Igår fyllde dottern år. Det blev en slappardag för nu slog verkligen värmen nya rekord. Herregud, det är varmare än hos min pappa i Italien. Det är så man storknar emellanåt.

Sambon och sonen tog finbilen med det riktiga aircondition när de åkte för att gratulera en student, så jag och dottern fick ta slaskbilen för att kalashandla. Det ska vara aircondition även i den, men den funkar dåligt, och har alltid gjort :( Vid affären finns dåligt med parkering i skugga, så jag bestämde mig helt enkelt för att Pejla fick vara hemma.

Vi har en rätt stor hall. Ja, ytterhallen är inte så stor, men vi har liksom en till, innerhallen, som vi kallar den. Sambon har länge velat ta upp klinkerplattorna där för att lägga in värmeslingor under. Han gillar inte kalla stengolv. Men det gör Pejla! Så jag stängde dörren till vardagsrummet och till barnens rum, och Pejla fick alltså stanna där på det svala golvet när vi åkte och handlade. Och faktiskt gjorde hon inte ens ett försök att följa med oss ut i värmen när vi gick. Och när vi kom hem låg hon yrvaket kvar på golvet när vi klampade in med alla kassar.  Hon trivs verkligen där på det svala golvet.

Har även börjat strunta i att sätta för kompostgallret runt bädden på nätterna. För i vardagsrummet, där både jag/sambo och hund sover än (renoveringen inte klar alltså), blir det så fruktansvärt varmt på morgonen. Solen lyser rakt in genom panoramafönstren och det är över 30 grader redan vid 6 på morgonen där inne. Och Pejla gillar det lika lite som jag. Så kompostgallren får vara, så att Pejla kan springa till hallen och det svala golvet för att sova vidare på mornarna.

Har testat detta tre nätter nu. Var lite orolig att hon skulle göra sitt morgonkiss på golvet, men icke! Hon väntar tills vi släpper ut henne. Jätteskönt! Helt plötsligt, känns det som, har hon blivit rumsren! Inte en olycka på jag vet inte hur länge. En vecka? Två? Känns väldigt bra iallafall.

Dottern är väldigt nöjd med sitt nya Playstation Portable som hon (och även sonen) fick ett exemplar av igår. Så det blir nog mycket stillasittande idag. Lika bra, känns det som, för det verkar som om värmen fortfarande har norra Värmland i sitt grepp. Och då orkar man inte vara särskilt aktiv.

Hoppas komma iväg för en badtur igen iallafall, men vi väntar nog till framåt kvällningen när luften är behagligare.

Trevlig helg, alla!

Den första tiden när Pejla var med mig på jobbet hade jag en hage av kompostgaller här. Men den försvann, eftersom den behövdes utomhus, och sedan har jag liksom inte orkat bära den fram och tillbaka hela tiden.

Nu ligger hon oftast på golvet här inne, men emellanåt vill hon springa runt i alla rum. Allra helst om katten Sigge är här på besök, vilket han är varje dag.

Dörren in till mitt rum går nu tyvärr inte att stänga heller - det är glapp på något vis, så är den stängd, är det bara att putta upp den utan att vrida ner handtaget. Detta har naturligvis Pejla lärt sig.

Vill inte hålla på och säga nej till henne hela tiden när hon går mot dörren, så idag tog jag loss ett av kompostgallren, och satte det helt enkelt för dörröppningen.

Satt inne hos vår administratör i ett annat rum i någon timme förut (som också har hund på jobbet) och Pejla stod innanför gallret i vårt rum och gnällde och gnällde.

Det är svårt att lyssna på det. Helt klart. Men jag stålsatte mig och ignorerade. När hon så blev tyst väntade jag i några minuter och gick sedan in och satte mig här vid datorn. Hon somnade på en halv minut.

Och nu ska jag gå ut härifrån igen och se vad som händer... Det ska nog bli bra, även det här...

Liksom igår tog vi även idag med oss frukosten ut för att träna promenadgående. Jag vill bara förtydliga detta lite först, så att ingen tror att jag liksom kräver perfektion av min lilla hund. Jag ger min hund mat även om hon inte gör "som jag vill". Hon svälter inte. Men ibland plockar jag med maten ut och tränar med en del av den. Ibland allt, men ofta har jag rätt mycket kvar i fickan när vi kommer hem, och då får hon det på vanligt sätt.

