Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Lydnad

Av Lina - 5 maj 2010 10:13

Från min mixr-blogg:


Igår kväll var jag på klubben och förberedde lydnadstävlingen vi ska köra den 22 maj. Jag ska vara tävlingssekreterare (skriva domarprotokoll) och ansvarar för att allt är förberett och klart inför tävlingsdagen.


Varje gång jag är involverad i en tävling på klubben blir jag väldigt tävlingssugen! Jag funderar på att anmäla mig och Pejla till start i lydnadsklass 3, trots att vi är långt ifrån färdiga med klassmomenten. Men det är faktiskt två veckor kvar, och man hinner träna mycket på den tiden!


Jag har bara tävlat tre gånger med Pejla. Första och tredje gången var vi väl förberedda och det gick väldigt bra. Vi fick bra poäng och vann dessa båda tävlingar, men framför allt så var jag väldigt nöjd med vår prestation och med Pejlas attityd på tävlingsplanen.


Tävlingen däremellan ser jag som en läxa att inte starta tävling förrän man är redo. Det var under en period då Pejla tråkigt nog varit med om några saker som gjort henne osäker på lydnadsplanen. Och trots att vi kunde momenten någorlunda, så höll hon inte alls ihop den gången. Det var jobbigt att se - hon var osäker och ville helst därifrån. Detta gör vi aldrig om, men jag är ändå glad att ha erfarenheten. Jag lär mig bäst av att uppleva.


Alla gånger jag tävlat har jag varit nervös. Riktigt nervös. Det var värst första och andra gången. Men även tredje gången var riktigt jobbig till en början. Men på något sätt lyckades jag den gången vända lite av den negativa stressen till något positivt. Och sedan dess har jag tränat mig själv i att hantera stress på ett bättre sätt - utsatt mig själv för många tävlingslika situationer - tränat inför folk osv.


I förra veckan var jag på en föreläsning med Anita Axelsson. Hon är lite av en expert på tävlingspsykologi och mental träning. Jag kan verkligen rekommendera ett föredrag med henne, och dessutom hennes bok "Mest när det gäller" som jag läste någon gång efter den där tävlingen nummer 2. Läste då även Niina Svartbergs "Lyckas på tävling" som också den gett en hel del bra tips.


De stora sakerna för mig har varit att jag börjat sätta tydliga mål för vad jag vill uppnå med vår träning. Och det viktiga är att målen inte är resultatinriktade, utan prestationsinriktade. Dvs, jag fokuserar på exakt VAD det är vi ska uppnå - hur det ska se ut, hur det ska kännas, hur hundens attityd ska vara, hur jag ska uppträda osv. Inte på vad vi ska nå för placering eller hur många poäng vi samlar ihop. Och de här målen ger också motivation - de har blivit drivkraften i min träning med hundarna.


Och precis som Anita Axelsson säger - lyckas man med prestationsmålen kommer ofta resultaten på köpet. Precis detta upplevde jag på min och Pejlas tredje tävling - inför den hade jag fokuserat till 100% på hur det skulle se ut och kännas där ute på planen, inte alls brytt mig om att fundera på resultatet, men det kom på köpet.


Det är dock kanske lite övermodigt att fundera på en tävlingsanmälan till en tävling som går av stapeln om bara två veckor, när man tänker sig att jag i så fall skulle behöva lära in båda vittringsapportering och rutan som vi faktiskt inte kan alls. Hon har en del bra förkunskaper, men att få till momenten på tävling som det ser ut idag är helt otänkbart. Men bara tanken på en eventuell tävlingsstart motiverar mig mycket att ta tag i just dessa moment. Pejlas tass är läkt, så det är väl bara att sätta igång!

ANNONS
Av Lina - 26 april 2010 16:37


Har bloggat på mixr igen :) Inlägget finns här, men en kopia kommer  också här:


Det ska vara kul att träna hund!


Idag var vi på valpkurs för andra gången. Förra veckan tränade vi mycket kontaktövningar och vi lärde hundarna lyssna på sitt namn. Vi fortsatte med detta även idag - kontakt är det viktigaste du kan träna med din hund. Med en lång historik av att det lönar sig att ta kontakt med matte/husse, blir hundarna mer och mer kontaktsökande. Och det här är ju själva grunden till att få samarbetet med hunden att fungera. Oavsett om du ska tävla eller om du bara vill ha en "lydig" hund i vardagen.


