Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Träning

Av Lina - 14 april 2008 21:05

Åkte ut till klubben i dryga timmen nu på kvällen och tränade lydnad. Körde mycket fritt följ och det börjar kännas riktigt bra nu tycker jag. Pejla har accepterat att det kan dröja en stund mellan belöningarna, och hänger oftast med i svängarna. Objektiv bedömning förstås, snett uppifrån, men huvudsaken är väl att det känns bra antar jag.


Det var agilitykurs på andra sidan planen och några gånger riktade hon fokus däråt, men jag hade henne lös hela tiden och såg till att hålla henne igång, både under repetion och belöning, och det är så härligt att äntligen våga belöna med kastad leksak utan att vara livrädd för att hon ska sticka till de andra hundarna.


Men det finns ju en hund som det inte funkar att ha som störning än, och det är Charlie; Pejlas rejslekarkompis som hon lekt med sedan hon var pluttebebis. När han och Anna kom blev det betydligt svårare för henne att hålla fokus på mig. Men jag och Anna valde ändå att träna en platsliggning med dem. Dock på långt avstånd, säkert 15 meter emellan. Det gick rätt bra efter en stund, men jag måste bestämma mig nu hur jag vill att hon ska ligga, för det blev lite rörigt med vad jag belönade. Har tränat in hakan i backen, men har börjat fundera på att skita i det iallafall, då hon har så himla lätt till nosande... får ta mig en funderare på det. Och i och för sig - nosandet måste ju tränas bort vare sig hon ska ligga med hakan i backen eller ej...


Fick tränat lite ställande under gång och ställande vid inkallning också. Det har gått väldigt bra den senaste veckan, men idag tog hon lite väl många steg efter "stanna" vid inkallningen, och förmodligen behöver vi träna backande och frivilliga, ordentliga ställanden en del igen.


Laila som är kurseledare på tävlingslydnadskursen kom och tittade på vår linförighet och fria följet. Det är så himla bra att ha någon som tittar. Mest för min egen del - jag behöver verkligen träna på att ha folk som tittar på mig - blir ju stel som en pinne och vet knappt vart jag sätter fötterna... Tänk att man är så känslig för att bli bedömd.


Vi körde mycket svängar och halter. Svängarna känns riktigt, riktigt bra, men i halterna tycker jag att hon har en tendens att hamna lite för långt fram, och jag ser även tendenser till att rumpan åker ut... Men i stort tyckte både Laila och Anna att det såg bra ut.


Vädret var helt underbart; varmt och soligt, och nu känns det att kvällarna blir längre och möjligheterna att träna ökar. Härligt!

Av Lina - 14 april 2008 08:46

Igår ringde Lotta och drog oss med ut det fina vädret för att träna apportering i skogen. Åh så roligt vi hade!


Jag känner mig alltid lite fånig när jag berättar att "min hund är så duktig" i bloggen. Man vill ju inte skryta på nåt sätt. Men jag måste nästan få göra det, för gu så duktig hon var! :D


Vi har aldrig tränat apportering på det här sättet, men hon har ju ändå en massa grundträning som kom till nytta för det här. Vi tränade markeringar, och det "svåraste" då var att få henne att släppa att hon ska ta kontakt med mig, och istället fokusera på dummyn och vart den landat hela tiden. I början tog hon kontakt med mig efter att hon markerat nedlandningsplatsen, men då jag konsekvent gav henne ett "ja!" som ett varsågod att hämta, när hon verkligen markerade, så såg vi mindre och mindre av kontaktsökandet hos mig för varje dummy.


Lotta stod ute i skogen och kastade, och ett par gånger tog Pejla svängen förbi henne, som för att kolla om det var till henne hon skulle, men när hon testat det och inte fått någon utdelning körde hon raka vägen in till mig efter det på alla försök.


Vi provade även på söket och Pejla hittade alla fyra dummies. Matte var stolt som en tupp. Och Pejla var allt rätt stolt hon med om jag ska vara ärlig. Dutti vovve!


