Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Bilder

Av Lina - 20 oktober 2009 18:28

Vi har varit hos Busligan och hälsat på, och varit med och bevittnat en nästan-parning mellan Japp och Bashyr. Det var väldigt intressant att få vara med vid ett sådant tillfälle - har aldrig tidigare varit det. Bashyr var en riktig kämpe och gav aldrig upp, trots protester från Japp.


När vi lämnade Alster i söndags hade det ännu inte blivit någon lyckad parning, men jag håller tummarna för att de lyckats sedan dess!


Som många vet är jag ju väldigt sugen på en kelpie. Jag vet i dagsläget inte exakt när i tid det skulle vara rätt för mig att skaffa en till hund, men jag hade iallafall tänkt att göra ordentligt med research innan jag bestämmer mig exakt för vad jag vill ha.


Här är den mycket stilige Bashyr, trött efter alla tappra försök :)


 

ANNONS
Av Lina - 2 oktober 2009 14:05

Vi är i Göteborg hos min syster. Imorse gick jag och Pejla en mycket intressant promenad. Min syster bor bredvid vad som brukar kallas snikberget (tror jag) - där folk brukar sitta och titta på konserter som går av stapeln på Ullevi. Det ligger högt och man ser hela stan.


Det intressanta bestod i alla konstiga, mullriga, smällande, knäppande och skrapiga ljud som en stad ger ifrån sig. Pejla tyckte det var lite märkligt tror jag. Dessutom var det otroligt mycket att nosa efter, så vi stannade på en och samma plätt under hela tio minuter innan hon hade "läst färdigt". Hon reagerade på många av ljuden, men inget var för läskigt. Det kändes som bra träning. Eller tillvänjning kanske det kallas.


Sedan bar det av till Göteborgsavdelningens BK tillsammans med bästa AK, Kråka och Bacillen och våra nya bekantskaper Jessica och Gonzo. Jag och AK gick en kort promenad med hundarna, och sedan värmde jag och Pejla upp för en tävlingsmässig ingång på plan med okänd tävlingsledare (Jessica). Tränade fritt följ utanför planen, lekte, och sedan var det dags.


Körde en synlig plats och det såg ut lite som vanligt. Hon lägger sig lite snett på "ligg", ligger sedan kvar, och efter ca 30 sek lägger hon ner hakan i backen. Jag måste verkligen bestämma mig nu för hur jag vill ha detaljerna i platsen. Antingen haka ner eller inte. Vill inte ha ett jojo-beteende här, det blir för rörigt (och dras säkert på poängen högre upp i klasserna), och jag vill att Pejla ska ha fullt fokus på det hon gör under platsen. Bara att bestämma, göra en kriterieplan och börja träna helt enkelt!


I övrigt låg hon bra på platsen tillsammans med Kråka, och brydde sig inte det minsta om tävlingsledaren.


Vi gick av planen, lekte och belönade tävlingsmässig fokus. AK och Kråka gjorde tävlingsinmarch på plan under tiden, och sedan var det vår tur att göra detsamma. Pejla var fin men tappade lite, lite fokus under inmarchen (vände bort blicken och hamnade lite före), men det gjorde inget. Vi blev startade i fritt följ, och jag belönade efter bara fem meter. Hela starten på träningsdagen kändes väldigt bra!


Efter paus och fika körde vi framförmappande och det ser bättre ut igen. Hon har fortfarande lite kedjebeteenden för sig, och "vinka" dyker upp emellanåt, även när hon blivit förstärkt för annat. Men det går framåt! Och det känns faktiskt inte helt dumt att nästan börja om från början igen - jag märker att jag också blivit bättre på att träna i framförmappssituationen. Jag är bättre fokuserad, belönar bättre och bättre på att ta snabba beslut.


Vi hjälpte Jessica och goa Gonzo-valpen att träna inkallning mellan olika människor med handtarget. Han var så söt, och så duktig!


Vi hjälpte också AK och Kråka med lite hantering och att kampa med figurant. Kråka var superduktig!


Nu väntar en stunds vila medan min syster jobbar färdigt. Senare i eftermiddag ska vi bege oss ut på stan. Utan hundar. Är lite spänd över att lämna Pejla ensam här, men hon verkar trivas i den nya lägenheten, så det ska nog gå bra.


Utsikt från min systers vardagsrum:

 

ANNONS
Av Lina - 8 september 2009 13:02

Vi pratade en del om signalkontroll i helgen. För den som inte är helt insatt är signalkontroll detsamma som att hunden "förstår" ett kommando (signal), dvs alltid utför ett specifikt beteende efter en specifikt signal.


