Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Träning

Av Lina - 22 januari 2009 21:35

Jag funderar över vad det kan bero på att Pejla har blivit så träningstokig. Hon kommer upp till mig flera gånger om dagen med grejer i munnen som hon puttar på mig med och vill att jag ska ta tag i, eller så tar hon mig i armen och liksom drar mig med - kom igen nu matte vi ska ju träääääna nu!


Jag kan ju inget säkert veta vad som rör sig där inne i hennes svarta huvud, men frågan är om det inte är shejpingpassen som är så uppskattade att hon helt enkelt faktiskt ber om att få köra ett pass. Om det nu är så, så måste jag säga att vi är på helt rätt väg, och att vi utövar hundträning precis just så som den ska vara! :)

Av Lina - 16 januari 2009 11:17

Maria Hagström har börjat året i sin blogg på ett lovande sätt. Jag hoppas det kommer fler utförliga träningstips under året. Här finns ett som handlar om platsliggning, med illustrerande film och allt. Klick till Maria! :)


Träningstips Platsliggning, Maria Hagström


Om du har någonting som du behöver hjälp med kan du lämna en kommentar efter Marias inlägg om vad du vill läsa om i hennes blogg. Klick igen! :D


Pejla tränar plats på toppen av Hovfjället förra sommaren

Av Lina - 15 januari 2009 20:29

Att lyckas i hundträning är världens bästa positiva förstärkning. Alltså, när jag lyckas får jag massor av motivation att träna mer.


Jag har den senaste veckan dragit lärdomen att några korta träningspass per dag kan ge så mycket mer utdelning än långa pass ofta.


Vi har frishejpat bara ett par pass på kanske 10-15 godbitar per dag. Trixet är "sitt fint/vackert/sött" (har inte bestämt vad det ska bli för kommando än), och jag som trott att detta skulle ta veckor att frishejpa. Jag hade fel. Nu är det den femte dagen som vi kört ett sånt där superkort pass, och idag lossnade det rejält!


Vi startade förra veckan med omedvetna tassrörelser, shejpade tassarna högre och högre (och alldeles för högt och alldeles för snett), satte nya kriterier som hade med lägre tassar och en rakare ryggg att göra, och banne mig, idag sa det PANG i Pejlas ögon. Hon börjar fatta vad jag är ute efter! Hon satt sötvackert de fem-sex sista godbitarna jag hade. Fantastiskt!


Jag önskar så att jag hade filmat detta! Från de där obetydliga tassrörelserna till det vi har nu, det hade varit så roligt att ha. (Jag filmar ingenting som det är nu, och det måste bli ändring på det!)


En annan rolig sak. Man tänker ju med vissa beteenden att "det där går bara inte att fånga och förstärka som ett helt beteende, det är alldeles för komplicerat". Jag har tänkt någon gång att jag ska lära Pejla att gå och hämta kopplet när hon vill ut, men inte tränat in det. Så ikväll såg jag på henne att hon var nödig. Hon blir extra fjäskig och vill bära mina armar då, slickar mig väldigt och bär sig åt. Det är hennes sätt att säga att hon vill ut, och det här har jag också förstärkt en del. Men ikväll hade jag inte riktigt tid att göra henne till viljes på stört, så jag ignorerade henne en stund. Hon försvann, och jag tänkte väl inte så mycket mer på det, utan fortsatte det jag höll på med. Och rätt som det är dyker Pejla upp med sitt koppel i munnen!


Lärdom av detta; ibland kan det tydligen vara värt att vänta ut hunden riktigt, riktigt länge (typ ett halvår) för att få förstärka de beteenden man vill ha ;)

Av Lina - 11 januari 2009 19:18

Två av mina mål för 2009 handlar om flyt och frishejping. Med andra ord: Vi ska få flyt i grundfärdigheter. Vilket dels innebär mycket grundträning, igen, och kan nog bli tråkigt ibland, men jag vet att om jag sätter upp tydliga mål, så blir det inte lika tråkigt. Ett mål kan ju t.ex vara hur många repetitioner vi ska klara på en minut. Ett annat kan vara hur lång latenstiden ska vara för en ny repetition osv. Jag har inte jobbat så "mekaniskt" med grundfärdigheter förut, iallafall inte så att jag använt sådana målbilder, men jag tror att om jag gör det så blir det enklare att faktiskt hålla igång flytträningen. Och kan jag variera målen och höja kriterierna inom grundfärdigheterna tror jag också att det blir roligare, både för mig och Pejla.


