Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Träning

Av Lina - 2 juli 2008 13:23

Igår var barnen hos farmor och jag hoppade över gräsklipperiet och fick flera timmar ute på klubben.


Första vändan tränade vi på att träna, skulle man kunna säga. Leka ihop, komma tillbaks med leksak, komma i rätt stämning direkt vi ställer upp osv osv. Samarbete på plan helt enkelt. Det var roligt.


Körde några läggande under gång, mest för att stämma av att det fortfarande fungerar, och det gjorde det.


Tränade även på andra saker och på vår att-göra-lista finns några saker att ta tag i:


- Ingångar med apportbock - utan att slå i mitt ben med apportbocken samt att sätta sig rakt, varje gång.


- Fart med apportbocken - började vi träna igår, långt avstånd till matte gjorde susen! Men det ska bli bättre och tränas på kortare avstånd. 


- Inkallning med ställande - mer bakåtvikt i ställandena (igen!) och att få det under ordentlig signalkontroll.


- Signalkontroll vs frivilliga beteenden. Detta är så svårt! Måste träna mer systematiskt på att få in förståelsen för signalkontroll träning kontra frivilliga beteenden. Som det är nu smyger sig frivilliga beteenden in under signalkontrollpass, och de frivilliga beteendena blir sämre när vi tränat med signal... hur får man bra balans i detta? (Jag vet, träna på det, förstås...).


- Rutan - ta upp träningen igen helt enkelt. Har lite olika saker som jag ska träna parallellt där (target i rutan, springa frivilligt mellan koner...)


Platsliggning - det har hänt något där. Igår när vi tränade plats var Pejla MYCKET osäker. Hon låg kvar hela tiden, men hade öronen platt bakåtstrukna och såg inte alls bekväm ut. Har flera tänkbara anledningar för detta i just den situationen som var, men det spelar egentligen ingen roll vad det berodde på - det ska tränas. 


Doggie zen - ta tag i den här träningen på riktigt! Det är fortfarande väldigt svårt för Pejla att koncentrera sig med avståndsbelöning utställd.


Till helgen är det klickertränarutbildning och vi har även ett par läxor där som jag jobbar med. Så det blir inga latfasoner den här veckan inte! 

Av Lina - 30 juni 2008 21:18

Ibland blir det ingenting. Och ibland blir det allt på en gång.


Jag hade lovat klippa gräsmattan på klubbens appellplan idag, så det var ju bara att ge sig iväg. Men gräsklipparen krånglade förstås, så jag fick ringa på hjälp, och medan vi väntade tränade vi lite lydnad.


Hopp-sitt-hopp har vi jobbat med lite då och då på senare tid. Hemma på det egna hindret funkar det väldigt bra, men på klubben har det varit svårare. Men idag fick vi till det. Enda störningen var två killar som höll på att sätta upp ett bullerplank längst bort på planen. Pejla försökte smita dit en gång, men tvärvände på inkallning. Matte = stolt.


Hoppträningen då. Det tog en stund, och jag fick fela några gånger, men tillslut hoppade hon rakt ut, vände upp och kunde vänta någon sekund på "sitt", för att slutligen få återhoppet och "varsågod" till avståndsbelöning.


Baklängeskedjade det lite snabbt först för att det inte skulle bli för svårt, och återigen fick jag lite tester då hon försökte gena i kedjan. Men som sagt, vi fick till det riktigt bra till slut.


Körde lite ingångar med apportbock också. Det gick ganska bra. Hon var väldigt trött och flåsig i värmen, men det funkade. Kastade bocken ett par gånger också, och hon hämtar. Men vi har en bit kvar innan det ser ut som jag vill. Ska ta hjälp av någon kompis som ska få hålla henne och släppa mot mig på långt avstånd för att kanske få upp farten en aning.


När snälla Alf kom och hjälpte mig med gräsklipparen fick Pejla ligga under ett träd och vänta. Hon låg där i ca 2 timmar, för så lång tid tog det att klippa! Gick till henne ett par gånger och belönade med en liten godbit för att hon var duktig, men för det allra mesta lät jag henne bara vara. En stund sov hon såg jag. Och det kändes bra, att hon kan ligga så och slappna av. Extra bra när det är på klubben... att hon faktiskt kan stänga av lite trots att vi är på en träningsplats.


