Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Träning

Av Lina - 12 augusti 2009 09:37

Igår kväll fanns träningsinspirationen fortfarande kvar, både hos mig och Pejla, så vi tog ett litet träningspass igen. Det var ingångar som stod på schemat.


Jag har tidigare tränat mycket klossträning med Pejla, dvs jag har lärt henne att kliva upp på en kloss, storleksmässigt som en tjock telefonkatalog, så att vi stått mitt emot varandra, och successivt shejpat henne att komma runt, med framtassarna kvar på klossen, så att hon snurrar på stället, och rör sig med bakdelen runt, och kommit till min sida. Detta har gett henne jättebra bakdelskontroll, framför allt i vänstersvängarna i fritt följ.


En nackdel är med detta har dock blivit att hon hamnat för långt fram vid själva ingången. Hon börjar helt enkelt vända lite för tidigt. Hon går/springer emot mig, och när hon börjar sin ingång vänder hon med sitt huvud framför mitt vänstra ben, och detta gör att hon hamnar kanske 20 cm för långt fram. Och denna position hänger förstås i, så att hon även under fritt följ ligger ungefär lika mycket för långt fram.


Det jag vill göra nu är att träna om hennes ingång så att hennes huvud går rakt förbi mitt vänsterben och hamnar i princip i höjd med det, innan hon påbörjar svängen.


Steg 1 i denna träning är att få henne att gå rakt emot mig, och fortsätta lite "förbi", mot vad hon är van. Och detta vill jag då shejpa.


Började med att klicka för att hon gick/sprang emot mig. Klickade precis innan hon skulle ha börjat svänga av för ingång. Belöningen fick hon rakt bakåt från mig sett - rakt framåt, förbi mig, från henne sett. Jag vill få hennes belöningsförväntan rakt bakom mig helt enkelt.


Efter ett tag dröjde jag lite med klicket för att se vad som hände. Ungefär hälften av gångerna testade hon att göra en ingång som förr, dvs för tidigt; ungefär hälften av gångerna gick hon vidare och stannade med huvudet där jag vill ha det när hon ska påbörja ingången.


Mot slutet kunde jag dröja ännu lite mer med klick och vänta ut henne lite när huvudet var i rätt position, och då kom ingången från rätt position!


Den gamla ingången är väldig, väldigt, VÄLDIGT väl befäst, tyvärr, men jag ser det inte som någon omöjlighet att träna om det. Jag antar att jag borde ha tagit tag i detta för länge sedan, men som sagt, det bör gå att träna om det som vilken annan detalj som helst :)


Hon var på och med hela passet och svansen gick som en visp. Hon blir så glad när klickern plockas fram - hon älskar verkligen att träna såhär. Och det gör ju jag med så jag hoppas att hon får vara fortsatt så pigg som hon varit den här veckan så att vi kan börja träna som vanligt igen :)


 

ANNONS
Av Lina - 26 maj 2009 10:26

Fy vad sur jag blir. Skrev ett jättelångt inlägg här om vår rutaträning igår och idag, men när jag skulle posta inlägget blev det något fel, och allt försvann. Och nu har jag inte tid att skriva om! Blä.


Får ta det senare och för att pigga upp mig själv kommer istället några bilder från klickerklokhelgen som Louise knäppte på oss:




ANNONS
Av Lina - 12 maj 2009 21:33

Ikväll var det väldigt mycket svårare för Pejla att fokusera än sist vi tävlingstränade. Det var mer folk, mer ljud, fler hundar, fler oväntade saker som hände... mer störningar helt enkelt. Och för Pejla är det här jättesvårt!


Vi körde en plats först med ca 10 hundar. Den gick super. Hakan i backen frivilligt och låg stilla i två minuter. Jag lämnade inte mer än ca 5 meter för att hon skulle känna sig trygg, och jag var jättenöjd med hennes fokus och lugn.


Vi körde sedan några moment, och den här gången valde jag att inte belöna tidigt, för att om möjligt se skillnad mot när jag t.ex belönar bara inmarchen.