Hur som helst. Kände efter valpkursen igår att jag måste belöna fotgående även UTAN kontakt. Så att inte Pejla känner sig tvingad att gå med kontakt konstant, för det är ju inte normalt, som någon så snällt påpekade för mig igår ;)

Så idag tog frukosten slut på vår promenad, eftersom jag belönade i princip konstant. Varierade belöningspositionen också genom att ömsom kasta framåt på marken, ömsom bakåt och varvade med att belöna ur handen.

Resultatet blev att Pejla höll sig i slakt koppel för det mesta. Om hon var tvungen att springa en bit för att nå godiset på marken, kom hon ändå tillbaka till min vänstra sida när hon fångat upp den. Trevligt!

Belönar för övrigt inte enbart med godis när vi går såhär, utan låter henne även undersöka intressanta saker som belöning. Till exempel - Pejla drar plötsligt iväg mot en sten, en stolpe eller en tuva och vädrar efter den. Då stannar jag mjukt och väntar in att hon ska ta kontakt med mig. Så fort hon gör det klickar jag och säger varsågod, och hon får gå fram och nosa. Funkar i vissa lägen mer effektivt än att belöna med godis, helt klart.

På slutet av promenaden var godiset slut, så då belönade jag med boll istället. Inte lika kul som igår, verkade det som, men det berodde nog en del på kopplet. Funderar på att köpa en lina som vi kan använda när vi inte är hemma. Törs inte släppa henne lös hur som helst än, men kopplet är ju kort, och lek med boll blir inte helt lätt om man vill få det riktigt roligt...

Nu sitter vi på jobbet, Pejla har tuggat i sig sitt tuggben, är mätt och trött och ligger på en filt vid mina fötter och sover. Den där bädden som jag köpte hit till jobbet, ja, den används väl inte så värst regelbundet precis... golvet, mattor och filt verkar faktiskt mycket skönare.

Imorse tog vi med frukosten ut och gick en promenad. Klickade och "matade" när Pejla valde att hålla kontakt med mig och gå i slakt koppel. Vi kommer forfarande inte särskilt långt på promenaderna, eftersom det finns mycket roligt att stanna för längs vägen, men det är trevligt iallafall!

En sak som jag tycker är svår när vi är ute sådär, är att vara bestämd vid hundmöten. Det är jättekul att träffa annat hundfolk, och hundarna vi hittills mött har varit trevliga.

Men. Jag har liksom bestämt mig för att det inte går att låta Pejla tro att man får eller måste hälsa på alla hundar... Det svåra är inte att bestämma sig själv för detta, utan att få andra hundägare att förstå att det finns en tanke bakom.

"Ja men de får väl hälsa?"

"Åh, de måste ju få hälsa! Titta så glada de är i varandra!"

"Jag orkar inte hålla här längre" *kliver fram och hälsar*

Så här ser det ofta ut. Och jag har nog varit lite mesig. Ovan nybörjare på hund, liksom. Och jag har därmed inte sagt ifrån att jag inte vill.

Men idag bestämde jag mig på riktigt att vi INTE skulle hälsa på en enda hund vi mötte. Och det gick bra! Fick vara lite osocial och inte hälsa själv, och säkert var det någon som tyckte jag var tråkig när jag gick där med min klicker och belönade kontakt. Men jag struntar faktiskt i det, för jag vill inte ha en hund i framtiden som stretar mot mötande hundar.

Är inte ett dugg orolig att Pejla ska bli aggressiv eller så, hon är hjälplöst glad i alla levande varelser, men jag vill helt enkelt ha kontroll över hundmötena.

Vi har skvallertränat på förbigående hundar på tomten några gånger, men nu var det länge sedan vi fick tillfälle att göra det. Så den träningen är som bortblåst. Pejla tappar helt fokus på mig när vi möter andra hundar.

Vi mötte tre hundar idag på vår korta promenad, och några människor utan hund också. Sista hundmötet testade jag att slänga godis på marken och då funkade det faktiskt rätt bra. Men när godiset var slut och hundmötet över, så vände förstås Pejla om och ville gå ikapp den andra hunden.

Inget stort problem, kan tyckas, och det är det inte heller. Inte än åtminstone. Men jag måste fortsätta vara bestämd om det ska bli som jag vill i framtiden, helt klart!

Sitter på jobbet och har tråkigt! Den dator jag övertagit började krångla så fort jag satt mina fingrar på tangentbordet. Känns lite som vanligt faktiskt. Jag vet inte vad det är jag gör, men något är det, för datorer har en tendens att börja bete sig mycket märkligt så fort jag är i närheten.

