Frida Sundberg är en riktigt duktig hundtränare och det är alltid häftigt och imponerande att få träna för sådana instruktörer. Hennes ledord i träningen lyder som rubriken; kontroll, koncentration och motivation.

Frida lägger i början mycket tid på detta; lär hunden att det lönar sig att koncentrera sig och att vara uppmärksam på henne genom att belöna spontan kontakt och leka mycket ihop med hunden. Beroende på vad det är för typ av hund leker hon på olika sätt, och hon visade under de här två dagarna detta praktiskt på ett mycket bra sätt. Jag gillar att titta på nyanser när instruktörer visar, och på vår kurs har vi haft allt från superförsiktiga hundar till hundar som har självförtroendet på topp, och Frida är verkligen superduktig på att ”plussa på” hundarna och få även de mest försiktiga att våga ta för sig mer.

Jag förstod på någon kort diskussion vid något tillfälle att hon själv inte har så jättebra koll på klickerträning (så uppfattade jag det i alla fall) utan tror att hon har mycket av den vanliga missuppfattningen att det är klickerdosan det handlar om. Men i leken med hundarna är hon väldigt klickersk. Belönar beteenden hon vill se mer av osv, för att få igång hunden och tycka att det är roligt att leka. Bra! :)

 Det här handlar då förstås mycket om motivation – att hunden ska tycka att det är värt att vara med på våra lekar :) Men det handlar förstås också om koncentration till viss del – att lära hunden att det lönar sig att vara uppmärksam och koncentrerad på matte.

Kontrollbiten är väl den bit i hennes metod som kändes ny och främmande för mig. För här handlar det om korrigeringar och mycket aja baja och ”skärp dig”. Men jag måste ändå säga en positiv sak om hennes korrigeringar – det är ”skönt” att se en människa som vet vad hon gör när hon korrigerar. Det jag tidigare sett av korrigeringar har oftast känts som hämnd med dålig tajming, vilket gör ont i hjärtat. Frida vet vad hon gör. Hon lyckades gång efter annan att korrigera på ett sätt som vare sig gör hunden låg eller får den att tappa motivation, utan istället faktiskt koncentrera sig bättre och fortfarande tycka att det är roligt.

Det som grämer mig är dock just detta att hon är så duktig på det :) Varför? Därför att jag ser en fara i att kursdeltagare inte är lika duktiga på det. Det är så himla lätt att det blir fel – att eleven tar i för mycket, skrämmer hunden, gör den mindre motiverad och rädd. Vilket ju absolut inte får vara tanken med en korrigering. Jag tycker, att om man ska lära ut korrigeringar, så måste man vara extremt noga med att se till att eleven när lektionen är slut förstår precis vad man gör, varför och hur. Att man lär sig hela konceptet, får en djupare förståelse för vad det handlar om. Och detta är inte lätt! Frida lägger väldigt mycket vikt vid belöningar och att utveckla träningen genom lek; men det är oerhört lätt att korrigeringarna blir det första som eleven tar med sig hem efter kurs. Att man inte riktigt förstått att det är belöningarna som är det primära.

Jag är verkligen så himla glad att jag gled in på klickerfilosofin med min första hund, från dag ett. Det gör inte så himla mycket om man gör fel i klickerträningen. Visst kan du förstärka fel beteenden ibland, men så länge ingen far illa av det så är det verkligen skit samma.

Att göra fel i korrigeringsmetoder däremot… det kan ju bli riktigt riktigt illa. Jag får ont i magen när hunden korrigeras och det är uppenbart att den inte förstår riktigt varför utan bara blir rädd :( Det är orättvist. Väldigt, väldigt orättvist. Och jag kan inte heller se att det gagnar träningen, koncentrationen och allra minst motivationen på något enda sätt.

Men, däremot tar jag med mig en del av kontrollbiten att fundera över. För någon slags kontroll kanske man ändå måste ha?