Vi körde linförighet och den var väl rätt ok, men långt ifrån med det fokus jag så gärna vill ha. Det hände mycket runt omkring och hon tittade bort flera gånger. Men jag körde på någon halvminut ändå och belönade när hon gått jättebra (bort från störningarna) ett tiotal meter. Belönade med kamplek.


Körde sedan en fjärr och var lite elak mot henne faktiskt. Lämnade i liggande, satte upp, la ner, väntade sedan lite för att se vad som hände med hennes fokus, och när hon tittade bort sa jag "sitt" - vilket hon naturligtvis inte uppfattade, och jag bröt.


Vet inte om detta är en jättebra metod som man bör använda sig av särskilt ofta, men det var ett viktigt kvitto på hur störningskänslig hon är! Det liknade mer tävlingen vi gjorde i tvåan när hon var helt utstörd, och det var bra att få se detta igen.


Vi gjorde ett läggande under gång som jag belönade efter momentslut och en liten transport. Jättelek och hon var verkligen heltaggad på kampen. Ännu ett kvitto - trots störningar och tävlingslederi kan hon nu engagera sig till 100% i leken. Vilket betyder att vi borde kunna gå vidare i tävlingsträningen och faktiskt börja peta i utförande mer än vi hittills gjort. Hon klarar störningen så länge det är värt att jobba nu. Skönt!


Avslutningsvis körde vi en apportering som såg helt ok ut. Men hon har högre fart ut än in. Och hon sätter sig lite snett vid ingången. Avlämnandet, som vi jobbade mycket med inför ettan, är dock strålande :)


Ja... vi har en del att träna vad gäller moment och detaljer nu, och det är bra! Har lagt så mycket tid på att få henne mer fokuserad i leken och på att tåla störningar (vilket vi måste jobba vidare med förstås), men nu är hon ändå så med att hon inte tycker det blir obehagligt - hon blir bara ofokuserad, och det är upp till mig att fixa det! :)

Av Lina - 5 maj 2009 22:02

Ikväll samlades ett gäng ekipage ute på hemmaklubben för tävlingsträning med tält, kommandering, publik, korvgrillning och allt som hör en tävling till. Det är verkligen så superviktigt med tävlingsträning! Detta har jag verkligen fått känna på :)


Pejla har ju under en rätt lång period tyckt att kommandering och tävlingslika situationer är läskiga, men nu har det börjat vända och det är så skönt. Det känns inte längre som en omöjlighet att vi kan nå vårt mål om förstapris i klass 2 innan den här säsongen är över.


Vi började med en platsliggning, och detta är väl det moment som vi haft mest problem med på lydnadsplanen. Det har varit läskigt och jobbigt att ligga kvar bland andra hundar, men även det här börjar vi få rätsida på.


Jag går inte ifrån henne särksilt långt nu. Tänker inte göra det förrän jag känner mig helt säker på att hon är lugn och trygg.


På denna plats gjorde hon precis som på kursen för Frida Sundberg för ett par veckor sedan. När jag lämnat henne och vänt upp mot henne la hon frivilligt ner hakan i backen. Förra gången lyfte hon huvudet några gånger, men idag låg hon kvar med hakan hela platsen! Mitt i någon gång la hon av en skön suck, och det tyder jag som om hon verkligen kunde slappna av.


Så småningom kanske jag kommer vilja få in mer förväntan i det här momentet, men som det är nu bygger jag på trygghet och lugn.


Ett tag förra säsongen körde jag mycket avståndsbelöningar vid bilen, både efter plats och andra moment. Men det har jag slutat med. Anledningen är helt enkelt att det blir för svårt för Pejla att ha en het belöning där. Hon har flera gånger dragit av planen till bilen, dels när hon blivit skrämd, men det känns rätt onödigt att skapa ännu mer sug till bilen med en belöning. Så idag stannade jag kvar och belönade på plats efter platsliggningen.


