Idag har vi haft en sån där dag som hundägare får dåligt samvete av. Pejla har legat på jobbet och sovit mest hela tiden, med några korta kissepauser. Har inte hunnit med någon promenad och bara gosat yttepyttelite. Ingen huvudgympa heller för den delen.

Och känner jag min hund rätt är det bäst att hitta på något roligt nu, annars blir det rallyrejs i vardagsrummet hela kvällen.

Trevlig helg alla bloggläsare!

Det finns saker som man kan läsa sig till. Teorierna och filosofin bakom klickerträningstänket till exempel. Det finns massor att läsa och förstå om det. Och det har jag gjort och testar mig fram. Det är roligt och går både bra och dåligt.

Men. Det finns andra saker som inte är lika självklart när man läser om det.

Just nu snurrar många funderingar i mitt huvud som handlar om hundens frihet. Vad ska jag tillåta och inte tillåta? Vilka störningar och frestelser är hon mogen för? Och jag blir inte klok av att fundera själv.

Ett exempel: När vi åker ut till klubben vill hon hälsa på allt och alla. Jag är väldigt kluven här! Dels tycker jag att hon måste få hälsa på både folk och hundar - kan ju inte förbjuda henne helt! Men å andra sidan är hon så himla glad i alla levande varelser att jag inte vill göra en vana av att hon måste hälsa på allt.

Så när jag är på klubben (och på andra ställen också för den delen) så känner jag mig ibland så himla okunnig och "borta". Om vi sitter vid ett bord och Pejla ligger bredvid, det kommer ett annat ekipage och sätter sig mitt emot och vi börjar prata lite, och Pejla och den andra hunden vill hälsa under bordet... Ska hon få göra det då?

När jag nu sitter och skriver det låter det inte så komplicerat egentligen. Klart hon ska få göra det. Egentligen. Men sådana här funderingar kan göra mig tokig. Och det uppstår ju hela tiden nya situationer där jag känner mig osäker på vad jag ska tillåta och inte...

Just nu har jag ingen aning om vart jag ska lägga ribban...

Idag har vi gått tre promenader. Inte så värst långa, men väldigt regniga. Har dock inga problem med regnet längre sedan jag införskaffat ett toppenregnställ. Nu är det bara skönt att vara ute i det blöta.

Tog som vanligt med klicker, godbitar och leksaker på promenaderna och vi hade verkligen jätteroligt! Att "bara gå" är inget för oss. Inte än iallafall. Det finns för mycket att nosa och titta på, och att streta och dra emot. Men nu har jag bestämt mig för att få Pejla på bättre tankar och koncentrera sig på mig mer. Eller kanske är det jag som ska koncentrera mig mer...

Har tidigare belönat nästan bara med godbitar när vi varit på promenad, men på första promenaden idag belönade jag genom att kampa med kopplet. Inte så pedagogiskt kanske, men det verkar helt klart som om hon förstår att det är när jag säger att det är ok som man får bita och dra i kopplet. Så fort jag säger "tack" lugnar hon sig och släpper.

Annars blev det mycket bollkastande och kampande med snörleksak, och vad roligt det var! Båda blev på toppenhumör :) Tänk vad lite lek livar upp. Det är väldigt nyttigt för mig detta att lära mig LEKA :) Är lite väl vuxen ibland, så det här är världens bästa träning för mig och det får mig glad och avslappnad :)

Vi mötte en väldigt intresserad schäfer på sista promenaden. Han drog och slet för att komma fram till oss. Pejla var väldigt intresserad av honom, men valde ändå tillslut att titta på mig - MEGABELÖNING! Vi lekte oss iväg från mötet och sedan var det helt bortglömt. Men tanken slog mig att vi kanske borde träna lite på hundmöten. Tycker själv att det är lite svårt, så det är kanske jag som borde träna mest...

Pejlas mage är för övrigt helt återställd. Jag vet vad det var. Använde Frollic som belöningsgodis när vi tränade på söndagen, och det är tydligt att Pejlas mage inte riktigt tål det. Har varit med om det en gång förut och det var samma visa. Inte riktigt lika illa den gången, men jag minns det tydligt. Så nu är det slut med Frollic för vår del. Hon bjuder ändå på beteenden för sitt vanliga torrfoder, och nu börjar hon bli så stor att jag inte längre oroar mig för att hon ska sätta det i halsen. Så det får det bli! En och annan korv eller köttbulle lär nog också passera.

Pejla är helt oförstående inför det faktum att hon inte fått någon mat sedan igår mitt på dagen. Hungrig som en varg, skulle man kunna säga.

Det enda hon bjuds är vatten med lite honung och salt i. Men hon är inte särskilt intresserad av det. Inte vanligt rent vatten heller. Men nojjiga matte har sprutat i henne vätskan med hjälp av en engångsspruta (utan nål då) från apoteket. Det funkar fint. Hon protesterar inte utan sväljer ner det.