Sedan kan det alldeles säkert, för någon som står bredvid och tittar, se exakt likadant ut gång efter annan, men det spelar ju ingen roll :)


Ett annat mål är att jag ska bli bättre på frishejping. Jag är bra på det till en viss gräns, men när det böjar bli svårt och ta emot säger min instinkt direkt att jag ska ta till en hjälp; oftast en target av något slag. Jag vill inte ha det så. Jag vill kunna frishejpa ett trix från grunden tills det är klart. Jag tror nämligen att om jag lyckas med detta så har jag på vägen blivit bättre på tajming, jag har lärt mig själv att jobba mig igenom stress och svårigheter, på samma sätt som jag lär min hund detsamma. 


Vi har både grundfärdighetstränat och frishejpat ikväll. Det var länge sedan vi framförmappade, och jag plockade beteendena i den ordningen jag brukar, dvs ingång, stå, ligg, sitt. Efter dessa fyra brukar jag variera vad det blir, och ikväll blev det buga och backa.


Det märktes att det var ett tag sedan sist, men fasen, beteendena sitter rätt bra ändå! Ingång är default-beteende nummer ett för Pejla vilket är helt perfekt. Men som nummer två började hon bjuda på buga, vilket är helt och hållet logiskt då vi har tränat detta en del under lovet. Men i stort så fick jag fram alla beteenden, och hade som vanligt lite problem med förståelsen för stå, samt att hon gärna gör lite kedjor av beteenden innan hon kommer på exakt vad det är jag vill.


Alla beteenden är under någorlunda flyt när hon väl kommer på vad det är jag är ute efter, och här finns mål att sätta upp som handlar om att hon helt enkelt ska bli repetitionsklok. Mitt ansvar att lära henne det här förstås, och återigen handlar det om basträning. Men så är det här i världen. Man får det man förstärker...


Vi shejpade något som jag hoppas ska utvecklas till "sitt fint". Jag har börjat på detta förr, men det är exakt ett sånt där trix där jag efter en stund känner hur någon osynlig person går fram och lyfter tag i min arm och petar ut mitt targetfinger ovanför Pejlas nos. Ikväll bestämde jag mig för att nu ska det FRIshejpas, och inget annat.


Började från noll med att först förstärka att hon satt stilla framför mig. Hade inte tänkt börja så, men det blev tvunget eftersom hon for omkring för mycket. När hon väl förstod att det var att sitta hos mig som var grejen började jag klicka för små rörelser i ena tassen.


Det slår mig ofta hur märkligt det är att detta med frishejping faktiskt fungerar! Att klick och belöning för små omedvetna tassförflyttningar på relativt kort tid blir till en förståelse att lyfta tassarna högre och högre. Märkligt, men väldigt häftigt. 


Vi kom en bra bit på väg och har ett vinka med vänstertassen som ser rätt roligt ut nu. Jag började i slutet av passen att förstärka mer rörelse med andra tassen också, så att hon inte ska bli så sne - det kommer bli svårt att få till ett "sitt fint" om hon lutar åt ena sidan.


Fingret är det värre med. Tack till er som kommenterade tidigare - ni fick mig att åka upp till sjukhuset idag, och det visade sig att det visst var en fraktur i översta leden på ringfingret. Precis där jag hörde hur det knäckte till, och förstås där som fingret är som mest blått och där det gör mest ont.


Jag slapp iallafall gips - det blev nån typ av plastskena eller vad man ska säga, som spjälkar fingret i ett fast läge, och den ska sitta på i tre veckor.


Lär ju inte bli så mycket lekbelöning de närmsta veckorna med andra ord, men Pejla är ju rätt glad i mat så det ska nog funka alldeles utmärkt att träna ändå :)

Av Lina - 2 januari 2009 13:21

Ett tag har det känts som om vi inte kommit ett dugg framåt på länge, men när vi tittar tillbaka på året har vi ju faktiskt gjort en hel del. Här kommer en summering av vårt 2008:


JANUARI

Vi antar Malins lydnadsutmaning om att starta lydnadsklass 1 innan 30 juni, och sätter förstås igång att träna momenten.  Vi tränar mycket platsliggning och ställande under gång med backandet som utgångspunkt.