Idag stod dock lite nya saker på vår att-göra-lista: sitt och sitt kvar och min favoritsysselsättning lek! Jag blir alltid så glad när jag kommer på kurs och kursledaren har med "lek" som en egen punkt på vad vi ska lära våra hundar. För mig är det jätteviktigt att jag kan leka med min hund på ett sätt som den uppskattar, och idag har vi lekt massor!


Men förutom att leka runt har vi alltså också tränat på sitt och sitt kvar. Och det här har vi tränat en hel del på här hemma också.


Jag har lärt Zaphod att det lönar sig bra att sätta sig frivilligt. Han får ofta belöning för att sätta sig utan att jag gett något kommando eller visat honom vad han ska göra. Jag vill gärna att mina hundar först förstår att vissa beteenden är väldigt lönsamma, och när de ser ut att tycka att det är roligt att utföra de här beteendena "döper" jag dem- dvs, jag lägger på signaler som efter lite träning ska utlösa just dessa beteenden.


Jag tränar på det här sättet både med sådana beteenden som så småningom ska kunna användas på tävling, men också med beteenden som jag behöver i vardagen.

Den här veckan har vi tränat mycket på sitt och ligg. Och såhär har jag lagt upp träningen:


Frivilliga sitt
Klick och belöning när Zaphod sätter sig frivilligt. Under ett pass kanske han hinner sätta sig 7-8 gånger. Varje gång han sätter sig får han ett klick, och sedan en godbit. Efter 7-8 repetitioner leker vi och har riktigt roligt, och gör sedan om alltsammans likadant igen.


I början tog det förstås lite tid mellan repetitionerna - dvs det tog tid för Zaphod att liksom fatta att det var just att han satte sig som gav utdelning, men ganska snart lärde han sig den här leken och började bjuda på sitt igen så fort han ätit upp sin godbit.


Sitt på kommando
Men bara för att han började förstå att det var just sättandet som gav utdelning, så valde jag att vänta med att introducera min signal för beteendet tills vi tränat på det här under en liten längre period, då och då. Jag har också försökt att träna det i lite olika miljöer för att han ska kunna generalisera beteendet och bjuda på det även om det finns störningar runt omkring.


Nu tycker jag dock att vi kommit såpass långt att jag börjat säga signalen strax innan han utför beteendet. De första passen försöker jag då säga det precis, precis innan han utför beteendet, men ofta blir det samtidigt eftersom jag inte riktigt hinner med. Jag vill dock ganska snart lära honom att det lönar sig att vänta på mitt ord innan han sätter sig, och belönar honom därför för att vänta på kommando. T.ex när han står upp och tittar på mig.


Sitt var det första beteendet vi tränade in såhär. Och nu har vi fortsatt med ligg. Under träningen av ligg har jag belönat mer med lek än vad jag gjorde med sitt. Och det verkar som om det har gjort läggandet mer populärt. Han slänger sig ofta ner i backen när han hör mitt "ligg" och det ser för härligt ut!


Skilja på signaler
Vi har dock inte kommit så långt att han är särskilt duktig på att skilja på mina signaler. Det händer allt som oftast att han lägger sig på "sitt". Inte lika ofta att han sätter sig på "ligg" dock. Läggandet har blivit roligare att utföra gissar jag, och det märks förstås när vi tränar. Men jag är inte rädd att det här ska ställa till några problem. Med bra träning kommer han att lära sig att skilja på signalerna utan problem.


Varför inte locka och visa?
När jag lär mina hundar nya saker har jag valt en inlärningsväg som innebär att jag inte lockar eller visar dem vad de ska göra. Det här har jag valt för att jag vill att hunden ska tänka själv. Jag vill att den är aktiv och lär sig att det är lönsamt att jobba. Jag vill också att hunden ska ha roligt när vi tränar - att den verkligen ska gilla att få utföra sina beteenden. När jag säger "sitt" vill jag att hunden ska känna som om den vunnit på lotto - Ja!! Jag fick sätta mig! Tjoho! Det här har jag stor nytta av i tävlingslydnaden. (Och jag vill absolut inte att mina kommandon ska kännas som hot för mina hundar - "sitt, annars får du med mig att göra". "Sitt" ska mer vara som ett "Varsågod och sitt" precis som "varsågod och ät" eller "varsågod och ta din boll".)


