Igår träffade jag ett helt nytt ekipage som ville ha lite privatträning. Det var matte, husse och en ung och glad schäferkille. Paret ville ha hjälp med att få bättre vardagslydnad på hunden och hade bland annat problem med att han hoppar.
Om ett beteende upprepas gång efter annan, så finns det något i situationen som förstärker just detta beteende. Ett beteende som inte blir förstärkt på något sätt, kommer att upphöra - släckas ut. Paret undrade om just detta att hunden hoppade och klättrade på dem kunde vara någon sorts protest från hunden sida - att han liksom motsatte sig deras krav.
Jag fick ett tillfälle att bevittna just den här händelsen. Jag och matte stod och diskuterade lite, och efter en stund började hunden pipa lite. Och snart stod han på bakbenen och klängde på matte. För mig var det tydligt att han ville ha uppmärksamhet, att han hade väldigt tråkigt medan det var träningspaus och matte stod och pratade och ingenting hände.
I en sådan här situation kan man givetvis agera på olika sätt som tränare. Det paret testat innan handlade i stort sett om att bryskt knuffa ner honom med ett skarpt "nej". Men det visade sig att det här inte fungerat särskilt bra alls - att beteendet ändå hade upprepats gång efter annan.
Vi pratade därför lite om just detta - du får det du förstärker. Vi kunde alltså konstatera att det måste finnas något i situationen som gör att hoppandet blir förstärkt. Ett annat ord för förstärkning är belöning - det finns alltså något i situationen som gör att hoppandet blir belönat - att hunden uppnår något som den vill som en konsekvens av sitt beteende.
Jag upplevde det inte som någon protest från hunden när han hoppade på matte. Det jag såg var en hund som ville ha uppmärksamhet - Hallå! Jag har tråkigt! Se mig!
Att vända sig mot en hund som beter sig såhär är att ge den vad den vill ha - uppmärksamhet. Och oavsett om denna uppmärksamhet är otrevligt menad (ett bryskt nedknuffande och ett skarpt "nej"), så är det uppmärksamhet. Man skulle alltså kunna tänka sig att knuffen får exakt motsatt reaktion mot vad man hade tänkt. Att man istället för att straffa hunden, belönar den. Att du faktiskt förstärker ett beteende som du absolut inte vill ha.
Jag tipsade om att istället försöka visa hunden att hoppandet absolut inte leder till det han är ute efter. Helt enkelt genom att vända ryggen mot hunden och lämna honom. Och vad som är ännu viktigare - att för sig själva formulera vad de vill att hunden ska göra istället. Hur vill de att han beter sig i en situation där de står och pratar med andra människor? Kanske att han sitter lugnt och fint vid deras sida och slappnar av? I så fall är det detta beteende som ska förstärkas - det är när han sitter lugnt och fint som han ska få uppmärksamhet. Och eftersom han också var en mycket godisglad hund tipsade jag om att sticka till honom en godbit då och då medan de står och pratar, så länge han sitter och tar det lugnt.
Detta blev lite som en aha-upplevelse för paret. Vi pratade vidare om andra beteenden som de gärna ville byta ut mot andra, trevligare, och det ska bli så spännande att få träffa dem igen om en tid för att se hur träningen har gått!
