Har en ovana att glömma kameran vid tillfällen då man hade velat ha den med. Glömde den till exempel på lydnadslägret vi var på i Norge för en månad sedan. Men nu har jag fått tag i några bilder som Marianne tog. På hennes hemsida finns det fler bilder från lägret också. Men här kommer några stycken på mig och Pejla:

 Här tränar vi på att leka :)

Mer lekträning - det blev mycket av det faktiskt, och är fortfarande :)

Här tränade vi hundarna i att hålla fokus. Alla kursare satt vid sidan om som störning. Om Pejla släppte fokus på mig och sprang bort till någon annan kutade jag helt enkelt iväg bort från henne vilket resulterade i att hon kom sättande efter mig. När hon kommit ikapp mig lekte vi och hade jätteskoj. Och när hon höll fokus fint på mig belönades även detta med lek och en och annan godbit.

De äldre hundarna fick lite hårdare "straff". När de valde bort matte/husse för andra kursare, leksaker eller annat, tog den som var närmast hunden tag i halsbandet, varpå en valp ropades ut till matte/husse och den stora hunden fick sitta still och ha tråkigt medan matte/husse lekte med valpen. Det var kul att se förändringen som många av hundarna efter det visade - mycket mer engagemang i matte/husse.

Igår åkte jag till klubben där man skulle köra träningstävling. Kul! Jag och Pejla fick hålla till i ett av tälten och agera störning. Passade på att träna lite där i tältet med apportbockarna som låg där. Belönade henne när hon satt stilla med apporten i munnen. Vi har tränat en del på det här hemma nu och det går framåt. Hon greppar INTE särskilt hårt, men hon håller den iallafall. Har börjat lägga till störning i form av att jag liksom lugnt vevar händerna kring apportbocken, och hon håller fast ändå, för det mesta, men ibland släpper hon den, förmodligen för att hon tror att jag ska ta den. Vill inte att hon ska släppa den förrän ett "tack" eller klick kommer. Men som sagt, det går framåt.

Tränade även på att ha henne sittande i fotposition. Hon klarar längre och längre stunder - också positivt!

Gick iväg en bit efter en stund och tränade sitt/stanna kvar, och varvade att jag gick tillbaka till henne ibland och gjorde inkallning ibland. Funkade fint. Det vi har att träna på där är egentligen att sitt alltid betyder sitt och inte att man kan lägga sig ner efter en stund :) När hon gör det, lägger sig ner alltså, går jag bara tillbaks till utgångspositionen, tar ett steg åt höger och får henne med mig, och så börjar vi om. Det brukar få poletten att trilla ner.

Hon fick inte hälsa på några hundar igår. Charlie var där, bästa kompisen, men hon har skruvat upp förväntningarna så väldigt högt efter att de fått leka de två senaste gångerna vi varit där, så igår var jag lite sträng på henne och hon fick alltså inte ens hälsa. Vet inte om det är rätt, men det kändes så.

Tror jag sett världens sötaste hund dessutom. En liten jaktgolden på tre månader som jag blev fullkomligt förälskad i. Så himla söt och go! Nästa hund kanske måste bli en sådan :)

Hur det än var så kände jag mig lite depp efter klubbesöket igår :( Jag vet inte, men jag känner mig så himla ensam i mitt klickertänk här. Det är som att de jag pratar med inte riktigt förstår mina resonemang. Det gör väl ingenting i och för sig - men, jag har ju inga träningskompisar att bolla med direkt, och det är det som är tråkigt. Det skulle vara så kul att hitta någon att träna med, som tänker på samma sätt.

Det finns de som klickar, men jag har hittills inte hittat någon som inte korrigerar också - och jag som är "skolad" efter Canis känner ett motstånd mot detta att blanda metoderna. Och det värsta är att när jag inte har någon med samma tankar att diskutera med, så har jag börjat ta åt mig av de råd jag får på klubben - även om de innehåller korrigerings- eller locktänkande. Och jag vill ju inte det. Egentligen.

Så när jag kom hem igår plockade jag fram musmattan, som i protest, och körde världens finaste tasstarget på den. Pejla var heltaggad och dök på mattan. Och då mindes jag varför jag tränar på det här sättet. Hon älskar det, och jag gör det också :)

Idag fanns lite av den där gnistan kvar, så vi tog en tidig morgonpromenad och jag belönade med hög frekvens för slakt koppel och vi tränade följsamhet genom att jag gick kors och tvärs över vägar och gärden. Körde tasstarget på musmatta igen när vi kom hem, och hon var lika glad och vass idag :)

Ska försöka få hit någon duktig klickertränare som kan hålla kurs, och försöka samla ihop lite folk som är intresserade av att lära sig mer. Det vore verkligen roligt.

