Idag har vi tränat läggande under gång några gånger. Har fått lite råd på klickerforum.se. Och såhär ser planen ut nu i mitt huvud:

1. Klicka/belöna frivilliga, snabba lägganden när jag står still.

2. Klicka/belöna frivilliga, snabba lägganden när jag rör mig saaakta baklänges.

3. Klicka/belöna frivilliga, snabba lägganden när jag rör mig baklänges och ökar tempot gradvis.

4. Lägga på kommando och döpa beteendet.

5. Få stimuluskontroll på kommandot.

6. Träna läggande under gång vid fritt följ.

Det är planen i stora drag. Idag har jag börjat om från början alltså, för vi har varit på den här vägen förut, men någonstans tappade vi liksom bort den typ av lägganden som vi egentligen vill ha, så då känns det lika bra att börja från början.

Har klickat/belönat för spontana, snabba lägganden när jag stått still och har också börjat röra mig sakta bakåt. Det går jättebra, för detta har vi ju som sagt gjort förut. Har haft mer än 80% lyckanden på de korta pass vi kört, så nästa gång blir det kriteriehöjning igen - jag ska försöka röra mig lite snabbare och hoppas på att hon inte börjar huka igen. Hon har inte gjort det idag när jag går sakta. Men jag ska vara väldigt noga med att öka tempot i lagom takt!

Det svåraste för mig att både greppa, inse och praktisera har hittills varit detta med kommandon. Har haft så väldigt lätt att fastna i detta med frivilliga beteenden, och jag vet inte varför riktigt! Utan stimuluskontroll på kommandona, ja, då funkar ju ingenting egentligen. Visst får jag en hund som bjuder på en massa trevliga beteenden, men tanken är ju att jag ska ha kontroll över dem också :) Måste bli bättre på detta! Tror det handlar mycket om att jag tycker det är så himla kul att träna med frivilliga beteenden, och att Pejla också tycker det. Kommandon är inte alls lika roligt :)

Imorgon drar vi för övrigt till Töreboda, jag, dottern och Pejla. Och på lördag blir det utställning. Det ska bli spännande :)

Igår eftermiddag kom Niina och Cody hit. Vi tog en skogspromenad och lät hundarna springa av sig lite där i skogen. Pejla hittade (som vanligt) alla bäckar, med eller utan vatten/lera, och körde sina rallyrejs i dem. Det är trevligt att se att hennes små incheckningar hos mig när vi är ute i skogen blir fler hela tiden. Rätt som det är kommer hon i full fart in till mig och sätter sig framför eller vid sidan och liksom berättar att ”här är jag”. Det känns tryggt för mig att hon gör såhär – jag kan slappna av mer, även om hon drar iväg en bit. Även inkallningarna funkar bra och igår kom hon även varje gång Niina visslade på Cody.

Efter dryga timmen i skogen gick vi hem till mig och tränade lite. Vi började med en platsliggning och Cody låg jättefint. Pejla fick belöning för att hon la sig ner över huvudtaget – inte något som hon gärna gör, tydligen, när det spöregnar. Och innan vi provar platsen ”på riktigt” i regnet, måste vi såklart träna den mer systematiskt under trevligare väderförhållanden.

Sedan fick Cody gå med bakdelskontroll på kloss. Han har tidigare förstått att det är klossen som är nyckeln, men inte riktigt greppat att båda tassarna måste stå på den. Men igår trillade poletten ner och han stod jättefint med båda tassarna.

Hittade en tom lerkruka i trädgården som jag vände upp och ner för att testa lite bakdelskontroll för Pejlas del på den. Det gick på tre klick att få henne upp på krukan och sedan följa mig runt, så detta har hon blivit riktigt, riktigt duktig på.

Kan inte påstå att vi hade planerat träningen över huvud taget egentligen, så till nästa gång ska jag ha en plan över vad jag behöver Niinas hjälp med. Men vi provade i alla fall att gå lite fritt följ med kommandering för första gången. Niina kommenderade i hög takt och jag försökte hänga på. Min uppfattning om vad som är höger och vänster är ju inte helt korrekt alla gånger, men det gick rätt bra ändå. Pejla följde mig riktigt fint, men tappade mig ordentligt i svängarna, men det känns som om vi skulle kunna få till ett ganska fint fritt följ om vi bara tränar på det.