Här tränar vi plats i snön. Madelen och Kiwi kommer på besök och vi tränar mer lydnad på samma plats som platsliggningen ovan, men nu har snön smält helt och hållet!


FEBRUARI

Vi börjar Canis Klickertränarutbildning hos Ann-Louise Ryrvik och februari består mycket av grundfärdighetsträning för oss. Jag är ambitiös och för dagbok över grundfärdighetsträningen (kommer av mig med detta senare dock). Vi får flyt i en massa grundfärdigheter och jag hittar äntligen en lösning på hur jag ska få Pejla att frysa med nosen på fingertarget!

 Vi åker till Sälen på skidsemester och jag ångrar mig i sista sekund och Pejla får följa med istället för att stanna hemma hos min syster. Inget jag ångrade :)

Pejla fyller 1 år den 7:e! 

 


MARS

I mars har vi klickertränarträff i Karlstad. Det regnade, men vi tränade, fikade och pratade och hade allmänt trevligt ändå. Vi tränar en del burlekar och åker på kurs hos Fanny och Thomas i Göteborg. Tävlingslydnad steg 1 står på schemat:

 

Vi fortsätter i övrigt att träna grundfärdigheter och delar för moment i lydnadsklass 1. Vi kör en hel del inkallningar, både raka och med ställanden och lägganden. Vi startar också tävlingslydnadskurs på Torsby BK.

Och när det regnar, vilket det gjorde mycket i mars, tränar vi trix och annat skojsigt inomhus:


 


APRIL

 I april fortsätter klickertränarutbildningen hos Ann-Louise och jag börjar inse att jag nog kört för enkel och kort träning lite för länge med Pejla, och att det är detta som ställer till det så att vi inte kommer framåt. Jag höjer kriterierna en hel del och plötsligt börjar Pejla tycka att lydnad är superroligt. Vi stämmer av en del lk1-moment och det känns väldigt bra. Vi tränar en hel del fritt följ; position och svängar, och Pejlas attityd är kanon.

 


Vi börjar också lite apporteringsträning ihop med Lotta och gänget och Pejla är duktig och älskar det!


 April är en händelserik månad, men inte bara på den positiva sidan. Pejla har några olyckliga erfarenheter på Torsby BK som gör henne osäker. Jag upptäcker t.ex hur känslig hon är för andra förare när de blir arga eller skriker/ropar högt. Pejla kopplar t.ex ihop min kompis Annas "hit" med obehag och vi har svårt att träna lydnad på hemmaklubbens plan. Jag upptäcker även att Pejla regarerar kraftigt på skott.


Men vi har mycket positiv träning också, och det går framåt. I slutet av månaden kommer Ann-Louise upp och håller helgkurs i klickerträning för mina klubbkompisar och vi har roligt. Jag får också svar på Pejlas röntgen som är helt felfri. Gött!


MAJ

I början av maj anmäler jag oss till start i LK1 och vi börjar månaden med tävlingsträning och finslipning av moment. Och även om debuten börjar lite skakigt med en krånglig plats så går det alldeles lysande. Vi tar höga poäng i alla moment och får verkligen utdelning för alla träningstimmar vi lagt ner.



JUNI

Den här månadens stora händelse är att vi åker på stor klickertränarträff på Tånga Hed. Vi hade så trevligt med massor av sköna människor och hundar och hoppas givetvis att detta ska bli en stående punkt på årets program.


Men det var nog lite som om luften gick ur oss efter LK1-starten, och lydnadsträningen lägger vi lite åt sidan en stund. Däremot åker vi på utställning i Rottneros och får CK och placerar oss 4:a i vår grupp. Härligt! Vi provar också apportering med fågel och spårar.


JULI

Vi tränar lite lydnad, men ytterst sporadiskt. Har inte riktigt hittat motivationen än. Vi går klickertränarutbildning igen och Pejla börjar äntligen löpa, 17 månader gammal.


AUGUSTI

Vi tar upp tävlingslydnadskurseriet på klubben igen och hittar väl lite inspiration, men vi har fortfarande problem med att Pejla tycker att hemmaklubbsplanen är lite läskig... Jag tar så småningom en medveten ordentlig paus med lydnaden och satsar istället på att spåra.

