Igår var jag och Pejla och tittade på söktävling. Väldigt spännande var det, och extra kul att två av tjejerna som vi fick följa med och träna häromdagen båda skötte sig jättefint och avancerade uppåt i klasserna. Stort grattis till Ayla och Lisa med mattar (för det heter väl inte mattor?!).

Pejla låg i bilen en del, men efter uppletandet provade vi själva att leta leksaker i rutan. Pejla tycker det är roligt.

Under lydnaden fick Pejla vila i bilen igen, men sedan blev det riktigt roligt i agilityhagen med Charlie:

Först ut var Ayla och Linda.

Cody väntar på sin tur...

...medan Lisa förbereds...

...och skickas iväg.

Tyvärr var det lite mörkt där i skogen och bilderna på de hundar som gick ut sist blev alldeles för suddiga.

I eftermiddag/kväll hängde jag och Pejla på ett gäng söktjejer ut i skogen. Oj vad intressant och lärorikt det var! Pejla fick testa på lite lätta övningar och hade väldigt roligt. Och jag fick se hur de hundar som hållit på ett tag jobbade. Eftersom jag inte kunde hålla reda på både kamera och hund när vi provade på blev det inga bilder på Pejla. Men väl på de nya polarna:

Överst Ayla. Nederst Cody.

Och nu upptäckte jag precis en tråkig sak när jag skulle ladda upp en finfin bild på Lisa - bloggagratis säger stopp för fler bilder i min blogg :( Det är fullt. Vad gör man då?!

Det finns saker som man kan läsa sig till. Teorierna och filosofin bakom klickerträningstänket till exempel. Det finns massor att läsa och förstå om det. Och det har jag gjort och testar mig fram. Det är roligt och går både bra och dåligt.

Men. Det finns andra saker som inte är lika självklart när man läser om det.

Just nu snurrar många funderingar i mitt huvud som handlar om hundens frihet. Vad ska jag tillåta och inte tillåta? Vilka störningar och frestelser är hon mogen för? Och jag blir inte klok av att fundera själv.

Ett exempel: När vi åker ut till klubben vill hon hälsa på allt och alla. Jag är väldigt kluven här! Dels tycker jag att hon måste få hälsa på både folk och hundar - kan ju inte förbjuda henne helt! Men å andra sidan är hon så himla glad i alla levande varelser att jag inte vill göra en vana av att hon måste hälsa på allt.

Så när jag är på klubben (och på andra ställen också för den delen) så känner jag mig ibland så himla okunnig och "borta". Om vi sitter vid ett bord och Pejla ligger bredvid, det kommer ett annat ekipage och sätter sig mitt emot och vi börjar prata lite, och Pejla och den andra hunden vill hälsa under bordet... Ska hon få göra det då?

När jag nu sitter och skriver det låter det inte så komplicerat egentligen. Klart hon ska få göra det. Egentligen. Men sådana här funderingar kan göra mig tokig. Och det uppstår ju hela tiden nya situationer där jag känner mig osäker på vad jag ska tillåta och inte...

Just nu har jag ingen aning om vart jag ska lägga ribban...

Igår kväll åkte jag och Pejla ut till klubben för att kolla läget lite och eventuellt träna något. Men där var det stor ansamling och folk var på väg ut i skogen för att förbereda inför en söktävling nästa helg. Så vi hängde på!

Har aldrig tidigare vare sig varit på söktävling eller över huvud taget sett söket in action, och att följa med och se förberedelserna inför tävlingen var ett väldigt pedagogiskt sätt för mig att få lite förståelse kring vad det handlar om.

Vi gjorde iordning legor och markerade ut rutans kanter med plastband. Pejla fick vara med och springa lös en stund. Har ju varit en del i skogen med henne på senare tid och tyckt att hon varit duktig på att hålla koll på mig. Men vad tror ni hände när hela skogen var full med folk? När man har en hund som älskar människor?