Cody är för övrigt en rätt ”pratig” hund och han skäller en del. Upptäckte igår att detta skällande inte alls föll Pejla i smaken. Flera gånger blev hon väldigt låg av hans skällande, vände bort huvudet och la svansen nästan ända in mellan benen, så till nästa gång ska jag försöka ha en plan för hur vi ska träna henne att inte bli så osäker av detta. Hon gillar Cody jättemycket, men just skällandet har hon väldigt svårt för.

Innan Niina for hem testade vi lite håll fast i apportbock, något som båda hundarna behöver träna mer på. Cody vill inte så väldigt gärna vare sig gripa eller hålla den. Och Pejla har som sagt en tendens till tugg, men även detta är ju en träningssak.

På kvällen fick sambon för sig att han ville träna Pejla att ha något gott på nosen och hålla stilla tills hon får tillåtelse att ta gottan. Vi hade en pannkaka över efter middagen, så han testade med klicker (för första gången!) och fick till några riktigt fina försök! Jättekul :) Hoppas de fortsätter träna detta till ett färdigt beteende :)

Även om vi tar det lugnt för tillfället tränar vi ändå korta pass och på sådant som Pejla redan kan, eller kan relativt bra. Att hålla fast apportbocken utan att tugga, till exempel. Det går bra!

Både igår och idag har vi gjort oss en regning vända till skogen. Har hittat ett nytt ställe som är perfekt för att köra lite leksaksletande på. Många träd, men ändå väldigt framkomligt på marken, och framför allt, det är tomt på folk, hundar och andra djur. Skogen ligger bara ca 10 minuters promenad hemifrån, så det lär bli många vändor dit har jag en känsla av.

Idag fick vi även tillfälle att träna lite skotträning och att acceptera andra konstiga ljud. Där i skogen small det till emellanåt från avstånd, och jag belönade Pejla varje gång det gjorde det. Och från ett hus som ligger i närheten hördes väldigt konstiga smällar eftersom några höll på att lägga ett plåtskydd över en stor vedstapel. Det lät nästan som åska när plåtarna svängde, och först blev Pejla väldigt förskräckt. Men vi stod kvar där ett bra tag och tillslut verkade hon helt som vanligt.

Ikväll är det tänkt att vi ska träna lite med Cody och Niina + min syster och gammel-Selma, men vi får se. Det spöregnar just nu. Har inget emot att vara ute i regnet så länge man slipper frysa och tyvärr är det väldigt kallt idag. Vi kanske kör lite inomhusgrejer istället.

Igår åkte vi ut till klubben för att göra ingenting. Vi har varit dåliga på att träna passivitet på senare tid. Det måste vi bli mycket bättre på!

På klubben var det massor av folk. 16 ekipage i nya valpkursen (!) och en agilitykurs med x antal ekipage. Plus sådana som vi, som inte var på kurs men ändå på plats.

Med en parkering full av bilar, folk och hundar började vi ändå med att träna lite. Körde några hopp in och ut ur bilen på "fri" (hoppa ut och ta kontakt med mig) och "hopp in" (hoppa in i buren alltså). Det gick jättebra. Men sedan var det alltså sluttränat vad gäller fysisk aktivitet.

Satte mig på en bänk. Pejla nosade runt lite men la sig så småningom på backen vid mina fötter. Klickade och belönade när jag tyckte att hon verkade avslappnad. Men jag vet inte om detta är en bra strategi! För när hon fått ett klick och belöning höjs förväntan, och hon stirrar på mig konstant. Inte särskilt avslappnat, eller hur.

Gick istället över till att prata lite lugnt med henne när jag tyckte att hon slappnade av och ge henne en godbit mellan varven. Då gick det bättre. Men hon var inte helt avslappnad ändå. Ett par gånger började hon rycka gräs ur backen, och det brukar vara ett tecken på frustration. Men så småningom gick det iallafall bättre, så om vi gör så här fler gånger kanske det blir jättebra tillslut.

Har även påbörjat lite träning hemma på hur jag själv ska kunna lugna Pejla när det blir för mycket. Sitter mycket på golvet tillsammans med henne och kliar/klappar/masserar och berömmer henne med lugn röst emellanåt. Det är mysigt, och jag tycker att hon slappnar av mer och mer för varje gång vi sitter/ligger såhär.