Däremot försökte hon febrilt att äta gräsklippet här utanför imorse. Vet inte om gräs är så bra för en irriterad mage, så det blir koppel på under kissrundorna.

Hon är skönt nog fotsatt pigg och glad, så någon större fara verkar det inte vara.

Vad jag förstått så blir de allra flesta hundar dåliga i magen förr eller senare. Och idag har det varit Pejlas tur. Jag slutade räkna när vi varit ute 8 gånger på toa... Och det ser inte bra ut :(

Ringde veterinären, men där var det ingen som ville svara. Ringde uppfödaren som lugnade mig lite och konstaterade att det viktigaste är att hon dricker. Problemet är att hon inte verkar vara ett dugg intresserad av det. Blandade i lite, lite fil i vattnet förut och då drack hon. Men det kom upp efter tio minuter. En stor pöl hulkade hon ur sig, och med vattnet kom även det hon ätit idag :(

Vet inte om hon fick i sig något olämpligt i skogen igår, eller om de är något annat som inte stämmer. Ska ringa veterinären imorgon om hon inte blivit bättre. Positivt är dock att hon verkar rätt pigg. Inte helt som vanligt, men ändå inte påtagligt påverkad.

Igår kväll åkte jag och Pejla ut till klubben för att kolla läget lite och eventuellt träna något. Men där var det stor ansamling och folk var på väg ut i skogen för att förbereda inför en söktävling nästa helg. Så vi hängde på!

Har aldrig tidigare vare sig varit på söktävling eller över huvud taget sett söket in action, och att följa med och se förberedelserna inför tävlingen var ett väldigt pedagogiskt sätt för mig att få lite förståelse kring vad det handlar om.

Vi gjorde iordning legor och markerade ut rutans kanter med plastband. Pejla fick vara med och springa lös en stund. Har ju varit en del i skogen med henne på senare tid och tyckt att hon varit duktig på att hålla koll på mig. Men vad tror ni hände när hela skogen var full med folk? När man har en hund som älskar människor?

Hon struntade fullkomligt i vem hon följde med, såklart, och hängde på vem som helst. När hon dragit iväg efter en av tjejerna och vi hörde hur det ropades att Pejla badade långt där inne sa en av de andra tjejerna till mig:

- Du, om jag vore du nu så skulle jag springa och gömma mig för min hund.

Helt rätt förstås! Jag gjorde det och kallade samtidigt in, eftersom hon var så långt borta vid det här laget att hon ändå inte hade koll på mig. Hon kom som ett skott och stod sedan på stigen och letade med huvudet. Väntade tyst på henne en stund, men kallade sedan igen, och då hittade hon mig genast.

Det är jätteskönt att inkallningen funkar så bra som den gör, men vi måste träna på att hon ska hålla sig närmare mig, även när andra är med.

Vi blev också inbjudna att följa med några av tjejerna på deras sökträning, och förhoppningsvis blir det av redan den här veckan. Det ser jag mycket fram emot!

Äntligen har jag hittat mitt gamla objektiv till systemkameran. Och det fina är att det passar på digitalkameran. Har de senaste veckorna letat objektiv lite här och var men dragit mig för att köpa ett nytt eftersom det finns så mycket att välja på, och de kostar ju en del.

Så gissa om jag blev glad igår när jag insåg att jag har ett toppenobjektiv redan :)

Tog hundratals bilder, bara på en dag, och här är två av dem. Många av de andra kommer att hamna på den hemsida jag för tillfället håller på att snickra ihop - återkommer med mer info kring den inom kort :)

Under lunchen idag var jag och Pejla ute i trädgården och lekte tasstarget. Har hittat världens bästa musmatta till det här! Det är en hård, tung musmatta från IKEA som har någon slags metall inuti och med ett hårt skinnliknande "skal". Den flyger absolut inte iväg; den glider bra på både gräs och golv om man kastar iväg den och Pejla kan dessutom glida själv på den utan att den "stör" genom att fladdra runt och så. Helt perfekt alltså.

Pejla älskar verkligen den här leken. Hon flyger på musmattan så fort jag slängt den på marken. Idag tränade vi inte på gräs, utan på altanen. Jättekul :) Efter en stund hämtade jag kameran (kors i tak), så här kommer lite bilder från alldeles nyss:

Pejla väntar på att vi ska sätta igång.

Och så kör vi då!
"Klick"
Var är belöningen?!

Provade även att lägga musmattan så att hon sprang mot mig, men då var det lätt hänt att glömma bort att stanna vid den :) Bäst går det om jag kastar iväg den, långt och snabbt, och helst ska den rulla lite på kant - då blir hon som tokig och så fort mattan stannat dyker hon på den med tassarna. Eller om jag springer baklänges och drar musmattan med mig efter backen så att hon får jaga den. Jätteroligt :)

Lite pauser med bollek måste man förstås också hinna med...

...och vila. Det är också viktigt.