Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Träning

Av Lina - 16 juni 2010 21:56


Idag har jag, dottern och Zaphod varit i Örebro hos vår uppfödare på Gränsvallarens kennel. Två av Zaphods kullsyskon var också där, plus några äldre släktingar.


Vi har alltså testat att valla får för första gången, och det var riktigt, riktigt häftigt! Man hör ofta hundfolk säga att det är en speciell upplevelse att arbeta med just det hunden är avlad för - att det blir en helt annan känsla i hunden när den får göra det den är skapt att göra. Och det stämmer verkligen.


Jag kan absolut ingenting om vallning, men redan efter denna första dag är jag riktigt biten av det. Zaphod vallade inte "på riktigt", men han tände rejält på fåren och hade flera detaljer som såg jättebra ut. Det kan naturligtvis inte jag själv bedöma, men Hanna som hjälpte mig i hagen förklarade massor.


Det mest läskiga av allt var när Hanna bad mig släppa spårlinan vi hade kopplad på Zaphod, och därmed låta honom göra vad han ville. Jag var väldigt nervös över att han skulle springa ikapp och bita fåren i baken. Men det gjorde han inte. Han var väldigt nära inpå dem flera gånger, och sprang också in bland dem ett par gånger, men inget nafsande eller bitande alls. Han såg faktiskt riktigt väluppfostrad ut mitt i galenskapen.


Jag hoppas verkligen få möjlighet att valla mycket framöver. Har tre timmar i bil till uppfödaren, men tror nog att det ska gå att få tag på träningsmöjligheter på närmare håll.


Om bara några veckor får vi dock en rejäl dos vallning igen då vi drar på ett femdagarsläger hos uppfödaren. Det ser vi väldigt mycket fram emot!


Dottern och Zaphod väntar på vår tur.


Fårrumporna med Zaphod bakom. Gräset är så högt att han knappt syns,
men han visade sig också vara minstingen i kullen - syskonen är betydligt större!


Hanna förklarar för mig vad vi just gjort och Zaphod är mycket, mycket trött.

Av Lina - 19 maj 2010 09:17






Men vi gör annat också förstås. Zaphod har börjat få följa med på lite längre promenader. Det går faktiskt väldigt bra att promenera med båda hundarna. Det har varit en sådan där grej som jag funderat en del på - hur ska det fungera att gå med två hundar samtidigt, när den ena inte ännu förstått det här med hur man går fint i koppel.


Men det har visat sig att de här promenaderna faktiskt går bättre än när jag går med hundarna en och en. Det blir träning för båda två att gå fint i koppel. Det innebär att jag får stanna fler gånger än normalt, när någon av dem råkar hamna för långt ut i kopplet, och på något sätt blir den här träningen mer fokuserad och koncentrerad, vilket resulterat i att båda hundarna går jättefint i koppel när vi går tillsammans alla tre!


Jag har åkt på någon slags vårdunderförkylning i kombination med pollenallergi och är rätt trött, men när Marita och Zelda ringde och frågade om vi inte ville följa med ut i skogen och spåra kunde jag inte hålla mig. Det var länge sedan Pejla fick något spår, och för Zaphod blev det första gången.


Tanken var att Pejla skulle få ett ganska lätt spår, men det blev svårare än jag räknat med. Det blev några vinklar, och den sista av dem klarade hon helt galant. Men de andra var lite knepigare. Hon hittade dock rätt utan min hjälp i alla vinklar vilket kändes väldigt bra.


När det gäller att plocka pinnarna är det lite si och så med det. Pejla hittar dem alltid, men hon gillar spåret så mycket att hon inte är supertaggad att plocka upp dem. Vi tränar pinnplockning vid sidan av innan varje spår vi går, och nu såg jag också till att belöna riktigt bra för varje pinne hon markerade. Och den sista pinnen plockade hon faktiskt snabbt och kom till mig med på en gång. Bra!


Det svåra i spåret bestod i att det gick över en bergskant där det blåste rejält. Så på flera ställen hade förmodligen spåret flyttat sig. Vinden gick också runt en del, så Pejla hade stora problem och snurrade runt en hel del där uppe. Men det löste sig tillslut och vi tog oss till spårslutet och den efterlängtade godisburken.


Och Zaphod fick prova att spåra för allra första gången. Jag har inte ens lagt godisspår till honom innan, så det här var helt nytt.


Jag gick ca 15 meter rakt ut i skogen och lät spåret ligga i drygt en halvtimme. När det var hans tur tog jag honom i vanligt koppel och promenerade helt enkelt från sidan rakt över spåret för att se om han tog upp det. Han gjorde det! Men släppte efter bara någon meter, så vi gick vidare en bit och korsade spåret igen, och han tog upp.