Har ju tänkt mig träna jaktapportering så småningom, men jag måste få hjälp med det innan jag tränar det på egen hand - kan alldeles för lite för att komma igång på riktigt med det än. Vi har lekt med dummies och annat, och apportlusten finns ju där, så det ska nog gå bra om vi får lite hjälp på traven.

Imorgon åker vi till uppfödaren, och jag tror att vi ska träna med riktig fågel då. Spännande.

Men i lydnaden finns ju också ett apporteringsmoment. Då med apportbockar istället för dummies eller vilt.

Och nu har jag inhandlat två apportbockar hos min trevliga hundbutik här i byn, och har så smått börjat presentera dem för Pejla.

Fick tipset av Canis-Fanny och -Thomas på kurs att först se till att hon kan kampa ordentligt, eftersom det främjar ett bra grepp kring apportbocken sedan. Så det har vi tränat en hel del på. Kampandet alltså. Med andra föremål.

Det jag gjort nu är att försöka introducera apporten så som Canis-Morten beskrivit på sin blogg. Men det var inte lätt faktiskt! Har alltså lagt en godbit på golvet och inväntat ett sättande från Pejla (utan kommando alltså). Så fort hon satt sig har jag presenterat apporten för att hon ska gripa den. Det låter ju så enkelt när man läser hos Morten, men se det var det inte! :)

Har tränat en del själkontroll med Pejla på andra sätt. När hon suttit, framför allt - dvs lockat med annat och stört och belönat att hon suttit still med kontakt trots störningarna. Och jag tror ärligt talat att hon trodde att apportbocken var en störning. För hon satt med sådan fin kontakt vad jag än gjorde med apporten. Nästan.

Nä. Så det fick bli en annan strategi. Började istället leka med apportbocken. Kasta den i händerna, dra den efter golvet osv, för att få upp nyfikenheten hos Pejla. Och då gick det bättre. Snart började hon jaga den och jag klickade/belönade med godbit för detta intresse. Gick vidare genom att hålla inne med klicket tills hon gapade efter apportbocken, och sedan tills hon grep den med tänderna. Märkte att om jag stannade upp med apportbocken, då blev greppet slappare, så jag försökte hålla den i rörelse för att få ett ordentligt grepp.

Och det är väl där vi är nu. Det känns som om lydnadsapporteringen kommer att kräva en del träning. Men vi har ju tid så jag hoppas att hon ska tycka det är jättekul bara vi får till träningen och hon förstår vad det är som ska göras.

Ni som tränat in apportering enligt klickermetoden får gärna lämna lite tips om ni vill :)

Jag är kanske en typisk nybörjare på hund. Tycker det är svårt att hålla igång flera saker samtidigt, som jag skrev innan. Och det är inte bara kontaktträningen som jag slarvat med på sistone, utan även koppelgåendet.

Pejla har nog fått komma undan med allt för mycket dragande i kopplet, och det märks nu, för hon drar värre än någonsin.

Har läst lite på ett hundforum och fått lite tips, så nu ska här även tränas på detta! Har börjat redan idag lite. Tog en promenad med min mamma som bjöd på lunch. Vi gick inte långt, men det tog  lång tid. Varje gång Pejla drog i kopplet stannade jag. Och kom hon inte tillbaka självmant så plockade jag vänligt med bestämt in henne till min vänstra sida genom att lyfta henne i halsbandet, för att liksom börja om.

Hade tyvärr inget godis med mig, så jag kunde inte belöna henne extra när hon var riktigt duktig, men hon fick massor av beröm och klappar när hon var duktig.

När vi kom hem gjorde vi ett riktigt försök att promenera runt i omgivningarna kring huset. Valde att inte gå på vägar och stigar, utan gick lite kors och tvärs för att Pejla inte skulle kunna räkna ut vart vi skulle. Och då följde hon mig jättebra! Så det ska nog gå att få ordning på det här också. Det gäller bara för mig att inte bara förstå logiskt att bara för att en hund lär sig något så bjuder den inte på det gratis resten av livet. Måste även bli bättre på att praktiskt underhålla färdigheterna!

Måste försöka få lite struktur i min träning känner jag. Hittills har jag liksom testat mig fram med olika "tricks" lite hipp som happ, men det funkar nog inte i längden.