När hela gräsplanen var klippt drog vi till skogs för att träffa Lotta med Safira och Olle, Nina med Lisa och Gipsy och Ulla med Beckie. Det var apporteringsträning på gång. Åh så roligt det är!


Men först gick det jättedåligt för oss. Pejla skulle springa och hämta en dummie som Nina kastade rakt framför oss på ganska långt avstånd. Hon sprang ut ett par gånger, men när hon nästan var framme vek hon av åt höger och började söka i snårskogen. Jag vet inte, men det kändes nästan som om det måste ha varit något särskilt där, för det var så tydligt att hon drogs åt det hållet... En av de andra hundarna hade också varit där och snurrat innan vi kom, så det kändes inte helt otroligt att det fanns någon spännande doft där.


Men vi körde en lite enklare variant och Pejla hämtade dummien till slut.


Nina hade kråka och and med sig och det var lite spännande. Vi testade att bara gå fram till fåglarna för att se Pejlas reaktion. Hon luktade och nosade och nafsade lite, och jag belönade och berömde henne.


Jag tog kråkan och gick en bit in i skogen, kastade iväg den några meter, och Pejla stack iväg och nosade upp den. Plockade fram klickern och började shejpa hennes intresse för kråkan och efter en stund gapade hon över den några gånger. Och när Ulla kom fram till oss blev Pejla sådär retrieverglad att hon bara måste bära någonting, och då passade jag på att ge henne kråkan. Tada! Duktiga tjej :)


Det var många hundar som tränade. Hade med mig Pejla ute så att hon fick kika på när de andra hundarna jobbade. Hon är rätt duktig för det mesta på att vara tyst, även om hon inte alltid är lugn, så är hon iallafall tyst. Men idag kom det en hel del pip och gnäll från henne när de andra hundarna apporterade. Särskilt när de apporterade i vatten...


Vi fick tillslut också testa vattenapportering, och det gick riktigt riktigt bra. Första dummien var hon väldigt tveksam inför. (Jag borde verkligen ha tränat lite med vattendummies på torra land först...), men snart plockade hon ändå in den och sprang till mig med den. Vi stod rätt nära vattnet med den första dummien, men förflyttade oss sakta men säkert längre och längre ifrån, och hon hämtade in fyra dummies jättefint. Så fort hon grep den i vattnet vände hon och sprang upp mot mig (sa Lotta, jag kunde inte se vad som hände där nere i vattnet). Såg flera saker som vi ska jobba med. Hon är duktig på att komma ända fram, för det mesta. Men inte alltid. En annan sak att träna separat på kan vara att springa med dummie ända in trots att man är dyblöt (inte stanna på vägen och skaka sig torr). Nu gjorde hon inte det mer än en gång, men ändå.


Mot slutet fick hon även hämta tre dummies som låg ute på små öar i vattnet - alltså hoppa i vattnet och simma, upp på den lilla ön, och hoppa tillbaka i vattnet med dummie och sedan upp på torra land. Men Pejla lyckades faktiskt hitta omvägar som gjorde att hon kunde hoppa från land till land, över vattnet :) Sista dummien kastade dock Lotta så att hon var tvungen att ta vattenvägen tillbaka, och det gick det med. Men vi måste helt klart träna på att hon ska komma rakt in till mig. För det är väl så det ska vara egentligen?


Innan vi for hem för kvällen gick vi ett ganska kort spår som legat kanske 45 minuter. Det gick ganska bra. Hon fick lite problem i 90-gradersvinkeln och genade så att vi missade "hörnet". Så nästa gång ska jag lägga spåret direkt vi kommer dit så att det får ligga ett par timmar innan vi går det. 


Jag har, hör och häpna, en helt utslagen hund bredvid mig här. Hon sover som en stock. 

Av Lina - 25 juni 2008 22:27

Ja den kommer liksom smygande tillbaka nu verkar det som, som några av er varit inne på :) Härligt!