Om jag hela tiden lockar och visar hundarna vad de ska göra får de hela tiden belöning för att vara passiva. Belöningen (godbiten eller leksaken) kommer då alltid fram när hunden är passiv och den lär sig snabbt att det är mest lönsamt att stå och vänta tills matte eller husse talar om vad den ska göra. Jag menar inte att det är fel att locka och visa, inte för alla. Men för mig känns det mer naturligt att lära hundarna att tänka själva och aktivt jobba för att nå sina belöningar. Det här är några av anledningarna till att jag väljer bort locka och visa under inlärning:


Beteende påverkas enbart genom konsekvenserna som händer efter beteendet. Att locka hunden med en godbit att sätta sig får den kanske att sätta sig, men om du efter att hunden satt sig stoppar godbiten i fickan - ökar då sannolikeheten att hunden ska sätta sig igen? Såklart inte. Beteendet ökar endast i sannolikhet om hunden får sin belöning direkt efter att beteendet är utfört. Och om jag ändå inte kan påverka beteendets sannolikhet i framtiden genom att visa en belöning innan beteendet, då ser jag ingen anledning att göra det.


Men om det är så, att beteende enbart påverkas av konsekvenser efter beteendet, då borde man väl kunna locka hunden först och sedan ge godbiten när den satt sig? Absolut. Men vad har jag lärt hunden? Har jag lärt den att sätta sig, eller har jag lärt den att följa en godbit?


En godbit som förs över hundens huvud blir efter ett tag en väldigt tydlig signal för hunden - aha - nu gör matte sådär med en godbit över huvudet - det betyder att jag ska följa godbiten ner i sitt. Inget fel i det egentligen, men det är en svår signal att jobba bort. Det kan ta lång tid att få bort den stora hjälpen, och om målet är att hunden ska sätta sig på mitt "sitt" och inget annat, så föredrar jag att försöka komma dit utan andra, onödiga signaler.


Nu är jag ingen total naziantilockare. Det har faktiskt hänt att jag använt mig av locking när inget annat har fungerat. En gång. Alldeles nyligen. Jag håller på att finslipa på Pejlas fjärrdirigering inför start i tävlingslydnadens klass 3. När hon sätter sig ner från stående vill jag där att hon ska sätta sig utan att röra sina baktassar en millimeter. Jag har verkligen försökt (hon är ju tre år!) att få till det här, och har lyckats ganska bra. Men ofta rör hon ändå ena baktassen någon centimeter framåt när hon sätter sig. Och detaljfreak som jag är vill jag gärna få till det här perfekt.

Jag har verkligen tagit hjälp av de bästa för att få det rätt, och tillslut gav jag vika för att använda mig av lite locking. Dock används det väldigt sparsamt. Så fort jag får fram rätt beteende slutar jag locka och vill hellre få fram det med s.k omvänt lockande eller ännu hellre, helt frivilligt.


Men det här är alltså enda gången som jag medvetet använt lockande för att få fram ett beteende. Och i och med att jag tävlat både lydnadsklass 1 och 2 med bra resultat, så vet jag att det fungerar alldeles ypperligt att lära hunden hela lydnadsprogram genom att börja med att belöna frivilliga beteenden.


ANNONS
Av Lina - 11 april 2010 14:43

Jag och Zaphod tränar en hel del lekapportering. Han visade tidigt att han var mest intresserad av att behålla grejer och leksaker för sig själv, men efter drygt en veckas lek så har jag nu en valp som glatt kommer med grejer till mig. Och vi har så roligt :)


Har bloggat mer om hur vi gått tillväga på den nya bloggen, läs mer här.


Nu, ut i vårsolen igen! :)


 

Av Lina - 27 mars 2010 18:19

Den här veckan har varit riktigt sprängfylld av hunderi, och det är inte färdigt än. Imorgon ska jag hålla dag 2 av klickerträningskursen för hemmaklubbens instruktörselever. I söndags körde vi ett ordentligt teoripass, och imorgon blir det snabb repetition och sedan praktik hela dagen. Ska bli kul!


Under måndag och tisdag åkte vi till AH-hallen i Karlskoga för fjärde samlingen med Maria Hagströms elitsatsning. Första dagen hade jag bara med Zaphod för att kunna koncentrera mig ordentligt på honom. Vi fick till jättebra träning och jag inser att jag har fått en riktigt arbetsvillig och koncentrerad liten kille! Så nu gäller det att förvalta detta!


Under de två dagarna gjorde vi en del följa- och söka-upp-mig-övningar med honom. Han är jätteduktig på detta, och är hittills också väldigt lättbelönad både med mat och lek. Vi jobbade vidare med handtarget, som vi redan börjat på lite smått hemma, och utvecklingen såg väldigt fin ut - han har bra intensitet när han söker upp handen. Vi testade också att shejpa upp honom på en "kloss" (som var en tom godislåda i plast) och detta gick också jättebra. Och som sista grej frishejpade jag något som ska bli backa. Detta har vi också fortsatt på här hemma, och det går verkligen framåt!


