Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Träning

Av Lina - 8 januari 2008 09:00

Det känns helt klart vettigt att lägga fokus på inkallningsträning för närvarande. Visst kör vi igenom lite frivilliga grundfärdigheter emellanåt, men prio 1 är inkallningar.


Tränar som jag skrivit innan dels under promenaderna, som för närvarande sker helt i koppel. Det blir då korta inkallningar förstås. Säger/ropar hennes namn när jag ser att hon kommer att lyckas. Att försöka kalla in henne från t.ex en trevlig luktfläck vore för närvarande bara dumt - jobbet ligger i att befästa inkallningen helt enkelt.


Inomhus jobbar vi med matskålen en del. Upptäckte dock en "rolig" grej igår. När jag kallar in henne inomhus så vet hon vid det här laget att det vankas mat i matskål. Så när hon kommer farande är det inte att komma till mig hon har som fokus, utan att komma ungefär till mig, stanna en bit ifrån och leta febrilt med blicken efter matskålen. Och så kan vi ju inte ha det.


Inkallningsträning med matskål inomhus ser följdaktligen ut såhär numer:

Jag går iväg och gömmer matskålen någonstans i huset. Helst ska hon ju inte märka detta, men det är svårt att vara hemlig med det här, så för det mesta har hon hittills vetat vad som komma skall.


Hur som helst, matskålen göms, jag går och ställer mig på något helt annat ställe och kallar så småningom in henne från ett annat rum. Hon måste nu leta upp mig och målbilden är att hon ska komma till mig i full fart och sätta sig vid min vänstra sida.


De första gångerna med gömd matskål gick inte så bra eftersom hon var inställd på att hitta matskålen i närheten av mig. Då gjorde vi bara om - gick tillbaka till den plats jag lämnat henne på från början, gick iväg, kallade in igen. Och nu har vi kommit så långt att hon fattar att hon måste komma ända in till mig och sätta sig för att få reda på vart matskålen finns.


När hon sätter sig säger jag "braaaaaa - varsågod" och så springer jag iväg och visar henne skålen. Vill inte i det här läget att hon ska få leta reda på skålen själv, men det kanske kan gå att lägga in det längre fram när hon verkligen satsar 110% på att komma till mig på "rätt" sätt.


I övrigt har förra veckans sjukdom gjort mig promenadgalen. Efter att ha legat däckad och inte gjort något nyttigt över huvud taget känns det som en stor frihet igen att få komma ut på promenaderna. Gå, gå, gå i flera timmar; det är så skönt!

Av Lina - 7 januari 2008 11:29

Så låter min inkallningssignal, om ni nu kan föreställa er ett "pejla" med lite långdraget på eee, liksom :)


Den har alltid tidigare fungerat i princip klockrent. Men så var det då detta med knäcken i öronen som kom lagom till jul ungefär. Funderar på om jag ska ta och tvätta öronen ordentligt på unghunden, för nu blir jag snart tokig. Att komma på inkallning har för tillfället blivit totalt ointressant.


Trots? Har två barn på 5 och 7 som med jämna mellanrum går igenom utvecklingsperioder kantade av trots, och det är jobbigt. Men med dem har det ju gått över; man har fått ha ett oändligt tålamod och inte lagt för mycket energi på att bråka förutom när det verkligen behövts. Och det är kanske så jag borde resonera med hunden också nu.


De senaste dagarna har jag börjat vara lite restriktiv med hur hon får maten igen och delar upp den i mindre portioner vid frukost och middag. Ser till att befinna mig med maten i ett annat rum än Pejla och använder inkallningssignalen + maten som belöning när hon kommer rusande i full fart. Det funkar fint.


Totalt sett har jag även minskat matportionerna morgon och kväll och lägger undan mat för att kunna ha fickan full vid promenader. Har då börjat säga hennes namn när hon tar frivillig kontakt och belönar med godis och/eller mat.


