Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Vardag

Av Lina - 5 augusti 2007 20:29

Igår åkte hela familjen till Töreboda och träffade Lena på Goldcliff med familj, och alla de andra valparna som kom från olika håll i Sverige. Åh vad roligt det var!


När vi klev ur bilen blev Pejla som på helspänn, och när hon fick syn på Lena blev hon alldeles till sig. Jag vet inte, men jag fick då känslan av att hon kände igen henne, och kanske även stället. Och när hon träffade mamma Ella var hon så inställsam så jag har aldrig sett något liknande! :)


Sedan blev det leka av, förstås, och alla hundar ville självklart busa och gruffa kring och under bordet där vi satt och fikade. Men det är väl så det ska vara :)


Provade på viltspår i skogen. Pejla var jätteduktig att spåra, men ville inte riktigt hålla klöven i munnen. Korta stunder bara, men sedan spottade hon ut och undersökte den istället.


Samma visa var det när vi provade apportering med kråka och duva - inte greppa, bara tugga och nosa...


Vi får väl se hur det blir med den biten i framtiden. Har inget jättebehov av att köra viltapportering själv eftersom varken jag eller någon närstående jagar, men visar hon mer intresse framöver så hade jag tänkt prova på det för hennes skull. Men då ska hon såklart tycka att det är roligt. Annars finns det ingen vits med det.


Däremot var hon en liten stjärna på att leta upp och apportera leksaker! Det var hur roligt som helst, verkade det som.


Lena spred ut massor av leksaker i högt gräs i en skogsglänta, och sedan släppte vi valparna en och en så att de fick gå och leta upp en sak och komma in med. Två vändor var fick hundarna, och Pejla var toppenduktig båda gångerna och valde boll i snöre (hon ratade en tennisboll andra vändan och sprang och letade upp en i snöre istället). Så fick vi välja en av leksakerna att ta med hem, och vi tog självklart en boll i snöre då :)


Efter kaffet och tårtan trimmade Lena Pejla så nu är hon jättefin :) Och jag har fått se hur det ska gå till. Och medan hon stod där på trimbordet passade jag på att avlägsna fästingar som kröp i pälsen. Uäk... Här hemma får varken hunden eller katten några fästingar, och det är jag glad för.


En kanondag på alla sätt blev det - god mat, härlig tårta, trevligt sällskap och glada hundar. Och dessutom sken solen på oss hela dagen :)


PS. Klantigt nog glömde vi kameran hemma, men jag hoppas kunna få några bilder från någon av de andra att visa här så småningom.

ANNONS
Av Lina - 3 augusti 2007 17:55

Jag tog med dottern och Pejla till skogen idag. Det blev en lite kortare walk-about den här gången, för jag tror inte att dottern skulle orka fem kilometer i backig skogsterräng. Så vi tog lätta 2,5:an och pausade på vägen genom att plocka blåbär. Det finns inte så mycket kvar nu, men vi fick ihop en halv liter iallafall.


Pejla och dottern fick leka kurragömma en hel del. När Pejla inte var uppmärksam sprang dottern och gömde sig bakom en sten eller något annat lämpligt, varpå jag frågade Pejla "Vart är Vilda?" Så fort man säger något sådant; "vart är...", så börjar huvudet genast gå på Pejla. Hon pejlar av överallt, så att säga. Första gången tror jag inte hon fattade att det var just dottern hon letade efter, men när hon fått godbitar och beröm efter att ha hittat rätt, så gick det som en dans. Hon gjorde säkert tio uppletanden och tyckte det var fantastiskt roligt. Och varje gång hon hittat dottern tog hon snabbt godbiten och kom sedan sättandes till mig för att liksom berätta. Och då fick hon godbit igen, förstås :)


Slutet av promenaden är en kilometer på asfalterad bana, så där fick det bli koppelgående igen. Belönade med hög frekvens när hon gick i slakt koppel vid min vänstra sida och kastade godbitarna bakåt. Varför? Jo, för jag har upptäckt att Pejla liksom glömmer precis allt just när hon fått godbiten. Då far hon gärna iväg framåt medan hon tuggar. Men genom att jag belönar bakåt får jag tillfälle att klicka och belöna igen när hon kommer upp vid vänstra sidan. Så slipper det bli det här att jag ska vänta ut eller plocka in henne i halsbandet.


