Igår kväll åkte jag och Pejla runt och lämnade inbjudningskort till sonens barnkalas som blir på söndag (vi glömde posta...). På vägen åkte vi förbi hundklubben och jag och Pejla tog oss ännu en promenad på den lilla grusvägen där. Det gick bra. Hon fick springa lite som hon ville, men jag vände på klacken varje gång hon kom "för långt" ifrån mig. Gick där kanske tio minuter sammanlagt. Det var kallt och blött, så ingen av oss var väl jättepigga på detta, men det gick bra hur som helst.

Idag är vi lediga, barnen och jag. Och barnen har besök av en kompis. Så Pejla får leka lite med dem emellanåt, vi går ut i trädgården ibland, men annars tar vi det väldigt lugnt. Har legat och läst här nu ett tag och Pejla ligger snällt bredvid och bara vilar. Vi får väl se om hon har överskottsenergi ikväll kanske :) Får nog ta mig en sväng någonstans med henne sedan så att hon inte blir helt nipprig.

I övrigt så har jag klippt ALLA klor på henne nu! Jippie :) Men det berättar jag om en annan dag :)

När jag kategoriserade mina ämnen i den här bloggen valde jag bland annat att ha en kategori för "träning" och en för "valp i vardagen". Ibland märker jag dock att det är svårt att skilja på dessa, för det flyter ju liksom ihop.

Som detta med kloklippningen till exempel. Vi tränar ju faktiskt, men det är ju ändå något som hör vardagen till. Så om det känns rörigt i kategorierna har jag full förståelse för det. Det får bli som det känns bäst för dagen :)

Idag kör vi ingen mer kloklippningsträning iallafall. Hon måste få chansen att smälta det lite. Eventuellt provar jag igen imorgon.

Pejla har varit med mig på jobbet några gånger nu. Det går bra. Vi har fyra rum där uppe, och i det största sitter grabbarna, tre till antalet. I det minsta sitter vår guldtjej (som för övrigt är min lillasyster) och håller ordning på det ekonomiska. Där huserar även lilla Selma (som jag nämnt tidigare) emellanåt. Dock har inte Selma varit där när Pejla varit det.

Själv har jag ett eget rum, och där har jag gjort iordning en liten hage med den där spjälsängsmadrassen som jag skrivit om tidigare. En fleecefilt och vattenskål finns också där. Och Pejla stortrivs! Det känns ju skönt.

Efter lunch på byns enda kinakrog fick jag och Pejla en timmes fritid innan barnen skulle hämtas upp, och då tog vi oss en tur till hundklubben.

Den där promenaden som vi gör varje gång på valpkursen är lite jobbig, nämligen, så jag tänkte att vi kunde träna lite på den, med mindre störningar.

När vi kom till klubben var det tomt. Bra! Tog med mig Pejla utan koppel (ja, jag hade det i fickan, men Pejla fick gå lös) och promenerade iväg längs grusvägen. Hon for fram och tillbaka framför mig och nosade än på vänster, än på höger sida. Men efter bara någon minut kom hon tillbaka till mig och fick klick + belöning.

Vi gick fram och tillbaka på grusvägen några gånger. En sträcka på två-trehundra meter kanske. Så fort hon stack iväg lite för långt från mig vände jag på klacken och bytte håll. Det räckte med ett par, tre gånger, så hade hon snart bättre koll på vart jag befann mig.

Vi gjorde även en liten avstickare från grusvägen och gick in i skogen en vända. Det var roligt minsann :) Och jag låtsades några gånger att jag hittade något jätteintressant på marken (gömde godisbitar under stenar och löv och sådär), och Pejla verkade tycka att jag var väldigt duktig på att hitta bra saker, så hon höll sig intill mig nästan hela tiden.