Knäck, trots, dålig träning på senare tid... spelar ingen roll vad det beror på egentligen; det enda vettiga vi kan göra är ju... att träna. Ingenting annat. Det känns som att börja om från scratch, igen (!) men vad gör man? Hur tråkigt det än kan kännas och hur oinspirerad jag än blir av dessa börja-om-grejer så finns det inget annat val. Träna. That's it.


Men äntligen har det åtminstone kommit snö till Värmland och med det lite nytändning när inte hela tillvaron där ute är en stor, slaskig, grå skugga - nu är det ljust och härligt och det finns massor av snö att springa runt och busa i. Härligt!

Av Lina - 10 december 2007 08:50

I helgen har det blivit några pass med att markera vittring på post-it-lappar. Det går bättre och bättre! Har fått lite olika råd från olika håll och testat mig fram lite, även efter eget huvud. Fick ju problem med att hon började apportera lappar, men det jobbade vi oss helt enkelt igenom, och nu har hon till 99% slutat med det.


Det stora genombrottet i träningen nu i helgen kom när jag satte lappen med vittring bakom en kartongbit som stod lutad mot väggen, så att hon verkligen var tvungen att leta upp den. Det syntes så tydligt att näsan slogs på, och sedan har det bara gått bättre och bättre. Det är fortfarande svårare när lappen inte är gömd - när den sitter mitt i högen av övriga lappar har hon lättare att slarva förbi på något sätt, men jag får fler och fler rätt även här. Men gömmer jag lappen (under sängen, bakom någonting osv) så hittar hon den ofelbart efter att ha nosat över den andra högen.


Nu är vi nästan i ett läge som är ganska vanligt här. Inte riktigt än, men snart känns det som om vi måste ta denna övning vidare till nästa steg. Och det steget har jag liksom inte riktit klart för mig, så nu behövs lite råd och planering så att vi inte stagnerar. 

Av Lina - 4 december 2007 15:25

Ibland tänker jag att vi aldrig ska tävla. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag tycker inte att signalträningen är lika rolig som frivilliga beteenden. Eller jo. Jag kanske vet vad det är ändå.


När vi tränar signalkontroll, som vi gör en del nu, är det så lätt att man själv dras in i "kommandotänk". Alltså, ett kommando är då en "befallning". Och där vill jag inte hamna. Ett kommando ska istället bli en "signal" om att "nu är det ok att utföra det där du vill utföra".


Visserligen går det rätt bra. Men ibland blir det tilt i huvudet på Pejla. Och jag har full förståelse för det. Problemet är bara att jag då instinktivt känner för att säga kommandot igen för att få henne att utföra det. Det vill säga befalla henne att göra det. Istället för att ge henne en ok-signal...


Det kanske låter flummigt detta, men i mitt huvud och min mage är det stor skillnad på kommando och signal. Men på den positiva sidan är det väl bra att jag är medveten om vad som händer i mig när vi tränar?

Av Lina - 3 december 2007 19:55

Träningen med "ligg" på kommando går framåt. Idag har vi tränat rätt många pass faktiskt. Har även börjat med "sitt" på samma sätt och testat att blanda kommandon i träningen. Det funkar faktiskt bra!


Tog vara på tips i en kommentar nedan och har även belönat lite frivilliga stå innan vi dragit igång signalträningen, för att öka på chanserna att hon faktiskt ställer sig still mellan repetitionerna, och det var ett bra tips, för jag ser mer och mer av beteendet!


Ett pass väntade jag medvetet ut henne länge för att se hur hög tröskeln är innan pip och gnäll kommer in. Inte så schysst kanske, men bra för mig att veta på ett ungefär vad hon orkar med. Tyckte det var enklare efter det att sätta vettiga kriterier faktiskt, även om man liksom får gå lite på känn (räknar inte sekunder).


Använder fri-signalen för att få henne ur position och den är populär. Inte så konstigt om man tänker på hur många belöningar hon faktiskt fått för det beteendet. Gäller väl bara att se till att belöna "sitt" och "ligg" (och alla andra signaler) lika många gånger?