Det blir förstås inte så långa träningspass med en så liten valp, men det vi gjorde fungerade väldigt bra. Och något som jag helt missade med Pejla som valp, kommer jag att vara mer noga med den här gången - att köra några små olika övningar på rad. Typ 3-4 söka-upp, några handtarget och några klossrepetitioner - detta är något som Maria tycker är viktigt - att tidigt vänja hunden vid små kedjor. Och jag tror mycket på den idén!


Pejla fick också komma med dag 2, och där tittade vi på störningsträning. Jag har tittat på filmen nu efteråt och tycker att hon är väldigt duktig! Vi hade rejäla störningar på plan - folk som lockade henne med godis och andra grejer, folk som gick i vägen, Zaphod som lekte med Thomas. De allra flesta gångerna klarade hon att ignorera störningarna, men ibland blev det för svårt och hon valde t.ex att springa till Fanny som lockade på henne. Men efter att Fanny då lugnt tagit henne i halsbandet och jag sprang bort till Zaphod en liten stund, valde hon bort Fanny de nästa tillfällena då hon lockade. Himla bra träning på en översocial flattjej! :)


Vi tittade också på fria följet, som väl är det enda vi egentligen hunnit träna någorlunda sedan förra samlingen med Maria. Problemet vi haft är positionen - hon har ju legat för långt fram. Alltid, i princip. Något som jag tidigare struntat i eftersom jag fokuserat på attityd. Men nu har det varit hög tid att göra någonting åt det och försöka flytta bak henne.


Och de två råd jag fick av Maria förra samlingen har verkligen gjort att vi kommit framåt ordentligt!


1. Belöningsplacera bakom ryggen

2. Att ALDRIG starta upp fria följet förrän hon är i exakt rätt position


Dessutom la jag till en egen punkt, inspirerad av Elin, där jag


3. Använt utsidan av mitt lår som en kindtarget för Pejla


Alla dessa tre saker har jag tränat en del på, och jag har framför allt varit petnoga med punkt 2 - att ALDRIG starta förrän hon är i exakt rätt position.


Och allt det här sammantaget har verkligen gett kanonresultat!


Vi tittade även på fjärren, där vi har problem med sitt från stå. Hon rör sig inte mycket framåt, men hon rör sig. Och jag vill ha orörliga baktassar. Punkt.


Jag har verkligen försökt shejpa det här, men det är supersvårt. Det är som Maria säger, att när Pejla väl tänker "sitt", så går det så himla snabbt att hon inte hinner tänka mer.


Vi testade rätt många gånger att sakta sakta köra en omvänt lockande-hand mot henne så att vi nästan skulle tvinga henne ner i sitt när hon inte längre "fick plats", och det gick ganska bra, utom allra sista biten - pang - hennes vänstertass kommer så gott som alltid ändå framåt när hon väl sätter sig.


Så nu testar vi en ny och kontroversiell metod - nämligen LOCKING!! :D Jag har aldrig lärt in något med hjälp av att locka med godbit förut, men nu ska vi testa. Det känns som en sista utväg, men ändå lite spännande att se vad det ger.


Fast det blir som en variant av locking och shejping - locking med kriterier skulle man kunna säga. Om hon rör baktassarna försvinner godbiten.


Vi testade lite på kursen, men Fanny och Thomas fick testa, eftersom jag helt enkelt inte kan locka :D Och tillslut fick de faktiskt fram några korrekta sättanden.


Vi har sedan testat här hemma, och det har faktiskt gått framåt! Det här är ju en megasuperjättestor hjälp, men jag känner nu att jag verkligen har testat allt annat som bygger på frivillighet och shejping, och att jag helt enkelt inte klarar av att få fram det rätt. Så om jag bara kan få in rörelsemönstret, så kanske jag kan övergå till något mer "klickerträningsmässigt" senare.


Kom även på en annan sak här hemma igår när vi tränade detta - varför inte använda en baktasstarget?


Sagt och gjort - shejpade upp henne med baktassarna på en kloss, och det gjorde henne faktiskt betydligt mer medveten om baktassarnas rörelse. Så fort hon rörde vänstertassen hamnade hon på kanten av klossen eller gled av, och jag tror faktiskt att det här kan vara en väg att gå också! Det känns som om det blir tydligare för henne - att hon blir mer observant på sina baktassar liksom :)


Ska fortsätta testa båda de här grejerna och hoppas att det ska ge resultat.


Idag har vi varit på instruktörsutbildning ute på klubben och pratat relation mellan hund och människa. Intressant ämne! Men nu är hjärnan rätt slut. Men innan vi tar kväll behöver jag nog planera lite kring vad vi ska göra på klickerkursen imorgon.

Av Lina - 14 januari 2010 17:00

Tisdag och onsdag körde vi ner till Karlskoga för lyxig inomhusträning med Maria Hagström. Detta var tredje och sista tillfället i den elitsatsning jag varit med i under vintern. Snacka om att det var skönt att vara inomhus med plusgrader och konstgräs! Det blir så mycket mer effektiv träning när man kan träna precis allt. Har inget emot att träna utomhus på vintern egentligen, men det är inte roligt att frysa, och allt är ju inte heller särskilt effektivt att träna i snö heller.


Vi har fått tränat på massor under dagarna. Det var länge sedan jag kände mig så inspirerad att träna, och trots att jag vanligtvis älskar vintern, så längtar jag faktiskt till lite varmare tider när man kan vara ute hur länge som helst utan att frysa om fötter och fingrar.


Sitt i grupp och plats
På tisdagen började vi med gemensam sitt i grupp och platsliggning. Jag gjorde en sitt där jag var synlig eftersom jag inte gjort någon där jag gömt mig tillsammans med andra hundar på ny plats. Ville inte lägga på för mycket på en gång. Mitt kriterie var att Pejla skulle sitta helt still med tassarna och det klarade hon galant. Bra! Däremot ska jag börja höja kriterierna för hur mycket hon får röra huvudet. Vill ha en koncentrerad blick framåt under hela momentet, och det har vi inte som det ser ut nu.


Även under platsliggningen valde jag att vara synlig. Lite fegt kanske, men vi har inte tränat plats på rätt länge, och jag kände mig inte helt hundra på hur hon skulle agera. Bättre säker än osäker i detta läget. Hon låg bra, men vrider även här på huvudet en del. Min målbild är att hon ligger med hakan i backen i samma position hela platsen. Möjligtvis kan hon få röra huvudet lite lite, men huvudet ska hela tiden vara riktat framåt. Bara att träna!


Kedja - helhet v/s detaljer
Efter gruppmomenten hade alla deltagare valt ut en kedja av moment som vi skulle filma och utvärdera senare. Jag körde en inmarch på plan + ett fritt följ + inkallning med ställande + fjärr med stå/sitt-växlingar.


Som helhet kändes det helt ok. Hon var med mig hela tiden och hade en glad attityd. Inga tendenser alls kvar till ängslighet eller så. Härligt! Däremot hittade vi rätt mycket på detaljnivå att plocka ut och slipa till.


I fria följet låg hon för långt fram i position - vårt vanliga dilemma :) Detta har jag verkligen försökt jobba med, men inte fått till det ändå. Fritt följ stod förstås högt på min att-göra-lista under den fortsatta kursen. Dessutom har hon börjat pendla i position. Det har hon inte gjort så mycket förut, utan hållit en stadig position för långt fram. Pendlandet har kommit sedan jag börjat försöka rätta till positionen, och det känns helt enkelt som om hon är osäker på vart hon ska hålla sig.


Under inkallningen hade hon som vanligt bra fart. Det har hon liksom alltid haft. Jag tror i och för sig att farten skulle kunna bli ännu högre, men det är inget jag prioriterar just, just nu. Däremot så LA on sig på mitt ståkommando! Det har verkligen aldrig hänt förut. Det var världens snyggaste läggande (tyckte jag iallafall) - snabbt och snyggt på alla sätt och vis. Jag tror att hon pga att konstgräset var halkigt helt enkelt gled ner i ett läggande. Vi har aldrig tränat läggandet under inkallningen, så jag har svårt att tro att hon missförstod. Det blev alltså en överraskning, men på många sätt en positiv sådan, för om jag kan få till det läggandet på rätt kommando så kommer det bli kanon :)


Sista momentet i kedjan var alltså fjärr med växlingar enbart mellan stå och sitt. Vi har sedan förra gången lagt en hel del krut på ställandena och de såg riktigt, riktigt bra ut. Däremot rör hon sig framåt från stå till sitt. Jag vill ha låsta baktassar här, och har också haft det förut, men de verkar ha förändrats. Har inte lagt så mycket tid på sättandena på rätt länge, och det betalar sig nu. Kommer att lägga mycket tid på fjärren under vintern nu eftersom det är perfekt att sysselsätta sig med inomhus.