Den här gången är det såpass märkligt att datorn måste wipas, rensas helt, få en ny ren start, och det tar tid! Först måste allt gammalt som inte lagts på disk back-upas. Och sedan ska datorn rensas helt och allt ska installeras om.

Det är ett evigt väntande, känns det som

Och man tycker ju att när man har hund, så skulle man kunna passa på att ha lite trevligt tillsammans med henne istället för att sitta och glo på en skärm. Men Pejla tycker tydligen att på jobbet ska man sova... Och ni vet ju vad de säger. Väck inte den valp som sover...

Så det finns väl ingen annan råd än att fortsätta stirra fram till lunch. Men efter det tar vi "ledigt" och går ut :)

Efter en sen kväll med grill och annat gott var det inte direkt med ett leeden jag vaknade av solen i ansiktet klockan sju imorse. Men när man får syn på två glada ögon och en viftande svans går det ändå rätt enklelt att bli på bra humör :)

Och nu känner jag för att skryta lite över min hund, för igår var hon riktigt duktig! Vi satt ute och grillade och Pejla fick vara lös och springa lite som hon ville i trädgården. Vi har en hage, men hon tycker självklart bättre om att få vara med där det händer roliga saker.

Vår katt Sigge, smög också omkring där vid alla gottigheter som fanns uppdukade på bordet. Han stjäl korv och annat så fort han får chansen :) Men så plötsligt fick Sigge syn på en fågel som hoppade omkring på gräsmattan lite längre bort. Jägare som han är intog han låg ställning och lurpassade en stund innan han for iväg som ett skott över backen.

Och Pejla hade förstås koll på Sigge så det var inte direkt någon överraskning att hon drog efter honom. Fågeln smet rätt snabbt, så istället för riktig jakt blev det jaktlek med katt före och hund efter.

Sigge drog över hela tomten och upp i en av lönnarna. Pejla efter och stannade under trädet och spejade upp mot Sigge.

Mitt i detta fick jag för mig att jag faktiskt skulle utmana ödet och kalla in Pejla. Hon verkade helt fokuserad på Sigge och tycktes helt ha glömt bort allt vad matte och husse hette.

- Peeeejla! skrek jag, på det där sättet som jag brukar göra när vi tränar inkallningar.

Och tror ni inte min älskade hund vänder på huvudet, snabbt som blixten, får syn på mig och kommer sedan som en raket över hela tomten ända fram till mig!

Jag blev så glad! :) Så glad att hon fick en halv grillkorv i present.

Sedan höll hon sig faktiskt på behagligt avstånd resten av kvällen innan det var dags för henne att gå och lägga sig.

Jag vet inte om jag vågar testa detta igen inom en snar framtid, men det kändes hur som helst otroligt bra!

Har börjat jobba en del igen nu, och Pejla hänger med varje dag. Hon är väldigt glad i grabbarna på kontoret, men ligger för det mesta inne hos mig. Sover, biter i någon leksak eller tigger godis :)

I förrgår badade hon för första gången. Jag och hon tog en sväng ner till sköna Fryken och hon var verkligen som tokig där i vattenbrynet. Hon fick sand i nosen och härjade vilt, plaskade runt i vattnet som en galning.

Jag provade att kasta ut någon träbit som flutit iland, och hon apporterade faktiskt! :) Men inte om den hamnade för långt ut. Hon var lite feg, nämligen. Gick bara så långt ut att hon kunde just gå. Så hon har inte simmat än. Funderar på om jag ska ge mig i sällskap med några bekanta med en äldre hund som älskar att bada, för att liksom visa Pejla att det inte är farligt.

Igår satt jag på jobbet mest hela dagen. Men vi fick en lunchbrejk, och efter den behövde sambon åka till järnhandeln och hämta grejer till badrumsrenoveringen. Jag och Pejla passade då på att träna lite fotgående i koppel utanför byggvaruhuset. Det gick hur bra som helst! Visst fanns det en del att nosa på och dra iväg mot, men hon börjar verkligen lära sig nu att det inte är någon större idé att dra i kopplet. För då kommer hon nämligen ingenstans. Är totalkonsekvent på detta! Drar hon så stannar jag eller vänder mjukt åt andra hållet. Inga koppelryck alltså. Och ju mer vi gjort detta, desto snabbare är hon att vända blicken mot mig när hon känner att kopplet blir sträckt. Jag tror faktiskt att hon kommer att bli jätteduktig på fotgående i framtiden. Både med och utan koppel. Det känns verkligen så.