När jag bestämt mig för att det räckte gick vi åter mot klubbhuset och planen, och då mötte vi en stor, svart Riesenschnauzer med matte i koppel. Han var väldigt intresserad av oss. Pejla, som just då gick en kort bit framför mig, stannade först tvärt upp och spanade, men så vände hon på klacken för att söka upp mig. Duktig tjej! Klick och belöning! Och sedan satte vi på koppel, lugnt och fint.

Riesenschnauzern var stark, och stackars matte orkade inte hålla emot när han strävade fram emot Pejla, så det blev en liten hälsningsceremoni vare sig vi ville eller inte. Lite knasigt blev det allt, eftersom båda hundarna var kopplade. Det blev koppeltrassel, och jag släppte mitt koppel. Den andra tjejen höll i men försökte trassla loss så gott det gick. Fick tag i Pejla och kopplade lös henne igen, för att ingen skulle skada sig.

Den stora svarta killen var väldigt snäll. Bara oerhört nyfiken, men snäll som bara den. Så allt gick bra. Jag och den andra matten gick en bit isär, så att hundarna kom ifrån varandra, men pratade lite och hade det allmänt trevligt. De gick åt sitt håll, och jag och Pejla fortsatte till träningsplan.

Där fick hon gå och lukta bra länge. Tänkte att det kan vara bra för henne att lukta av sig lite där, så kanske hon har lättare att slappna av när vi är på valpkurs. Vet inte om det är rätt resonerat av mig, men jag vill prova iallafall.

Ute på plan ville jag se vilka beteenden hon ville bjuda på idag. Först blev det fritt följ. Det tycker hon är roligt :)

Efter en paus när vi bara satt ner i gräset och hade det mysigt, ställde jag mig upp igen, och då bjöd hon på ett sitt. Klickade för det några gånger.

Eftersom vi tränade sitt/stanna kvar igår, provade jag att gå en bit ifrån henne när hon satt sig. Och mycket riktigt, hon stannade kvar. Duktig tjej!

Matten med Riesenschnauzern kom tillbaka och körde lite agility en bit bort, och då satte oss jag och Pejla och tittade på. Inte för nära, men ändå såpass nära att Pejla noterade vad som försiggick där borta. Efter ett tag la sig Pejla ner, och då fick hon belöning. Vill nämligen gärna att hon ska kunna ligga ner och slappna av trots att det pågår annat skoj i närheten.

Vi satt där och tittade bra länge på dem när de tränade, säkert en halvtimme, och Pejla låg så fint mest hela tiden. Men emellanåt var hon förstås tvungen att hoppa upp och nosa på diverse fläckar på gräset. Humlor och maskrosor också. De är spännande.

Precis innan vi skulle bryta upp och gå av planen mot bilen, kom en ny bil och körde in på parkeringen. Det var en man med två fina schäfrar som jag sett på klubben tidigare. Ett ypperligt tillfälle att se om skvallerträningen fungerade igen (har skrivit tidigare om skvallerträning här). Och det gjorde den! Pejla reste sig och spanade när hon hörde de andra hundarna skälla, men så vips vände hon blicken mot mig och fick klick och belöning. Gud så trevligt! :)

Känner över lag att det är roligare på ett sätt, att vara på klubben när det är lite mindre störningar. Hon är egentligen inte redo för valpkurs på det sättet som vi gör det nu - med massor av valpar som alla är lika intresserade av varandra. Så jag känner mig jättenöjd med dagens klubbesök!

Väl hemma efter upphämtning av barnen, fick Pejla en något försenad lunch, fast det hade nog inte gått någon nöd på henne efter allt belöningsgodis; hon lämnade en tredjedel av maten orörd. Sedan var det platt bums i säng och hon sover än.

Imorgon funderar jag för övrigt på att åka ner till Karlstad på Flat-show. Men jag har inte riktigt bestämt mig än. Det är ju skönt att bara vara ledig med familjen också. Fast det är klart. De kan ju följa med! :)

Igår fick jag klippa en klo på Pejla. Idag också. Det tar lång tid detta med att vänja henne vid kloklippning. Men å andra sidan, det tar lika lång tid att tvinga henne, och metoden vi använder nu är betydligt mycket trevligare för alla parter.

