...är titeln på den bok jag läser för tillfället. Undertiteln är "Why we do what we do around dogs" och boken är skriven av Patricia B. McConnel.

Parallellt läser jag en annan bok också - The Culture Clash av Jean Donaldson. Den är helt ok med en del tänkvärt, men rätt trist på nåt sätt, och jag kommer liksom inte igenom den.

"The other end of the leash", däremot, det är en sån där bok som jag fullständigt begravt mig i. Försöker hitta tillfällen hela tiden då jag kan stänga in mig med boken och bara läsa och begrunda, fundera och få de där härliga aha-upplevelserna och igenkännandet.

Får återkomma om boken, helt klart, för det finns en hel del tänkvärt som jag gärna delar med mig av ur den, men just nu vill jag bara tillbaks till soffan och läsa vidare.

Detta inlägg får hamna under kategorin "Hundböcker" trots att det är en artikel publicerad på nätet. Spela roll. Läsandet är ju det centrala.

Ramlade in på en artikel om dominans via Eva Bodfälds blogg (inlägget där hon talar om Cesar Millan, läs det!).

Mycket intressant läsning såhär en sen måndagkväll. Artikeln ¨hon hänvisar till är skriven av Per Jensen som är professor i husdjursetologi, och den kan läsas här.

Har fastnat i en ny bok. "Lyckliga lydiga hundar" av Anders Hallgren. Den är bra. Jättebra faktiskt. Tycker det finns mycket tänkvärt i den än så länge, halvvägs igenom. Rekommenderar den med andra ord :)

Återkommer med lite tankar när den är färdigläst.

Tillägg 2007-08-28:
Nu är boken färdigläst! Första halvan var bättre än andra. För mig iallafall. Andra halvan kändes som upprepning av sådant jag läst förut, men lite uppdatering skadar ju i och för sig inte. Och jag väljer ju som vanligt att ta åt mig av det som passar mig, och noterar det övriga i minnesbanken, för man vet ju aldrig :)

Första halvan var däremot mycket intressant vad gäller synen på ledarskap och lydnad, och hur den formats fram över tid. Läs det!

Som rubriken lyder heter en av de tre böcker jag fick på posten idag. Har kommit igenom halva och är helnöjd med köpet. Har tvekat rätt länge inför att köpa den eftersom titeln inte kändes helt... ja, klockren, eller vad man ska säga. Lite som "html-programmering för dummies"... Men boken är långt mycket bättre än titeln. Kanske till och med bättre än andra klickerböcker jag läst... (fast så känner jag i och för sig för det mesta när jag läser något bra).

Jag är en rätt teoretisk person. Gillar väldigt mycket när saker och ting går att bevisa, om man säger så. Och det är kanske det som gör att jag tilltalas så av klickerträningens principer - det fungerar ju både i teorin och praktiken. Jag är själv ingen bra klickertränare (hoppas dock bli så småningom!), men teorierna bakom börjar jag få rätt bra koll på. Och jag är övertygad om att den här vetenskapliga grunden är väldigt bra att ha när jag sedan försöker klickerträna i praktiken.

Tänk att man genom klickerträning har fått fåglar att flyga iväg och fotografera för amerikanska försvarets räkning. Det låter rätt komplicerat det... och att då få en hund att göra några tricks borde ju vara hur enkelt som helst...

Återkommer eventuellt med en lite mer ingående reflektion kring boken. Men nu ska jag läsa mer :)

Den här boken, till skillnad från till exempel Skjut inte hunden, handlar om precis vad det låter som – Klickerträning för din hund, alltså :) Den är skriven av Morten Egtvedt och Cecilie Köste.

Liksom de två tidigare böckerna jag läst under veckan får den här ett bra betyg. Den är alldeles utmärkt för den som tänkt börja med klickerträning.

Men! Jag är samtidigt väldigt glad att jag läste Karen Pryor (framför allt), och Eva Bodfäldt innan jag gav mig på den här mer praktiska träningsboken. Det känns som om jag fått en bra grund att stå på och därmed kan ta till mig bättre av författarnas råd. Det är vad jag inbillar mig, men säker kan man ju aldrig vara :)

Klickerträning för din hund är en gedigen genomgång av hur man praktiskt tränar med klicker. Boken är full av tips och råd och som nybörjare får man en klar insyn i denna träningsform som ibland benämns som magisk och svår. Med den här boken tas alla sådana myter bort – klickerträning är verkligen till för vem som helst, bara man har intresse och är villig att kämpa på lite. Ungefär så.

Så trots att boken emellanåt är lite väl ”hurtig” i sitt språk, och till exempel ger dig ”fyra hemligheter för att bli en supertränare” (gillar INTE sådana där reklamtrixiga uttryck, men det beror kanske på att jag jobbar i branschen och är arbetsskadad), men trots detta, alltså, är boken en väldigt bra guide till att börja klicka! Det ska bli oerhört roligt att få börja testa alla dessa knep om några veckor.

