Nu har jag i princip bestämt mig. Tack alla för att ni delat med er av era erfarenheter, både här i bloggen och på andra sätt.

När jag väger för- och nackdelar och argument mot varandra så finns egentligen inget annat alternativ än att flytta upp till lydnadsklass 2. Och det starkaste argumentet har många varit inne på - att tävla är ju egentligen att "avträna". Pejla är ung och färsk och det finns ingen anledning att tävla för mycket för henne. Vi satsar istället på att fortsätta träna och utveckla samarbetet. Och när vi är redo för klass 2-tävling, ja då kör vi väl :)

Ett annat argument för att flytta upp är att jag inte vill fastna. Jag upplevde under en ganska lång period att vi fastnade i att träna grundfärdigheter, och jag är lite rädd att det ska bli på samma sätt med lydnadsmomenten om jag inte blickar framåt. För att det fortsatt ska vara roligt att träna lydnad behöver både jag och Pejla nya utmaningar!

Det gick ju som sagt bra i debuten i ettan. Men nu funderar jag på hur jag ska göra? Jag har ju noll rutin på detta och känner mig lite "borta"... Så jag behöver lite input från olika håll för att kunna bestämma mig...

Såhär - ska man flytta upp till tvåan nu? Eller är det bättre att stanna kvar i ettan ett tag för att liksom få lite tävlingsrutin (för både mig och Pejla) innan vi flyttar upp? Jag menar, det kanske bara var en ren lyckoträff att det gick så bra första tävlingen, och vem vet hur det skulle gå nästa gång? Jag funderar alltså på att fortsätta i ettan för att liksom känna mig säker på att vi faktiskt är redo att flytta upp. Smart eller dumt?

Lämna gärna en kommentar eller svara på omröstningen i högerspalt.

Det ska väl nämnas i sammanhanget att jag knappt vet vilka moment som kommer i tvåan och att vi inte tränat på dem alls. Vilket då betyder att det skulle dröja ett tag innan jag vågar starta i tvåan. 

Hur hade du gjort?? 

Här kommer några bilder från vår debut. Tyvärr fick jag inte med någon filmkamera, det hade ju varit jättekul, men några bilder blev det iallafall. Tack till Johanna Lehman på Karlstad Hundcenter som jag bad hålla i kameran :)

Linförighet

Inkallning

Ställande

Hopp över hinder

Nu har vi debuterat i lydnadsettan! Vi for till Ed igår eftermiddag, rekade planen på Bölevallen en snabbis på kvällen, och imorse var det äntligen dags för tävlingsdebut.

Hade lite otur dock. Eliten gick ut först, och jag drog sista startnumret för ettan - fick alltså starta sist av alla. Pejla var pigg ungefär halva dagen, men när det började dra ihop sig för vår start runt fyratiden på eftermiddagen hade hon segat till sig ordentligt tyckte jag. Fast såhär i efterhand funderar jag på om det verkligen var så... kanske var det bara min hjärna som fick en något skev verklighetsuppfattning på grund av nervositet?

Det började jädrigt pirrigt. Platsliggning. Det kändes dock skönt att hamna ute på kanten; att bara ha en hund på ena sidan. Fast mindre skönt kändes det när den hunden valde att resa sig från platsen. Det såg ändå rätt lugnt ut - Pejla låg kvar fint och Bernern smög mot sin matte. Men så halvvägs till matten bestämde sig Bernern för att istället tvärvända och springa rakt på Pejla. Shiiiiit, tänkte jag...

Men det gick faktiskt bra. Pejla var så himla duktig. Hon låg kvar fast den andra hunden stod och nosade och puttade på henne. Hon låg ända tills matten kom fram för att ta Bernern därifrån - då blev det lite flaxigt och rörigt, och Pejla reste sig till slut. Detta blev även för mycket för Bernerns granne på andra sidan - en ung Rottis, som bestämde sig för att han också ville vara med. Han sprang efter Pejla som börjat gå mot mig, men jag och Rottisens matte lyckades fånga upp våra hundar rätt lugnt...

Ingen drömstart precis. Men vi fick lägga om. Bernern fick inte vara med vid omläggningen, men både Pejla och Rottisen fick vara kvar.

Vi gjorde om proceduren och den här gången gick det hur fint som helst. Alla låg kvar, lugnt och tryggt, och Pejla låg bättre än hon gjort någon gång förut - inte en tillstymmelse till nosande under hela tiden. Tjoho!!

Vi visade tänderna direkt efter platsen, och det gick väl hyfsat :) Hon är ju lite sprattlig, men domaren lyckades ändå tillslut peta henne i munnen ganska rejält tyckte jag, så jag är väldigt nöjd :)

Vi genomförde hela tävlingen utan att jag en enda gång lyckades hinna se vad domaren visade för betyg. Eller ja, jag var så fullständigt koncentrerad på Pejla att jag liksom glömde bort det. Jag hade på känn ändå att det gått bra, för jag hörde publiken emellanåt. Men faktiskt kändes hon inte helt, helt hundra med mig - även om hon "gjorde det hon skulle". Men återigen, kanske var det min nervositet som fick mig att känna så...

Hur som helst. Det gick väldigt bra :) Men jag fattar faktiskt fortfarande inte att det är våra betyg jag läser på domarprotokollet framför mig.

Såhär ser det ut:

Platsliggande: 10

Tandvisning: 8

Linförighet: 9 (Tränger något)

Läggande: 10

Inkallande: 10 (Mkt bra)

Ställande: 9,5 (Ngt steg)

Apportering: 10

Hopp över hinder: 10

Helhetsintryck: 10

Totalt blev det ett förstapris med 192,5 poäng och klassvinst. Och jag begriper det som sagt fortfarande inte...

Men jag är så glad!! :D

Nu har vi anmält oss till vår första lydnadstävling. Iiiiiiihhhhh :D