Vi körde sedan tre-fyra moment var, och jag valde moment som Pejla kan bra i ostörd miljö, och prioriterade ha roligt och att belöna rätt attityd och fokus. Fritt följ, 2:ans fjärr och 1:ans inkallning blev det.


Fast vårt första moment var egentligen inmarchen på plan. Vi blev inropade, ställde upp, tävlingsledaren startade oss, liten paus och - belöning! Belönade med kamp och det får banne mig upp hennes fokus jättebra nu!


Linförigheten var helt ok. Den känns väl rätt ringrostig, men vänster och högersvängar och raksträckor kändes riktigt bra. Helt om, både march och halt, kändes inte jättebra, men det beror mest på att jag velar med hur jag ska sätta fötterna. Måste träna på det... :) Halterna varierar och hon hamnade snett en del, så här har vi verkligen rolig och petig detaljträning att sätta igång med :)


Fjärren var helt suverän om jag får säga det själv. Jag kände mig riktigt stolt där på planen - riktiga panglägganden och raketsättanden blev det! Och detta är förstås ett resultat av att vi tränat fjärren mycket hemma. Jag valde att lägga belöningen efter momentets slut + en kort transport då hon är såpass säker på momentet att själva växlingarna i det här sammanhanget inte var det väsentliga att belöna. Att belöna transporterna med något superroligt ihop med mig får upp hennes fokus jättebra, och det är ju just i transporterna som hon tappat koncentrationen mest på tävling.


Inkallningen kändes också väldigt bra. Min prioritering här var att jag själv skulle stå precis blickstilla hela sträckan och vid ingången. Det gjorde jag, och Pejla kom i full fart och satte sig spikrakt. Dukti jänta!


Här var våra moment slut, men vi fortsatte ändå vår träning på att när det är slut betyder inte det att man drar i tusenfyrtio till bilen. Jag stannade flera minuter på plan och kampade, belönade med rå kycklinghals, körde lite jaktlek, och sedan gick vi bara lite till sidan av planen och satte oss och kelade. Hon fick även hälsa på lite folk runtomkring och ha det allmänt mysigt i miljön.


Summa summarum kändes det riktigt, riktigt bra. Vi är på rätt väg och det är så roligt att träna med Pejla när också hon har riktigt kul!

Av Lina - 30 april 2009 13:41

Jag som har en flat är rätt van med flams och trams. Jag tycker inte att det gör så mycket - jag skrattar mycket med och åt min hund när hon fjantar :)


Men jag tycker samtidigt att det är så himla häftigt med hundar som kan superfokusera när det gäller. Pejla kan fokusera bra när jag tränar bra, men den här veckan har jag upplevt ett nytt slags fokus som jag nu ska ha som målbild för all typ av träning.


Vi har i läxa på Klickerkloks tränarutbildning att lära in fem trix till nästa tillfälle. Häromdagen bestämde jag mig för att nosduttar är ett trix, och har börjat lära in detta. I början var det svårt för Pejla som tidigare bara lärt sig att frysa mot handen (fingret), och det tog ett bra tag innan jag kunde börja förstärka duttar istället. Men ju mer tiden gick, desto bättre har det gått, förstås!


Hennes duttar kan bli mer distinkta, men hon har börjat förstå vad det handlar om, och jag har aldrig sett henne så fokuserad någon gång förut, som när hon duttar i handen! Det har varit en nästan magisk upplevelse. Jag har använt något så tråkigt som torrfoderkulor, och ändå är hon så totalt fokuserad på uppgiften att jag aldrig sett något liknande.


Detta får mig att fundera lite på vad det är som gör en fokuserad hund när vi tränar. Helt uppenbart är det i det här fallet att belöningskvaliteten inte måste vara den bästa för att man ska få superfokus. Beteendet i sig måste helt enkelt vara en av anledningarna till den här totala hängivelsen. Kan det vara att det är ett väldigt enkelt, kort och intensivt beteende? Jag tror nog att det kan ligga något i det.