Det roligaste var nästan på slutet. Vi hade kört ett par dubbelmarkeringar för att testa om det funkade. Första gick ganska bra. Hon tog in båda men blev lite osäker när jag skickade henne på nr 2. Fast hon löste uppgiften jättebra ändå, och andra gången gick det ännu bättre. När vi var klara packade vi ihop allt och gick mot bilen, men Pejla drog in en bit i skogen och det var tydligt att hon letade efter en dummy. "Jaa... sa Lotta. Hon är i den gamla legan där jag la dummies för dirigeringen åt Safira förut". Ah, tänkte jag. Men vad bra - hon tycker alltså att det är så roligt att hon går ut och letar på eget bevåg när hon känner vittringen av dummyn. Vi stod och tittade på henne och rätt som det var blev hon väldigt mycket mer intensiv. Och självklart hittade hon en dummy! Lotta hade glömt att skicka sin hund på den, och Pejla tyckte förstås att det vore dumt att lämna kvar den i skogen :)


Både jag och Pejla hade görskoj i skogen, och detta kan alldeles säkert bli vår nya hobby. Och ska jag tro på Lotta (vilket jag gör förstås) så har Pejla väldigt bra förutsättningar för att bli en duktig apportör :)

Av Lina - 11 april 2008 08:30

05.45 satt en fågel utanför sovrumsfönstret och lekte väckarklocka. När jag väl vaknat i ordentligt blev den tyst, men då var jag så vaken att det var lika bra att kliva upp. Gott om tid på mornarna hör inte till vanligheterna här, så medan övriga familjen sov vidare tog jag och Pejla en sväng ut till klubben igen.


Körde ungefär samma typ av pass som igår. Mycket fritt följ, och koncentrerade mig mycket på halterna. Jag tror det är dags att köra en del bakdelskontroll igen, för hon har börjat smyga ut med rumpan lite ibland.


Några hopp blev det också, och testade även att lämna henne stående på ena sidan hoppet; kommendera sitt och "belöna" med ett hopp och avslut.


Men inkallning med ställande är nog det roligaste i världen just nu. Och jag tror att Pejla tycker det också. Har ökat avståndet markant på inkallningarna för att få upp farten ordentligt, och hon lyssnar på "stanna" väldigt fint. Lägganden strutade jag i idag då vi måste träna om dem en del. Har fått med "skräp" i läggandena som jag förvisso tror kan vara svårt att få bort, men jag ska försöka iallafall.


Mycket belöning med kastad leksak blev det även idag, och vi har fortsatt träningen med att komma in med den. Öppen hand som sträcks ut åt sidan har blivit signalen, och hon kommer in med den. Lämnar hon i handen får hon en godbit i utbyte. Släpper hon på backen plockar jag bara upp den och vi tränar vidare. Funkar bra tycker jag.


En start i lk1 under året känns inte längre som ett oövervinnerligt mål, men det finns ju så många bitar som vi inte kan träna på egen hand. Tandvisning och, framför allt, platsliggning, till exempel. Platsliggningen hade varit fint att börja ta tag i på riktigt snart... 

Av Lina - 10 april 2008 21:02

Vi skulle på torsdagspromenad men ingen dök upp, så jag åkte ut till en ödslig fotbollsplan för att träna lydnad. Vi körde det mest intensiva pass vi någonsin gjort, och gud så roligt vi hade!


Jag tror helt enkelt att jag kört för korta och enkla pass för länge. För när vi hållit på i kanske tio minuter var Pejla så taggad att jag aldrig sett dess like! Hon gick fot lååååånga sträckor, gjorde jättesnygga ställanden under gång med hög förväntan på lekbelöning, fixade den första fjärrdirigeringen vi testat någonsin helt galant. Jag fattar inte. Vad mycket hon kan! Utan att jag vet om det... det är så man får skämmas...


Helt plötsligt funkade även belöning att kasta leksak helt lysande - när jag sträckte ut min hand kom hon rakt in med den, varje gång, och fick byta mot godis - helt upp i hejsan var hon, så alldeles lycksalig ut :)


Körde även en inkallning från sittande och tänkte att jag tar i utöver det vanliga - lets go crazy liksom. Klampade iväg över hela fotbollsplanen. Jag vet inte hur långt det var, men iallafall minst tre gånger så långt avstånd mot vad vi brukar ha vid inkallningar. Inga problem. Hon satt som ett ljus. Och kom som en kula. Hon slog inte ens i mina ben vid ingången!


