Igår kväll kräktes Pejla upp all mat. I två omgångar kom det. Och jag fick någon slags känla av att det kanske inte står rätt till med torrfodret.

Testade idag att ge henne en halv deciliter. Väntade sedan för att se vad som skulle hända. Efter en halvtimme kom det upp :(

Väntade någon timme och tinade upp färskfoder som hon fick. Det är tre timmar sedan hon glufsade i sig detta (stackarn har ju i princip gått på tom mage i två dagar). Och än har inget kommit upp.

Jag har en ny fodertunna till fodret, och jag känner mig faktiskt väldigt misstänksam! Kanske håller den inte ute fukten ordentligt. Kanske har torrfodret blivit dåligt? Har stått och luktat på det flera gånger idag. Vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker nog att det luktar lite surt. Kanske var det till och med därför hon fick det som liknade en allergisk reaktion?!

Är det någon som har några tankar eller erfarenheter? Visst kan dåligt torrfoder som t.ex börjar mögla vara riktigt farligt för en hund?

Vågar hur som helst inte prova att ge mer av det till henne. Imorgon åker det i soporna.

Pejla löper och är allmänt seg. Matte jobbar och är allmänt seg. Någon träning har det inte blivit på rätt länge.

Dessutom svällde hon upp i ansiktet igår, och har kliat sig frenetiskt under ett par dagar, så vi tog en tur till veterinären. Allergisk reaktion blev beskedet. Mot vad vet vi inte. Men hon ska gå på en låg dos kortison till svullnaderna lagt sig.

Dessutom visade det sig att hon hade akut analsäcksinflamation, så det blev sköljning och tömning och en kur antiinflamatoriskt under tio dagar.

Nästa vecka ska hon dock förhoppningsvis vara både löp- och medicinfri, och jag gör min sista vecka innan semestern. Håller verkligen tummarna för att träningsinspirationen ska spira för oss båda då!

Har försökt vara hård under rätt lång tid nu när det gäller att gå i koppel. Har inte låtit Pejla komma framåt en cm om hon dragit minsta lilla. Och häromveckan kom jag ju även på att jag hållit på och förstärkt att hon först dragit framåt för att vänta in och få belöning.

Efter denna upptäkt har det gått bättre. Tills idag. Vanligen går jag ensam med Pejla på promenaderna, men idag slog vi oss ihop med min syster och hennes hund. Och Pejla drog i kopplet hela tiden, som om det var det enda här i världen hon var bra på.

Suck.

Jag inser att jag nu måste träna ännu mer! På att gå lika fint i koppel när andra är med på promenader... Det känns just nu som om detta är ett evighetsjobb!

Pejla har fått ögoninflammation. Har tvättat gegga i några dagar, men när det snarare blivit värre än bättre åkte vi in till veterinären idag. Vi fick receptbelagda ögondroppar och salva. 4 gånger per dag med droppar och en gång med salva till kvällen i tio dagar... (därav klockslagen i rubriken - som en liten påminnelse om ungefärliga tider - glömmer ofta sånt här...)

Vi kom som avtalat klockan 8 till veterinären, men hon som tog emot sa att vetten försovit sig och att vi kunde komma tillbaka om en halvtimme. Passade rätt bra, eftersom vi inte hunnit ta någon promenad än. Gick upp till fritidsområdet som ligger alldeles i närheten, och det blev väldigt bra miljöträning. Flygplatsen ligger alldeles bredvid och där startade flygplan. Oväsen och konstigheter, men Pejla höll sig lugn. Dessutom var det flera stora grävmaskiner och annat på parkeringen när vi kom fram, så dem stannade vi och tittade på ett tag. Ända tills svansen höjts från oroligt lågt, till normala dagsformen av flattevift :)

På en av gräsplanerna där uppe körde vi några inkallningar från sittande och liggande, och jag tror att inkallningen i sig börjar bli väldigt belönande för Pejla. Hon älskar det! Lekte en hel massa på planen också innan vi gick tillbaka längs grusvägen där det nosades i diken i vanlig ordning.

Idag fick jag för övrigt första kommentaren som gjorde att jag nog måste inse att Pejla är på väg att bli stor. "Unghund", blev hon kallad, och det kanske bara är att acceptera att hon inte är min lilla valpis längre. Usch vad fort det går...

Idag på morgonpromenade upptäckte jag något som jag liksom haft på känn, men inte sett lika klart och tydligt som det blev idag.

När vi är ute och promenerar brukar jag belöna Pejla när hon frivilligt söker upp min vänstra sida. Resultatet av det är att hon ökat dessa små vänstersidobesök över tid. Och det är ju jättebra!

Ett tag tyckte jag dock det var jobbigt att hon så fort hon fått sin godbit stack iväg framåt i kopplet och tuggade, nosade och allt vad hon nu ville göra. Har inte riktigt vetat vad jag ska göra för att få henne att stanna där vid vänstersidan emellanåt. Har testat att stanna så fort hon sticker iväg, eller vända håll. Det har funkat ibland och ibland inte. Alltså, ibland har resultatet blivit att hon hållit sig kvar vid vänstra sidan efter belöning, men ibland inte.

Har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är jag gjort fel. Förrän idag.

Jag har ju helt enkelt förstärkt det där framåtspringandet! Det var som en blixt som slog ner i huvudet på mig när jag kom på det. Jag har alltså lärt Pejla att för att få en godbit så springer man först fram tills kopplet blir sträckt, sedan saktar man ner och väntar in matte för en godbit.

Jag har till och med läst om att det kan bli så här om man inte ser upp. Ändå har jag inte greppat det. Dumt :)

Men man lär sig ju mycket på att göra de här misstagen. Testade lite för att se om mina misstankar stämde. Lät henne springa hela koppellängden ut och vänta in mig. Jag såg på henne så tydligt att hon förväntade sig en belöning! :) Men när den inte kom, vad hände då? Hon stannade vid vänstra sidan och gick 20-30 meter utan ett enda dragande i kopplet.