Klickerträning är så svårt ibland! Går det över huvud taget att få kontroll utan att gå emot klickerprinciperna? Är jag en människa som är duktig nog att enbart förstärka rätt beteenden och på så sätt få hunden så motiverad att koncentrera sig på mig och känna sig motiverad nog att välja bort allt annat. Nej, det är jag inte, det vet jag. Och vad ska jag då göra? Även inom klickerkretsar finns olika uppfattning dels om vad som är ok, dels vad som är effektivt. Som jag ser det har jag grovt sett tre alternativ:

1.    Affirmativ träning a la min läromästare Ann-Louise Ryrvik. Belöna det du vill ha, ignorera det du inte vill ha. Använda positiv förstärkning för alla Fridas tre ledord, kontroll, koncentration och motivation. Köra massor av belöningar för frivilliga bra beteenden och så småningom sätta kommando på det. Detta ska då göra att hunden utför beteenden på kommando för att den tycker att det är roligt. Använda så lite hjälper som möjligt, men se till att göra det så pass enkelt att hunden hela tiden lyckas; höja kriterierna i lagom takt. Negativt straff (att gå miste om belöningen) används så sparsamt som möjligt. Och jag gillar verkligen det här tänket :)

2.    Klickerträning med mer negativt straff än ovan, a la Klickerklok. Här finns alla ovan bitar med, men jag lägger mer vikt vid att lära hunden ett system där den får förståelse för att om den gör fel, så går den miste om sin belöning. Även Maria Hagström räknar jag in här, och faktiskt även Frida Sundberg (minus hennes korrigeringsbit då) som använder tydliga negativa straff när hunden blir okoncentrerad (exempel: hunden sitter framför dig, du belönar när den tittar på dig, väntar ut (provocerar fram) att hunden tittar bort; du tar fram leksaken, ropar och leker själv med den, retas med den, men låter hunden missa att ta den). Här lägger vi mer vikt på att hunden ska förståelse för vad som inte lönar sig, genom att göra det tydligt för hunden att den går miste om en belöning. Klickerklok har mycket av detta tänk också – här vill man ha fram supermotiverade hundar som älskar att träna, och blir det fel/okoncentration osv, består det negativa straffet i att man inte får vara med och träna längre; hunden går miste om chansen till belöningar.

3.    Blanda in positivt straff i träningen. Det vill säga göra det obehagligt för hunden när den gör fel. Typ Frida Sundberg på bilden ovan med flatcoat Rocky där hon tar tag i hundens kinder och muttrar på den, håller den fast tills den slappnar av, långsamt sätter ner hunden, släpper, reser sig, inväntar spontan kontakt för att då sätta igång en rolig lek. Eller genom att rycka hunden i kopplet när den tittar bort. Eller att lära hunden ett ”nej” som betyder hot om obehag, att använda när hunden är ”olydig”.

Punkt 3 går bort för mig. Jag vill inte blanda in obehag i träningen. Jag tror säkert att en hund som är van detta funkar i träningen och tycker att träning kan vara roligt trots att det ibland blir obehagligt. Men jag vill inte ha det så. För jag är så superövertygad om att det går att få hunden koncentrerad och motiverad utan det här. Jag har under mina senaste år sett så många exempel på att det funkar precis lika bra utan korrigeringar i träningen. Dessutom har jag sett alldeles för många exempel på dåliga korrigeringar och vad det gör med hundarnas motivation och känsla i träningen, och jag skulle ALDRIG våga mig på att testa det. Jag ser på tok för stora risker för tråkiga bieffekter, och jag ser för stora risker med att hunden blir orättvist behandlad enbart på grund av dåligt tajmade och utförda korrigeringar. Nej. Bort, bort, bort.

Det är ju så, att om man ska få kontroll, motivation och koncentration, då måste man vara en duktig tränare. Det här gäller både för korrigeringsorienterade tränare, och för klickertränare. Och man måste vara konsekvent och rättvis. Samma sak här; det gäller både för korrigeringsorienterade tränare, och för klickertränare.

Och här kommer en poäng som är superviktig för mig: Som dålig klickertränare kan man få en hund som blir precis lika låg och precis lika omotiverad som en korrigerad hund. Jag har sett klickertränade hundar som blir låga av negativt straff, och det är precis lika jobbigt att se som en hund som blir låg av att matte hukar sig över och muttrar. Och precis lika orättvist mot hunden. Jag kan till och med tycka att det är mer ok med korrekt utförda korrigeringar (positiva straff) än dåligt utförda negativa straff (uteblivna belöningar vid för på tok för höga kriterier).