De sista metrarna spårade han faktiskt "på riktigt" och vi hittade den gömda leksaken tillsammans. Och bara han får göra det här några gånger så tror jag nog att han ska fatta galoppen enkelt.




Tack Marita för att du höll i kameran :)


Duktiga Zelda svalkar sig efter sitt spår.


Zaphod gillar skogen.


Av Lina - 28 april 2010 12:40





I slutet av förra veckan skadade Pejla sin ena baktass. Hon har skurit sig på något, och går nu med lindad fot och måste äta antibiotika. Tråkigt för henne, men hon har inte särskilt ont, utan det tråkiga består mest i att hon ska vara stilla så mycket som möjligt så att såret får läka.


Detta innebar att hon fick vara kopplad hela morgonpromenaden i skogen. Hon vill förstås gärna springa fort och fara runt, men det blev faktiskt riktigt bra träning av det hela. Det är nyttigt för henne att faktiskt bara gå lugnt vid min sida i skogen också. Det händer inte så ofta.


Zaphod Beeblebrox fick däremot röja runt bäst han ville! Detta var hans första riktiga skogstur, och det fanns mycket nytt att upptäcka. Jag passade på att träna en hel del inkallningar, både frivilliga och på kommando, och givetvis också något som kanske kan vara ett embryo till uppletande.


Här kommer en bildkavalkad på den lyckliga valpen:






Av Lina - 20 april 2010 10:22

Har bloggat om inkallning, "nej" och vårt första valpkurstillfälle på mixr-bloggen:


Nej! Fy! Kom hit!

Igår var jag och Zaphod på valpkurs. Jag har förvisso redan en klar uppfattning om vad jag vill träna med honom för att forma den hund jag vill ha, men jag tycker ändå att valpkurs är väldigt bra på många sätt. Dels är det väldigt nyttigt för valpen att lära sig kunna hantera att träna i en stökig miljö - de andra hundarna på kurs kan vara en rätt svår störning för en valp. Och bara saken att träffa andra hundar är viktig - socialisering på ett tidigt stadium väger tungt för mig (och många andra såklart). Dessutom älskar jag helt enkelt att gå på kurs eftersom jag varje gång får nya tankar, tips och idéer.


Vi var en rätt blandad skara ekipage på kursen. Det är en blandad valp- och grundlydnadskurs, så det fanns hundar från 12 veckor upp till ett par år av blandade raser - schäfer, border collie, kleiner münsterländer, cavalier king charles spaniel, någon blandras och några till.


- Vet ni vad de vanligaste hundnamnen i Sverige är? frågade Laila när vi samlats i lektionssalen och svarade sedan själv på sin fråga:


- "Nej!", "Fy!" och "Kom hit!".


Vi skrattade åt det här, och det var förstås lite på skämt, men det ligger kanske något i det hon säger? Att det är den här typen av kommunikation som våra hundar hör mest från husse och matte?


För egen del försöker jag undvika den typen av kommandon så långt det bara är möjligt, dvs kommandon som ska fungera som en korrigering. Och trots att många säger att just "nej" är något av det viktigaste man kan lära sin valp, så vet Zaphod inte vad det betyder.


Och vad betyder "nej" för en hund, egentligen? Pratar hundar svenska? Nej. Alla kommandon vi lär våra hundar, måste vi just lära in betydelsen av. Att tjata nej i tid och otid för att bryta ett beteende hos hunden är inte särskilt effektivt, särskilt inte om vi aldrig lärt hunden vad ordet betyder. Men hur lär man då in betydelsen av nej?


Vad betyder nej?
Det första du behöver fundera över är exakt vad ordet ska betyda för dig. Vad ska hunden göra när du säger nej? Ska den komma till dig? Ska den bli en staty och stanna upp precis där den är? Ska den släppa något den håller i munnen?

Ju tydligare du definierar ordets betydelse, ju enklare blir det att lära hunden vad det innebär, och tvärt om förstås - ju otydligare du är i din definition, desto otydligare blir innebörden för hunden.


Men kan inte "nej" bara betyda "sluta upp med det du håller på med". Jo visst. Men kommer hunden att förstå den breda innebörden i alla lägen? Kan den göra den kopplingen när den hör nej samtidigt som den jagar en katt? När den snor en macka från köksbänken? När den hoppar på en besökare? När den springer ut på vägen?

En del hundar kan säkert förstå och göra kopplingen att ett nej som betyder "sluta upp med det du håller på med", kan betyda olika saker i olika situationer, men personligen tycker jag att det är en krånglig och otydlig väg att gå.