Så som sagt - en helt ok helhet, men en hel del att jobba med på detaljnivå!


Under dagarna hann vi också titta på apporteringen. Ingångarna med apport, som var det jag främst ville kika på, såg inte alls så tokiga ut som jag tidigare tyckt. Däremot behöver farten bli bättre, och där fick jag bra tips om att få upp farten under lek med boll och senare apportbock - att trigga henne lite, hålla i halsbandet, kasta bollen, och släppa när hon sliter sig och vill efter.


Vi kikade även på inkallning. Bara med ställande än så länge, och det vi kom fram till är att ställandet i sig ser bra ut, men att jag behöver öva henne i att reagera snabbare på mitt kommando. Här kan jag t.ex jobba med varsågodövningar där jag skickar henne bakåt till en belöning - bara för att få henne mer lyhörd och därmed kunna reagera snabbare på kommandon i farten. Maria tyckte dock att jag måste se upp med vad som händer med farten eftersom den är bra nu. Jag vill inte att övningarna ska få henne att sänka tempot, och ska därför vara uppmärksam, samt varva träningen med belöning inne hos mig för bra fart.


Vi tränade även lite ruta, och äntligen har jag en klar bild över hur alla delarna ska tränas! Anledningen till att jag tränat detta moment så sällan har helt enkelt varit för att jag inte fått ihop delarna ordentligt i mitt huvud - det har liksom inte varit solklart för mig vilka kriterier jag ska ha och hur jag ska tänka kring rutan som moment i stort. Men nu känns det som om allt fallit på plats, äntligen! Som jag ser det nu har jag två stora bitar att få till - dels skick på rutan från långt avstånd med belöning framåt - detta för att lära henne att springa ut mot rutan i fart helt enkelt. Dels ska vi träna på väldigt nära avstånd och låta Pejla ta sig in i rutan närmsta väg. När hon är inne är jag noga med att belöningsplacera med bollen i mitten av rutan. Så småningom ska hon kunna röra sig innanför rutans kanter tills belöningen kommer - hon ska aldrig stanna självmant.


Det finns mer tankar kring rutan och film på de två delarna jag nämner ovan, i Fannys blogg idag.


Fritt följ
Men det stora för mig under dagarna har varit fria följet. Jag la en del pass på att träna detta, och banne mig börjar vi få fason på det igen! Och tänk så enkla lösningarna kan vara ibland! Maria är extremt duktig på att hela tiden se både helhet och små detaljer. Två enkla små tips verkar ha fixat massor av Pejlas position i fria följet - dels belöningsplaceringen - eftersom hon haft så hög belöningsförväntan från mina fickor/händer, fick jag börja belöna bakom ryggen. Dels har positionen väldigt mycket att göra med hur vi startar upp fria följet. Sitter hon i utgångsställning hamnar hon i dagsläget för långt fram redan i första steget, så när vi tränar positionen under rörelse får jag helt enkelt se till att vi startar under rörelse. Men när jag brutit henne för att hon går för långt fram, har jag liksom haft i ryggmärgen att backa rakt tillbaka till utgångspunkten, och när vi då vänt upp så vänder hon med sitt huvud framför mitt lår, och hamnar direkt för långt fram igen! Den superenkla lösningen på det här var helt enkelt att istället för att backa rakt bakåt, backa bakåt men lite åt höger, tills hennes huvud hamnar i rätt position, och då börja gå framåt.


De här två grejerna gjorde att hennes position förändrades otroligt under bara några pass! Och det här gör verkligen att jag känner mig supertaggad att fortsätta träningen av fritt följ nu! Ingångar, utgångsställning och starter måste vi givetvis också träna separat för att få positionen rätt även här.


En annan sak jag ville lägga tid på var att träna Pejla i att låta bli belöningar och störningar. En av de svåraste sakerna som finns är att ignorera människor som pratar med henne. Vi fick till en hel del bra träning på det här - både under platsliggning med hakan i backen, då Maria faktiskt låg precis bredvid henne och lockade på henne mot slutet (svansen vispade så fort Maria öppnade munnen, men hon låg kvar på slutet! :), men också under fria följet.



     


Har en väldigt kort filmsekvens från ett av passen där vi hade rätt mycket störning i form av människor. Det är synd att det inte riktigt syns hur Pejla verkligen klämmer sig in mellan Maria och mig under sista repetitionen, för att hitta sin position vid min sida. Kriteriet här är alltså att hon trots en massa störningar ska söka sig in i rätt position.