Jag tycker att det här är lite intressant att fundera på, då jag tror att man kan ha användning av denna insikt i andra sammanhang. Dels har jag ju fått en målbild över hur jag vill att Pejlas fokus ska se ut i olika situationer, men det säger mig också någonting om hur viktigt det är med intensitet i träningspassen. Intensitet bygger fokus, helt klart. Och det här är väl återigen en sådan där sak som är så självklar för många, och även för mig, men det är liksom inte förrän man upplever något på riktigt som man fattar vad det faktiskt är :)

Av Lina - 26 april 2009 19:49

Idag var jag tävlingssekreterare på hemmaklubbens lydnadstävlingar. Solen strålade och i tältet blev det varmt och skönt. Pejla låg i bilen och lyssnade på skällande hundar hela dagen. Med rastpauser förstås, tack Laila för hjälpen!


Pejla kan ibland reagera med ökad aktivitetsnivå av skällande hundar. "Ibland", för den delen, för det mesta är det nog allt... Men idag när jag kollade läget hos henne låg hon sömndrucken med tunga ögon medan all världens cirkus pågick utanför. Jag hade ställt bilen så att hon kunde se ekipagen som förberedde sig innan ingång på planen, och domarens tre schäfrar skällde i kör precis hela dagen. Och jag tror att det här är väldigt nyttigt för min tjej - massor av ljud och ståhej, medan hon själv bara slappnar av. Det kändes bra!


Efter tävlingarna fick jag möjlighet att träna en egen inmarch på plan med kommandering. Vi värmde upp ute på parkeringen med lek och lite fotgående. Från kanten av planen fram till startpunkten blev det en lååång raksträcka, och där gick hon fot förbannat fint hela vägen fram. Vi ställde upp och tävlingsledaren frågade om vi var redo, och startade oss - vi stod stilla ett par sekunder - belöning!


Det kändes verkligen toppenbra! Och Pejla var med på noterna hela tiden. Tävlingslederiet var inte läskigt (som ifjol) och vi lekte och röjde lite på planen.


Ställde sedan upp för ett kort fotgående med kommandering, och belönade igen eftersom hon gick så bra med en härlig attityd.


Hennes position är något långt fram, men i det här läget struntar jag i det och vill bara belöna för den fina attityden och för att hon har sådan bra kontakt och följer mig. Men tävlingsledar-Ingela tyckte i stort det såg finfint ut, och positionsträningen ska jag inte traggla med i tävlingsmiljö ännu, det får bli vid sidan av ett tag först.


Annars har vi kört trixträning en del den här veckan. Snurra, gå i en åtta mellan mina ben när jag står still, gå slalom mellan mina ben, sitt fint, "upp" (stå på bakbenen), börjat shejpa nudda höften med nosen, backa tillsammans med mig mellan mina ben... och säkert något mer också som jag inte minns nu. De flesta av dessa trix är bara på leknivå ännu; dvs frivilligt och under shejping in progress, så att säga. Inga kommandon på än alls eller så, utan vi har bara roligt.


Är verkligen supertaggad att träna just nu och hoppas att det håller i sig några veckor till så att vi får chans att komma igång ordentligt med momenten för lydnadsklass 2 snart!

Av Lina - 7 april 2009 19:24

Jag har varit med om att en hund blir allt för upptagen av tanken på belöning; så upptagen att den inte klarar av att tänka på någonting annat. I träning kan detta resultera i en hund som bara står och glor. Vi har just nu ett besläktat problem.