Jag föredrar att jobba på ett annat sätt. Dels genom att förebygga att tokigheter händer, dels genom att lära in en massa andra kommandon som alltid betyder samma sak. I exemplen ovan jobbar jag såhär:


Jaga katt (eller annat)

Förebyggande: När mina hundar tittar på saker som far iväg, katter, bilar, cyklande människor, barn som springer, löv som blåser iväg osv osv, belönar jag det. Hunden får en godbit eller en lekstund för att titta på det som rör sig. Dels är det helt ok för mig att mina hundar tittar, dels vill jag bygga upp en förväntan hos hunden - när något far iväg är det lönsamt att kolla in vad matte har för kul på gång.


Eva Bodfäldt, författare till den underbara boken "Kontaktkontraktet", tillika delförfattare i Hundtränaren 2009, har skrivit en artikel om skvallerträning. Läs gärna den! Mycket av den förebyggande antijaktträningen baserar jag på hennes tänk.

I förebyggande syfte försöker jag också se till att hunden aldrig lyckas jaga på egen hand. Det här innebär att det är koppel eller långlina på i alla situationer där jag misstänker att risken finns att hunden vill jaga. Varje gång hunden lyckas jaga, blir jakten förstärkt, och risken att den ska jaga igen ökar. Och det här vill jag förstås undvika.


Kommando: Att mina hundar kommer på inkallning är jätteviktigt för mig. Vilket ord man använder för att få hunden att komma är olika - många använder sig av hundens namn, andra av ett "kom hit" eller "häråt". Det är bara att välja själv.

Börja med att träna ordet i enkla situationer. När hunden tittar på mig, säger jag mitt ord och belönar med en godbit, lek eller annat som hunden gillar. När hunden alltid reagerar positivt och nyfiket på ditt ord kan du testa att säga det när hunden inte är uppmärksam på dig, t.ex när den går och nosar på marken. Om du fått in tillräckligt många och bra belöningar tidigare, kommer hunden genast att avbryta sitt nosande och komma till dig.


En annan smart sak att göra är att säga ordet varje gång din hund redan är på väg mot dig. På så sätt förstärker du ordets betydelse. Det är också ofta smart att röra sig bort från hunden samtidigt som du säger ditt ord. Rör du dig mot hunden kan den uppleva dig som hotfull - rör du dig bort från den slår ofta nyfikenheten och kanske lite jaktleksinstikt till. Belöna i början ALLTID när hunden kommer till dig. Både när du sagt ditt ord, men också när den kommer av egen fri vilja. Du vill lära hunden att det alltid är lönsamt och kul att komma till dig.


Öka allt eftersom svårigheterna och störningarna, men se hela tiden till att ligga på en nivå där hunden har stor chans att lyckas bryta det den gör för att komma till dig. Vi vinner igenting på att göra det för svårt och behöva säga vårt ord 10 gånger utan att hunden reagerar - för varje gång jag säger ordet utan att hunden reagerar som jag vill, mister ordet sin betydelse och riskerar tillslut att bli ett bakgrundsbrus som betyder noll och ingenting för hunden.


Inkallning är en av de saker jag lägger mest tid på med Zaphod just nu. Vi ligger på en relativt enkel nivå än så länge. Jag ropar hans namn innan matdags - han hör "Zaphod" från köket och kommer rusande som en liten pil med förväntan på kvällsmat. Jag ropar också hans namn när vi är ute och han redan är på väg mot mig. När han börjar nosa omkring på gräsmattan smyger jag undan en bit. När han upptäcker att jag är borta och tittar åt mitt håll, ropar jag hans namn och då kommer han som ett litet jihu. Jag belönar ofta med en stunds kamplek, för det gillar han.


Jag säger också hans namn i situationer där han tittar på andra hundar, och belönar när han vänder blicken mot mig. Titta är helt ok, och det här vill jag förstärka. Genom att hans namn fått en positiv betydelse med belöningsförväntan, vänder han sig numer om så fort han hör sitt namn, även om det finns interssanta hundar att titta på längre bort.


Däremot fungerar det inte att ropa på honom när han fått syn på fåglar som flyger efter backen eller mellan trädgrenar. Då blir han som förstenad och går inte att få kontakt med. Hittills har han inte lyckats jaga efter någon fågel, men jag tror nog att jaktinstinkten kan sätta in här precis när som helst, och eftersom jag vill undvika att detta händer har jag en plan:


Dels att ha honom kopplad i situationer där risken är stor att han kommer att dra efter fåglar - dels att svallerträna på fåglar, och givetvis också att så småningom ha ökat hans störningstålighet såpass att vi kan använda fåglar som störning när vi tränar inkallningen.


Grunden till all träning är att det ALLTID ska vara lönsamt att välja mig. Belöning, belöning, belöning!


Superhunden Nemi
Förra hösten passade jag en kelpie-tik vid namn Nemi, som var helt fantastisk på att komma på inkallning. Varje gång hon hörde sitt namn vände hon på stället och kom som en raket. Nemis matte la väldigt mycket tid på inkallningsträning när Nemi var liten, och har som den duktiga tränare hon är, sett till att fortsätta belöna inkallningar även upp i vuxen ålder, även om belöningarna inte behöver dugga lika tätt nu som under inlärningen.