När vi kört en massa olika övningar under kanske 35 minuter tog vi paus i bilen, och jag kom på att jag måste ju åka ut till klubben och testa nu när hon är så på. När vi kom dit var ingen där. Kanske lika bra det, att få träna helt ostört på planen där.


Vi körde samma visa där ute - en hel del fritt följ med halter och svängar åt olika håll, och hon var lika på. Ställande och läggande under gång gick också bra - särskilt ställandet. Läggandet är snett, men det beror helt och hållet på felinlärning från min sida, och vi jobbar på det vid sidan av.


Testade också hopp över hinder enligt lk1 för första gången på kommando. Fem hopp körde vi, och alla gick fint.


Jag kände mig på himla bra humör båda passen, och kan hända att det påverkade hennes attityd. Har aldrig kört såhär intenesivt förut, och kanske är det det som saknats henne - att få jobba ordentligt? 


Fasen vad kul det kan vara med lydnad! 

Av Lina - 8 april 2008 17:59

Det har blivit enormt mycket funderande och tränande de senaste dagarna. Klickertränarutbildning hela helgen (med kanonträning på söndag förmiddag, mindre bra, för vår del, på eftermiddagen, men det ger ju saker att tänka på), och lydnadskurs igår kväll.


Är fortfarande rätt trött efter långdragen förkylning och mycket träning och kurs - man blir slut i huvudet till slut ju! :) Men en väldigt viktig insikt har dykt upp de senaste dagarna:


Jag ska börja TESTA mer. Alltså t.ex moment för lydnad. Om jag bara håller på och tränar smådelar hela tiden har jag faktiskt inte en aning om hur vi ligger till. Och därmed heller ingen aning om vad vi egentligen bör lägga träningsfokus på.


Sagt och gjort. Vi har börjat testa. Och t.ex kommit fram till att jag ska lägga krut på att förstärka raka lägganden. Hade jag ingen aning om förrän vi testade läggande under gång på riktigt.


En annan sak som vi tränar på mycket just nu är att ta paus. Mycket viktigt för oss, och det går bra! :)


Som sagt. Slut i huvudet. Slut för idag.

Av Lina - 3 april 2008 12:43

Just nu känns det så kul att träna hund. I perioder har man flyt, och det fungerar helt klart som positiv förstärkning för mig.


Vi har tränat uthållighet en hel del den senaste tiden och det är så himla skönt att äntligen ha fått kläm på det - både för mig och för Pejla (skulle jag tro). Frustration är sällsynt numera. Inte för att vi haft jättestora problem med det tidigare heller, men ändå ibland - och detta har ofta yttrat sig i gräsryckande från Pejla, men det förekommer alltså mindre och mindre.


En konsekvens dock, av uthållighetsträningen, är att hon blivit lite segare att snabbt bjuda ny repetition när vi ska träna just snabba repetitioner - typ i framförmappen. Men det kan jag köpa det för jag tror inte att det är några problem att få balans i det så småningom.


Vi har kört mycket fritt följ utomhus - vändningar av olika slag, med och utan halter. Och jag tycker det går skitabra faktiskt :) Har testat att belöna med lite olika saker, och hon tar lek som riktig belöning nu. På kursen i måndags nämndes "Med sikte på 10:an" som bra kurslitteratur, och det gav anledning att läsa om den. Har hämtat en del inspiration därifrån i träningen av fria följet, och det funkar :)


Vi har också kört en del grundfärdigheter de senaste dagarna, i framförmappsläge, och som jag sa så går det lite segare än vanligt. Men det går iallafall, och jag hoppas att det inte ska gå alldeles för trögt till helgen då vi har andra kurstillfället av klickertränarutbildngen och ska kunna visa upp något slags flyt i x antal grundfärdigheter. Men jag är inte orolig. (Det enda som oroar är en jobbig förkylning som aldrig vill släppa - nu har den satt sig på stämbanden så jag låter bara krax. Jag vill inte bli sjuk så att jag missar kursen i helgen!)



Av Lina - 28 mars 2008 12:24

Imorse gick vi ut i det soliga vintervädret och tränade inkallningar. Dels vanliga, men även med ställande och läggande.