För att förenkla det i ett exempel: Hunden sätter sig när du säger "sitt". Den sätter sig inte på andra signaler (typ "ligg" eller "stå") och den gör inget annat beteende när du säger "sitt".


Men signalkontroll är svårt! Kan din hund "sitt" i alla situationer? Och vad betyder "sitt"? Betyder det "att sitta" eller "att sätta sig"? Och just det där sista tycker jag är viktigt att ha klart för sig när man tränar.


Det jag gör nu är att försöka se alla alla kommandon som signaler för rörelser. "Sitt" betyder alltså inte "att sitta" (detta är ju ett passivt beteende, ingen rörelse), utan "att sätta sig". Och om vi är petiga (inför lydnadstävlande t.ex.) kan det vara bra att ha helt klart för sig hur man vill att denna rörelse "att sätta sig" ska se ut.


Och för att göra det ännu lite krångligare så kan "att sätta sig" i sig självt vara olika rörelser beroende på vad hunden gör när du ger signalen. Det behövs en rörelse för att sätta sig från stående; en annan för att sätta sig från liggande. Och om jag nu vill peta med t.ex fjärren där hunden ska just sätta sig snabbt från både liggande och stående position, så kanske det blir enklare för hunden att förstå om vi sätter olika signaler på sättande från ligg och sättande från stå. Slutresultatet "att sitta" är visserligen detsamma i båda fallen, men själva rörelsen för att nå dit ser inte likadana ut.


Detta att se kommandon som signaler för rörelser har fått mig att tänka lite annorlunda. Det gör det enklare för mig att definiera vad det är jag vill förstärka, och lättare att sålla bort rörelser jag inte vill ha. När jag tränar "sitt" koncentrerar jag mig inte i första hand på att hunden blir sittande när den är klar med sin rörelse, utan hur den rör sig för att komma till sittande. (Sedan om jag dessutom vill att hunden ska förbli sittande, är en annan sak att träna).


Jag har börjat tänka på det här i mitt tränande av hopp-stå. Jag vill använda detta till inkallning med ställande, och har testat med mitt vanliga stå-kommando när vi tränar detta. Hon stannar, men det blir något extra litet steg mer än vad som behövs.


Jag har liksom fått känslan av att "stå" i hennes värld betyder att stanna från ganska sakta fart. Och i en inkallning med ställande betyder då "stå" att sakta ner för att slutligen stanna.


Just detta moment är ju i sig inte helt okomplicerat, men att träna in rörelsen hopp-stå (hunden hoppar upp med frambenen en bit, landar på backen igen och förblir blickstilla efter landningen), få hunden att göra detta om och om igen och få flyt på det, samt sätta ny signal på rörelsen, allt detta verkar hittills ge Pejla bättre förståelse för momentet och exakt vilken rörelse jag är ute efter när jag säger "stå" (eller Tå! numera :) ). Hon kan det inte i full fart ännu, men hon försöker åtminstone! :)


Jag tror att det ofta faktiskt är så, att när hunden inte gör exakt så som vi tänkt, så är det helt enkelt för att vi inte lyckats lära hunden exakt hur vi tänkt. Så att säga att "hon kan det där egentligen" kan väl i och för sig vara sant - att hunden faktiskt kan göra exakt den rörelse vi är ute efter - men det är inte alls lika säkert att hunden förstår att det är just detta du är ute efter när du ger din signal.


 




Av Lina - 7 september 2009 21:54

Fanny och Thomas har flyttat från Norge till Fjugestad utanför Örebro, så det var dit resan bar oss denna fjärde samling under tränarutbildningen. Det passar mig utmärkt då det känns som raksträcka hela vägen :) Och vilket ställe de fått tag i! Så vill jag också bo någon gång - egen gård med fårhage och bruksskogen alldeles inpå knuten.


På lördagen startade vi med tävlingsträning. Jag och Pejla skulle köra en inmarch på plan, och sedan en apportering enligt lkl2. Jag valde detta moment för att hon kan det bra, och när vi tävlingstränar vill jag inte göra det onödigt svårt, utan skapa positiva händelser och känslor kring hela tävlingssettingen. Och det gick bra tycker jag! Hon var med och gjorde allt, även om det säkerligen inte var en 10:a så var det helt ok tävlingsmässigt.