 


Tack gänget (Carro, Siv, Elin, Fanny, Thomas, och Maria förstås) för all hjälp, både med träning, filmande och fotande!





Av Lina - 30 december 2009 14:47

Jag har lyckats boka in en i övrigt totalt fullbokad Maria Hagström för en tvådagarskurs i slutet av maj. Är givetvis jätteglad för detta! Kursen är ännu på planeringsstadiet, men jag tänkte försöka göra en uppskattning av hur många som kan vara intresserade.


24-25 maj är en måndag och tisdag, och det gäller alltså att man kan ta ledigt för att delta.


Temat på kursen kommer att vara tävlingslydnad i stort, och den innehåller både föreläsningar och praktisk träning med hund. Man kommer att kunna delta på följande sätt:


- Med hund
- Observatör, utan hund
- Enbart föreläsningar


Pris med hund kommer att ligga någonstans runt 1400 kr för båda dagarna, och då deltar man alltså i allt. För observatör blir det ca 800 kr och om man enbart vill delta under föreläsningar blir priset någonstans 4-500 kr, lite beroende på hur långa/många föreläsningar det handlar om. Mat och boendekostnader tillkommer.


Platsen är Värmland - inte helt klart exakt vart än, men det kommer att vara på ett ställe där man kan ha både teori och praktik inom samma område och gärna att boendet finns inpå knuten så att allt flyter på smidigt - inga stora förflyttningar alltså.


Temat är alltså lydnad och tanken är att det ska handla mycket om hur man blir en bättre tränare, vi tittar på grundträning och momentträning, och pratar även om hur du blir en bättre tävlingsförare.


Allt är ännu på planeringsstadiet, men jag vill redan nu undersöka hur stort intresset kan vara, för att på så sätt boka in alltsammans på ett lämpligt ställe där x antal personer får plats för föreläsningar och träning.


Möjlighet kan även finnas att man lördag och söndag innan Maria kommer, kan träffas och träna under helgen.


Så - hur många av er skulle kunna vara intresserade av detta? Att anmäla intresse är inte bindande på något sätt, utan helt sonika just en intresseanmälan. Svara gärna här, men skicka gärna också ett mejl till mig på lina@hundtranaren.se.


 

Av Lina - 17 december 2009 16:39

Det har blivit glest här mellan uppdateringarna på senare tid. Det beror helt enkelt på att jag har mycket att göra i stort, att jag fått tråkiga nyheter från flera håll som tar energi, och att jag varit otroligt trött det senaste. Jag hoppas på något sätt få en energikick av julledigheten. Håller tummarna för det.


Den här veckan skulle vi ha varit på tvådagarskurs med Maria Hagström - andra träffen på den elitsatsning jag är med i. Men min son fick tråkigt nog både halsfluss och en eländig körtelfeber lagom till detta. Och liten, sjuk kille kan naturligtvis inte lämnas ensam hemma med en kursande mamma och jobbande pappa. Och tyvärr var det kursandet som fick stryka på foten. Väldigt deppframkallande måste jag säga, och jag har känt mig rätt nere hela veckan. Men huvudsaken är givetvis att sonen får lugn och ro att bli frisk igen.


Pejla är däremot rätt pigg! Vi tränar sporadiskt när energinivån hos matte tillfälligt ökar. Kör en hel del fjärr och träning på att sitta alldeles, alldeles stilla och koncentrerad (förberedande för sitt i grupp). Lite utomhusträning i samband med promenader får vi också till, men väldigt korta pass. Dock vet jag att korta pass ofta är bra träning så det gör inte så mycket att det blir bara några minuter då och då.


Jag håller bland annat på att försöka få till fria följet bättre än det vi redan har. Det är väldigt svårt tycker jag, att sätta kriterier för fritt följ, men jag har fått tips från min käre kurskamrat Elin och jobbar vidare enligt detta. Det har nog inte gått så väldigt mycket framåt än egentligen, men jag ser planen framför mig, och det är ju som Elin brukar säga "bara att göra!"


Skriver också en del. Jobbar på diverse artiklar som jag hoppas kunna få publicera någonstans så småningom. Att skriva är väldigt roligt, och nu när jag bestämt mig för att hoppa av mitt "riktiga" jobb, hoppas jag kunna få mer tid över för frilansande skribentuppdrag. Bland annat.