På det hela taget har vi haft en kanondag i skogen. Och vad passar väl bättre än hemmagjord kantarellsoppa med nybakad blåbärspaj till efterrätt då?


Och Pejla fick också smaka :) Hon älskar blåbär, och vaniljsås är nog ännu bättre. Så hon fick slicka rent tallrikar (mot att hon höll en apportbock i munnen... tänk så kravfull man börjar bli...).

Pejla · Valp · Vardag
ANNONS
Av Lina - 3 augusti 2007 11:17

Igår gjorde jag en av de saker som jag sett fram mest emot sedan jag skaffade hund. Pejla har över huvud taget den senaste tiden förändrats något när det gäller aktivering. Det märks att hon börjar bli större! Hon behöver röra sig mer, helt enkelt.


Så igår tog vi en tur till ett fritidsområde som ligger här i närheten. Det finns massor av stigar i skogen, och folk tränar skidskytte på området, så skott-träning får man liksom på köpet.


Vi valde att gå "lätta 5:an". Alltså en terrängbana på fem kilometer.


Oj vad hon älskade detta!


Vi har faktiskt inte varit ute så mycket i skogen än, trots att vi bor mitt i den. Visst, lite, men inte såhär.


Till att börja med tränade jag lite koppelgående med henne igen. Alltså stannade om hon började dra, och om hon inte kom in till vänstra sidan lyfte jag henne dit i halsbandet. Det var svårt att få henne fokuserad på mig eftersom det var folk i rörelse överallt. Folk som sprang, gick omkring, jobbade med underhåll av fritidsområdet och åkte rullskidor.


Men så snart vi kom in i skogen blev vi ensamma och det gick bättre. Efter ett tag, ska tilläggas, för i början var hon bara totalt överlycklig över alla lukter, lera, mossa, grenar och allt annat.


När hon lugnat ner sig en smula släppte jag kopplet och lät det löpa efter henne. Hon höll sig på stigen, men ville gärna springa iväg framför mig. Så jag började göra som när hon var riktigt liten - jag gömde mig för henne. Så fort hon kom iväg lite för långt och jag fick några sekunders tid, hoppade jag av stigen och gömde mig bakom en sten eller något buskage. Och det här funkade verkligen! Hon blev väldigt orolig när hon upptäckte att jag var borta. Tittade åt alla håll, sprang några steg hit och dit för att hitta mig och blev överlycklig när hon äntligen hittade fram.


Bjöd på godis och kel varje gång hon hittade mig, och efter ett par, tre sådana här kurragömmagrejer hade hon benkoll på mig under hela promenaden. Hon fick gå framför mig om hon ville, men när hon kom en sisådär tio meter ifrån mig vände hon sig om och kollade att jag var där, och flera gånger väntade hon in mig. Under långa sträckor valde hon dessutom att gå fot. Kändes härligt!


Tränade medvetet fotgående också och belönade genom att kasta en boll bakåt som hon fick hämta och komma in och byta mot godis. Det var skoj.


Fast det bästa var nog ändå när matte hittade blåbär. Det var riktigt gott :)


Tror vi ska göra samma sväng idag också, för både jag och Pejla älskar verkligen skogen. Och det luktar ju så gott nu när regnet fuktat ner överallt. Härligt!

Pejla · Valp · Vardag
Av Lina - 31 juli 2007 14:23

Under fyra dagar har Pejla fått lika mycket social träning som i övrigt sedan hon kom till oss. Nästan iallafall. Både Astrid Lindgrens värld och High Caparral utsatte oss för många frestelser och nya, konstiga saker.


High Chaparall var roligast, helt klart. Så vi stannade där i två dagar. Pejla har sett hästar, får, massor av folk och hundar, och lärt sig att man inte kan gå och äta allt som ligger på marken hela tiden. Hon har åkt hästdroska och tåg som kapats av cowboys. Var lite orolig att allt pang-pang skulle göra henne nervös, men hon har skött sig exemplariskt när det gäller den biten!