Jag och Pejla leker en del nu. Bara leker, och försöker hitta en bra form för hur vi faktiskt kan leka tillsammans på ett bra sätt, där vi båda uppskattar leken. Jag har tidigare haft problem med att Pejla inte riktigt gillat att kampa, men hittade nya vägar för något år sedan sådär, så leken har överlag blivit mycket bättre. Men det kan bli ännu bättre! :)


Jag har en önskemålbild av en hund som kampar med ett härligt, konstant morrande. Jag vet inte om det är möjligt för oss att nå dit, men en bra målbild är det hur som helst :)


Jag har lyckats förstärka Pejlas lekmorr en del på senare tid. Har låtit henne vinna kampleksaken precis när hon morrat, och häromdagen hände något roligt. Jag blev passiv i kampen och vi liksom stod och vägde mot varandra. Hon plirade på mig med lekfulla ögon, och sedan hände det - hon började inte dra hårdare eller så, utan spände ögonen i mig och där kom ett ljuvligt, uppfordrande MORR!


Jackpotbelöning! Som för stunden fick bestå av att hon fick vinna leksaken och vi brottades och kelades om vartannat.


Men hela grejen fick mig att tänka, att vid såna här tillfällen hade man ju velat ha en RIKTIG jackpot, och för Pejlas del handlar det förstås om någonting ätbart.


Så jag plockade vid nästa tillfälle helt sonika med mig mumsbitar av råa kycklinghalsar, att ha i beredskap att skicka henne till när de spontana morren dök upp.


En gång funkade detta. Sedan tog morren slut. Helt och hållet. Detta var ca en vecka sedan, och inte ett morr har hörts sedan dess...


Jag kan egentligen inte vara helt säker, men jag väljer att vara det ändå - kycklinghalsarna är helt klart en för het belöning för Pejla - hon klarar inte att slappna av i leken tillräckligt mycket för att släppa ur sig morren när hon samtidigt tänker på kycklinghals. Hon kampar jättebra nu, sliter rakt bakåt med massor av bakåtvikt, men morren... de är puts väck.


Så man kan väl säga att vi både gått bakåt och framåt. Hon kampar mycket bättre och leken är helt klart mer värdefull för henne nu. Men samtidigt känns det tråkigt att de här morren som jag förstärkt under en rätt lång tid verkar vara borta.


Vi har gått framåt i hur kampandet känns och ser ut, men vi är ändå längre från min målbild på något sätt.


Kan tyckas att det här är petitesser, men för mig är det inte det. Jag ser delvis på det som ett mycket intressant experiment :) Inget "farligt" experiment förstås - Pejla får bara massor av kul längs vägen. Problemet jag står inför nu är hur jag ska tackla det hela. Det ligger rätt nära till hands att sluta jackpotbelöna med mat under en period och bara belöna med att hon får vinna leksaken. Det var ju så jag fick fram morrandet förra gången. Ja, så måste det nog bli.

Av Lina - 24 februari 2009 10:23

Jag antar att det lätt kan bli så, när man är relativt ny på detta med hundträning; att man liksom snöar in på samma saker hela tiden. Det är dumt, för ibland tröttnar man på det man håller på med. Lydnaden har ju redan från start varit det jag satsat på med Pejla. Detta mycket för att den är så enkel att greppa, lätt att dela upp i små moment och detaljer, dvs alldeles utmärkt för att träna sig själv att bli en bättre tränare och få koll på alla bitar inom klickerträningen.


Men ibland känns lydnaden så hopplöst tråkig! Och jag inser mer och mer att vi behöver variation. Vi behöver träna annat.


I vinter har jag tagit den lätta vägen ut - att träna trix och annat "onödigt". Det har varit så himla roligt! Här finns inga krav över huvud taget, och jag kan variera mig, göra fel, göra om och göra tok hur många gånger som helst utan att det spelar någon som helst roll. Vi har bara roligt.


Men nu funderar jag på om vi inte ska ta och försöka oss på några andra grenar också. Det finns ju en hel del att välja på inom hundsporteriet, minst sagt.


Spårandet älskar ju Pejla, så det blir det definitivt mer av under året. Apportering är också roligt, och även detta är något som jag hoppas att vi kan utveckla iår.


Men de senaste veckorna har en ny sak börjat virvla i mitt huvud. Agility? Det kanske vore något! Det känns väldigt okänt och spännande, och jag kan verkligen ingenting om denna sport. Så varför inte? :D

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se