Testade då följande. Stannade och Pejla kom in i fotposition. Gick några steg och belönade henne ofta för att hon höll sig kvar vid vänstra sidan. Ökade sträckorna lite i taget och tillslut gick jag kanske sju-åtta steg. So far so good.

Ville sedan testa vad som hände om jag väntade längre med att belöna. Gick ca 10 meter och sedan drog hon iväg. Började själv fnissa lite eftersom det blev så tydligt. Hon saktade in, väntade in mig och såg så förvånad ut när hon inte fick belöning. Jag bara fortsatte att gå och hon höll sig kvar, och efter ytterligare 20-30 meter och hon fortfarande var kvar där på vänstersidan orkade jag inte hålla mig - klickade, tjoade, hoppade, kastade boll och bjöd på korv.

(Vill bara poängtera i sammanhanget att det inte är fotgående jag pratar om här, utan bara att hon ska hålla sig kring vänstersidan utan att dra iväg i kopplet. Ögonkontakten struntar jag i alltså, och hon ska inte heller gå "inpå" mig).

Resten av promenaden gjorde vi bara sånt som är roligt. Lekte med boll, sprang ikapp och badade i bäcken.

Det känns som jag fått en ny insikt idag. Och Pejla är som vanligt läromästaren.

Ikväll var jag, dottern och Pejla på kurs hos Brukshundklubben här i byn. Det är en kombinerad grund- och fortsättningskurs i lydnad. Och för första gången hittills vågade jag ha Pejla lös under inkallningen när andra hundar fanns på plan. Någon gång måste man ju börja, som någon sa till mig, och det är ju helt sant. Vi gick en bit ifrån, men bara så långt att Pejla fortfarande noterade de andra hundarna. Två sättanden med inkallning och ingång hann vi med. Och hon var jätteduktig. Nöjde mig med två, för hon var trött - dels av miljlön, dels på grund av värmen som plötsligt slagit till här.

Vi tränade också platsliggning. För vår del handlade det om att få fram ett frivilligt läggande och klicka för det. Sedan kliva en bit ifrån och klicka när hon låg kvar. Hade kopplet på då eftersom ekipagen stod rätt nära varandra. Får se om jag vågar prova okopplat nästa gång.

Det första vi gjorde var för den delen att träna sittande i fotposition. Pejla har verkligen blivit duktig på det efter att vi tränat bakdelskontroll på kloss. Det är så himla häftigt att man kan lära en hund att gå in i fotposition utan minsta lockande eller annan hjälp, som att putta in dem med handen tex. Hon gör det självmant, frivilligt, och hon gillar det :) Fick ett bra tips från instruktören hur jag kan se om hon sitter rakt eller inte genom att titta på linjen mellan mina fötter och hennes tassar. Låter säkert självklart för de flesta, men jag har liksom inte tänkt på det... :)

Är så nöjd med kvällen! Instruktören låter alla träna med den metod som passar för var och en, och hon kom även med bra tips. Känner också att kursen hjälper mig att börja lägga på kommandon på olika beteenden. Ärligt talat har jag nästan inga kommandon alls än som sitter... Har kört så mycket frivilliga beteenden och liksom inte vetat när det är dags att sätta på kommando. Men nu har vi börjat alltså, och det funkar ju. Fick även inspiration från boken jag nämnde igår att träna mer på kommandon, så jag ska försöka bli bättre på detta nu.

Dottern blev lite uttråkad av att bara titta på hela tiden, men hittade tillslut två tjejer som lekte med en Papillon i agilityhagen. Det var roligt minsann. Och nu vill hon börja träna agility med Pejla :)

Igår började dottern skolan; stolt men nervös. Och jag och Pejla har därmed skaffat oss en ny, trevlig vana.

När sambon kör sonen till dagis, åker jag, dottern och Pejla med. Vi släpps av vid skolan och går över skolgården till dotterns ingång. Pejla får här hälsa på glada barn och har det allmänt trevligt. Idag kom en hel hög fram till henne och ville klappa. Hon blir jätteglad förstås, men efter en stund satte hon sig helt sonika på ändan och tittade frågande på mig; "Är det här ok? Får jag hälsa på dem?" såg det ut som hon tänkte. Inget jag kan veta, förstås, men hon fick lite godbitar för det fina uppförandet.

Både igår och idag har vi fått en fin promenad hem från skolan. Det är inte så jättelångt, men vi har gått lite omvägar och stannat på vägen och undersökt diverse saker, och förstås lekt och tränat lite. Och det är verkligen toppen. Både jag och Pejla är nöjda och glada när vi kommer till jobbet.

Har för den delen hittat en ny belöningsform. Under promenaderna stannar vi ibland och tränar lite "fot". Har haft en boll med mig som jag kastar, för det gillar Pejla. Och av en slump upptäckte jag häromdagen att hon älskar att springa bredvid mig med bollen i munnen. Så den belöningsformen används flitigt på våra morgonpromenader nu :)

Igår var jag och Pejla och tittade på söktävling. Väldigt spännande var det, och extra kul att två av tjejerna som vi fick följa med och träna häromdagen båda skötte sig jättefint och avancerade uppåt i klasserna. Stort grattis till Ayla och Lisa med mattar (för det heter väl inte mattor?!).

Pejla låg i bilen en del, men efter uppletandet provade vi själva att leta leksaker i rutan. Pejla tycker det är roligt.

Under lydnaden fick Pejla vila i bilen igen, men sedan blev det riktigt roligt i agilityhagen med Charlie: