Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Träning

Av Lina - 9 november 2009 20:11

Vi är ett litet gäng på 6 ekipage som kör en elitsatsning tre gånger under hösten/vintern. Två dagar per tillfälle, och nu kör vi den första.


Det är jag och Pejla, Fanny och Squid (+ Missy på ett hörn), Thomas och Pogue, Carro med Askari och Sid, Elin med Spike och Siv med Kry som är elever och Maria Hagström är instruktör. Det är väldigt roligt att få vara med på det här, då övriga ekipage är mycket kunniga och duktiga hundtränare. Jag suger åt mig allt jag kan, hela tiden! :)


För egen del har vi tittat på tre moment idag; den berömda rutan, fjärren och fritt följ. När det gäller rutan så har jag nu frågat flera olika instruktörer om inlärning och fortsatt träning (varav minst 4 av dem tävlar eller har tävlat lydads SM- eller NM med bra resultat) och det är helt klart så att rutan är ett komplext moment, som ingen har någon generell lösning på. Men jag börjar få en bild av hur jag ska tänka och träna, och det är bara att sätta igång. För utan träning blir det ingenting alls :)


I fjärren tittade vi först på växlingar mellan sitt och ligg. Dessa har vi tränat mycket eftersom de finns med i lydnadsklass 2. Maria gillade särskilt bakåtsitten från ligg, precis som Niina Svartberg förra veckan. Men vi gick snabbt vidare till växlingar mellan sitt och stå. Här blir Pejla lite lång i kroppen när hon ställer sig, och Niina pratade förra veckan om att ta bort Pejlas fokus från mina händer, dvs inte belöna henne ur händerna. Maria tänkte lite annorlunda och tyckte att jag skulle koncentrera mig på att inte starta träningen förrän Pejla har rätt aktivitetsnivå. Detta är något som Maria förespråkar överlag, vilken övning det än gäller, att inte låta hunden starta någonting förrän den har rätt träningsläge. Detta har jag både hört och läst om förr, men idag var det nog ändå en liten polett som trillade ner hos mig. Allt blir ju så mycket enklare när man står på plats och tränar och kan få kommentarer på detaljer som man själv gör. Väldigt, väldigt bra. En sak till när det gäller träningsläge är förstås att använda belöningar som går i linje med den aktivitetsnivå jag vill ha hos hunden.


Från sitt till stå gick det så mycket bättre bara jag såg till att Pejla fick sitta och koncentrera sig en stund i sittet - tills hon såg avslappnad och koncentrerad ut. Hon blev inte alls lång i dessa ställanden, och hade också bättre stadga i framtassarna. Dock rör hon ena baktassen - lyfter den och sätter ner den igen, ofta lite bakåt, eller rakt upp och rakt ned igen. Vi provade flera gånger, men i de flesta fall kom lyftet i baktassen trots att hon var lugn. Vi testade då att belöna med omvänt lockande - jag presenterar en öppen hand med en godbit i någon meter framför henne, precis när framtassarna tar i backen. Då blir hon helt stilla (det var på detta sätt jag fick stadga i hopp-stå också för den delen).


Omvänt lockande är här en väldigt stor hjälp för Pejla, och jag är medveten om att den måste jobbas bort. Men samtidigt måste jag ju få fram beteendet på något sätt, och jag är beredd att testa det här eftersom det funkat så bra med hopp-stå. Ett annat alternativ är naturligtvis att shejpa det och bara belöna de bästa ställandena hela tiden, men risken för att få med en massa annat som jag inte vill ha + att hennes aktivitetsnivå förmodligen skulle gå upp rejält, är lite för stor.


Ett generellt tips jag hört från Maria några gånger under dagen är att det är bättre att använda en hjälp som hjälper till att få många rätt, och rätt från början, än att shejpa där man riskerar att få med en belöningshistoria av beteenden som absolut inte ska finnas med i slutbeteendet. Och jag tycker att det ligger en del i det.