Om jag ska klickerträna min hund så är det banne mig mitt ansvar att göra det enkelt för hunden att förstå systemet. Det är mitt ansvar att sätta kriterier som hunden har en rimlig chans att klara av. Men det är också mitt ansvar att lära hunden att jobba sig igenom frustration utan att den far illa. För hur det än är så kommer frustrationen att komma någon gång, och då tycker jag att man bör ha förberett hunden på att hantera det. Detta innebär, för mig, att det INTE är bra att hela tiden göra det enkelt för hunden. Ibland måste det få bli svårt och lite jobbigt, men att hunden successivt lär sig att hantera det, och att det är ok att inte förstå till 100%.

För att svara på min egen fråga ovan; går det att få kontroll utan att gå emot klickerprinciperna. Och mitt svar är ja. Jag tror det. Men jag tror att det kräver väldigt mycket av mig som tränare. Jag behöver verkligen förstå principerna för hur inlärning sker. Kunna titta på min hund, studera beteenden, se vad som händer och förstå varför det händer. Ta reda på vad som är förstärkande. Utvärdera, göra fel och göra om. Men ja, jag tror att det går. Men frågan är vem som är en så duktig tränare att det lyckas fullt ut?

Men den viktigaste frågan här är kanske om det måste lyckas fullt ut? Mitt svar på den frågan är nej :) Korrigeringsbaserad träning lyckas för den delen inte heller fullt ut. Tanken är ju att man ska korrigera några gånger, men sen ska det felaktiga beteendet vara utsläckt, men jag har aldrig sett detta fungera fullt ut i praktiken. Till och med Frida som är duktig på det här, behöver säga till sin hund ibland, trots att detta liksom redan ska vara klart. Inte ofta, men ibland. Så 100% kontroll får du nog aldrig, oavsett metod.

Men bra kontroll, så pass med kontroll att du kan lita på hunden, tro att den ska göra rätt, få den koncentrerad och motiverad, lära den att välja bort saker som du inte vill att den gör – det går att få, utan att korrigera. Det vet jag i mitt hjärta, det har jag sett i praktiken åtskilliga gånger de senaste åren, och det är det sätt som känns rätt och riktigt för mig :)

 

Therese

23 april 2009 10:56

Jag brukar vara inne här och smygläsa ;) Jag måste bara berömma för ett väldigt bra, och tankeväckande inlägg.

Själv gled jag in på klickerträning för något år sedan, och har mycket kvar att lära, men jag känner fortfarande hur lätt det är att falla tillbaka i samma gamla banor med korrigeringar - då får man försöka räkna till tio :)

Jag är en av dem som när jag tränade med positiv straff, så gjorde jag det fel. Tajmingen på korrigeringarna var fel, och sättet. Därför är jag glad att jag har lyckats ändra min träningsfilosofi för som sagt det gör ingen större skada om man gör fel när man klickertränar - om man gör det på rätt sätt. Nu har jag en ganska självmotiverande hund, hon är nästan omöjlig att få låg, men gör man allt för många fel kan man nog få henne mer omotiverad också.

Det blev en lång, och osammanhängande kommentar. Men jag ville somsagt berömma för en bra blogg med intressanta diskussioner :)

http://www.hundbiten.net

 

Linda

23 april 2009 11:13

Du kan verkligen analysera och sammanfatta saker på ett väldigt tydligt sätt! :-)

 

AK

23 april 2009 13:32

Väldigt bra skrivet. Intressant och viktigt.
Jag gillar egentligen inte uppdelningar...men nu finns de där, bara att acceptera.

http://bacillen.wordpress.com

 

Lina

23 april 2009 14:19

Kul Therese att du gillar tankarna. Tycker själv att det är skönt att tänka igenom sånt här, och faktiskt också att lära mig "andra sidan" av hundträning - det gör mig mer säker på vad jag vill, hur jag vill göra och varför jag gör som jag gör :)

AK - Jag har egentligen ingenting emot att det delas upp lite. Och jag ser att jag borde ha skrivit att de där tre grova alternativen ju förstås inte behöver vara antingen eller.