Tog en sväng till klubben och tränade hopp-sitt-hopp. Gick inte alls lika bra som hemma, förstås. Fick ta fram targeten för att få iväg henne en bit från hindret på andra sidan. Det gick väl sådär måste jag säga. Pejla var rätt "borta" emellanåt, sådär sprattelflattig som hon bara är ibland. Ser helt och hållet korkad ut i ögonen. Så jag fick mig några goa skratt iallafall.


När vi kom hem körde jag hopp-sitt-hopp på vårt eget hinder, från alla håll och kanter, och det funkade förstås klockrent, utan target. Så det är platsen som stör, helt klart. Bara att träna vidare.


Körde även lite fritt följ på klubben och många vänstersvängar och halter. Det kändes helt kanon! Hon var så jäkla med mig. Gött! Och när vi ändå var i farten tränade vi även med träapporten. Mest på att röra sig med den på ett "snyggt" sätt, och ingångar med apporten i munnen. Hon sätter sig gärna lite på sniskan, och jag vet inte riktigt vad jag ska släppa igenom och inte? Bör nog höja kriterierna rätt snabbt så att hon sätter sig rakt och bara fela de sneda?


En plats hann vi med också med Charlie. Tänk att för några månader sedan var denna bilden helt omöjlig för mig - att Pejla och Charlie skulle kunna ligga plats bredvid varandra. Otänkbart! Men med träning går ju det mesta att få till. Och jag tyckte mig se att avståndsbelöningen var mycket mer intressant än Charlie denna gång (nykokt kyckling) vilket kändes himla bra.


Innan vi gått ut på planen för träning hade jag lagt ett spår i skogen alldeles i närheten. Hon tycker det är livets mening att spåra tror jag. Ojojoj, hon njuter och är så fokuserad. Jag måste bara sluta lägga spår där det ser ut som Gudrun farit fram. Vi lyckades trassla in oss lite i brötan, men det gick bra. Hade en 90-graders vinkel som hon knatade rakt i, men bara efter ett par meter upptäckte hon att hon var fel, gick tillbaka och tog rätt igen. Och sedan var det motorväg raka vägen fram till burken med pasta och korv.


Jag kan inte mycket om spårande, men jag tror att hon har lite väl bråttom. Bara spåret får ligga någon timme eller mer så går hon visserligen med nosen tätt mot backen, men det går väldigt fort tycker jag. Men jag ska ta hjälp av Jessica, som är expert på området, när hon kommer hit i juli. Vi gör säkert en massa tok, men roligt är det!


Jaa. Inspirationen är på väg tillbaka. Det känns till och med roligt att blogga om träning igen :)

Av Lina - 25 juni 2008 12:12

Jag vet inte om det beror på det nästan obefintliga tränandet den senaste tiden, eller om det är något annat. Hur som helst har Pejla lite svårt att koncentrera sig när vi tränar. Hon flamsar en del, om man säger så.


Men vi tränar ändå förstås. Har lagt lite tid på hopp över hinder och apportering av olika slag den senaste veckan. Inte timvis, men lite då och då.


Det jag vill träna på (för femtioelvte gången) är att hon ska komma in med leksak när jag kastat den. Och nu är den träningen mer behövlig än tidigare, då hon "plötsligt" blivit så himla het på leksaker - hon visar mycket, mycket mer föremålsintresse nu än tidigare och springer gärna själv med saker i munnen och vill bli jagad. Och hon kampar med en helt annan intensitet än tidigare. Positivt! Men kräver en del jobb med komma-tillbaks-träningen.


Har därmed jobbat lite med nosduttar i handen - när min hand är utsträckt vid min sida vill jag att hon duttar nosen i den. Har även lagt till att hon har leksak i munnen när hon duttar. Det funkar, men vi har mycket jobb kvar.


Har även introducerat metallapporten. Hoppade över steget med att belöna för intresse då hon så helt uppenbart var intresserad av den att jag kände att jag kunde ha rätt höga kriterier från start - att gripa den. Ett kort pass av detta och sedan har jag rätt snabbt lagt på att hon måste hålla fast den för att få tack och tillgång till belöningen. Funkar fint!


Ett bonusbeteende har kommit av detta, och det är att apporteringen av den vanliga träapporten har blivit ännu bättre! Den är enklare att gripa och  hålla fast (eller mer behaglig kanske?) och detta tycks damen anse som väldigt enkla uppgifter just nu. Vi har till och med jobbat ihop hopp med apportering utan problem.