Men givetvis måste man ha en klar plan för hur hjälpen snabbt ska jobbas bort för att inte riskera att fastna i ett hjälpberoende.


Under fritt följ tittade vi dels på position, dels, även här, på aktivitetsnivå. Och det visade sig att dessa två hänger väldigt mycket ihop. Jag har en hund med hög aktivitetsnivå generellt, och ju hetare Pejla är, desto längre fram hamnar hon; desto mer studsar hon; desto mer nyser hon osv osv...


Så även här blev det generella rådet att jobba med hennes träningsläge och att aldrig starta upp träningen förrän hon ligger rätt. Det låter ju så himla självklart och naturligt detta, men ibland behöver man verkligen någon som kan stå vid sidan och fråga "Men varför startade du nu?" I detta fall var det för min del för att Pejla började studsa runt lite på rumpan, eftersom hon blev osäker när vi stod länge i utgångsställning - vilken position ska jag ha matte? - och detta stressar mig att starta innan hon "ballar ur helt"... eller nåt i den stilen.


Och vad lär hon sig av detta? Att studsa runt lite med hög aktivitetsnivå får matte att starta träningen... :)


Som sagt, det låter enkelt, logiskt och grundläggande, men bara denna lilla enkla grej har fått mig att börja tänka på massor av saker i vår träning där små detaljer förmodligen kommer att göra riktigt stor skillnad. Gött! :)


Som avslutning på dagen pratade vi träningsupplägg för sökhundar, och vi fick ta del av massor av Marias tankar kring detta. Mycket intressant, men det får jag skriva om en annan dag när hjärnan inte känns så urblåst :)


Imorgon kör vi igen, återkommer!

Av Lina - 5 november 2009 21:42

Jag skulle vilja tipsa om en föreläsning med Eva Bodfäldt - Träning för tävling, en fråga om attityd - som min vän Jessica Johansson anordnar på sin hundskola i Sjöbyn, Säffle den 4 mars 2010.


Jag är själv väldigt sugen på att åka ner, och jag vet att Jessica har plats för många i sin nya, fräscha lokal. Kika in på http://www.sjobynshundpensionat.se/kurser.html så får du veta mer om föreläsningen.


Eva Bodfäldt


Av Lina - 27 oktober 2009 22:30

Mitt i slutspurtsstressen med Hundtränaren 2010 fick jag en välbehövd helg tillsammans med gamla och nya vänner i Kil. Våra klicker camps är verkligen en energikick - bra träning och goda samtal med likasinnade. Det är verkligen härligt!



På väg mot träning. Foto:
Ida Kucera


Jag hade tänkt träna massor av saker (söksystem, framförmapp och shejping framför allt), men gled in på saker som jag inte alls hade tänkt träna egentligen, nämligen spår och uppletande. Vi la ett spår på lördagen som blev lite svårt för Pejla i första vinkeln, men jag lät henne ta den tid hon behövde för att hitta tillbaka, och på det stora hela gjorde hon det väldigt bra! Jag la spåret själv, men det nya var att jag la det på stubbåker. Tidigare har hon enbart spårat i skog. Hon gillar verkligen att spåra och jag körde ett fritt påsläpp, alltså vi gick över spåret och hon fick ta det när hon fick nys på det, så att säga.


Andra vinkeln och tredje vinkeln gick bättre än första, och jag minns inte exakt hur det blev, men jag vet att jag fick hjälpa henne tillbaka till spårandet vid ett tillfälle efter att hon plockat en pinne och blivit belönad för det. Pinnarna är ju för den delen så roligt - våra plockepinnlekar vid sidan av ger verkligen effekt - hon tycker att det är roligare att plocka en pinne i spåret än en leksak, vilket jag tycker säger en del om kvaliteten på plockepinnträningen!


 
En liten bit in på spåret. Foto: Ida Kucera


Uppletandeträningen var väldigt intressant. Vi tränar en hel del uppletande under både fria och mer regelrätta former. Men allra oftast på egen hand. Och nu ville jag testa hennes reaktion på att plocka grejer som andra lagt ut, och som jag inte tagit i alls.


Körde först några pass med att andra fick slänga ut grejer på kort avstånd, utan vallad ruta eller så. I början såg hon när grejerna kastades, men snart såg vi till att sakerna kastades ut medan jag belönade henne för att komma in med sak till mig, så att den nya saken bara låg där när hon var redo för ny repetition. Allt detta gick väldigt bra. Tack alla för all hjälp vid uppletandeträningen!



Avlämning mot handtarget. Foto:
Madelen Juhl



 
Belöning efter avlämnade, av och med den svåra grejen som hon ändå tillslut hittade :) Foto:
Madelen Juhl





Efter att ha kört flera upplet mer regelrätt med andras grejer och vallad ruta har jag fått några viktiga kvitton att ta med mig i vidare träning:


- Att hämta in två saker på rad är oftast inget problem, men en tredje sak kan hon jobba för att hitta i många minuter, och även om det kan se ut som hon får saken i näsan ett par gånger, så väljer hon tillslut att komma in till mig utan att plocka den.


- Om jag i detta läge följer med henne ut några meter i rutan plockar hon saken direkt...


- Hon kan leta i flera minuter utan att ge upp, men när hon ger upp och "kommer på" att hon ska in tillbaka till mig, spelar det ingen roll om hon är 20 eller 70 meter ifrån mig - hon drar raka spåret in till mig och slutar använda näsan på tillbakavägen - även om hon springer i princip över saken så är tanken på att leta borta.


- Vi såg en tydlig tendens att hon "tog hela rutan på en gång", alltså sprang runt rutans ytterkant. Vet inte om detta händer när hon är trött, eventuellt kan det vara så.


- Hon har väldigt fina framslag emellanåt, och har inga problem alls med att gå djupt.


Många saker att ta med sig i fortsatt träning. Jag har som sagt inte tränat så mycket regelrätt uppletande förut, med andras grejer, men blev väldigt sugen efter helgens träning :) Och det jag framför allt tänker på för den närmsta tidens uppletandeträning är att jag verkligen måste se till att göra bra kriterieplaner, att inte gå för fort fram, och framför allt, att försöka lägga upp träningen så att vi inte hamnar i lägen där hon behöver min hjälp. Jag känner att vi mycket snabbt skulle kunna hamna i ett hjälpberoende här om jag inte ser upp!


Spår blev det bara ett, men uppletande körde vi både lördag och söndag. Vi fick även till lite tävlingslik lydnadsträning med kommendering (tack AK!). Gjorde det rätt enkelt för Pejla med tanke på omständigheterna som bestod i en rätt knölig och dan "lydnadsplan" (en åker med decimeterhögt, torrt gräs). För med tanke på underlaget + att jag på detta inte riktigt kunde gå normalt, ville jag inte göra det för svårt i övrigt - med andra ord belönade jag hej vilt för bra positioner i vändingar, halter och fritt följ. Fick också tillfälle att gå nära tävlingsledaren, och det tycker jag Pejla fixade helt lysande! AK som stod bredvid och kommenderade tyckte att helomvändningarna såg väldigt bra ut, vilket känns roligt eftersom vi faktiskt tränat lite detaljer på detta - alltid roligt att se att träningen ger resultat!


 
Tävlingsträning fritt följ med kommendering. Foto: Madelen Juhl



Det som slog mig under tävlings/fritt-följ-träningen var att Pejla faktiskt är väldigt duktig på detta! Hon är bra på fritt följ när vi tränar ensamma, men blir också bättre och bättre på det under tävlingslika förhållanden. Hon har ända sedan vår första tävling "gått igång" på tävlingsledaren. I början var det negativt, men vi har lyckats vända det till något positivt, och jag tycker mig se en speciell attityd när tävlingsledarens kommendering hörs - hon blir fokuserad! Det känns härligt att både uppleva och inse detta :)


I stort kan helgen sammanfattas som att det som vanligt på våra klicker camps blir lite rörigt emellanåt, men att vi har så busans trevligt att man så fort det är över, längtar till nästa tillfälle.


Tack Harriet & Kiara, Madelen & Kiwi, AK & Kråka, Ida & Flipp, Hanna & Gaia, Eva & Kasper, Petra & Tim, Sara & Dagmar för en toppenhelg!




Av Lina - 2 oktober 2009 14:05

Vi är i Göteborg hos min syster. Imorse gick jag och Pejla en mycket intressant promenad. Min syster bor bredvid vad som brukar kallas snikberget (tror jag) - där folk brukar sitta och titta på konserter som går av stapeln på Ullevi. Det ligger högt och man ser hela stan.


Det intressanta bestod i alla konstiga, mullriga, smällande, knäppande och skrapiga ljud som en stad ger ifrån sig. Pejla tyckte det var lite märkligt tror jag. Dessutom var det otroligt mycket att nosa efter, så vi stannade på en och samma plätt under hela tio minuter innan hon hade "läst färdigt". Hon reagerade på många av ljuden, men inget var för läskigt. Det kändes som bra träning. Eller tillvänjning kanske det kallas.


Sedan bar det av till Göteborgsavdelningens BK tillsammans med bästa AK, Kråka och Bacillen och våra nya bekantskaper Jessica och Gonzo. Jag och AK gick en kort promenad med hundarna, och sedan värmde jag och Pejla upp för en tävlingsmässig ingång på plan med okänd tävlingsledare (Jessica). Tränade fritt följ utanför planen, lekte, och sedan var det dags.


Körde en synlig plats och det såg ut lite som vanligt. Hon lägger sig lite snett på "ligg", ligger sedan kvar, och efter ca 30 sek lägger hon ner hakan i backen. Jag måste verkligen bestämma mig nu för hur jag vill ha detaljerna i platsen. Antingen haka ner eller inte. Vill inte ha ett jojo-beteende här, det blir för rörigt (och dras säkert på poängen högre upp i klasserna), och jag vill att Pejla ska ha fullt fokus på det hon gör under platsen. Bara att bestämma, göra en kriterieplan och börja träna helt enkelt!


I övrigt låg hon bra på platsen tillsammans med Kråka, och brydde sig inte det minsta om tävlingsledaren.


Vi gick av planen, lekte och belönade tävlingsmässig fokus. AK och Kråka gjorde tävlingsinmarch på plan under tiden, och sedan var det vår tur att göra detsamma. Pejla var fin men tappade lite, lite fokus under inmarchen (vände bort blicken och hamnade lite före), men det gjorde inget. Vi blev startade i fritt följ, och jag belönade efter bara fem meter. Hela starten på träningsdagen kändes väldigt bra!


Efter paus och fika körde vi framförmappande och det ser bättre ut igen. Hon har fortfarande lite kedjebeteenden för sig, och "vinka" dyker upp emellanåt, även när hon blivit förstärkt för annat. Men det går framåt! Och det känns faktiskt inte helt dumt att nästan börja om från början igen - jag märker att jag också blivit bättre på att träna i framförmappssituationen. Jag är bättre fokuserad, belönar bättre och bättre på att ta snabba beslut.


Vi hjälpte Jessica och goa Gonzo-valpen att träna inkallning mellan olika människor med handtarget. Han var så söt, och så duktig!


Vi hjälpte också AK och Kråka med lite hantering och att kampa med figurant. Kråka var superduktig!


Nu väntar en stunds vila medan min syster jobbar färdigt. Senare i eftermiddag ska vi bege oss ut på stan. Utan hundar. Är lite spänd över att lämna Pejla ensam här, men hon verkar trivas i den nya lägenheten, så det ska nog gå bra.


Utsikt från min systers vardagsrum:

 

Av Lina - 30 september 2009 15:13

Klickerträning bygger ju bland annat på frivilliga beteenden, och det här är något som vi måste fräscha upp. Visst har hon mycket kvar, men framförmappen - dvs frivilliga sitt, ligg, stå och ingång från framför föraren - är inte vad den en gång var. På kurs senast hos Fanny & Thomas till exempel, hade jag väldiga problem med att få fram ett vanligt, enkelt, frivilligt sitt...


Den här veckan hade jag tänkt träna framförmappande med andra ord. Men det har i princip fastnat i att vi tränar frivilliga sitt :) Det har legat så fruktansvärt lågt ner på hennes priolista vid frivilliga beteenden, att jag helt enkelt kännt att jag måste få upp detta rejält! Det var t.ex en stor utmaning att få bort mitt trix "vinka" från sittandet. Detta beteende är väldigt starkt. Inte konstigt dock, eftersom det är det vi tränat mest på i framförmappen på senare tid.


Ett tag tänkte jag att jag får sluta träna "vinka" helt, för det förstör ju vårt "sitt"! Men när jag funderat lite till så tar jag det nog hellre som en utmaning att få båda beteendena att funka parallellt. Pejla har aldrig riktigt varit helt och hållet klickerklok - dvs att hon ska förstå att det beteende som senast förstärkts, är det hon ska bjuda igen - utan hon testar gärna små kedjor. Och även om hon för det allra mesta landar i rätt beteende, och liksom kommer på sig själv att ja just ja!, så skulle det kännas bra att få henne mer klickerklok, så att hon slipper slösa en massa energi på att testa så mycket. Det blir ju dessutom enklare för mig då, om jag kan koncentrera mig på rena beteenden, om jag t.ex vill fila på utföranden till lydnaden osv.


Imorgon åker jag och Pejla till min syster och hennes hund i Göteborg. Där stannar vi några dagar, och på fredag förmiddag ska vi träffa AK för lite träning på Göteborgs BK i Kallebäck. Det ska bli riktigt, riktigt roligt!

Av Lina - 24 september 2009 11:24

Efter tävlingen har vi faktiskt mest slappat och försökt njuta av tillvaron i största allmänhet. Vi går långa promenader i gott sällskap av Marita med Zelda och har det väldigt trevligt. Höstsolen skiner på oss, och vi tänker att det här är livet när det är som bäst. Skogen är min favoritplats.


Har förstås börjat planera för framtidens träningsmål. Eftersom jag var helt ny på det här med lydnad och tävling när Pejla kom till mig, så har jag valt att ta ett steg och ett mål i taget. Jag har inte tänkt så mycket på att jag borde göra ditten eller datten med tanke på vad som händer längre fram i klasserna, utan har tränat för ettan och tvåan när det varit dags, så att säga. Och nu har jag börjat kika på treans moment.


Det känns väldigt spännande eftersom det är en hel del nya saker att träna in! Rutan har vi kvar att fixa till förstås, och jag vill nog ha en klass 2-ruta färdig innan jag går vidare med klass 3-versionen. Vittring, sitt i grupp, metallapport och sitt under march är några exempel på saker som vi i princip aldrig tränat på tidigare.


Treans fjärr känns väldigt spännande eftersom jag vet att det kommer bli mycket detaljträning. Sådant gillar jag! :)


Men i övrigt ska vi träna på något som nästan fallit bort det senaste året - frivilliga grundfärdigheter! Har haft sådant fokus på tävlingsmoment och signalkontroll så länge nu, att den frivilliga framförmappen i praktiken kan sägas vara helt borta. Och det är dumt.


Frivilliga grundfärdigheter är så väldigt bra att ha, och är ju också liksom hela grunden att stå på för en klickertränad hund. Men det är helt klart en färskvara som måste underhållas. Och jag tror att vi ska börja om lite från början, för när jag testat lite smått på senare tid är det verkligen jobbigt för henne. Tidigare har hon aldrig varit frustrerad när vi jobbat med detta, men nu kommer det både små och stora ljud när hon inte förstår. Och det måste jag förstås hjälpa henne att ändra på.