Inom klickerträning (och kanske inom annan typ av träning också?) pratar man ofta om olika mappar. Mappar där man "förvarar" olika typer av kunskap som man vill att hunden ska behärska och tränas i.

En mapp kallas för framförmappen, och i den finns en del saker som hunden ska kunna göra framför dig som förare, när ni står näsa mot nos.

Den allra mest grundläggande saken är (tycker jag) fokus. Att Pejla ska kunna stå framför mig och hålla fokus på mig. Inte titta eller nosa på en massa annat utan hålla kontakten. Och för att jobba upp detta har jag då klickat/belönat när hon håller fokus i den positionen.

Men. Nu har vi ju tränat bakdelskontroll på kloss och tagit det vidare till en början på träning av ingångar. Vi har inte tränat fokus på ett tag, och det märks, för hon blir mer och mer utåtriktad.

Så idag bestämde jag mig för att lägga bakdelen och ingångarna på hyllan ett tag, och återuppta fokusträningen i framförmappen. Dels med stå framför, dels med att hon ska följa mig med fokus när jag går baklänges.

Det var inte lätt kan jag säga. För när jag ställer upp mig i "tränings-pose", så gör hon en ingång. Testade i kanske 3-4 minuter här nyss, men det var inte lätt att få till några klick för stående med fokus framför.

Så det är det här jag menar. Jag måste få till någon slags struktur. Och jag tror inte heller att man ska träna en valp med en sak i taget för mycket, för då verkar det liksom bli den där enda saken som de vill bjuda på. Inget annat. Och så får man börja shejpa om allt från början igen. Sådant som man trodde var enkelt!

Loggbok är nog ingen dum idé heller. Att föra anteckningar över vad man gör. Tror man får bättre överblick då. Har tänkt börja föra logg länge, men det har inte blivit av. Kanske är dags att börja med det snart.

Jag tränar något litet med Pejla varje dag. Ibland mycket, ibland lite. Men vi tränar nästan alltid hemma. Har två rätt små barn som är lediga hela sommaren och jag kan liksom inte bara lämna dem hur som helst när som helst. Och inte vill de följa med för att mamma ska träna hunden heller... Någon gång ibland kanske, men det finns så mycket annat som är roligare.

Idag tog vi oss iallafall ut till brukshundklubben. Det första som hände var att Pejla började tokskälla innan jag ens kommit ur bilen!? Min hund som aldrig skäller förutom när hon blir väckt av något "konstigt och skrämmande" ljud ibland. Öppnade bakluckan och pratade lite med henne. Hon skällde igen och då blev jag så paff att jag bara gick därifrån. Satte mig och tittade på när en av elithundarna tränade vittringsapportering. Pejla var tyst hela tiden så när de var klara hämtade jag ut henne och vi satte oss vid sidan av planen.

Precis i samma veva kom Charlie, Pejlas favorit över allting annat, men jag sa till matte Anna att vi väntar lite och vi bestämde att de kunde få leka sedan, innan vi skulle åka hem igen.

Ojojoj vilket pip och gnäll det var på Pejla. Hon ville verkligen till Charlie! Men jag stålsatte mig och vi satt säkert nästan en timme och tittade på när folk tränade, och på Charlie som befann sig ca 10 meter bort. Det gick rätt bra ändå. Hon la sig ner och jag belönade det med godis. Kliade henne på magen en del också för det gillar hon. Tyckte att hon kanske kunde ha varit aningen mer avslappnad, men det kommer väl det med (hoppas jag). Hon är ju valp...

Jag och Anna tog med våra valpar ut på planen och tränade lite bredvid varandra. Mest kontaktövningar, och jag provade ingångar också. Det funkade helt kanon. Vi har ju gjort det några gånger nu de senaste dagarna, och det sitter väl högst upp på Pejlas att-göra-lista nu förstår jag, för hon klarade åtminstone 8 av 10. Dags för ytterligare kriteriehöjning kanske.

Testade även att köra bakdelskontroll på kloss, men det var som bortblåst :)

Vågade inte ha henne lös på plan idag när det var så många hundar, för hon kändes väldigt utåtriktad förutom när vi gjorde ingångarna. Så jag tog in henne i agilityhagen där det är stängsel runt om. Mycket riktigt. Så fort hon kom lös gjorde hon några ärevarv där inne i tokfart. Kunde inte annat än skratta faktiskt. Gick iväg en bit för att liksom visa att jag inte var intresserad av någon sådan lek, och när hon slutligen kom till mig och lugnade sig lite plockade fram en boll och lekte med henne för att få upp kontakten. Det funkade faktiskt rätt bra. Provade lite sitt kvar med inkallning och vi fick till tre stycken som faktiskt kändes helt ok, även om hon fortfarande helt klart hade tankarna på Charlie där utanför staketen.