En gång när matte, Nemi och familjens andra två, tre hundar var ute på promenad i skogen, dök ett rådjur upp och for förbi. Hundarna tog upp jakten på en halv sekund, men när matte ropade vände Nemi på stört och kom tillbaka. En väl inlärd inkallning blir nästan som en hjärntvätt av hunden - den kan inte låta bli att "lyda".

Det här är min målbild för hur jag vill att inkallningen ska fungera. I princip noll i reaktionstid och snabbt, snabbt in till matte, med ett kroppsspråk som signalerar glädje.


Behövs inte nej?
Nej. I situationer där mina hundar tar upp jakt eller springer i full fart mot något som jag inte vill att de ska göra, säger jag inte nej. Jag ropar dem tillbaka till mig, förutsatt att de inte korsat en väg där de riskerar att bli överkörda av en bil eller något annat hemskt. Där använder jag hellre ett "stanna" och går och hämtar upp hunden. Målet är att när hunden hör sitt inkallningskommando, ska den veta exakt vad den ska göra - ordet ska alltid betyda spring så fort jag kan till matte. Det är tydligt och enkelt.


Givetvis kan man döpa sin inkallning till "nej" om man vill, men för mig känns det opraktiskt. Jag säger "nej" lite när som helst under dagarna, i olika situationer, och det betyder inte alltid exakt samma sak. Jag är rädd att ordet skulle mista sin betydlese otroligt snabbt om jag valt det till inkallningssignal, eftersom det är svårt att vara konsekvent med ett ord som man använder i olika situationer med olika betydelse.


Jag hade tänkt skriva om det där med att sno mackor, hoppa på besökare och springa ut i vägen också, men det får bli en egen blogg av det. Zaphod vaknade just och ser misstänkt kissnödig ut. När han vaknade kom han smygande och satte sig på min fot. Det fick han en godbit  och en kelstund för. Det ska alltid löna sig att komma till mig!

Av Lina - 15 april 2010 21:29


Har bloggat om vad man kan göra när träningsinspirationen inte riktigt vill infinna sig. Följ länken, och kommentera gärna på plats i nya bloggen :)


Här kommer en kopia av bloggen:


15 tips när träningsinspirationen tryter


För egen del blomstrar träningsinspirationen nu när snön äntligen är borta och solen strålar. Men jag har de senaste dagarna hört flera som faktiskt inte hittat nog inspiration för att ta tag i träningen ännu. Kanske finns det också bland er läsare några som behöver en spark i ändan för att komma igång?


Själv har jag några saker som jag brukar göra när jag faktiskt vill komma igång med träningen, men inte hittar inspirationen. Jag försöker dock att låta bli att träna om det känns som ett måste. Då blir det aldrig bra.


Men när jag vill, men behöver en kick framåt läser jag ofta. Tidningar, bloggar, böcker om hundträning, och letar efter något som triggar. Att se på film är också inspirerande, och det finns hur mycket som helst på nätet, alldeles gratis.

Jag brukar också gå tillbaka i min träningsdagbok och kolla vad vi tränat de senaste månaderna. Det brukar också ge nya idéer eller insikter om vad som både behövs och är kul. Frishejping och trixträning är också riktiga inspirationshöjare!


Tänkte också bjuda på en lista med 15 handfasta tips på saker som gör att inspirationen kan komma tillbaka. Listan är hämtad ur Hundtränaren 2009.


1. UTMANING
Utmana dina träningskompisar att tävla i någon hundsportsgren senast… ja, när då?


2. SAMLA BRA IDÉER
Skriv ner dina fem bästa tankar om hundträning och be fem kompisar göra samma sak. Samla alltihop på en lista och spara den på kylskåpet till inspirationskrävande dagar.


3. GÅ EN KURS...
...för din favoritinstruktör, eller den du tror skulle kunna bli det.


4. RING EN VÄN MED EN JOBBIG HUND
Gå ut och träna ihop. Träna enkla saker och känn dig stolt över hur duktig din hund är!


5. OBETYDLIGA SAKER
Träna något som du inte har några som helst ambitioner att bli duktig på/tävla i.


6. NYA BELÖNINGAR
Hitta tre helt nya sorters belöningar för din hund, utan att träna något speciellt.


7. TIO DAGARS TRÄNINGSFÖRBUD
När du är riktigt osugen på att träna – förbjud dig själv att träna på minst tio dagar. Om suget sätter in måste du stå emot. På den elfte dagen, träna något ni är riktigt duktiga på.


8. TRÄNA BARA KORTA PASS!
Max tre minuter tre gånger om dagen i en vecka. Strunta i det som går dåligt just nu och skriv ner allt som går bra.