Vi kom i sista sekund på att vi även kunde testa rutan. Här hade jag dock inga förväntningar alls på att det skulle funka, och det gjorde det inte heller :D Så då fick jag ett definitivt kvitto på vad jag redan visste - vi behöver träna det mer! :)


Jag har lagt en del tid på tävlingsträning överlag det sedan utbildningen hos Klickerklok drog igång, och det har verkligen gett resultat. Pejla störs inte alls lika mycket av settingen längre, och det skulle faktiskt förvåna mig om hon skulle bli låg och rädd när vi tävlar på riktigt nästa gång (som det blev sist). Jag hoppas och tror att den här träningen verkligen hjälper henne att ta kommendering, folk, tält och nervös matte på ett bättre och bättre sätt.


Vi har förstås tränat på en massa andra saker under helgen också. Och för vår del fanns det några saker som vi behövde hjälp med. Det första var platsliggningen. Kort historia är att Pejla råkat ut för ett par incidenter som gjort henne osäker, och att hon vid vår senaste tävling gick upp och sprang efter mig. Sedan dess har vi tränat om och tränat bra. Jag började som inför klass 1 med att stå kvar hos henne, och har successivt rört mig längre bort, längre stunder. Både med och utan andra hundar. Det har fungerat jättebra, och hon har blivit lugn och avslappnad i situationen.


Det jag däremot inte har vågat är att gå och gömma mig. Och detta var en av grejerna som jag ville ha bra träningshjälp med, och det var såklart inga problem :)


Jag la Pejla utan andra hundar, gick och gömde mig, och fick sedan hjälp av instruktör och kurskamrater som gick fram och belönade henne några gånger med godbitar. Två gånger gjorde vi detta, och det gick hur fint som helst.


 


Fanny tyckte dock att jag borde försöka få upp hennes förväntan lite mer, eftersom hon ligger lite väl avslappnat ibland och det är lätt hänt att det blir lite nosande då. Och jag håller med! Det känns bra att ha fått henne lugn och avslappnad, men nu behöver vi lägga på lite mer intensitet. (Och detta har vi redan börjat träna på hemmaplan idag).


Jag har också jobbat mycket med stadga i beteenden. Ända sedan Pejla var liten valp så har hon dansat klickerhundsdansen - dvs hon bjuder ihärdigt och gärna på hela sin reportear, gärna gång på gång i långa kedjor, och det har ibland varit svårt att få henne att fatta vad man klickar för. Detta innebär såklart att det kan ta väldigt lång tid att få fram ett beteende rent, och när vi väl får det så är hon ganska trött...


Stadga i stå har varit vårt största problem. Det har varit tassar som flyttats än hit, än dit, och ofta i min riktning. Detta har också gjort att jag ofta får henne väldigt nära mig när vi tränar, och det vill jag ju inte alltid. Ibland är det nödvändigt att ha hunden på lite avstånd.


Jag tränade mycket på det hopp-stå som vi shejpat fram, och som ser fint ut, men som inte har någon stadga efter ställandet. Men med omvänt lockande till hjälp vid exakt rätt tillfälle, så har vi kommit enormt mycket framåt med det här! Har använt godis, pipleksak och kampfläta som belöning och i omvänt lockande, har fortsatt träningen hemma idag, och det känns så härligt att det går så snabbt framåt.


I princip alla deltagare på kursen önskade mer träning på signalkontroll, då detta är något som faktiskt är väldigt svårt. Även här handar det mycket om att få lite stadga i hunden. Och med Pejla är det enormt viktigt att få hennes tankar helt och hållet bort från det frivilliga tänket - att sansa sig och ta det lugnt för att få signalen för beteendet. Och här handlade det mycket om att faktiskt förstärka stadga och lugn - och då inte bara genom att belöna med en signal, utan också med godbitar. Även här gick det stadgit framåt, och jag känner att jag börjar få fason på mitt eget agerande - när och hur jag belönar stadgan, när jag säger signalen.


Jag inbillar mig också att den här signalkontrollsträningen blir väldigt mycket skönare för Pejla. Hon sparar massor av energi och får tid att tänka och göra riktiga val. Riktigt, riktigt bra!


En annan sak som jag insåg under helgen är att Pejla blir ordentligt trött av att kampa! Det är klart att det är jobbigt, men jag såg plötsligt ett samband med att hon "ballar ur" och inte orkar tänka längre, om vi kampar för mycket och för länge. Nu var det visserligen söndag eftermiddag och hon var väldigt trött ändå, men efter att vi kampat en del som belöning tog hon liksom slut totalt. Bra att tänka på! Att springa efter bollar verkar inte alls vara lika jobbigt, och jag ska vara noga med att välja rätt belöningar beroende på hur pigg/trött hon verkar från start när vi börjar ett träningspass.