Men så kom han då äntligen. Söta Charlie. Ett halvbra sitt med kontakt och hon fick sitt varsågod, och sedan var de i full gång. Vi lät dem springa, jaga, rulla, knuffa, morra och leva loppan i drygt fem minuter, sedan flåsade båda två så mycket att vi tyckte det kunde räcka... :)

Min slutsats efter dagens besök på hundklubben är hur som helst att jag måste bli bättre på hitta sätt och tid att träna på nya ställen. Om så bara på "att vara"...

Fast roligt hade vi iallafall. Och Pejla sover nu som en gris :)

Jag kan verkligen rekommendera bakdelskontroll på kloss för er som vill träna ingångar. Det har funkat toppkanon för oss. (Se tidigare inlägg 9:e och 10:e juli samt skiss).

Var ute på en kissesväng i trädgården nu på förmiddagen och passade på att leka lite med Pejla. Vi gör det rätt mycket nu för att få upp leklusten på max, typ. Mycket av den här "träningen" är faktiskt till för mig, som är ovan att leka med hundar. Behöver utveckla leken för att den ska funka bra som belöning i träningen. Och framför allt - det bidrar till att vi får en sådan härlig kontakt!

Hur som helst. Idag lekte vi med en tennisboll i snöre. Jag kastar den och vill att hon ska komma tillbaka med den - inte springa iväg och leka på egen hand. Hon börjar bli duktig på detta. Hon springer i tusenfyrtio och hämtar bollen och kommer till mig, nästan lika snabbt. Hon får klick och belöning när hon befinner sig inom ca en meter ifrån mig. Bryr mig inte om något avlämnande eller så än.

Men! Idag testade jag en ny sak - att inte klicka förrän hon befann sig kring min vänstra sida med bollen. Och det fattade hon ju! Hon släppte visserligen bollen på marken, men snart gjorde hon faktiskt en ingång och satte sig så fint på min vänstra sida. Stolt blir man :)

Det här är kanske inget extraordinärt på något sätt, men för mig som aldrig levt med eller tränat hund förut är det stort. Att de fattar vad man vill, att de själva vill! Helt otroligt.

Ska införskaffa en apportbock eller två snart också och börja testa mig fram för att få henne att hålla den. Ska bli intressant det också.

Vi har börjat testa lite luktdiskriminering här hemma. Men för att liksom bryta ner momentet i smådelar har vi börjat med att träna att "frysa näsan". Alltså att Pejla ska kunna frysa och stå still med nosen vid, i det här fallet, min handflata.

Det är rätt svårt faktiskt! Jag håller ut min handflata som target och Pejla ska då i slutändan kunna sätta nosen alldeles vid handflatan och stå still där tills klicket kommer. Hittills har hon fattat att hon ska till handen med nosen. Men inte fullt ut, för mellan varven testar hon att bjuda på annat som brukar ge klick - ingångar, läggande, backande osv.

Sista passet av tre korta idag fick vi till rätt många nos på handen iallafall. Måste bara se till att tajma klicket rätt, för emellanåt har jag "råkat" klicka när hon slickar mig på handen istället, och det vill vi ju inte ha :)

När hon lyckas belönar jag med godbitar (ingen lek) eftersom jag vill få upp en hög frekvens på hennes lyckade försök = många klick på kort tid. Men jag kör med fri-kommando mellan varven också, och då blir det förstås lite lek ändå, och det är roligt att hon verkligen börjar förstå "fri" :)

Belöningsposition verkar för övrigt vara viktig när vi ska frysa näsa, och jag försöker belöna så nära targeten (min hand) som möjligt. Dock med andra handen, för lägger jag godbiten i targethanden börjar hon snart slicka istället för att targeta med nosen.

I förlängningen ska jag sätta en post-it-lapp i handen som hon ska frysa nosen vid. Sedan går vi vidare med post-it-lapp på golv eller vägg, vidare med flera lappar, varav endast en har min lukt och då hon alltså ska frysa vid rätt lapp. Men detta ligger såklart längre fram i tiden...