Jag gillar klickerträningens principer, och plockar från alla håll och kanter det som JAG tycker faller inom ramen för bra och rolig klickerträning.

Vilket då i praktiken innebär att jag hämtar jättejättemycket från alternativ 1 och 2, men inget från alternativ 3. Detta är målet iallafall, och man får göra sitt bästa för att hålla sig till det! :)

http://www.hundtranaren.se

 

Marta

23 april 2009 15:35

Intressant läsning! Modigt av dig att gå kursen, själv är jag nog lite för klickerfrälst för att vilja gå en "traditionell" hundkurs.

Minns du artikeln i Canis om hundtränare som kom ut för en tid sedan(säkert över 1 år sedan)? Det är lätt att bli såld på duktiga instruktörer oavsett träningsfilosofi och metod, Canisartikeln fick mig att inse ett och annat..

Jag håller med till 100% om att det är sällan man ser att exaktheten i korrigeringarna efterlevs av hundägarna som får råden. Jag hoppas att alla hundägare som går kurs har mod och vett att hoppa av om de känner att det inte passar dem.

 

Lina

23 april 2009 15:52

Vet inte om det är modigt direkt Marta ;)
Jag var nyfiken, och vet vart jag står i det mesta vad gäller min egen träning. Iallafall är jag bensäker på vad jag inte vill göra med min hund :)

Frida var också väldigt tydlig med att alla tränar på olika sätt, och också väldigt noga med att fråga om det var ok om hon sa till hundar som inte "skötte sig", tog tag i dem osv. Givetvis fick hon inte göra någonting sånt med Pejla :) Det behövdes inte heller kan jag tillägga :D

Jag har lärt mig jättemycket på de två dagarna. Massor om belöningsutveckling, om att öka värdet på träningen, men också om saker som jag nu är ännu mer säker på att jag inte vill syssla med. Nyttigt!

http://www.hundtranaren.se

 

Tina

23 april 2009 17:13

Mycket intressant inlägg som väcker många tankar. Jag tycker absolut man kan lära sig av duktiga hundtränare även om man inte köper allt. Du verkar ha kunnat plocka gobitarna också. Just det där att lära ut korrigeringar vänder jag mig också emot av samma anledning som du. Dessutom är det så självförstärkande att folk har lättare att ta till detta än att belöna. Det märker jag på kursen jag är hjälpinstruktör på att det där med belöning faller lätt långt bak medan bisattsen om korrigering ligger högt upp i den mänskliga reportearen.

http://workinglabs.wordpress.com

 

Carro

23 april 2009 23:10

Klokt! Jag är själv sån som ofta går kurser och träningar för folk som inte alls tränar likadant som jag, men det gäller att kunna "plocka russinen" och ta till sig av det som passar en själv och sin egen hund. Och all kunskap är väl bra kunskap - man behöver ju inte tillämpa allt man lär sig.
Carro

http://www.kontrollek.dinstudio.se

 

Åsa

27 april 2009 08:23

Bra inlägg! Alltid när jag ser en skicklig hundtränare som använder PS som en del av sin träning funderar jag över hur denna personen tränat om de kommit i kontakt med klickerfilosofin från början. Man blir ju bra på det man tränar mycket, tränar man mycket med PS så blir man bra på det, och ser antagligen ingen anledning att träna på ett annat sätt...Medans en människa som du har tränat mycket med PF/NS från början och är duktig på det (för du är duktig), och inte ser någon anledning att straffa hunden. Jag tror på att lära av många olika och på så sätt få en bredd i sina kunskaper, så att man kan välja hur man vill träna med full kunskap om olika metoder.
Krama Pejla!
Åsa

http://www.asashundar.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe.   Den här bloggen får li...

Vill bara nämna att jag har ett helt nytt täcke, Back on Track, 74 cm, till salu. Jag lyckades beställa ett alldeles för stort täcke, och säljer det därför nu på Tradera.    Länk till annonsen   Bild framletad på nätet för att illustrera m...

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.   Vi har under kur...

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.   Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....

Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...