Pejla var het på leksakerna vilket är så roligt! Har köpt ett par nya kongar som hon verkligen lärt sig älska sedan vi fick dem för några dagar sedan. Har varit väldigt noga med att hon BARA får dem som belöning när vi tränar och hon är väldigt på. Och det verkar fungera fint!


Det första vi gjorde var en inkallning med ställande. Hon fick ställandet när hon hade kanonfart mot mig, och det var nog det snyggaste ställandet jag fått hittills. Kändes helt kanon :) Attityd, fart och reaktionstid på kommandot var helt enkelt perfekt.


Körde ett par till, men tredje gången slog hon av på farten, vilket då innebär att jag ska träna mer på just fart, och belöna med ställandet.


Kul ändå att se att vi har ett delmoment som faktiskt ser bra ut, även om det bara var en gång. Då finns ju beteendena där, och bara att förstärka dem på rätt sätt...


Pejla har dock lite dålig förståelse mellan "stanna" och "ligg" om jag blandar dem :D Det blir lite hursomhelst liksom, så där har jag en hel del jobb att göra med signalkontrollen. Och läggandena kunde nog bli lite snabbare så det får vi också jobba på.


Under framlänges marsch har hon dock inte lika svårt att förstå skillnaden på "stanna" och "ligg", och det är helt logiskt, för detta har vi tränat mer än ställanden och lägganden vid inklallningssituationen.


Vi tränade en del stå, sitt och ligg på avstånd också, och det fungerar någorlunda tycker jag.


Tränar även en hel del just nu på att hon ska komma in med leksak eller annan grej till mig och lämna dem i handen. Gör det på lite olika sätt, och jag tycker att det blir bättre och bättre för varje dag. Dock, de här nya kongarna är fortfarande lite för värdefulla för henne och hon tar gärna en liten egen sväng med dem. Fast det gör mig inte så mycket eftersom jag gärna vill att hon ska älska dem :) Väldigt praktiskt med två likadana dock! ;)

Av Lina - 26 mars 2008 18:24

Jag tycker att vi börjar få lite bättre struktur på vår träning. Eller ja, egentligen handlar det väl om att jag hittat ett sätt som gör det enkelt för mig att vara konsekvent. Jag har nog alltid tyckt att jag varit konsekvent, men det går alltid att bli mer konsekvent i små, små deltaljer, och jag tror att det är häri nyckeln till framgång ligger många gånger.


Det känns som om jag sagt det här förut: Vi går framåt, även om det inte syns i typ lydnadsmoment och sådant. Utan mer i vårt sätt att träna, samarbeta och förstå varandra, och det är roligt :)


Idag har vi tränat på att leka. Har köpt lite nya leksaker och redan från början försökt göra dem åtråvärda genom att göra det svårt för henne att få leka med dem. Jag tror på detta sätt att jobba med leksaker just nu. Ju mer hon får jobba för dem, desto roligare blir de på något sätt, och det är det som är målet - att lek och leksaker ska bli mer värt för henne.


Har även jobbat en del med stå på senare tid. Jag tycker det känns så fantastiskt att något som vi försökt få till under nästan ett år, nu bara har lossnat och att vi kommer framåt. Innan har jag inte riktigt lyckas få henne att förstå innebörden av ståendet, men nu äntligen! Nu kan hon bjuda på ett medvetet ställande i framförmappen, som ett enskilt beteende, och det känns härligt.


Har även tränat en del ställanden och lägganden under gång och det funkar hyfsat tycker jag, men vi behöver träna mer stimuluskontroll.


Tävlingslydnadsutmaningen känns väldigt orealistisk för vår del som det ser ut nu, men jag hoppas att kursen som drar igång på måndag ska hjälpa oss att komma framåt även i moment, och inte bara i träningsrutiner, shejping och småtrix. Det ska bli roligt att gå kurs som sträcker sig över såpass lång tid (tio träffar inkl. en helg, fördelat på två "terminer").


Det blev allt ett svamligt inlägg idag, inte mycket att "ta på", men så är det när hjärnan är tömd på kreativitet efter några dagar på jobbet. Pust. Man borde vara ledig mer.


Dagens roligaste blogginlägg hittas för övrigt här.

Skapa flashcards