Funderar på att ta mig i kragen lite och faktiskt börja träna mer målinriktat igen. Det var så roligt att göra det inför lydnadsstarten, och nog borde man kanske försöka starta tvåan innan säsongen är över...


Funderar även på att starta appellen. Spår får det bli då eftersom jag inte haft tid med sök på hela året. Det är nog bara att inse att familje- och jobbsituationen idag inte tillåter sökträning med tävlingsambitioner. Om några år kanske, men just nu känns det enklare med spår (även om också detta måste planeras in i vårt för närvarande späckade familje/jobb-schema)... Hade hur som helst varit himla kul med en appellstart också innan året är slut! 

Av Lina - 18 juni 2008 09:28

Vi har varit lata rätt länge nu. Egentligen ända sedan tävlingsdebuten. Har bara tränat sporadiskt då och då. Det går verkligen upp och ner detta med motivation för träning!


Igår tog vi oss iallafall en vända ut till klubben där det är tävlingsträning på tisdagar. Jag hade inga moment som jag ville köra, men bara att komma dit sätter ju fart på hjärncellerna.


Kikade lite på Laila och Gissa som hade problem med ställandet i inkallning med ställande och läggande. Förklarade lite hur jag jobbar med det - att utifrån backa fånga stoppet osv. Berättade även hur man kan jobba med target och hur jag tänker baklängeskedja momentet.


Provade lite senare att själv köra Pejla efter mina egna ord. Började med frivilligt backande i framförmappsposition. Inga problem. Vid baklänges march, inga problem. Men sedan kommer vi till min stora svårighet - att sätta kommando på beteenden! Jag insåg igår hur dålig jag faktiskt är på detta, och att jag inte har en exakt plan i mitt huvud över hur det ska gå till egentligen. Måste verkligen ta tag i det. Har förstås en massa kommandon som funkar bra, men i just det här ställandet har jag misslyckats fatalt. Har ju "döpt" det förut, men varje gång jag gör det blir ställandet sämre! Det kommer in en tveksamhet hos Pejla som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Gå tillbaka i träningen tills det blir ännu bättre frivilligt och sedan döpa om? Våga misslyckas en massa gånger i rad, göra om och hoppas på att hon "skärper sig"? Det senare är jag lite rädd för, för jag tycker mig se att ju fler negativa straff, desto mer tvekan från Pejla... Hur som - detta behöver jag en plan för!


Körde platsliggning ihop med Gissa och Charlie också. Det gick ganska bra. Riktigt bra ett par gånger och då blev det belöning vid bilen. Men även här har vi haft långt uppehåll och jag funderar på att gå tillbaka och belöna lite oftare igen, och kanske framför allt, försöka planera så att jag kan bli oförutsägbar i när belöningarna kommer. Laila pratade om att vi kunde använda oss av varandra - att någon annan går fram och belönar ibland, och det är en intressant tanke tycker jag!


En annan sak som vi borde jobba med är att lära Pejla klara av att jobba trots att det finns en belöning som hon vet om. Det är SVÅRT för henne att släppa färskfodret i skålen där bakom... Hon går upp i varv, hon hör inte riktigt alltid vad jag säger - ropar jag "hit" kan hon få för sig att hon ska få springa till skålen - hon rättar sig själv, varje gång, och följer kommandot, vilket ju måste ses som positivt, men hur det än är så ska jag jobba mer separat med doggie zen.


En annan sak som slagit mig flera gånger den senaste tiden är att jag faktiskt har en ganska lydig hund. Sprallig, visst, men ändå lydig. Problemet är väl egentligen att det ofta tar emot för mig att faktiskt använda ett kommando när det kanske behövs - jag har på något sätt levt i en värld där allting ska ske frivilligt, och när det inte funkat så har jag stått där som ett fån. Jag tror jag måste tillåta mig själv att faktiskt be henne att sitta stilla i de fall där hon inte gör det frivilligt (typ när folk kommer fram och pratar med mig och jag inte vill att hon far omkring). För ber jag henne så gör hon det ju. Och vill jag ha sådana beteenden "frivilligt", som defaultbeteenden liksom, ja, då får jag ju se till att träna på dem och inte bara vänta mig att det kommer av sig självt...