Sigge, vår älskade katt, blir överkörd av en traktor, och några veckor senare får Pejla en ny lekkamrat i form av Missan:

 


Jag jobbar väldigt mycket, framför allt med Hundtränaren 2009 som snart måste bli klar! :)


SEPTEMBER

September handlar också mycket om Hundtränaren 2009 och vår egen träning blir lidande på grund av allt jobbande. Men när vi väl tar oss ut blir det fortfarande mest spårande och uppletande. Vi går spårkurs på klubben och det är väldigt roligt. Det visar sig också bli bra skotträning för Pejla - hon reagerar inte alls på skott medan hon spårar!

 

 Nemi kommer på besök! Jag får en liten kick och börjar träna lydnad igen. Nemis fotgående är lite för oengagerat (hon sackar en del) och jag lägger en hel del jobb på att få det bättre. Det är roligt och spännande att träna en ny hund!


 OKTOBER

...fortsätter med massor av jobb med boken och träningen blir fortfarande lidanden. Men vi hinner med att ta examen i klickertränarutbildningen och att gå kurs hos Maria Hagström - en kurs som ger många nya insikter och spirande inspiration.


 

Klickertränarutbildningsgänget 2008


 

Omvänt lockande i halterna hos Maria H.


Jag börjar exprimentera med rut-träningen och funderar på att starta LK2, trots att vi tränat för lite. Vi debuterar också under månaden, men det går riktigt åt pipsvängen. Pejla är skraj på plan, men jag får med mig en hel del erfarenheter och vet vad vi behöver träna på. Störnings- och tävlingsträning är väldigt viktig nu!

Månadens stora händelse är att Hundtränaren 2009 äntligen ges ut!

 


NOVEMBER

Ännu en träningsfattig månad, men vi hinner träffa Maritha och Zelda för lite träning ett par gånger vilket är jätteroligt. Vi träffar också Niina, Kody och Quila och hundarna får en hel del socialträning med andra hundar. Jag tränar annars lite trix med båda hundarna, en del platsliggningar, leker mycket och kör lite lydnad när andan faller på.


DECEMBER

Nemi åker hem och hon är saknad. Men jag inser också att med alla mina projekt, mina jobb, min familj osv, att det är mycket svårt att hinna med att träna två hundar. Det är ju svårt att hinna med en! En liten kelpie blir det förmodligen någon gång i framtiden här, men det får vänta på sig några år :)

Jag åker på Hund 2008 tillsammans med Madelen och AK och vi har väldigt trevligt tillsammans! Och i övrigt tränar jag och Pejla trix då vi fortfarande inte hittat tillbaks lydnadsinspirationen! Jag funderar över våra mål 2009 och bestämmer mig för att de inte ska handla om tävlingsstarter eller tävlingsresultat. Även om jag hoppas att dessa ska komma ändå :)

Återkommer med en formulering kring dessa mål lite längre fram, och nu ska vi fortsätta njuta av att vara lediga!



Av Lina - 16 december 2008 17:36

Av någon anledning är jag mycket flitigare att träna när all press försvinner. Tänker då närmast på tävlingspress, och ibland funderar jag på om jag ens borde tävla. Är lite för tävlingsinriktad, och när det gäller sätter jag enorma krav på att uppnå bra resultat.


Men nu är tävlingssäsongen slut för vår del, och helt plötsligt är jag hur träningssugen som helst! Nu är det ju ingen höjdare att träna utomhus på kvällarna när det är två meter snö, kallt och totalt kolmörkt, men inomhus kör vi pass varje dag nu.


Har bestämt mig för några roliga mål i vinter - dels ska vi frishejpa mycket trix. Både för att jag ska bli bättre på det helt enkelt, men också för att det är så himla bra uthållighetsträning för Pejla. Det är också bra träning i klickerkloksamhet (är det ett ord?) - att upprepa det du senast fått förstärkning för, och vi har roligt! Dessutom får jag in träning på systematiken kring signalkontroll, vilket vi helt klart behöver träna mer på!


Den här veckan har vi bland annat shejpat in buga; alltså att hon ska gå ner i liggposition med framkroppen, men bakändan ska stå kvar. Och när man ser till att vara fullständigt fokuserad på träningen går det hur himla bra som helst.


Första passet bestod mest i att förstärka nedåttänk och nedåtrörelser med huvudet, men vi kom snabbt ner på framknäna.


Andra och tredje passet handlade om att shejpa bort hela lägganden, och fjärde passet greppade hon precis.


