring spårande, lämna gärna en kommentar.
Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe. Den här bloggen får li...
Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande. Vi har under kur...
Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs. Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....
Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...