I övrigt tar vi det rätt lugnt med träning. Kör ett eller ett par korta pass med bakdelskontroll emellanåt. Och går promenader. Men annars ligger alltså fokus just nu mest på att slappa.

Har tränat lite mer på klossen med Pejla; vanlig bakdelskontroll där hon ska följa mig runt i fotposition med framtassarna på pallen. Körde ett pass för några timmar sedan, och det gick jättebra. Mer än 80% lyckanden, och jag vet ju att det är dags att höja kriterierna för länge sedan! Det är bara det att jag inte kommit på hur vi ska gå vidare.

Men så alldeles nyss fick jag för mig att exprimentera lite. Har tränat en del på att hålla fast föremål, bland annat med apportbocken och en sån där pinne i tennisbollsmaterial. Tänkte testa om hon kunde hålla fast även när hon går runt på klossen.

Körde först några hållfast-övningar med både tennispinnen och apportbocken. Några få repetitioner bara. Gick bra. Gjorde sedan några klossvarv. Gick också bra. Och sen var det alltså dags att testa det nya. Hon klev upp på klossen mitt emot mig och jag tog fram tennispinnen. Hade förstås hoppats att hon skulle gripa den direkt, men det gjorde hon inte. Hon duttade istället med nosen på den, och för det fick hon klick och belöning. Det var så vi började hållfast-träningen också - shejpade fram det med start på belöning för intresse. Det gick rätt snabbt att få henne att förstå att hon skulle gripa den och hålla fast även i den här positionen.

Efter en liten lekpaus provade vi igen. Några repetitioner med samma kriterier, men det gick så bra så jag började snart röra mig runt åt höger. Och hon hängde på! Höll fast jättefint, följde mig runt och släppte på klick.

Gjorde samma sak med apportbocken och fick även med den börja om genom att klicka för intresse. Men det gick mycket snabbare sedan - hon grep redan på andra repetitionen och följde mig runt under samma pass.

Jättekul att hitta en ny sak att träna på! Det är så lätt att fastna i det gamla vanliga och höja kriterierna alldeles för sakta, vilket ju inte är speciellt utvecklande eller utmanande för Pejla.

Ska prova detta nya igen ikväll eller imorgon och se om det funkar lika bra då. Och även testa med andra föremål.

I förrgår kväll hängde vi på sök-gänget igen. Den här gången testade vi med Pejla också lite smått. Försöker utgå från ett tänk som Morten Egvedt och Cecile Köste skrivit om i en artikel på Canis. Det går naturligtvis inte att följa det till punkt och pricka, men jag känner ändå att jag vill prova det så långt det är möjligt. Vissa i gruppen verkar skeptiska, andra inte. Men det är ett härligt gäng och alla ställer upp för varandra och hjälper till. Det är väldigt roligt med sök, hur som helst - till och med att vara figurant och ligga bland myror och mygg har sin tjusning! :)

Igår gjorde vi en ny sak. Vi tog en ny promenadrunda i mörkret. Har tidigare bara gått rundor där Pejla gått även dagtid, men igår tog vi alltså en annan sväng. Pejla är inte helt avslappnad när det är mörkt ute, och när vi nu gick en ny väg blev hon oroligare än vanligt. Jag tycker att det är svårt att avgöra hur man ska agera i det här läget... Belönade hennes spontana kontakt med mig (hade henne lös för det mesta) och även de frivilliga ingångar hon bjöd på när jag stod still. Men jag har förstått att jag ju faktiskt även belönar det "sinnestillstånd" hon befinner sig i under klick och belöningstiden. Och jag vill ju inte förstärka hennes "mörkrädlsa"... Jag ska ta mig en funderare på hur vi ska göra framöver med detta!

Vi hade dock tur under promenaden, för Pejla fick sig en lite oväntad men väldigt trevlig belöning i form av en annan hund.

Stannade till vid en tom fotbollsplan och hade kul. Och trots mörkret orkade Pejla där slappna av mer och leka med mig. Emellanåt stannade hon dock upp och kollade läget lite, men var betydligt mer avslappnad än tidigare.