Tänkte lite mer ingående beskriva hur vi gått tillväga. Kallar nedan våra kloklippningsvänjarstunder för "pass", eftersom kloklippningsvänjarstunder känns som ett onödigt långt ord att skriva fler gånger än jag redan gjort nu:

Pass 1, dag 1 (ca en minut)

Jag sitter på golvet med godisskål bredvid. Pejla ligger på golvet framför mig. Jag lägger handen på hennes högra framtass. Klickar när hon håller tassen stilla. Har inga krav för övrigt. När jag fått in en serie av fyra-fem klick i snabb följd slutar vi. Det hela tar ca en minut.

Paus (ca två minuter)

Pass 2, dag 1 (under en minut)

Pejla ligger på golvet framför mig. Jag lägger handen på hennes vänstra framtass. I övrigt lika som pass 1, fast denna gång går det snabbare.

Paus (ca två minuter)

Pass 3, dag 1 (ca en och en halv minut)

Pejla ligger på golvet framför mig. Jag lägger först handen den på hennes högra framtass och pillar lite med fingrarna. Klickar för ögonkontakt och att hon håller sig stilla. Det går bra och jag drar möjligtvis ut på passet lite onödigt länge. Borde ha slutat när det gick som bäst, för hon blir lite reserverad efter en stund och drar åt sig tassen några gånger. Men vi lyckas ändå avsluta med två repetitioner som känns väldigt bra.

Avslutar dagens träning och går ut i trädgården.

- - - - -

Pass 4, dag 2

Har inte noterat hur långa pass jag kört efter dag 1, men det som gäller är fortsatt korta pass som jag försöker avsluta när jag fått till två-tre-fyra positiva repetitioner.

Jag sitter på golvet. Pejla sitter framför mig. Jag tar redan första försöket tag i hennes tass och klickar genast. Gör detta upp emot tio gånger och håller tassen lite längre för varje gång. Pejla lägger sig ner mitt i övningen, och det får hon. Jag fortsätter och hon låter mig hålla tassen.

Paus

Pass 5, dag 2

Pejla ligger framför mig och jag tar samma tass igen. Håller lite längre och pillar lite mellan tårna. Klickar när hon håller sig lugn, vilket hon gör för det mesta. Några gånger drar hon åt sig tassen och då slutar jag med det som känns obehagligt för henne, vänder bort blicken och gäspar lite. När hon pockar på uppmärksamhet genom att lyfta tassen och liksom putta på mig tar jag hennes tass igen och klickar när hon håller sig lugn. På slutet får jag pilla ganska mycket mellan tårna.

Vi avslutar och går ut.

- - - - -

Pass 6, dag 3

Jag sitter som vanligt på golvet med godisskål bredvid. Använder för övrigt en mycket eftertraktad belöning - kattmat.

Pejla både ligger och sitter framför mig under passet. Hon får välja själv hur hon vill göra. Eftersom hon petat mycket på mig med tassen i förra passet tänkte jag nu försöka få henne att lägga upp tassen självmant i  min hand. Jag hjälper henne först på traven genom att hålla handen runt tassen och försiktigt försöka lyfta den. När hon självmant lyfter tassen från golvet i min hand klickar jag. I början bara för minsta antydan till lyft. Men efter en stund när tassen släppt golvet helt.

Paus

Pass 7, dag 3

Jag fortsätter med samma inställning. Målet är att få Pejla att självmant lägga upp tassen i min hand. Hjälper henne som förut, men provar snart att bara hålla min hand öppen med handflatan framför hennes tass. Jag väntar ut henne och jajamensan! Efter en liten funderingsstund lägger hon upp tassen i handen på mig! :)

Vi avslutar och leker inne (det spöregnar) :) men fortsätter några timmar senare samma dag.

- - - - -

Pass 8, dag 3

Jag vill få Pejla att acceptera att jag håller tassen med ena handen och pillar med den andra. Hon får välja mellan att lägga upp tassen självmant i min hand, eller att hålla sig lugn när jag lyfter upp tassen. Håller tassen i min vänstra hand och pillar med högra, den jag har klickern i. Det går bra, men jag känner att det börjar bli svårt - skulle behöva tre händer emellanåt! Efter en stund plockar jag fram en liten skruvmejlsel som jag pillar med mellan tårna. Jag får nu lägga undan klickern och använda ordet "bra" i ett tonläge som jag betingat på samma sätt som klickern. Tyvärr funkar klickern mycket bättre än "bra" på så sätt att Pejla håller koncentrationen uppe mer när vi använder klickern. Jag antar att detta beror på att jag använder ordet "bra" utan belöning i andra sammanhang ibland. (Notering: borde betinga ett annat ord istället, ett ord som är neutralt för mig och som jag inte lika lätt slänger ur mig. "Klick" kanske?? Eller något fantasiord??)

Jag får hur som helst pilla med skruvmejseln såpass många gånger med såpass hög belöningsfrekvens att jag känner mig nöjd.

Vi avlsutar.

- - - - -

Pass 9, dag 4 (igår)

Målet nu är att få pilla först med skruvmejseln. Sedan med klotången. Jag börjar lugnt med låga kriterier. Klickar för att hon håller sig lugn och tittar på mig när jag pillar med fingrarna mellan tår och på klor. Jag håller inte i hennes tass utan pillar när tassen ligger på golvet. Det går bra. Höjer kriterierna till att jag ska få pilla med skruvmejseln på klorna. Hon rycker undan några gånger, men efter en stund funkar även detta.

Paus

Pass 10, dag 4 (igår)

Målet är att få pilla med klotången. Jag lägger klotången på golvet mellan mig och Pejla. Hon får nosa på den tills hon känner sig färdig med det. Jag pillar med skruvmejseln och klickar när hon håller sig lugn. Provar också att ta upp tassen i vänster hand och pilla med skruvmejlseln. Hon blir lite nervös, men det går bra. Klotången ligger kvar under hela passet. Sista repetitionen byter jag dock bort skruvmejlseln mot klotång - håller hennes tass med vänster hand, lägger klotången på hennes tass och berömmer genast.

Paus

Pass 11, dag 4 (igår)

Jag har lagt undan skruvmejseln och gör nu likadant med klotången som jag gjorde med skruvmejseln innan. Det går bra. På slutet får jag hålla klotångens öppning runt en klo. Berömmer för det och ger extra mycket belöning.

Paus

Pass 12, dag 4 (igår)

Jag blir ivrig och ändrar dagens mål till att få klippa en klo. Kanske dumt, men så är det! :) Jag fortsätter där vi slutade innan paus och lägger klotångens öppning runt hennes ena klo. Pejla ligger på golvet framför mig. Jag gör fem-sex repetitioner, och sista gången klipper jag klon. Använder under passet "bra" som betingad förstärkare och avslutar med att hon får äta upp all kattmat i skålen.

Not: Hon blev inte överförtjust över att jag klippte klon. Hon ryckte till lite, men jag hoppas att det inte förstört något!

- - - - -

Pass 13, dag 5 (idag)

Jag känner mig osäker på Pejlas reaktion igår när jag klippte klon, så första målet är att fortsatt få pilla, skrapa och klämma på klorna. Både med mina händer och med klosax. Det går bra. Börjar med händerna och använder klicker. När jag ska byter till klotång använder jag "bra", och nu går det inte lika lätt. Hon väljer att dra undan tassen några gånger och går en bit bort från mig efter en stund.

Paus

Pass 14, dag 5 (idag)

Jag kommer på den strålande idén att betinga ljudet av klotången! På så sätt kan jag använda klotången som klicker! Klipper (klickar) med klotången i luften för ögonkontakt. Går hur lätt som helst.

Paus

Pass 15, dag 5 (idag)

Målet är på nytt att få klippa en klo. Jag använder klotången som klicker och minskar sakta men säkert avståndet mellan tången och klon. Håller Pejlas tass i den vänstra handen och "klickar" med tången i den högra, och jag gör det för att hon håller sig lugn. Hon får gärna titta på mig också, men jag kräver inte det. Avslutar när jag fått "klicka" alldeles intill klon några gånger. Hon får extra belöning.

Paus

Pass 16, dag 5 (idag)

Fortsätter på samma spår, men "klickar" först när jag fått hålla klotången runt hennes klo någon sekund. Klipper dock inte klon, utan flyttar klotången innan jag klickar med den. Repeterar fem-sex gånger, och det går jättebra! Extra belöning. (Med extra belöning idag menas att hon får fler kattmatsbitar än en. Ca fem-tio stycken).

Paus

Pass 17, dag 5 (idag)

Mål: Att klippa klon. Gör samma som förut, två repetitioner. Tredje gången klipper jag klon. Hon gnäller till (skit!!) men jag låtsas som det regnar och hon får äta upp resterande kattmat i skålen.

Vi avslutar, går ut på kisspaus, och nu ligger hon och sover under mina ben här i köket.

Och nu ska jag fundera på vilka mål jag ska ha inför nästa pass. Hon gnällde som sagt till när jag klippte, och jag är rädd att hon ska vara mer avvaktande nästa gång. Jag tror att målet får bli att få hålla klotången runt hennes klo och avsluta efter några repetitioner. Vill inte att hon ska känna sig "lurad" igen!

Pejla växer enormt snabbt. Ja, det gör säkert alla valpar, men jag har liksom aldrig fattat det förut. Man ser det särskilt när min systers LILLA hund kommer på besök. För bara ett par veckor sedan var de ungefär jämnstora. Nu är Pejla är stor i jämföresle med lillan.

Sedan sist har vi fortsatt i samma bana. Har tränat lite då och då på "smågrejer" som i slutändan ändå förhoppningsvis kommer att göra det enklare i "större" situationer. Detta med kloklippningen till exempel. Klickertänar lite varje dag på att få ta i Pejlas tassar, pilla med klorna, med mina händer och en liten skruvmejsel som är rätt "neutral". Det går bättre och bättre, och igår la hon självmant upp tassen i min hand några gånger :) Den här träningen gör det också enklare att torka hennes tassar när vi kommer in efter en blöt utomhusstund. Hon är inte lika galen på handduken längre, utan låter mig torka hennes tassar ganska enkelt. Helt handduksointresserad är hon dock inte. Biter ibland, men långt ifrån lika mycket.

Har även efter tips och teorier från Fanny Gott tränat här hemma på att kunna ha Pejla mellan benen när jag sitter på huk - utan att hon ska fara runt. Det går jättebra. Ibland vill hon smita men jag håller henne kvar med mina händer på hennes bröst, vänligt men bestämt, och ger henne godbitar när hon är lugn. Men jag "tjatar" inte ut det genom att sitta för långa stunder. När hon varit duktig någon minut får hon gå och så gör vi något roligt. Detta tränar vi för att jag så småningom vill att Pejla ska kunna hålla sig lugn mellan träningspass, och i och för sig också för övrigt för att hon ska kunna varva ner. Det behövs ju emellanåt :)

Pejla har hittat sin favoritsak! Det är en hårig, rosa toffel som min dotter fick i julklapp för ett par år sedan. Dottern använder aldrig tofflorna själv, så igår gav hon den ena till Pejla. Och Pejla ÄLSKAR den! :) Och vet ni vad hon gör med den? Hon apporterar! Bär så stolt, så stolt, och om jag kastar den, hämtar hon och springer raka vägen till mitt knä. Det är nästan rörande att se dessa nedärvda egenskaper. Hon njuter verkligen, och det gör jag också.