Hur som helst. Vi lever och mår relativt bra, letar som sagt bara efter den där energin, men om jag känner mig själv rätt så kommer den tillbaka. Den brukar göra det :)

Av Lina - 23 november 2009 16:33

Under året har alltså jag och Pejla gått Klickertränarutbildning steg 2 hos Klickerklok. Vi började tidigt i våras med att sätta upp våra mål för året, och det sista vi gjorde igår var att blicka tillbaka på vad vi gjort under året, och fundera över hur vi klarat våra mål.


Jag hade ett specifikt tävlingsmål, och det handlade kort och gott om att ta 1:a pris i lydnadsklass 2. Och detta har vi klarat!


Men just det här målet har också inneburit att jag varit tvungen att sätta massor av delmål, som i sig har varit viktiga - faktiskt viktigare än själva slutmålet för året.


Jag har bland annat fått jobba otroligt mycket med Pejlas inställning till tävlingssituationen. Så ett delmål var att få henne trygg i situationen. Nästa mål blev att få henne att tycka om situationen - att trivas och ha roligt i tävlingslika miljöer. Detta har varit vårt stora jobb iår, och det känns betydligt mer tillfredställande att känna att det målet är i hamn. Att titta tillbaka på hur jag lyckats vända hennes rädslor till något positivt. Det är häftigt.


Givetvis har även årets slutmål inneburit en massa delmål som handlar om momentträning, och här har vi också utvecklats. Men trots att vi klarade slutmålet, så klarade vi inte alla mål inom momenten. Jag har inte lyckats lära Pejla rutan ordentligt t.ex Och det känns lite tråkigt. Så detta med att klara stora slutmål behöver egentligen inte alltid vara det man känner sig mest nöjd över - jag hade nog varit ännu gladare om jag klarat t.ex att lära henne delmålet rutan.


Vi pratade en hel del om målsättningar, om varför vi behöver (eller inte behöver) dem, om hur ett bra mål ser ut osv. Och jag har tänkt mycket på detta, och börjar nu se lite klarare hur jag ska kunna använda mig av målsättningar för att få träningen att gå framåt.


Fanny har bloggat väldigt bra om just det här idag, läs gärna det!


Vår sista dag rent träningsmässigt handlade för mig och Pejla till en början mycket om doggie-zen-träning på den där sabla hästskiten. Vi körde först ett pass inne i ridhuset, och det gick framåt. Men sedan ville jag inte behöva använda för mycket av värdefulla träningspass till detta, så medan de andra i min grupp körde sina pass, fortsatte jag och Pejla hästskitträningen utomhus. Det gick bra! Och nästa pass körde jag fritt följ med hästskit som störning. Använde färskfoder och råa kycklinghalsar som avståndsbelöning, och rätt snart visade det sig att avståndsbelöningen blev en mycket svårare störning än hästskiten. Helt klart bra. Och att jobba mer med att Pejla ska kunna släppa en avståndsbelöning med tanken medan vi tränar, är helt klart en sak som står på min lista över mål för träningen.


Vi körde också apporteringsträning, och här upptäckte jag ett nytt problem - det var visst inte bara hästskiten i ridhuset som var svår för Pejla, utan även det sandiga underlaget. Vi tränade ingång med apport - en medhjälpare höll Pejla och hon fick komma in med apporten till mig. Det här gick såpass bra att jag snart istället valde att titta på gripanden, och det var nu vi upptäckte att sand i munnen inte var något som Pejla uppskattade särskilt mycket. Apportbocken blev plötsligt rätt äcklig att ha i munnen. Väldigt bra att få reda på det! Där har vi ännu en sak att ta tag i, för jag vill ju kunna träna i ridhus om vintrarna. Och rätt snart såg vi även att leksaker fulla med sand de också blev motbjudande. Tänkte ta mig ner till en öde sandstrand någon dag och bara leka med bollar, för att se om det hjälper. Om vi har nog roligt tror jag nog att sanden ska bli ett mindre problem tillslut.


Vi körde även ett avslutande pass med dirigeringsövningen jag plockade med mig från Maria Hagström-kursen sist. Det gick väl sådär. Pejla var väldigt trött, och jag tror också att hon var väldigt mätt :) Rätt dålig fart, men hon gjorde många rätt. Hon sprang åt rätt håll varje gång, men testade efter ett färdigt skick att smita iväg och kolla i mittenskålen. Detta gör ju inte så mycket eftersom den är tom, men jag vill undvika det i största möjliga mån.


Tack alla underbara kurskamrater för ett härligt år! Och tack Fanny och Thomas för att ni hjälpt oss att komma framåt, både i tanke och handling. Kommer sakna våra träffar väldigt mycket.


 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se