Rätt som det var sprang hon ifrån mig en bit och nosade i ett dike alldeles invid en gångväg. Jag tränar mycket så att jag vänder håll och går ifrån henne när hon liksom glömmer bort mig. Gjorde så även igår. Men när jag gått några meter bara, vände jag mig om lite för att kolla om hon var med. Då får jag se henne stå nos mot nos med en annan lös hund. Jag hade redan innan noterat att hunden var i krokarna, och jag vet vem ägaren är; vet också att hunden är väldigt snäll och lydig. Så det var ingen panik, även om det ändå inte var min tanke att de skulle mötas sådär på egen hand.

Fick ändå Pejla att komma till mig, frågade ägaren om de kunde leka lite, för den andra hunden verkade väldigt nyfiken och leksugen. Kopplade loss kopplet på Pejla (som jag hade haft släpande efter) och sedan var de igång.

Hunden var en bordercollie-blandning på 8 år och mycket stabil och snäll. Och Pejla uppförde sig jättefint! Checkade till och med in till mig mellan varven med ett litet sitt framför och fick en godbit och lite klapp varje gång - sedan fick hon springa iväg och leka igen.

Efter detta var hon inte alls lika orolig när vi gick hemåt. Jätteskönt! :) Fast när vi var ca 500 meter hemifrån släcktes gatljusen, och då var det nog lite otäckt igen. Vi fick ett möte med en människa där i mörkret, men det gick bra. Inget skällande eller så, men lite "ågen" ändå, som vi säger här uppe.

Ska prova att gå ut i mörkret ikväll igen, men hålla mig på närmare avstånd hemifrån och bara ha det trevligt.

Vi åkte till klubben nu på förmiddagen. Vädret är så fint och jag trodde nog att det skulle vara folk där ute, men inte en kotte syntes till.

Nåväl. Vi tog med våra grejer ut på plan och tränade lite ändå. Belönade frivilligt fritt följ och testade att svänga både åt höger och vänster. Lättast är helt klart vänstersvängen. I högersväng med halt blir det gärna att hon sätter sig med rumpan i 90 grader ut från mig om jag inte hjälper henne efter svängen med ett par steg framåt. Men detta går säkert att träna bort, så jag ser det inte som något problem. Vi har ju knappt kommit igång, och ändå är hon väldigt duktig på fotgåendet.

Körde några inkallningar från sitt också. Förut har jag bara ropat "Pejla", men idag körde jag en ny variant - "Pejla, hit!". Funkar lika bra, eftersom jag ropar "Pejla" på samma sätt som förut. Men just "hit" verkar ju vara en populär inkallningssingal, så varför inte prova?

Vi tog en promenad där ute också för att rasta lite och där gick vi förbi uppletanderutan. Satte henne på stigen, tog med mig ett par leksaker ut i blötan och gömde dem. Gick tillbaka och skickade iväg henne. Första grejen hittade hon och kom tillbaka med på stört. Men andra grejen hade hon nog glömt vart jag la, så det tog sin tid. Men jag tänkte att jag ska inte hjälpa henne - ville se om hon ändå kunde hitta den. Hon sprang ut och letade ett par tre gånger och kom in igen utan leksak. Men tillslut så! Det syntes så väl när hon fick korn på den, stannade upp och vädrade i luften, och sedan dök hon på den och kom in med den, stolt som en tupp :) Det är helt fantastiskt vilket luktsinne de har...

Efter detta var Pejla trött så vi vilade en stund. Satt själv i bakluckan och bara väntade ut Pejla. Hon for omkring på backen en stund och tuggade timotej, men tillslut la hon sig ner med en suck. Och för det fick hon en godbit. Den där godbiten gjorde henne lite konfunderad, hon satte sig upp igen och tittade frågande på mig, men jag bara satt still och sa ingenting. Efter en stund la hon sig ner igen - "bra" + godbit igen. Efter det låg hon kvar där och bara tog det lugnt. Väldigt skönt. Vi har varit lite dåliga på att träna passivitet det senaste, så det kändes jättebra att liksom ta tag i det igen. Även om det inte fanns några större störningar så kändes det ändå som vi gjorde framsteg idag på den fronten.