Fanny och kurskamraterna tittade också på vårt fotgående mot slutet av söndagen, och jag fick hjälp med att själv få till tekniken i belöningen så att den hamnar rätt och främjar en position något längre bak än den vi dragits med så länge. Hennes attityd är härlig (tycker jag iallafall :) ), men kan väl bli lite väl studsig när hon blir för het. Men även detta kan jag se till att tänka på vid belöning - belöna i halter i position med omvänt lockande t.ex.- precis som Maria Hagström föreslog när jag var hos henne sist.


Vi försökte i sista passet att köra lite fjärr för klass 2, men jag fick inse att Pejla var alldeles för trött för att köra snabba växlingar. Hon var dessutom så trött att jag inte ens fick fram ett frivilligt sitt. Det var som bortblåst! Men för den delen så borde ett frivilligt sitt verkligen inte vara så svårt att få fram, även om hunden är trött, och en av våra läxor till nästa tillfälle är att få fräscha upp frivilliga sitt, ligg, stå och ingång igen, och att kunna få fram allesammans under ett och samma träningspass. Riktigt, riktigt bra och viktig läxa, för det har i ärlighetens namn blivit alldeles för dåligt "framförmappande" på senare tid!


Vi ska tävla om bara några veckor, och jag fick efter kursen några goda råd av Thomas om hur jag bör lägga upp träningen fram tills dess. Upplägget känns riktigt bra, det handlar om att köra mycket tävlingsträning (förstås), men att göra den enkel med fokus på glädje och attityd; att träna många tävlingslika platsliggningar på nya platser och med nya hundar, och se till att lägga upp det så att hon hela tiden lyckas; att jobba med uthållighet i momenten inklusive övergångar mellan moment och att de sista dagarna före tävling lägga in bra belöningar på våra svaga punkter och få flyt på dem. Och vi har förstås redan börjat, och jag ska verkligen se till att vi får till mycket bra tävlingsträning under kommande veckor!


Tack Fanny och Thomas för den bästa helgen hittills under utbildningen, och tack alla kurskamrater för gott och trevligt sällskap. Vi har verkligen ett härligt och duktigt gäng!


Det här är långt ifrån allt vi gjort, och om du är nyfiken på att läsa mer , så har Fanny, Louise och Lena också bloggat om helgen!










Av Lina - 6 september 2009 23:23

Vi har varit hos Fanny och Thomas på tränarutbildning igen, och den här helgen kändes riktigt, riktigt super! Bästa helgen hittills, och jag och Pejla har kommit framåt, löst problem, fattat och förstått och vet hur vi ska gå vidare. Kurs när den är som bäst, och jag vet inget bättre :)


Som vanligt är vi väldigt trötta efter all träning och framför allt, efter allt tänkande, så ikväll nöjer jag mig med att säga att jag känner mig superinspirerad och väldigt nöjd. Skriver mer när vi tänkt klart :) Men bjuder ändå gärna på några bilder på Lenas hjälte Dacke som gjort ett extra härligt intryck på mig under helgen:










Av Lina - 17 augusti 2009 18:28

Pejla och jag har varit hundvakt till lilla Abby några dagar. Riktigt, riktigt roligt var det! :)


 

 



Av Lina - 12 augusti 2009 09:37

Igår kväll fanns träningsinspirationen fortfarande kvar, både hos mig och Pejla, så vi tog ett litet träningspass igen. Det var ingångar som stod på schemat.


Jag har tidigare tränat mycket klossträning med Pejla, dvs jag har lärt henne att kliva upp på en kloss, storleksmässigt som en tjock telefonkatalog, så att vi stått mitt emot varandra, och successivt shejpat henne att komma runt, med framtassarna kvar på klossen, så att hon snurrar på stället, och rör sig med bakdelen runt, och kommit till min sida. Detta har gett henne jättebra bakdelskontroll, framför allt i vänstersvängarna i fritt följ.


En nackdel är med detta har dock blivit att hon hamnat för långt fram vid själva ingången. Hon börjar helt enkelt vända lite för tidigt. Hon går/springer emot mig, och när hon börjar sin ingång vänder hon med sitt huvud framför mitt vänstra ben, och detta gör att hon hamnar kanske 20 cm för långt fram. Och denna position hänger förstås i, så att hon även under fritt följ ligger ungefär lika mycket för långt fram.


Det jag vill göra nu är att träna om hennes ingång så att hennes huvud går rakt förbi mitt vänsterben och hamnar i princip i höjd med det, innan hon påbörjar svängen.


Steg 1 i denna träning är att få henne att gå rakt emot mig, och fortsätta lite "förbi", mot vad hon är van. Och detta vill jag då shejpa.