Idag har jag varit lite på jobbet här på morgonen. Pejla sov i sin bädd, så hon fick vara hemma. Ska upp igen en sväng lite senare, och då är det troligt att Pejla får följa med.

Men nu ska vi ta oss en kissvända i spöregnet. Om jag bara kunde minnas vart jag gjort av min regnjacka!

Pejla gillar INTE att klippa klor.

Första gången jag klippte hos uppfödaren gick det bra. Första gången hemma gick det också bra, då klippte jag alla klor i ett svep, utan problem. Andra gången hemma, samma sak. Men tredje och fjärde. Huvva!

Har slarvat lite med själva inlärningen av att hantera hennes tassar och klor tror jag. Var väldigt duktig ett tag, men nu på sistone har vi inte uppdaterat oss ordentligt. Så nu blir det till att ta tag i det här på allvar!

Ska köra klicker rakt av på detta. Tror det är det som passar mig bäst. Allt jag hittills bestämt mig för att träna har fungerat allra bäst med klicker. Ta till exempel detta med bit och slit i byxbenen - efter bara två dagars korta stadgepass med byxben och tröjärmar som fladdrar har Pejla lugnat ner sig rejält med detta. Hon tar visserligen tag ibland, både i mina och barnens byxben, men långt ifrån lika mycket som förut.

Fick ett tips om en film, föresten, om någon mer är intresserad av att träna kloklippning med hjälp av positiv förstärkning. Den hittas här.

Igår klockan halv sex ringde de från veterinärsmottagningen och sa att det tyvärr hade blivit en dubbelbokning; de undrade om jag kunde komma på fredag för vaccination istället. Men eftersom vår valpkurs börjar idag ville jag gärna få vaccinationen gjord direkt, så då fick vi komma på bums istället.

Pejla är inte överförtjust i att åka bil. Men det går ändå bra. Hon följer snällt med och sätter sig ner så fort hon kommit upp i bakluckan (och nu har jag bestämt mig för att det visst heter "bakluckan", på väldigt många ställen i Sverige. Så det så, Tessan ;)

Men när det skulle åkas till veterinär, som Pejla för övrigt aldrig träffat förut, då var det tvärstopp ute på backen. Hon ville INTE in i bilen. Jag insåg att det måste vara jag. Det måste vara att jag beter mig på något konstigt vis som gör henne osäker. Och efter en stund när jag slutat stressa (det var lite bråttom, tyvärr), så gick det ändå fint.

Hos veterinären var det flera hundar. En man kom för att stå i kö bredvid oss. Han hade en stövartik som var oerhört nyfiken på Pejla. Hon vädrade i luften och försökte komma fram. Jag sa till mannen att min hund är inte vaccinerad än, så det kanske inte är så bra om de hälsar.

   "Det är ingen fara, hon här är vaccinerad", svarade han.

   Det är lite svårt det där. Jag tror säkert inte att det skulle ha varit någon fara för Pejla att hälsa, men det är ju faktiskt så att även vaccinerade hundar kan bära på diverse baskilusker, även om de själva inte visar symtom. Och jag har liksom bestämt mig för att hålla på det där - att Pejla faktiskt får vänta med hälsningar på andra (okända) hundar, tills vaccinationen är avklarad.

Men mannen förstod nog vinken, även om han verkade lite stött, och höll ordning på tiken. Och Pejla var superduktig. Satt så fint vid min sida och tittade på mig nästan hela tiden. Några gånger reste hon sig, men då sa jag lugnt "nej" eller "sitt" och hon satte sig igen och väntade. Till slut blev hon nog trött på att vänta i kön, så hon la sig och vilade vid mina fötter.