Igår kväll när vi kom hem baklängeskedjade vi hopp-sitt-hopp enligt lydnadsklass 2. Det gick bra! Och nu på morgonen har vi fortsatt den träningen. Har tagit bort targeten helt och hållet (använde den bara första passet för några veckor sedan) och ser nu till att inte ge henne "sitt" på andra sidan förrän hon befinner sig där jag vill ha henne. Fasen vad kul det är när negativt straff faktiskt fungerar - när man gjort bra grundträning och vet att hunden kan, då är det så härligt när felandet faktiskt ger det resultat man vill ha. Så bara jag lägger upp träningen på ett pedagogiskt och riktigt sätt så är hon alldeles lysande min Pejla :) 

Av Lina - 14 maj 2008 09:41

Jag har hört så många som sliter sitt hår över denna ruta att jag faktiskt inte vågat börja med den förut. Men nu är det ju så illa tvunget. Försöker skaffa mig information om olika sätt att träna in den på och har hittat många intressanta saker:


- Frishejping
- Tasstarget i rutan

- Target bakom rutan

- Utlagd belöning i rutan

- Utlagd belöning bakom rutan
- Kanter på rutan (typ snöre som man binder mellan konerna)


Jag kan se både för- och nackdelar med alla "metoder", men någonstans måste man ju börja :) Så det har vi gjort idag. Har använt tasstarget och varvat med att ha den i rutan samt tagit bort den några gånger och bara klickat/belönat för att hon sprungit till rutan. Belöningsplacering i rutan varje gång (jag springer dit och belönar).


Än så länge ser hon inte ut att ha någon som helst förståelse för vad det är hon blir förstärkt för, men har ändå sprungit till rutans mitt flera gånger, både med och utan target. Dock, när targeten inte ligger där, och jag inte klickar nog snabbt, så ser jag ett letabeteende som jag nog får se upp med...


Någon gång när jag klantade mig fick jag en konapportering, men jag tror och hoppas att det inte kommer upprepas igen... Och en gång var hon jättesöt då hon började försöka kliva upp med bakbenen på en av konerna :D (detta försökte hon även med på hopphindret den första gången vi skulle träna frivilliga hopp...) :)


Försöker hålla några saker i huvudet nu, t.ex detta saxade citat från boken "Med sikte på 10:an" av Niina och Kenth Svartberg:


Hunden ska lära sig söka upp rutan med blicken och springa rakt mot en tänkt punkt i rutans mitt.


Visst är det enkelt och kärnfullt? Frågan är bara hur enkelt det kommer bli att uppnå just detta? :)

Av Lina - 6 maj 2008 21:28

For till klubben på tävlingsträningskväll. Vi fick köra fyra moment var och jag valde linförighet, ställande, läggande och hopp över hinder.


Linförigheten kändes som en evighet, och jag fick verkligen hålla handen i styr för att inte belöna för ofta. Men det gick jättebra! Dock märker jag att Pejla går upp lite i varv när belöningarna kommer mer sällan. Hon blir jäkligt på liksom, och hamnar något långt fram. Men klubbkompisarna tyckte att det såg jättefint ut, så jag får väl lyssna på dem :)


Ställande under gång. Hon la sig. Jättefint :) Men vi gick tillbaka och gjorde om och då ställde hon sig. (Vi har tränat läggande under gång tidigare idag, så jag borde ha förberett henne bättre på momentet kanske?)


Sedan blev det en inkallning för kompisarna tyckte det vore elakt att göra det för svårt för henne och direkt köra ett läggande efter det som varit. Så vi fick fem moment, och inkallningen gick jättebra. Inga problem.


Läggande under gång. Har tränat mycket det senaste på att få upp farten i läggandet och det har börjat ge bra resultat. Hon la sig snabbt, och inte så snett (dock lite), och låg kvar hela tiden utan att nosa. Hurra!