9. FIXA EN HUNDTRÄNARTRÄFF
Bjud hem några trevliga hundtränarkompisar på middag med hundprat.


10. SKRIV ETT BREV...
...eller mejl till din favorithundtränare. Ställ några frågor om något du behöver hjälp med. Förhoppningsvis får du ett inspirerande svar.


11. SKRIV EN ARTIKEL
Skriv en artikel om din hundträning och försök att få den publicerad.


12. SNO IDÉER FRÅN ANDRA
Surfa runt på nätet bland hundtränarbloggar. Sno hej vilt av de bästa idéerna och skriv ner dem som om de vore dina egna. Välj den bästa och träna på den.


13. LÄS EN NY BOK!
Eller en gammal favorit.


14. GÖR DIN EGEN IDÉLÅDA
Skriv ner på små lappar sådant som du tycker är roligt att träna. Trix, moment, onödigheter, nödvändigheter, nya saker, gamla saker. Enda regeln är att du verkligen ska tycka att dessa saker är roliga. Ta fram lådan de dagar du saknar fantasi men ändå vill träna.


15. BÖRJA SKRIVA TRÄNINGSDAGBOK IDAG!
När du tappar sugen, gå tillbaka och läs vad ni gjort de senaste månaderna. Fundera och analysera. Vad kan vi göra bättre? Vilka framsteg har vi gjort?

Av Lina - 11 april 2010 14:43

Jag och Zaphod tränar en hel del lekapportering. Han visade tidigt att han var mest intresserad av att behålla grejer och leksaker för sig själv, men efter drygt en veckas lek så har jag nu en valp som glatt kommer med grejer till mig. Och vi har så roligt :)


Har bloggat mer om hur vi gått tillväga på den nya bloggen, läs mer här.


Nu, ut i vårsolen igen! :)


 

Av Lina - 7 april 2010 10:23

Barnen har påsklov men vi gör inte så mycket. Både jag och sonen har haft en envis förkylning och nu när vi äntligen börjar piggna i verkar det vara dotterns tur. Bara att vänta ut, antar jag.


Men det känns verkligen skönt att våren är på väg! Vi har fortfarande snö kvar här uppe i norra Värmland, men den smälter undan fort. Om någon vecka eller två är säkert allt borta och det är så skönt! Snart kan vi vara ute och träna hur mycket som helst.


Som många av er säkert vet så är det fullt renoveringskaos här hemma och det verkar vara en never ending story. Hade nog räknat med att allt skulle vara klart vid det här laget, men vi bor fortfarande i vardagsrummet hela familjen, inklusive hundar och katt. För Zaphods del tror jag i och för sig att det här har varit lite bra. Vi befinner oss hela tiden på en begränsad yta och är alla nära och tillsammans hela tiden. Jag inbillar mig att det är bra för honom :)


Zaphod känns verkligen som en familjemedlem vid det här laget. Han är så söt och snäll. Och fortfarande låter han en hel del. Han liksom pratar. När han hälsar på morgonen gurglar han och låter nästan som en katt. Det är väldigt gulligt och alla blir glada. Han låter också väldigt roligt när han får ett problem att lösa - tex ett märgben med något fryst inuti, eller en toapappersrulle där vi gömt godis, eller en äggkartong, ihoptejpad med lite mat i. Han låter, gnyr, frustar och håller på.


Däremot detta med att han låter när han är ensam, det blir bara bättre och bättre. Jag kan försvinna in i köket nu utan att han säger ett knyst. Jag kan sitta så att han inte ser mig, och det går hur bra som helst. Ibland kan han pipa till några gånger just när jag försvinner, men sedan lugnar han sig. Skönt.


Det svåra just nu är att hinna med allt man vill göra med hundarna. Pejlas tid med mig har förstås fått stå tillbaka lite de senaste veckorna, men jag försöker hinna med några träningspass då och då, och då se till att det blir effektivt och planerat. Vi har kört mycket fjärr det senaste. Ni minns kanske att jag skrev om att jag för första gången skulle LOCKA Pejla att utföra något. Det har faktiskt fungerat väldigt bra! Jag lockade henne dock inte ner i sitt många gånger, utan försökte så snabbt som möjligt att byta det till ett omvänt lockande, som jag sedan försökt minska ner mer och mer. Det går framåt - vi har fått fram rätt rörelse, men den gamla rörelsen finns ju kvar, väldigt befäst, så det gäller att gå försiktigt fram här. Väldigt viktigt är också att hon absolut inte får bli het under de här passen, för då kommer det gamla, toksnabba sättandet fram direkt.


Det är roligt att jobba med detaljer! Man lär sig så himla mycket som tränare när man stöter på sådana här "olösbara" problem. Jag är absolut inte säker på att vi kommer att få till ett sitt från stå, exakt så som jag vill ha det, men målet är ändå satt där, och jag lär mig mycket under vägen dit.