Läste för övrigt Morten Egvedts senaste blogginlägg idag och återigen inser jag hur lite jag egentligen kan om detta med klickerträning. Praktiskt menar jag då. Men en sak har jag då lärt mig ordentligt vid det här laget och det är att jag inte får ha för bråttom...

Av Lina - 29 november 2007 15:08

Har börjat träna om ligg på kommando, enligt tillvägagångssätt som jag beskrev häromdagen. Vi tränar helt utan störning än så länge, inomhus, hemma.


Vi har kommit så långt att hon lägger sig snabbt på kommandot, men hon har ännu inte slutat bjuda på frivilliga ligg. Inte så konstigt kanske eftersom hon har lång erfarenhet av att frivilliga ligg lönar sig :) Inte heller har hon slutat testa andra beteenden som brukar löna sig; framför allt sättande och backande. Ingången har hon slutat bjuda på helt under dessa träningspass. Har dock kontrollerat att de frivilliga ingångarna inte försvunnit helt i andra situationer. Det har de inte :)


Men hon verkar ändå ha börjat få någon slags förståelse för systemet "vänta ut mig så får du ett "ligg"", för emellanåt så står hon faktiskt och väntar. Med riktigt mycket bus i blicken. Och när hon får sitt "ligg" är det med en rasande fart hon dänger i backen. Så jag antar att det bara är att fortsätta tills hon förstått vad det hela går ut på :)


Ska försöka vara riktigt noga nu och inte vänta för länge innan klick - det är där den största svårigheten ligger för mig. Jag måste klicka innan hon hinner försöka sig på att bjuda på något. Det är inte helt lätt, men jag blir bättre och bättre på det. Och som sagt, jag ser ju en förändring åt rätt håll; får fler och fler vänta-ut-beteenden, så att detta är rätt väg att gå tvivlar jag absolut inte på.

Av Lina - 20 november 2007 12:49

Träningen av fotposition, både stillastående och vid gång, har gått framåt. Men oj vad vi har mycket kvar där... Tänkte försöka ta tag i den träningen till helgen när Ann-Louise kommer och håller kurs. Behöver hjälp!


Har lagt lite krut på inkallningar nu. Med betoning på lite, men ändå!


På senare tid har jag lyckats med två svåra inkallningar som varit helt oplanerade. Dels var det den jag skrev om när Pejla smet ut på vägen här hemma, dels fick vi ett hundmöte i skogen i helgen när hon var lös. Hon såg den andra hunden på ca 100 m avstånd, ställde sig och spanade, men när jag kallade in kom hon. Visserligen tittade hon på den andra hunden ett par extra sekunder innan hon kom, men hon kom!


Idag har vi tränat lite inkallning från störning. Störningen bestod i en tallrik matrester. Först ställde jag tallriken på golvet och Pejla fick ett varsågod efter lite fotgående. Gick sedan iväg en bit och kallade in henne innan resterna var slut. Hon gjorde ett par extraslick på tallriken efter signalen, men hon kom och fick genast ett nytt varsågod.


Provade samma sak en gång till och den här gången kom  hon direkt. Ända in till mig, och fick ett nytt varsågod. Svansen gick hela tiden så det var tydligen en rolig övning :)

Av Lina - 15 november 2007 22:39

Blev lite negativ när jag skrev om promenaden nedan, det var inte riktigt meningen, för det var trevligt.


Och så glömde jag ju det viktigaste. När vi kom tillbaks till parkeringen efter promenaden stod vi och pratade lite tillsammans. Det var kanske ett gäng på sju-åtta hundar kvar, och då passade jag på att träna frivilliga ingångar med Pejla. Det gick bra! När hon vet vad som gäller är hon verkligen en riktig liten pärla :)


Hade kanske femton-tjugo små godbitar kvar i fickan och de gick åt. Ett par gånger försökte hon komma åt att busa med Charlie som satt nära, men det fick hon inte. De flesta av ingångarna blev riktigt fina. Några sneda, men med den störningen som var hade jag inga kriterier om att sitta helt rakt. Bara att bjuda dem gav belöning.


Skönt avslut på en slitig kvällspromenad :)

Skapa flashcards