Inne hos veterinären gick det snabbt. Pejla märkte nog knappt att hon blev stucken med sprutan i nacken, för hon reagerade knappt. Däremot fanns det väldigt många intressanta dofter i rummet, och hon hade lite svårt överlag att slappna av.

   "Sprattel-flatte", sa veterinären menande och skrattade.

   "Ja, just det", sa jag, men tänkte att min flatte ska inte bli en sådan där hund som alla befarar så fort man säger Flatcoated Retriever - en nervös och rastlös hund alltså. Vi får hoppas att jag lyckas. Pigg och glad och arbetsvillig, javisst, men inte stressad!

Just nu sitter jag i köket och väntar på att Pejla ska somna efter att vi kört barnen till dagis och skola och tagit en kort morgonpromenad. Jag ska jobba om en stund, men känner att Pejla gott kan få slippa följa med idag. Det är valpkurs ikväll, så hon kan behöva ta igen sig lite efter de senaste dagarnas alla utflykter och äventyr.

Ja, nu snarkar hon lite minsann, så då tassar jag iväg till jobbet en våning upp!

På Valborgsmässoafton var vi bortbjudna till goda vänner på trädgårdsfest. Det var jättetrevligt! Vi grillade och eldade, sjöng inte så mycket, men pratade desto mer. Vi var väl en tjugo personer, vuxna, barn och hundar. Grannarna som bor i samma hus hade också kalas och där var det säkert tjugo till plus fyra katter.

Och Pejla hade så roligt. Hon hälsade på alla och var allmänt trevlig, och gick ofta med nosen i backen runt grillen och bordet, och rätt som det var hittade hon något ätbart. En gång var det dessvärre en hel hamburgare som någon av barnen hade tappat, och den fick matte vänligt men bestämt plocka ut ur munnen på henne. Men hon fick en liten bit iallafall, och resten av burgaren fanns det andra spekulanter på. Zelda, till exempel.

Vi var kvar rätt länge och det hann att bli både mörkt och kallt. Pejla hade lite svårt att slappna av när hon blev trött, så jag fick plocka upp henne i famnen, och där sov hon säkert en timme.

Igår morse sov hon ända till halv åtta. Vi gick ut och kissade, åt lite, och sedan somnade hon tvärt om och sov till halv tolv!

Vi fortsatte den sociala träningen även igår, genom att möta upp ett gäng kompisar på en restaurang som hade P-tema. Buffé med Pasta, Pizza, Paj och Pannkakor. Toppen! Och Pejla låg under bordet och uppförde sig exemplariskt nästan hela tiden. Hon hittade ett rep där på uteserveringen, som höll uppe en reklamskylt, och det ville hon gnaga lite på. Men matte hade varit förutseende och tagit med både belöningsgodis och annat att gnaga på. Efter lunch tog jag och dottern en kort promenad till våra vänner med trädgårdsfesten, som bor alldeles i närheten. Men Pejla blev trött i värmen och fick bäras en bit. Sedan satt vi i trädgårdssolen, blickade ut över en glittrande Frykensjö, diskuterade växthus och tittade på barn som spelade kubb och grävde i sandlåda. Mådde allmänt trevligt helt enkelt.

Och Pejla försökte så gott hon kunde att få Zelda på lekhumör, men det är inte alldeles lätt kan jag lova!

Idag är det ju vanlig vardag igen och Pejla har varit ute i hagen en stund. Vi tog en liten promenad också, och nu ligger hon och sover på en liten madrass som jag hittade på vinden. Den har legat i en spjälsäng förut, men nu är den hennes.

Eftersom jag blev sjuk förra veckan har hon inte fått följa med på jobbet någonting än, men från och med imorgon ska vi prova det också! Och imorgon händer det mer saker. Både vaccination och valpkurs. Stackars jänta. Vi får väl se vad hon orkar med!