Nu, dags för dagens tredje kissrunda :)

Av Lina - 31 mars 2010 11:38

I de två senaste numren av Canis skrev Lena om valpträning, och listade några saker som hon ville lära sin Totte under hans första 6 månader. Listan är jättebra, och den ser ut såhär:


1. Sitt namn

2. Inkallning

3. Leka i olika miljöer

4. Slappna av i olika miljöer

5. Putta på min hand

6. Följa efter

7. Ta ögonkontakt

8. Flera roliga trix

9. Bära föremål

10. Lämna föremål i min hand

11. Påbörjat de viktigaste grundfärdigheterna

12. Vänta på varsågod

13. Burlekar

14. Stadga

15. Gå över, under, upp på och i saker

16. Nosarbete; spåra och leta efter grejer


Har även lagt till några saker som jag dessutom vill träna på, delvis med lite hjälp och inspiration från mina vänner på klickerforum:


- Gå i koppel

- Titta på andra hundar som leker/springer/tränar

- Inte jaga

- Skvallerträning

- Omvänt lockande

- Dela saker med andra hundar

- Inte vakta bur/bil

- Hantering

- Miljöträning

- Socialisering

- Belöningsutveckling

- Shejping

- Kedjeträning


Som ni ser finns det massor att träna, trots att man har en liten valp! Jag minns när Pejla just kommit hem och jag fick många varningens ord att ta det lugnt med träningen, att inte "dra upp" henne, och att bara njuta av valptiden.


Men hur det än är så lär sig valpar saker hela tiden, vare sig man vill det eller inte, och jag tycker verkligen att det bästa är att försöka ta lite kontroll över vad de lär sig. Och med kontroll menar jag då bara att jag vill försöka lära valpen vad som lönar sig och inte. Att ha full kontroll är givetvis helt omöjligt, iallafall för mig. Zaphod har redan lärt sig att det är jättekul att jaga och skälla på katten t.ex Jag försöker såklart vara förutseende, men ibland hinner man inte med helt enkelt.


Men under de veckor han varit hos oss har han faktiskt lärt sig en väldig massa bra också! Ungefär såhär skulle man kunna säga att status ser ut just nu:


Sitt namn

Han lyssnar till Zaphod eller "Safe" i de allra flesta lägen. T.o.m när han leker som värst med Pejla går det att få hans uppmärksamhet genom hans namn.


Inkallning
Han kommer när jag visslar och när jag ropar hans namn. Men det här är förstås under ständig utveckling - utomhus kan det vara svårt att lämna intressanta luktfläckar eller saker som går att tugga på. Men vi kör jaktinkallningar och belönar massor för spontana rus mot mig.


Leka i olika miljöer
Vi leker mycket, och har så roligt. Hittills har vi lekt mest hemma förstås, eftersom det här här vi tillbringar den mesta tiden. Men vi leker även på andra ställen. Vi har varit på kurs i inomhushall, på klubbens plan och parkering, inne på klubben, hemma hos "mormor", ute på diverse ställen i närheten där vi bor (äng, parkering, trotoar osv osv). Än så länge leker han bra i alla de miljöer vi testat. Och det är nog bara att fortsätta i samma spår.


Slappna av i olika miljöer
Zaphod är väldigt olik Pejla i det att han faktiskt slappnar av väldigt snabbt om man tar upp honom i famnen. Hittills iallafall. Han har som sagt varit med på kurs i inomhushall, men också några gånger på den instruktörsutbildning jag går, då vi sitter i föreläsningssal och lyssnar och diskuterar. Han har där legat i hage eller i mitt knä, utan problem. Han blir matad med godis varje gång någon annan hund skäller eller för annat oväsen, och ser hittills inte ut att bli nämnvärt påverkad. Skönt. Han slappnar också av bättre och bättre i bilen, och somnar till och med. Hemma hos min mamma gick han också och la sig för att sova, första gången han var där, så det känns lovande!


Putta på min hand / handtarget
Det här var en av de första sakerna vi tränade som i "regelrätt träning", eller vad man ska säga. Det gick väldigt snabbt att få honom att förstå galoppen, och i förlängningen vill jag göra som jag gjort med Pejla - att min utsträckta hand blir en signal för att lämna av en grej i handen. Men det kommer senare.


Följa efter och ögonkontakt
Spontan kontakt och följa efter är lätt att belöna eftersom han bjuder på det ofta och mycket. Lättare inne än ute, men fungerar ändå bra både och.


