Fick ett så himla bra tips på ett av de hundforum jag brukar läsa på. Recept på egen hundglass kommer här:

Täck botten på en liten plastburk med hundgodis. Häll på vatten så att det täcker godislagret. In i frysen och vänta tills det är genomfruset.

Där har vi en perfekt svalkning/aktivering för varma sommardagar! Det tog säkert en halvtimme för Pejla att få i sig hela. Superkoncentration hela tiden och alla ställningar provades för bästa sätt att få i sig :) Bildbevis kommer här:

Och just som jag fixat klart föregående bild valde Pejla att lägga sig där hon brukar. Hon trivs faktiskt mycket bättre där, verkar det som.

Purfärsk bild. Bara någon minut gammal. Sitter alltså på jobbet och Pejla ligger för en gångs skull i bädden. Vanligen ligger hon på golvet, men idag kröp hon upp här :)

Hittade en till bild där Pejla "står". Lite snett även denna gång, men ändå! :) Hon är blöt efter bad och spejar mot poolen där barnen studsar omkring som tokar. Alldeles strax tar hon sats mot vattnet igen!

Eftersom Pejla hela tiden snor barnens gosedjur har hon fått ett eget. Säger man "var är lejonet" springer hon glatt och hämtar sin nyaste och allra käraste leksak. Bäst är att leka apportering med denna! :)

Barnen fick en ny pool på dotterns födelsedag, och den är perfekt för en valp varma sommardagar. Kallt och härligt vatten att bubbla runt i, och sedan blir det lite handdukstork och vila i skuggan...

Här var vi på en bilutställning med en massa gamla fina veteranbilar- och motorcyklar. Mest för sonenes skull, men det var väldigt bra träning för Pejla också. Massor av folk och hundar överallt, och hon skötte sig riktigt riktigt bra. Soligt och varmt var det, så skuggiga platser var ändå bäst.

Det händer väl inte så jätteofta att vi ger oss ut på regelrätt promenad. Pejlas aktivering består mer i att leka, träna och fara runt på andra ställen. Men ibland tar vi en runda.

Har valt att gå samma runda nästan varje gång faktiskt. Det har varit en hel del dragande i kopplet för det mesta. Särskilt på tre ställen. Det första stället är när vi går förbi en liten uteplats vid några hyreshus. Där bakom staketet bor en liten, liten skällig hund. Jag tror det är en chihuahua. Där brukar Pejla vilja dra mot det som skäller, såklart? :)

Andra stället är fler skällande hundar. Vid en villa i en hundgård står två, vad jag tror är, gråhundar. De skäller när vi går förbi, och Pejla, hon drar.

Tredje stället är när vi börjar närma oss hemma igen. Då går vi förbi en såndär el-låda som brukar stå vid vägkanten. Jag antar att många hundar rastar sig på denna, för där vill hon lukta och lukta... Så den drar hon mot också då.

Men. Igår, när barnen var hos mormor på eftermiddagen och jag och sambon skulle förbereda inför nåtningen av badrumsgolvet, fick vi för oss att vi skulle ta en liten promenad ändå. Det hade kommit en rejäl åskskur och luften var så skön.

Det var säkert över en vecka sedan vi gick den här promenadrundan förut, och jag sa till sambon att det nog kan ta sin tid, för jag vill stanna och "krångla" om Pejla drar osv osv...

Jag vet inte om det berodde på att sambon var med den här gången, eller om liksom poletten trillat ner under den långa promenadpausen. Men Pejla uppförde sig hur som helst exemplariskt i kopplet! Varje gång kopplet blev sträckt, vände hon och tittade på mig. Varje gång! Och flera gånger kom hon till och med ända in till min vänstra sida, helt spontant. Jag var helt paff.

De tre ställena där hon brukar dra funkade också mycket bättre än förut.

Chihuahuan bakom staketet - den skällde. Pejla stannade och tittade mot staketet, men tittade sedan på mig, fick klick och belöning och vi gick vidare utan något som helst dragande.

Gråhundarna i hundgården tog hon ingen som helst notis om när vi gick förbi. När vi kommit några tiotal meter förbi började de dock skälla, och Pejla stannade och vände på huvudet för att titta på dem. Men bara efter några sekunder kom hon ikapp mig och fick klick och belöning igen.

Vi mötte en golden med husse också. Eller mötte, de gick förbi oss faktiskt. Då drog Pejla däremot. Hon ville efter goldenhunden men jag stannade, och hon "gav upp" nästan genast.

Elskåpet då. När vi närmade oss det kände jag att hon ville iväg. Men innan hon hann börja dra saktade jag av på tempot rätt mycket och hon höll sig jättefint nära mig. När vi kom nästan intill skåpet fick hon ett klick och "varsågod" som belöning och sprang glatt fram och nosade.

Vanligtvis har nog denna promenad tagit upp emot en halvtimme att gå. Den här gången tog den tio minuter!

Ska prova igen snart för det vore intressant att se om det är något bestående detta, eller om det bara råkade vara så att hon var på "rätt humör" igår.