Innan vi åkte hem tränade vi lite till; på att hoppa in och ut ur bilburen på kommando. På "hopp in" vill jag att Pejla just ska hoppa in i buren, och att hon ska sätta sig ner där inne. Baklängeskedjade lite genom att belöna henne några gånger först när hon satt ner i buren. Gick sedan iväg längre än jag brukar, men då hoppade hon ut utan att jag sagt varsågod. Vi gick tillbaka och gjorde om från början. Belönade sittandet i buren, gick iväg igen och nu satt hon kvar. Stod första gången ca 20 meter från bilen, gav mitt "varsågod" och klickade så fort hon hoppat ur, och hon sprang fram till mig för att få godbiten.

Sådär höll vi på ett tag, och det gick jättebra! Vi körde drygt 10 "hopp in" och lika många "varsågod" och flera gånger kom hon och satte sig i fotposition efter "varsågod". Ökade kriterierna genom att gå längre och längre bort, utökade tiden, några gånger sprang jag bort från bilen, och stod sedan och hoppade och viftade med armarna. Men hon var jätteduktig och höll sig kvar i buren ända tills mitt "varsågod" kom, varje gång. Det skulle vara intressant att testa detta när det finns folk och hundar på klubben också... Vore ju toppen om hon kunde sitta där med burdörren öppen och bara komma när man ropar :)

Ögoninflammationen verkar för övrigt redan som bortblåst. Gegga har jag inte sett sedan igår, och det röda har lagt sig det också. Men det är väl bäst att fortsätta medicineringen enligt vettens order ändå.

Idag på morgonpromenade upptäckte jag något som jag liksom haft på känn, men inte sett lika klart och tydligt som det blev idag.

När vi är ute och promenerar brukar jag belöna Pejla när hon frivilligt söker upp min vänstra sida. Resultatet av det är att hon ökat dessa små vänstersidobesök över tid. Och det är ju jättebra!

Ett tag tyckte jag dock det var jobbigt att hon så fort hon fått sin godbit stack iväg framåt i kopplet och tuggade, nosade och allt vad hon nu ville göra. Har inte riktigt vetat vad jag ska göra för att få henne att stanna där vid vänstersidan emellanåt. Har testat att stanna så fort hon sticker iväg, eller vända håll. Det har funkat ibland och ibland inte. Alltså, ibland har resultatet blivit att hon hållit sig kvar vid vänstra sidan efter belöning, men ibland inte.

Har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är jag gjort fel. Förrän idag.

Jag har ju helt enkelt förstärkt det där framåtspringandet! Det var som en blixt som slog ner i huvudet på mig när jag kom på det. Jag har alltså lärt Pejla att för att få en godbit så springer man först fram tills kopplet blir sträckt, sedan saktar man ner och väntar in matte för en godbit.

Jag har till och med läst om att det kan bli så här om man inte ser upp. Ändå har jag inte greppat det. Dumt :)

Men man lär sig ju mycket på att göra de här misstagen. Testade lite för att se om mina misstankar stämde. Lät henne springa hela koppellängden ut och vänta in mig. Jag såg på henne så tydligt att hon förväntade sig en belöning! :) Men när den inte kom, vad hände då? Hon stannade vid vänstra sidan och gick 20-30 meter utan ett enda dragande i kopplet.

Testade då följande. Stannade och Pejla kom in i fotposition. Gick några steg och belönade henne ofta för att hon höll sig kvar vid vänstra sidan. Ökade sträckorna lite i taget och tillslut gick jag kanske sju-åtta steg. So far so good.

Ville sedan testa vad som hände om jag väntade längre med att belöna. Gick ca 10 meter och sedan drog hon iväg. Började själv fnissa lite eftersom det blev så tydligt. Hon saktade in, väntade in mig och såg så förvånad ut när hon inte fick belöning. Jag bara fortsatte att gå och hon höll sig kvar, och efter ytterligare 20-30 meter och hon fortfarande var kvar där på vänstersidan orkade jag inte hålla mig - klickade, tjoade, hoppade, kastade boll och bjöd på korv.

(Vill bara poängtera i sammanhanget att det inte är fotgående jag pratar om här, utan bara att hon ska hålla sig kring vänstersidan utan att dra iväg i kopplet. Ögonkontakten struntar jag i alltså, och hon ska inte heller gå "inpå" mig).

Resten av promenaden gjorde vi bara sånt som är roligt. Lekte med boll, sprang ikapp och badade i bäcken.

Det känns som jag fått en ny insikt idag. Och Pejla är som vanligt läromästaren.