Trix, grundfärdigheter och shejping

Lägger dessa under samma rubrik då de hänger ihop. Det här är väl det andra som vi sysslar med under "regelrätt träning". Hittills har vi shejpat fram backa, sitt, bakåtligg, hoppstå, lyfta framtassar i luften, följa efter, stå på target, flytta runt bakbenen på kloss. Vi gör korta, korta pass, leker mycket och han blir mer och mer koncentrerad under passen. Det jag vill komma åt här är kanske först och främst att lära honom hur träningen "går till" - att han inte behöver bli frustrerad, och att det lönar sig att upprepa senast belönade beteende. I början var detta svårt för honom, men det går framåt hela tiden, och jag börjar se att han blir mer och mer repetitionsklok.


Bära föremål
Inget som vi tränat specifikt, men bär gör han ofta och gärna - teskedar, vispar, strumpor, tv-dosor, leksaker, snören, papper, pinnar, skor... you name it. Gäller bara att förvalta med andra ord :)


Lämna föremål i hand
Har vi inte heller tränat än - vi har börjat på handtarget som sagt, men jag tycker att han behöver andra förkunskaper också innan vi kan börja med avlämning av saker i handen... Däremot försöker jag belöna när han spontant rör sig mot mig med saker i munnen.


Vänta på varsågod
Detta lärde han sig direkt han kom hem till oss, vid matdags. Det tog några gånger innan han fattade. Dök han i matskålen lyfte jag bara lugnt upp den - när han satte sig ställde jag ner den, osv. När han satt kvar och tog kontakt fick han "varsågod". Detta tränar vi även på utlagda godbitar på golvet. Han är långt ifrån klockren, men fattar snabbt och det går framåt. Även vid ytterdörren och burdörren väntar han på "fri". Inte alla gånger förstås, men då stänger jag bara lugnt, och vi gör ett nytt försök.


Burlekar
Zaphod sover ofta i buren och gillar att vara där. Han blir belönad med godbitar när han går in där frivilligt. Jag har introducerat "burleken" litegrann, men känner inte att det är jättebråttom med alla regler kring buren än, utan håller det väldigt fritt och belönar mest det frivilliga.


Stadga

Här inom ryms förstås mycket, men man kan väl säga att jag gillar det jag ser. Jag är sedan tidigare van en trampig flat, och här är Zaphod raka motsatsen. Han har en naturlig stadga i sina rörelser så här långt, och det gäller, som tidigare sagts, att helt enkelt förvalta detta. Jag gör det nu genom medveten belöningsplacering och lite omvänt lockande ibland. Hittills går det framåt.


Gå över, under, upp på och in i saker

Zaphod är en modig och nyfiken liten kille så här långt. Kryper gärna in under saker, kravlar och ålar. Han klättrar också upp på de mest omöjliga ställen (igår lärde han sig att klättra upp på en vertikalt stående madrass - det funkar om man bara tar lite extra fart - belöningen är att man hamnar i en soffa, varifrån man kan klättra vidare över ett kompostgaller in i familjens "sovrum" i ena vardagsrumshörnet, och DÄR inne finns barnens alla leksaker!) :D Så det jag hittills sett känns väldigt bra! Han verkar inte osäker eller lättskrämd av nya underlag eller saker.


Nosarbete; spåra och leta efter grejer

Inget vi tränat medvetet, men han är en liten jäkel på att nosa upp godbitar som försvunnit ur han synfält :)


Gå i koppel

Har vi inte tränat jättemycket, men det lilla vi gjort fungerar bra. Jag stannar mjukt om han slänger sig iväg i kopplet och väntar på kontakt innan vi går vidare, alternativt så byter vi håll. Men vi går ju inga regelrätta promenader än, och än så länge känns följsamheten och kontakten med lös hund viktigare att träna på.


Titta på andra hundar som leker/springer/tränar

Det här är nog en av de saker som vi kan få problem med, och som jag bör förebygga så långt det är möjligt. När vi var på Maria Hagströmkursen lyckades han smita ut på planen vid ett tillfälle när Carro och Zid tränade. Zid är en mallepojke som förmodligen trodde att Zaphod var en katt... inget lyckat scenario. Allt gick bra, men jag ser tendenser emellanåt att Zaphod blir väldigt taggad när andra leker och tränar med sina hundar.


Inte jaga

Ja... det var ju detta med vår katt. Han har lyckats jaga henne flera gånger inomhus. Hon hatar det, fräser och gömmer sig. Han älskar det och går igång enormt. Jag försöker vara förutseende, men hinner inte alltid med... Han jagar gärna Pejla också, när de leker, eller när hon är lös ute på rastning. Han får därför vara kopplad om Pejla är med lös. Han jagar även efter sonen, som är fartig av sig och gärna skuttar runt både inne och ute. Att inte jaga kommer förmodligen också att behöva bli ett fokus, med mycket förebyggande träning.