Här tar vi en liten kissepaus efter vägen. Vi sprang rätt mycket fram och tillbaks och jagade varandra här för att liksom liva upp det hela lite. Pejla hade legat ett par timmar tyst i bilen och behövde lite aktivering. Och i brist på annat lekte vi lite dragkamp med kopplet :)



Vi hamnade en del på efterkälken eftersom jag varit benhård på att hon inte fått komma framåt när hon dragit i kopplet. Har stannat, som på bilden, väntat lite, och har hon inte kommit tillbaka till min vänstra sida inom några sekunder har jag lyft henne tillbaka i halsbandet. Måste säga att hon blev bättre och bättre på att inte dra under dessa dagar.



Såhär kunde det se ut ofta så småningom. Pejla vänder självmant för att söka kontakt med mig när hon känner att kopplet (som jag höll rätt kort för det mesta) började strama. Så, det går framåt!


Men nu är vi åter hemma och vardagen tar vid. Ja, vi har semester veckan ut, men det är tveksamt om vi åker på någon mer tur. Det är skönt att vara hemma :)


Till helgen planerar vi dock ett besök hos uppfödaren. Det ska bli skoj!

Pejla · Valp · Vardag
Av Lina - 26 juli 2007 19:29

Nu ska vi börja packa för vår minisemester. Det blir först bad i Örebro på Gustavsvik, sedan två dagar på Astrid Lindgrens värld och sedan avslutar vi med en dag på High Chaparral.


Barnen är euforiska (såklart) och själv ska jag försöka få valpen att slappna av så mycket som möjligt i dessa miljöer. Bra träning, skulle jag tro :)


Ha det gott alla bloggläsare, vi återkommer om några dagar :)

Pejla · Valp · Vardag
Av Lina - 26 juli 2007 17:13

Jag är kanske en typisk nybörjare på hund. Tycker det är svårt att hålla igång flera saker samtidigt, som jag skrev innan. Och det är inte bara kontaktträningen som jag slarvat med på sistone, utan även koppelgåendet.


Pejla har nog fått komma undan med allt för mycket dragande i kopplet, och det märks nu, för hon drar värre än någonsin.


Har läst lite på ett hundforum och fått lite tips, så nu ska här även tränas på detta! Har börjat redan idag lite. Tog en promenad med min mamma som bjöd på lunch. Vi gick inte långt, men det tog  lång tid. Varje gång Pejla drog i kopplet stannade jag. Och kom hon inte tillbaka självmant så plockade jag vänligt med bestämt in henne till min vänstra sida genom att lyfta henne i halsbandet, för att liksom börja om.


Hade tyvärr inget godis med mig, så jag kunde inte belöna henne extra när hon var riktigt duktig, men hon fick massor av beröm och klappar när hon var duktig.


När vi kom hem gjorde vi ett riktigt försök att promenera runt i omgivningarna kring huset. Valde att inte gå på vägar och stigar, utan gick lite kors och tvärs för att Pejla inte skulle kunna räkna ut vart vi skulle. Och då följde hon mig jättebra! Så det ska nog gå att få ordning på det här också. Det gäller bara för mig att inte bara förstå logiskt att bara för att en hund lär sig något så bjuder den inte på det gratis resten av livet. Måste även bli bättre på att praktiskt underhålla färdigheterna!

Av Lina - 24 juli 2007 22:21

Jag tränar något litet med Pejla varje dag. Ibland mycket, ibland lite. Men vi tränar nästan alltid hemma. Har två rätt små barn som är lediga hela sommaren och jag kan liksom inte bara lämna dem hur som helst när som helst. Och inte vill de följa med för att mamma ska träna hunden heller... Någon gång ibland kanske, men det finns så mycket annat som är roligare.