Nästa dag körde vi nya pass och redan efter ett halvt pass började jag köra signalkontrollövning på "buga". Jag bytte ett tag fokus från helt perfekta buganden till att faktiskt få henne att greppa signalkontrollsystemet, vilket hon inte har varit helt säker på tidigare (vilket naturligtvis beror på att jag inte tränat det tillräckligt systematiskt).


Har kört några pass till, och nu sitter hela beteendet på signalkontroll till iallafall godkänd nivå.


Ett annat vintermål är att få flyt på alla grundfärdigheter som jag känner att jag vill ha flyt på. Riktigt, jädra kanonflyt ska det bli, i störningsfri hemmamiljö. Den träningen är kanske inte helt rolig alla gånger (enformig minst sagt), men Pejla lär sig i det här att jobba så fokuserat, och jag vill få till ett gäng defaultbeteenden som sitter som berget. Är helt säker på att det gör skillnad när vi tar tag i utomhusträningen på allvar igen.


I övrigt är det mycket jobb och Pejla ligger mest och drar sig på egen säng på kontoret om dagarna. Önskar ungefär en gång i halvtimmen att jag kunde göra detsamma.

Av Lina - 4 december 2008 00:01

Lägger det här inlägget under kategorin "Träning", men det skulle i ärlighetens namn kanske passa bättre under "Vardag".


Kom hem från Oslo för ett par timmar sedan och det är jobb som stått på schemat de senaste dygnen.


Pejlas träning har bestått i att tas omhand av nära och kära. I praktiken har det inneburit att vistas både på kända och okända ställen, med kända och okända personer.


Själv har jag inte haft tid att fundera så mycket över hur hon haft det de dagar jag varit borta, men enligt rapporterna nu efter hemkomsten så har allt gått lysande. Förutom att det faktum att hon är rätt stark, och det i kombination med att vintern (äntligen) kommit kan göra det komplicerat att ta en promenad (halkigt...).


I stort sett är det väldigt skönt att kunna konstatera att hon fungerar bra när hon lämnas bort. Jag behöver inte oroa mig! :)


Vad jag däremot behöver göra, är att ta tag i vardagshyfsträningen igen. Som jag sagt nyligen så har det slarvats en hel del med den saken de senaste två månaderna, och så kan vi bara inte ha det. Vi börjar, på riktigt, på morgondagens första promenad. Benhårda kriterier för att komma framåt är det som gäller.


På fredag blir det ännu några dagar utan matte för Pejla då jag drar till Hund 2008 på Stockholmsmässan för att promota Hundtränaren 2009, och framför allt, för att umgås med kära hundtränarvänner. Det ska bli riktigt, riktigt roligt!

Av Lina - 7 november 2008 17:11

Vi träffade Marita och Zelda idag igen, men det blev ingen lång stund, för mitt jobb hade den vanliga fredagsstressen.


Snälla Marita ställde idag upp som gormare :) Dvs att hon stod och skrek diverse tävlingskommandon och annat medan jag och Pejla lekte och tränade om vartannat. Vid första gormet kände jag, som vanligt, att Pejlas tag om leksaken blev lösare och hon vände, inte hela sig, men lite av uppmärksamheten mot Marita. Men efter en stund gick det över och hon slappnade av mer och mer.


Här hemma får Pejla annan nyttig träning. Idag har jag bara haft Nemi med mig på jobbet, Pejla har fått stanna hemma (som är en trappa ner). Jag har bestämt mig för att hon måste tränas i att klara sig utan mig mer... hon är med mig precis överallt som det ser ut idag, och jag inbillar mig att om hon vänjer sig vid att ibland bli lämnad ensam, ibland bli lämnad med andra människor än mig, och blir trygg i det här, så kommer hon även bli tryggare när jag lämnar henne i träningssituationer.


Nemi har verkat trivas alldeles förträffligt med att få äga hela kontoret för sig själv. Katten kommer visserligen och hälsar på emellanåt, men det tycker hon bara är roligt :)


Ikväll ska jag försöka hinna med några shejpingpass med hundarna. Louise vill så gärna att jag skriver något om skillnaderna mellan att träna de båda hundarna, och jag tänkte därför börja med något helt nytt för båda - det borde bli enklare att beskriva skillnaderna då!


Bäst idag - nya Kontaktkontraktet damp ner i brevlådan. Hurray!


Skapa flashcards