Började med att klicka för att hon gick/sprang emot mig. Klickade precis innan hon skulle ha börjat svänga av för ingång. Belöningen fick hon rakt bakåt från mig sett - rakt framåt, förbi mig, från henne sett. Jag vill få hennes belöningsförväntan rakt bakom mig helt enkelt.


Efter ett tag dröjde jag lite med klicket för att se vad som hände. Ungefär hälften av gångerna testade hon att göra en ingång som förr, dvs för tidigt; ungefär hälften av gångerna gick hon vidare och stannade med huvudet där jag vill ha det när hon ska påbörja ingången.


Mot slutet kunde jag dröja ännu lite mer med klick och vänta ut henne lite när huvudet var i rätt position, och då kom ingången från rätt position!


Den gamla ingången är väldig, väldigt, VÄLDIGT väl befäst, tyvärr, men jag ser det inte som någon omöjlighet att träna om det. Jag antar att jag borde ha tagit tag i detta för länge sedan, men som sagt, det bör gå att träna om det som vilken annan detalj som helst :)


Hon var på och med hela passet och svansen gick som en visp. Hon blir så glad när klickern plockas fram - hon älskar verkligen att träna såhär. Och det gör ju jag med så jag hoppas att hon får vara fortsatt så pigg som hon varit den här veckan så att vi kan börja träna som vanligt igen :)


 

Av Lina - 11 augusti 2009 15:27

Den här sommaren hade jag förstås tänkt träna massor och starta lydnadsklass 2 med sikte på förstapris. Men efter kursen hos Fanny och Thomas på Klickerklok i maj har det inte blivit någon träning alls. Vi har missat att träna på läxor för tränarutbildningen och det känns faktiskt värre än den försenade lk2-starten - att inte avancera enligt min plan under en kurs som jag spenderat mycket pengar och energi på.


Anledningen är förstås det jag skrivit om förut - att Pejla haft problem med analsäckarna. Men också att hon efter sitt andra löp varit väldigt låg och seg. Jag vet inte vilket som påverkar henne mest, men hon har verkligen inte varit sitt vanliga jag på rätt länge.


Under den långa perioden av analsäckskrångel har hon också blivit väldigt avig mot andra hundar. Hundar som hon vanligtvis gått bra ihop med har plötsligt upplevts som otroligt jobbiga när de hela tiden vill nosa henne där bak. Det luktar starkt av analsäckarna, och självklart blir andra hundar nyfikna. Hon har morrat ifrån ordentligt mot flera hundar under sommaren, och det känns tråkigt. Både för mig och för henne.


Pejla är inte riktigt bra än. Veterinären tycker att vi ska vänta med operation tills det blir helt nödvändigt, att det ska läka ut av sig själv. Men jag vet inte. Hon har nog inte lika ont längre, men helt bra är det inte.


Igår fick vi äntligen lite möjlighet att träna igen. Jag var på klubben för instruktörsmöte (ska vara med och hålla valpkurs i höst - roligt!), och vi tränade lite på planen efteråt. Pejla var så skön! Hon var lekfull, glad och hade massor av bus i blicken.


Jag förstod ju att vi inte kan börja träna där vi slutade i maj, utan körde mest på att ha roligt där ute - massor av lek för kontakt och för att följa mig - inga krav på precision direkt. Och hon verkade ha riktigt, riktigt roligt :)


Men orken finns inte kvar som den var när vi tränade regelbundet. Jag har insett att mycket av hennes kondition nog faktiskt kommer från lydnadsträningen - hunden rör sig kanske mer än man tänker på och det blir ju mycket av intervallträning - springa - vila - springa - vila... Så hon flåsade rätt bra efter bara några minuter!


Vi kommer förstås att vara tvugna att gå tillbaka i träningen en hel del. Det känns väl både och. På ett sätt är det skönt - jag har ju också fått en rejäl paus, och det kan nog vara enklare även för mig att börja om lite med saker som jag vet precis hur jag vill ha och ska träna. Men jag hoppas ändå att vi kan avancera relativt snabbt, för vi vill ju såklart komma vidare i lydnadsmomenten.


I slutet av veckan kommer ett riktigt litet busfrö till blandras hit och hälsar på. Vi ska vara hundvakt ett par dagar, åt en yngre tik som Pejla inte alls gillade vid förra mötet. Men det ska nog gå bra, och jag hoppas få möjlighet att träna lite med en ny hund - en hund som inte över huvud taget är klickertränad eller så. Kan aldrig tänka mig att jag orkar hålla fingrarna borta från klickern för att testa diverse trix och konster :)


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se