Hon struntade fullkomligt i vem hon följde med, såklart, och hängde på vem som helst. När hon dragit iväg efter en av tjejerna och vi hörde hur det ropades att Pejla badade långt där inne sa en av de andra tjejerna till mig:

- Du, om jag vore du nu så skulle jag springa och gömma mig för min hund.

Helt rätt förstås! Jag gjorde det och kallade samtidigt in, eftersom hon var så långt borta vid det här laget att hon ändå inte hade koll på mig. Hon kom som ett skott och stod sedan på stigen och letade med huvudet. Väntade tyst på henne en stund, men kallade sedan igen, och då hittade hon mig genast.

Det är jätteskönt att inkallningen funkar så bra som den gör, men vi måste träna på att hon ska hålla sig närmare mig, även när andra är med.

Vi blev också inbjudna att följa med några av tjejerna på deras sökträning, och förhoppningsvis blir det av redan den här veckan. Det ser jag mycket fram emot!

Äntligen har jag hittat mitt gamla objektiv till systemkameran. Och det fina är att det passar på digitalkameran. Har de senaste veckorna letat objektiv lite här och var men dragit mig för att köpa ett nytt eftersom det finns så mycket att välja på, och de kostar ju en del.

Så gissa om jag blev glad igår när jag insåg att jag har ett toppenobjektiv redan :)

Tog hundratals bilder, bara på en dag, och här är två av dem. Många av de andra kommer att hamna på den hemsida jag för tillfället håller på att snickra ihop - återkommer med mer info kring den inom kort :)

Under lunchen idag var jag och Pejla ute i trädgården och lekte tasstarget. Har hittat världens bästa musmatta till det här! Det är en hård, tung musmatta från IKEA som har någon slags metall inuti och med ett hårt skinnliknande "skal". Den flyger absolut inte iväg; den glider bra på både gräs och golv om man kastar iväg den och Pejla kan dessutom glida själv på den utan att den "stör" genom att fladdra runt och så. Helt perfekt alltså.

Pejla älskar verkligen den här leken. Hon flyger på musmattan så fort jag slängt den på marken. Idag tränade vi inte på gräs, utan på altanen. Jättekul :) Efter en stund hämtade jag kameran (kors i tak), så här kommer lite bilder från alldeles nyss:

Pejla väntar på att vi ska sätta igång.

Och så kör vi då!
"Klick"
Var är belöningen?!

Provade även att lägga musmattan så att hon sprang mot mig, men då var det lätt hänt att glömma bort att stanna vid den :) Bäst går det om jag kastar iväg den, långt och snabbt, och helst ska den rulla lite på kant - då blir hon som tokig och så fort mattan stannat dyker hon på den med tassarna. Eller om jag springer baklänges och drar musmattan med mig efter backen så att hon får jaga den. Jätteroligt :)

Lite pauser med bollek måste man förstås också hinna med...

...och vila. Det är också viktigt.

Jag vet inte hur många av bloggens läsare som bor i eller i närheten av norra Värmland, men jag är lite på G att fixa hit en av de klickerinstruktörer jag gått kurs för i sommar. Ska höra efter med lite folk jag känner häromkring också, men varför inte ställa frågan här också?

Upplägget på kursen anpassas i så fall efter deltagarnas behov och blir av i mitten/slutet av november, 2 dagar på en helg. Tror att runt 5-6 deltagare kan vara lagom. November är väl inte världens roligaste månad, men då passar ju inget heller bättre än att liva upp det hela med lite klickerträning? :)

Om du bor långväga så finns möjlighet att bo över hemma hos mig. Vi har gott om plats för både folk och hundar :)

Lämna en kommentar med din mejladress här i bloggen eller mejla mig direkt på hundbiten@home.se om du är intresserad. Inget är bokat än, så det är ingen bindande anmälan eller så du lämnar. Vill bara kolla av intresset lite :)