Vill också tacka alla er som gratulerat oss till tävlingsresultatet, både här och på andra sätt. Det är verkligen peppande! :)


 



Av Lina - 18 september 2009 17:31

Svansen vispar i originalfart, och idag har vi tränat rätt mycket. Har varit till tre olika platser och kört både kedjeträning och detaljträning.


Tänk så bra det är att anteckna och ta ordentliga tänkarpauser mellan varven när man tränar. Kan inte säga det nog många gånger - det är då du upptäcker mönster och annat knas som finns med i träningen, men som du aldrig ser när du står mitt i det!


Hur som helst, jag ska inte bli långrandig idag eftersom barnen väntar på myskväll. Vi har tränat platsliggning med dold förare och jag kan konstatera att hon efter ca 50 sekunder bestämmer sig för att lägga sig på sidan, varje gång. Men det struntar jag i för närvarande :) Hon ligger upp till 4 minuter, det är så långt jag hunnit testa, och jag är nöjd med det.


Rutan har vi haft väldigt många lyckade förstaförsök med. Men den känns ändå som 50/50 chans att lyckas just på tävlingen. Hon har något särskilt för sig med den bakre högra konen. Den drar som en magnet. Inte så att hon tar den eller så, men hon ställer sig vid den, framför... oftast inom ramen för rutan, men oroväckande nära ytterkanten.


Jag kom dock på att jag ju alltid ställer upp rutan på samma sätt, och att det är när hon ser på när jag sätter upp rutan som det här alltid händer. Hon dras till den kon jag sätter ner sist tror jag. Dumma mig!


Fria följet är helt ok och vi kommer garanterat få poäng på det, men det är definitivt ingen 10:a som det ser ut nu. En 8 skulle jag tippa på själv, för hon, ja... ligger lite långt fram, som sagt :) Men det har faktiskt blivit bättre idag efter mycket nötande av klick för position, och kanske framförallt, belöningsplaceringen.


I övrigt har vi testat av fjärren och tränat snabba lägganden under lek; hoppet (som hon nosade på vid första försöket - fattade noll, men såg sedan att någon kissat på det!); läggande under gång och även kört apportering flera gånger (den är fin!).


Imorgon drar vi till Ed och tränar på planen, och på söndag gäller det!


Trevlig helg alla!

Av Lina - 17 september 2009 22:17

Fick höra en hel del historier om hundar som haft vattensvans, och en del verkar bli dåliga rätt länge. Men Pejla är nu pigg och glad igen! Svansen ser lite konstig ut, krokig och dan, men den viftar glatt, och nu på eftermiddagen och kvällen har hon varit på sitt allra bästa humör.


Vi har dock tränat väldigt lite även idag. Testade vår kedja (inkallning med ställande, ruta och apportering). Inkallningen var kalasfin! Stoppet såg väldigt, väldigt bra ut. Rutan blev lite knas. Hade flyttat den till ett helt nytt, lite svårt ställe, och hon stannade för tidigt, med framtassarna utanför rutan. Men jag tog tillbaks henne och gjord om, och då blev det helt rätt. Och det funkar så himla bra att lösa ut henne från rutan med "fri". Det ordet har verkligen blivit en belöning i sig själv! Tycker det är både intressant och häftigt :)


Apporteringen såg jättefin ut den också. Så även om kedjan inte funkade som helhet, så känner jag mig nöjd. Hon var dock het som chili, så lite uppvärmning hade nog inte skadat. Attityden är härligt lekfull, men lite över gränsen till galen ibland.


Imorgon hade jag tänkt träna platsliggning, fila på rutan, och försöka få ner hennes temp lite i fria följet. Vi får väl se vad vi hinner med... Och på lördag åker vi till tävlingsplanen för att träna i miljön. Hoppas de inte ställer iordning tävliongsplanen allt för tidigt bara.


Tack för alla lyckönskningar! :)




Skapa flashcards