Och jag tror banne mig att jag ska börja med katten redan ikväll! :)

Nu är det bara lite drygt två veckor kvar tills jag blir med hund! Det är jobbigt detta med att vänta, och det kan säkert alla ni som väntat på samma sak intyga.

Går en skrivkurs för tillfället, så jag har en hel del att göra om dagarna, men det finns även tid att förbereda sig för hunderiet. Och just nu gör jag det genom att läsa böcker.

Skjut inte hunden av Karen Pryor är en bok som behandlar inlärningsmetoder, och då framför allt inlärning genom positiv förstärkning. Men det är ingen renodlad manual för hur man uppfostrar och tränar hundar, utan en mer generell diskussion i ämnet.

Karen Pryor använder exempel på hur man tränar människor i att bli trevligare (självklart utan att de vet om det), hur man lär delfiner att hoppa högre och högre och vilka alternativ man har för att undvika tonåringens smutstvätt utspridd på golvet.

Boktiteln är hämtad från en genomgång av vilka metoder det finns för att få bort ett oönskat beteende (hos en slarvig son, en otrevlig äkta man, en hund som skäller, barn som väsnas i bilen osv…), och jag tänkte här ta exemplet med hunden som skäller hela natten i hundgården.

Enligt Pryor finns åtta metoder för att få bort ett oönskat beteende. ”Bara åtta,” som hon säger: ”vad du än gör åt saken så kommer det att vara en variant av de åtta metoderna.” Och metoderna är (jag fortsätter att citera):

Metod 1: ”Skjut hunden” (Detta fungerar definitivt. Aldrig behöver du konfronteras med just det beteendet hos just den individen igen.)

Metod 2: Bestraffning. (Allas favorit, trots det faktum att det nästan aldrig fungerar.)

Metod 3: Negativ förstärkning.

Metod 4: Utsläckning, att låta beteendet försvinna av sig självt.

Metod 5: Träna ett oförenligt beteende. (Denna metod lämpar sig särskilt väl för idrottsmän, mattar och hussar.)

Metod 6: Träna in en signal för beteendet. (Sedan ger du aldrig signalen. Detta är delfintränarnas mest raffinerade sätt att bli av med oönskade beteenden.)

Metod 7: ”Shejpa frånvaron”; förstärk vad som helst och allt utom det oönskade beteendet. (Så kan man på ett trevligt sätt förvandla otrevliga släktingar till trevliga släktingar.)

Metod 8: Ändra motivationen. (Den grundläggande och snällaste metoden av alla.)

Om man då tillämpar dessa metoder på hunden som står och skäller i hundgården hela natten? Ja, då föreslår Pryor följande:

Metod 1: Skjut hunden. Sälj den. Låt veterinären ta bort stämbanden på den.

Metod 2: Gå ut och slå till honom, eller spruta vatten på honom med trädgårdsslangen när han skäller. (Nota bene: hunden blir så glad att se dig, att han förmodligen ”förlåter” bestraffningen.

Metod 3: Rikta en stark strålkastare mot kojan när hunden skäller. Släck lampan när hunden tystnar.

Metod 4: Detta beteende är självförstärkande och släcks sällan ut spontant.

Metod 5: Träna hunden att ligga på kommando; liksom de flesta av oss skäller hundar sällan när de ligger. Ropa kommandot från fönstret, eller montera en interntelefon på hundkojan. Belöna och beröm.

Metod 6: Lär hunden att skälla på kommandot ”Skall” för en godisbelöning. Utan kommandot är det ingen mening med att skälla.

Metod 7: Gå ut och belöna honom då och då under kvällen, när han varit tyst i tio minuter, tjugo minuter, en timme, osv.

Metod 8: Hundar som skäller är ensamma, rädda eller uttråkade. Ägna dig mycket åt hunden på dagtid, träna och motionera, så att den är trött och sömnig till kvällen, eller skaffa en hund till som sällskap om natten. Eller ta in hunden i huset.

Karen Pryor fyller hela boken med exempel på operant inlärning i vardagen, och jag tror att många fler än hundägare kan ha stor nytta av att läsa den. På det hela taget, om man väljer/kan/vill ta till sig av hennes metoder, så tror jag att man kan förändra mycket av det tråkiga och otrevliga i ens liv, till något positivt och trevligt!

Och hon visar för övrigt också att alla metoderna ovan är tillämpliga i olika situationer. Att "skjuta hunden" kan till exempel vara när det bästa alternativet är ta ut en skillsmässa.

För en nybörjare som jag, är det här en perfekt introduktion till beteendevetenskap – jag blir sugen på att läsa mer på djupet.

Betyg? Rekommenderas varmt! Och nu har jag två veckor på mig att läsa om den igen. :)