Zaphod är en ljudlig liten krabat. Han har väldigt söta små bebisljud för sig när han är gosig, och sådant blir man förstås varm i hjärtat av.

Däremot har han andra ljud för sig som inte gör en lika varm. Jag har faktiskt aldrig varit med om en hund som skriker förut. Men det gör Zaphod. Visst har jag hört folk som pratar om det, men jag har liksom alltid trott att "skriker" bara varit ett uttryck för att hunden piper/skäller mycket. Men nu förstår jag att en hund faktiskt också kan skrika.

Han skriker när han blir lämnad. Jag tänkte först att han ju faktiskt ÄR en bebis, och att det inte är så konstigt att han låter - ensamhetsträning måste ske successivt. Men när jag jämför med Pejla, när hon var i samma ålder, så är det enorm skillnad. Så det kan inte bara vara bebisfasoner, utan även personligt.

Han skriker när jag lämnar rummet och han inte har möjlighet att följa efter. Han skriker om det finns ett kompostgaller emellan mig och honom. Han skriker om han sitter så att han inte ser mig, även om vi är i samma rum. Och när jag säger skriker, så menar jag det verkligen. Det låter inte riktigt klokt! Ungefär som om någon försöker döda honom - full panikångest.

Det är förstås hjärtskärande. Jag tycker synd om honom. Men samtidigt så är ju inte det här något som jag kan förstärka. Det vill säga - börjar han skrika så kan jag inte gå tillbaka till honom. Jag måste härda ut och vänta på en stunds tystnad.

Jag tänkte först att det skulle räcka, men det är förstås svårt att inte förstärka skrikandet om de tysta stunderna är så korta som bara några sekunder. Jag vet inte ens om det är möjligt att lära honom att jag bara kommer när han är tyst, om han bara är tyst några sekunder. Jag tror att jag förstärker skrikandet lika mycket iallafall...

Så. Nu har vi börjat träna mer planlagt. Eftersom vi bor i vardagsrummet hela familjen, så finns tyvärr inga dörrar att stänga - annars hade nog det varit bra träning - att sätta honom på ena sidan en dörr, själv sitta på andra sidan - så fort det blir ljud stängs dörren - så fort det blir tyst öppnas dörren. Men det går inte just nu som sagt.

Jag använder istället ett duschdraperi som jag lyckats placera så att jag kan stå bakom och gömma mig/visa mig enligt samma princip. Hittills har det faktiskt gett resultat, fast vi bara tränat litegrann, under gårdagen.

Jag ser också till att sätta honom i hage eller bur när han är trött, och går då till ett annat rum då och då. Det här har också funkat bra - tillfällena då han låter blir hittills färre och färre.

Det som verkar vara svårast för honom är om Pejla följer med mig när jag går. Så det är absolut en egen sak att träna på...

 

Linda

30 mars 2010 12:02

Jag tror att vissa beteenden handlar om mognad (till större del än inlärning). En del barn kan gå när dom är 10 mån, andra går när dom är 13 mån. Det är ingen idé att gå-träna, barnet går inte tidigare för det, utan det kommer automatiskt när barnet är moget nog (om det får normal stimulans). Jag säger absolut inte att du inte ska träna på detta, man vill ju förebygga framtida problem så tidigt som möjligt om det finns en möjlighet, men det kan vara värt att ha i bakhuvudet. Skynda långsamt!

 

Lina

30 mars 2010 13:33

Helt klart Linda! Och det är det jag menar när jag tänker att han ju bara är en bebis.

Men lite måste vi träna, för annars blir det jobbigt för honom längre fram. Jag kan inte ha med honom överallt hela tiden, inte ens nu, så att träna lite smått och utan att det blir "traumatiskt" är ett måste :)

http://hundtranaren.nordicshops.com

 

Katja

30 mars 2010 14:27

Hej!

Jag följer din blogg med stort intresse! Med familjens storpudelvalp upplevde vi precis samma sak så jag tänkte att jag skulle skriva något om det här. Hon greps av panik när man lämnade henne ensam. Vi läste mycket om ensamträning, tex att man inte ska gå till dem när de skriker utan vänta tills de tystnar osv, men det var bara omöjligt, svårt att veta vad man förstärkte och ibland blev hon bara mer och mer stressad och uppstirrad.

På en sida läste vi sedan något som jag tyckte var väldigt klokt, nämligen att valpen uppfattar det som att den blir totalt övergiven när hela familjen/flocken försvinner och den inte kan följa med. Inte konstigt att den då drabbas av panik. Det ger inte valpen något att då försöka ensamträna när den hamnar i det där paniska läget; det tär bara på valpens förtroende för oss.

Med vår hund har det löst sig med tiden, hon kan nu vid 11 månader vara ensam tre-fyra timmar utan problem och det känns helt klart som en mognadsfråga. Det vi gjorde med henne när hon var liten, efter att vi förstått att hon inte var "störig" utan bara kände sig totalt övergiven, var att lämna henne i några sekunder bara och göra det helt oförhappandes (t.ex ut genom ytterdörren, gå två steg, vända tillbaka, gå in igen, eller in på toaletten och samma sak) och allt eftersom öka tiden som vi var borta.

Jag vet inte om det ger dig något, men nu fungerar hon iallafall bra, även om det tog mycket längre tid än vi hade tänkt oss.

Lycka till!
/Katja

 

Sofia N

31 mars 2010 07:24

Jag känner igen det där! Min mellanpudel skrek som en stucken gris när han lämnades ensam som liten. Även om husse var hemma så skrek han när jag gick ut med "storebror"...
Vi kom faktiskt inte framåt särskilt mycket i träningen, utan han mognade in i det istället. Vid ungefär 10 månaders ålder blev det bättre, och han var i alla fall tyst hemma med min labbe som sällskap. Han är fortfarande inte helt nöjd om jag och Ragnar går ut - men han skriker i alla fall inte längre ;)

 

Madelen

31 mars 2010 08:11

Ja, träna träna träna. Visst, lite kan handla om mognad för det är ju bara en bäbis. Men jag vet vad jag pratar om när jag säger: träna! Det blir jobbigare än vad man kan tänka sig när man inte kan lämna hunden utan problem, tro mig!
Du kommer fixa detta galant!

http://k9kiwi.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag bloggat på bloggplatsen/bloggagratis i fem år! Men nu är det dags att flytta vidare. Jag har haft hemsida och bloggar lite utspritt under en lång period, men har nu äntligen samlat ihop allt på ett enda ställe.   Den här bloggen får li...

Vill bara nämna att jag har ett helt nytt täcke, Back on Track, 74 cm, till salu. Jag lyckades beställa ett alldeles för stort täcke, och säljer det därför nu på Tradera.    Länk till annonsen   Bild framletad på nätet för att illustrera m...

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.   Vi har under kur...

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.   Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer....

Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för n...