Idag tog vi oss iallafall ut till brukshundklubben. Det första som hände var att Pejla började tokskälla innan jag ens kommit ur bilen!? Min hund som aldrig skäller förutom när hon blir väckt av något "konstigt och skrämmande" ljud ibland. Öppnade bakluckan och pratade lite med henne. Hon skällde igen och då blev jag så paff att jag bara gick därifrån. Satte mig och tittade på när en av elithundarna tränade vittringsapportering. Pejla var tyst hela tiden så när de var klara hämtade jag ut henne och vi satte oss vid sidan av planen.


Precis i samma veva kom Charlie, Pejlas favorit över allting annat, men jag sa till matte Anna att vi väntar lite och vi bestämde att de kunde få leka sedan, innan vi skulle åka hem igen.


Ojojoj vilket pip och gnäll det var på Pejla. Hon ville verkligen till Charlie! Men jag stålsatte mig och vi satt säkert nästan en timme och tittade på när folk tränade, och på Charlie som befann sig ca 10 meter bort. Det gick rätt bra ändå. Hon la sig ner och jag belönade det med godis. Kliade henne på magen en del också för det gillar hon. Tyckte att hon kanske kunde ha varit aningen mer avslappnad, men det kommer väl det med (hoppas jag). Hon är ju valp...


Jag och Anna tog med våra valpar ut på planen och tränade lite bredvid varandra. Mest kontaktövningar, och jag provade ingångar också. Det funkade helt kanon. Vi har ju gjort det några gånger nu de senaste dagarna, och det sitter väl högst upp på Pejlas att-göra-lista nu förstår jag, för hon klarade åtminstone 8 av 10. Dags för ytterligare kriteriehöjning kanske.


Testade även att köra bakdelskontroll på kloss, men det var som bortblåst :)


Vågade inte ha henne lös på plan idag när det var så många hundar, för hon kändes väldigt utåtriktad förutom när vi gjorde ingångarna. Så jag tog in henne i agilityhagen där det är stängsel runt om. Mycket riktigt. Så fort hon kom lös gjorde hon några ärevarv där inne i tokfart. Kunde inte annat än skratta faktiskt. Gick iväg en bit för att liksom visa att jag inte var intresserad av någon sådan lek, och när hon slutligen kom till mig och lugnade sig lite plockade fram en boll och lekte med henne för att få upp kontakten. Det funkade faktiskt rätt bra. Provade lite sitt kvar med inkallning och vi fick till tre stycken som faktiskt kändes helt ok, även om hon fortfarande helt klart hade tankarna på Charlie där utanför staketen.


Men så kom han då äntligen. Söta Charlie. Ett halvbra sitt med kontakt och hon fick sitt varsågod, och sedan var de i full gång. Vi lät dem springa, jaga, rulla, knuffa, morra och leva loppan i drygt fem minuter, sedan flåsade båda två så mycket att vi tyckte det kunde räcka... :)


Min slutsats efter dagens besök på hundklubben är hur som helst att jag måste bli bättre på hitta sätt och tid att träna på nya ställen. Om så bara på "att vara"...


Fast roligt hade vi iallafall. Och Pejla sover nu som en gris :)

Av Lina - 23 juli 2007 12:08

Vi åkte så att vi kom en halvtimma tidigare till veterinären. Tog en promenad i området för att tömma lite energi först :) Väl inne hos vetten, exakt i tid, fick vi ändå vänta i en halvtimme. Och då passade vi på att träna lite sitt och stå med omvänt lockande. Funkade kanon och var jättebra för att få Pejla mer fokuserad på mig än på alla nya människor och hundar som hon nog egentligen hellre hade hälsat på.


När stygnen så skulle tas bort så stod Pejla så fint och stilla på vettens bord. Jag matade med lite Frolic och berömde henne. Man blir ju stolt när ens hund "uppför sig".


Detta med hundförsäkring, för övrigt, det är ju toppen. Det är inte ofta man får "tillfälle" att nyttja alla sina försäkringar, men hundförsäkring, det är verkligen en bra försäkring.


Hela kalaset gick på dryga 5600 kr, men försäkringsbolaget stod ju för det allra största delen av det och vi kom undan med ca 1500 kr. Helt ok ändå.

Pejla · Valp · Vardag
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se