Idag har vi också tränat fotgående. Med kontakt. Både med och utan koppel. Både inomhus, i trädgården och en sväng nere "på byn". På byn gick det väl sådär, så där la jag snabbt om kriterierna till att hon skulle gå i slakt koppel. Några andra krav går inte att ha på henne där än. Det är alldeles för mycket störningar och spännande saker som händer.

Nu ikväll har jag även försökt shejpa fram att hon ska lägga ner huvudet på golvet när hon ligger på golvet bredvid matbordet i köket. Det var rätt svårt, men hon fattade iallafall att det var något med huvudets position. Men hon var väldigt snabb att titta upp för klick och belöning så fort hakan nuddat govet en hundradels sekund. Men fortsätter vi med korta pass framöver så tror jag nog att detta ska funka. Vill helt enkelt shejpa fram att hon ska ligga och vila med huvudet mellan tassarna. Tror att det kan vara användbart i passivitetsträning i framtiden.

Testade även att få henne att lägga upp framtassen i min hand. Detta gjorde jag bara för att visa sambon hur fort det går att få henne att fatta vad man vill, helt UTAN kommandon eller korrigeringar. Han var imponerad :) Och nu är även han intresserad av att få träna lite med henne, eftersom han gärna vill ha henne med på sina springturer i skogen i framtiden. Men då vill han förstås ha en hund som är följsam och inte sticker iväg hur som helst. Jag tror inte detta kommer bli några som helst problem.

I juli åker vi på kurs för den delen! Bestämde det idag. Det är en Canis-kurs i lydnad (klickerbaserad förstås) i Norge. Instruktör är den tjej jag skrivit om förut här i bloggen, vars hundträning jag följer med stort intresse. Fanny Gott heter hon och det går att besöka henne på bland annat www.klickerklok.se.

Har klippt Pejlas ALLA klor idag, för andra gången. Hon gillar det inte särskilt mycket, men det gick på under fem minuter. Lite gnäll och sådär, men när jag tänker på hur hon skrek i panik för bara några veckor sedan känns det som ett under. Har shejpat fram även detta, och skrivit om det förut. Hon lägger inte upp tassarna självmant, men hon står ut med att sitta i min famn och att jag klipper. Matar henne med småbitar av kycklingköttbullar som hon älskar, eller kattmat. Det går också mer än gärna ner :)

Imorgon tar vi oss, om vädret inte bestämmer sig för att ösa ner, en skogstur, hela familjen. Det ska bli skönt!

En dag som började trist med totalt spöregn, men som ändå sprack upp här på slutet, och nu är det riktigt varma vindar som drar över värmlandsslätterna. För jo, vi har sådana också. Inte bara granskog :)

Pejla och jag är nyss hemkomna från en promenad över dessa slätter. Eller ja. Vi har rätt mycket öppna ängar runt huset där vi bor, och idag gick vi en bra bit bort över den ena. Den går längs riksväg 45, så man får ha lite koll eftersom Pejla går lös. Men den här träningen med att vända på klacken och ibland gömma sig för henne, det funkar bra. Hon springer i hundrafyrtio förbi mig ibland, men vänder sig om efter ett tiotal meter och kollar om jag är med. Om jag vänt och går åt andra hållet kommer hon lika snabbt tillbaka.

Jag fick syn på en katt mitt i ett av hennes springa-av-mig-all-energi-rejs. Som tur var fick inte hon syn på den. Hon var på väg rakt mot den, men missade den helt. Jag vände åt andra hållet och ropade på henne och hon kom som ett skott. Trevligt :)

I övrigt har vi haft en dag som de flesta andra. Många kissrundor. Räknar dem inte men det landar väl runt 5-10 stycken någonstans per dag. Inte en enda olycka har skett nu på tre dagar. Det är ju positivt, men jag antar att det enbart beror på att jag är uppmärksam. Rumsrenhet får vi nog vänta på ett tag till.

Imorgon blir det barnkalas för sonen och jag vet ärligt talat inte hur det kommer att gå med Pejla och drygt tio barn i femårsåldern och kalasform. Möjligtvis smyger jag undan henne på kontoret en våning upp, om det skulle bli "för mycket" åt något håll. Barn är över lag väldigt förtjusta i Pejla, men det kan ju bli lite väl uppskruvat, och då går hon igång förstås, vilket kan skrämma barnen... och ja, ni fattar.

Pejla ligger trött och avsprungen på golvet här nu och gnyr lite. Såg att hon nyss slog en lov till vardagsrummet där hennes hage står stängd. Måste nog öppna så att hon kan gå och lägga sig.

God natt :)