Skvallerträning

Det hänger såklart ihop med att inte jaga, och även med att klara av att titta på andra hundar som leker och tränar. Jag har börjat skvallerträning på katten utomhus och det funkar bra! Han är såklart kopplad. Idag gick det riktigt bra - han tittade och vände blicken mot mig för att få klick och belöning flera gånger, och försökte inte dra efter en enda gång. Men då gick katten rätt lugnt. Tror inte det hade sett likadant ut om hon farit förbi i hög fart. Vi har även klickat en hel del för människor, cyklar och bilar som far förbi här utanför när vi är på trotoaren eller på andra sidan vägen. Han är väldigt intresserad av allt som rör sig, det märks, och det känns viktigt att försöka få skvallerträningen ordentligt gjord!


Omvänt lockande

Detta har vi tränat med godis i hand och det fattade han snabbt. Jag vet inte när det är dags att utveckla träningen, men det ska den såklart göras, successivt och svårare ju mer han förstår. Har även använt det lite för stadga på kloss och även detta fungerade bra.


Dela saker med andra hundar

Igår gick Zaphod fram till Pejla och knyckte ett päron rakt ur munnen på henne. Så delar gör han ju gärna ;) Men skämt å sido. Pejla är väldigt snäll med att dela med sig, så länge det inte gäller smaskiga ben, och jag tror att hon är duktig på att lära honom att man kan ha kul med grejer ihop. Hon går ofta och plockar upp någonting, och sedan fram till honom med en invit om att de ska greja tillsammans. De verkar båda tycka att det här är väldigt roligt, och än så länge ser jag inga tendenser hos någon av dem som oroar mig.


Inte vakta bur/bil

Zaphod har inga som helst vakttendenser hittills. Däremot har ju Pejla det. Hon la sig till med detta under den period hon hade ont i baken. Tror jag åtminstone. Hon har blivit mycket bättre sedan operationen, men ibland vaktar hon fortfarande bilburen och sin vanliga bur. Mot Zaphod gör hon det dock inte. Men jag försöker se till att inga andra hundar kommer fram till t.ex bilen när både Zaphod och Pejla sitter där, eftersom jag inte vill att hon ska lära honom några dumheter. Däremot har andra hundar gått förbi både hans vanliga bur, hagen och bilburen, när han sitter där. Och det går fint. Belönar förstås med godbitar då och då, i förebyggande syfte.


Hantering

Klipper hans klor när han är sömnig. Inga problem. Petar i öron och mun då och då. Inga problem. Det svåraste hittills har varit att torka hans tassar när vi kommer in från vår leriga trädgård. Då är han lite för sprattlig, men det funkar ändå helt ok om jag håller honom i famnen, så inga större problem alltså. Över huvud taget är han en knähund som verkligen gillar att ligga på rygg i famnen och bli kliad och petad på. Himla mysigt om du frågar mig! :)


Miljöträning och socialisering med människor och hundar

Vi har varit i ganska många olika miljöer - hemma hos folk, på klubben inne och ute, i träningshall, på jobbet, på byn med trafik och bland folk osv osv. Han har gått förbi hästar och hälsat på kaniner, katter och andra hundar. Han älskar männsiskor, hälsar glatt, vilket känns väldigt bra. Andra hundar är han mer försiktig med, men kan å andra sidan vara övernyfiken på vissa individer.


Belöningsutveckling

Här handlar det kanske framför allt om lek just nu. Med Pejla fick jag jobba så otroligt hårt för att få henne att uppskatta lek, så det är kanske naturligt för mig att koncentrera mig på mycket lek med Zaphod. Försöker även lägga in mer social belöning med Zaphod än vad jag gjorde med Pejla i början. Men det finns såklart massor av annat vi kan ta tillvara och utveckla också - matbelöningarna kan varieras mer och vi kan även använda saker i miljön på kreativa sätt osv osv.


Kedjeträning

Det här är med tanke på framtida tävlande egentligen - att lära hunden jobba i små kedjor redan från början. Jag försöker göra det så ofta vi kan, när vi tränar. Och hittills funkar det helt enkelt så att vi kör några repetitioner av något som han kan, och sedan byter till något annat som han kan. Och jag försöker se till att vi hela tiden har roligt och att han är engagerad. Tror att just detta är en kanongrund för en tävlingshund.


Som sagt - det finns verkligen hur mycket som helst att träna. Men bli inte rädda att jag "tränar sönder" min hund. Det allra mesta av det här sker på ett naturligt sätt i vardagen och är inget vi lägger upp träningspass för. Det sker när det sker, och egentligen handlar det väl om att jag som förare/ägare/tränare har de här sakerna med mig i bakhuvudet hela tiden.


Den mesta delen av tiden går dock fortfarande åt till att njuta, leva och ha det roligt och mysigt tillsammans i familjen. Och till att sova förstås, det är han fortfarande väldigt flitig på :)

Skapa flashcards