Hopp över hinder... ojoj. Här blev det lite problem. Hon satt kvar fint och väntade på kommando, men på "hopp" genade hon förbi hindret. Inte en, inte två, utan tre gånger!! Shajt. Det har hänt en gång förut, på kurs... och det känns ju inte helt lyckat att lära in det :) Men så hade jag lite flax. Efter tredje misslyckade försöket fick hon plötsligt liksom syn på hindret och drog iväg från mig och hoppade över till andra sidan - jaaaaaa! ropade jag och drog igång värsta leken med snörboll. Sedan satte jag henne igen och gick runt, kommenderade, och den här gången gick det jättebra. Fint hopp och bra ingång - megabelöning igen förstås.


Man kan fundera på vad som gick galet de tre första försöken. Dels hade jag nog en bräda högre än vanligt på hindret. Det kan vara en sak. Dels var det vaaarmt och hon var väldigt flåsig - kanske kändes för jobbigt att hoppa helt enkelt. Skönare att bara springa vid sidan? Och dessutom hade vi en myggsvärm runt omkring oss som hon blev väldigt fokuserad på - kollade sig runt om i luften hela tiden, bet efter dem och såg allmänt "borta" ut. Men. Största farhågan är förstås att hon faktiskt blivit förstärkt för att göra just så... Även om hon aldrig blivit belönad för det så har precis samma scenario hänt två gånger nu. Inte bra... Fast jag tror nog att det blir bra med lite bättre träning :)


När vi kom hem letade jag faktiskt fram en lämplig träbänk som går att vända på sidan så att det blir ett relativt lågt och brett hinder. Och så lekte vi diverse hopplekar och hade görskoj. Hon hoppade både frivilligt och på kommando, och jag tror nog att vi ska få fason på det...

Av Lina - 17 april 2008 11:16

Igår var vi och tränade på klubben igen. Det gick väldigt bra med fotgåendet och allt kändes på topp.


Det började droppa in allt fler folk ju längre ut på eftermiddagen det blev, och jag bad om lite hjälp med kommandering i fotgåendet då vi inte provat det så mycket. Pejla hade varit jättepå hela tiden, men nu blev allt väldigt märkligt. Jag vet inte vad det var exakt, men märkligt blev det iallafall.


Först smet en annan hund fram till oss och ville nosa och kanske leka med Pejla. Jag höll isär dem lite och han stack tillbaks till sin matte. Pejla är alltid lite avvaktande mot just den här hunden och jag hade ingen större lust att det skulle hälsa där och då.


Vi ställde upp på nytt och skulle precis börja, när hunden kom tillbaka till oss. Alf, som skulle kommandera åt oss blev sur på den besökande vovven och sa åt honom väldigt bestämt att försvinna därifrån och gå tillbaks till sin matte. Dock hade han hunnit fram till oss och hälsat på Pejla igen. 


Och det var väl nu det började bli jobbigt för Pejla. Jag försökte ta det lugnt på vårt håll, men när det var dags att prova igen var det stört omöjligt att få henne in i fotposition. Hon blev stående framför mig, men undvek helt och hållet att ta kontakt med mig. Hon tittade åt agilityhagen istället, där mina barn sprang och lekte hundar.


Jag gissar att hon blev rädd när Alf blev arg. Eller möjligtvis att den besökande hunden störde ut henne. Eller så var det en kombination. Det märktes väldigt tydligt på henne att det hela var obehagligt hur som helst, och det kändes väl inte helt bra att fortsätta träna. Kanske man borde ha tagit en paus, men på något vis kändes det ändå som om att jag borde låtsas som ingenting och bara vara som vanligt?


Tillslut gick det väl att få henne i frivillig utgångställning, och Alf kommanderade oss en stund. Hon gick längre fram än "vanligt" och jag kände mig allmänt vimsig och osäker... Dock, efter att hon fått gå fram och hälsa på Alf ordentligt så gick det mycket bättre.


Alf trodde att även detta att han stod och kommanderade kan ha stört henne, och det ligger nog en del i det också - vi har som sagt inte gått med kommandering förut särskilt mycket, och aldrig med en mansröst...


Jag hoppas nu bara att hela grejen inte stört henne så att hon kopplar ihop det med planen/fotgåendet/träningen framöver.


Idag ska vi dock inte testa det, för vi har precis kommit hem från röntgen och min kicka är väldigt, väldigt trött.  

Skapa flashcards