Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Lydnad

Av Lina - 8 september 2009 13:02

Vi pratade en del om signalkontroll i helgen. För den som inte är helt insatt är signalkontroll detsamma som att hunden "förstår" ett kommando (signal), dvs alltid utför ett specifikt beteende efter en specifikt signal.


För att förenkla det i ett exempel: Hunden sätter sig när du säger "sitt". Den sätter sig inte på andra signaler (typ "ligg" eller "stå") och den gör inget annat beteende när du säger "sitt".


Men signalkontroll är svårt! Kan din hund "sitt" i alla situationer? Och vad betyder "sitt"? Betyder det "att sitta" eller "att sätta sig"? Och just det där sista tycker jag är viktigt att ha klart för sig när man tränar.


Det jag gör nu är att försöka se alla alla kommandon som signaler för rörelser. "Sitt" betyder alltså inte "att sitta" (detta är ju ett passivt beteende, ingen rörelse), utan "att sätta sig". Och om vi är petiga (inför lydnadstävlande t.ex.) kan det vara bra att ha helt klart för sig hur man vill att denna rörelse "att sätta sig" ska se ut.


Och för att göra det ännu lite krångligare så kan "att sätta sig" i sig självt vara olika rörelser beroende på vad hunden gör när du ger signalen. Det behövs en rörelse för att sätta sig från stående; en annan för att sätta sig från liggande. Och om jag nu vill peta med t.ex fjärren där hunden ska just sätta sig snabbt från både liggande och stående position, så kanske det blir enklare för hunden att förstå om vi sätter olika signaler på sättande från ligg och sättande från stå. Slutresultatet "att sitta" är visserligen detsamma i båda fallen, men själva rörelsen för att nå dit ser inte likadana ut.


Detta att se kommandon som signaler för rörelser har fått mig att tänka lite annorlunda. Det gör det enklare för mig att definiera vad det är jag vill förstärka, och lättare att sålla bort rörelser jag inte vill ha. När jag tränar "sitt" koncentrerar jag mig inte i första hand på att hunden blir sittande när den är klar med sin rörelse, utan hur den rör sig för att komma till sittande. (Sedan om jag dessutom vill att hunden ska förbli sittande, är en annan sak att träna).


Jag har börjat tänka på det här i mitt tränande av hopp-stå. Jag vill använda detta till inkallning med ställande, och har testat med mitt vanliga stå-kommando när vi tränar detta. Hon stannar, men det blir något extra litet steg mer än vad som behövs.


Jag har liksom fått känslan av att "stå" i hennes värld betyder att stanna från ganska sakta fart. Och i en inkallning med ställande betyder då "stå" att sakta ner för att slutligen stanna.


Just detta moment är ju i sig inte helt okomplicerat, men att träna in rörelsen hopp-stå (hunden hoppar upp med frambenen en bit, landar på backen igen och förblir blickstilla efter landningen), få hunden att göra detta om och om igen och få flyt på det, samt sätta ny signal på rörelsen, allt detta verkar hittills ge Pejla bättre förståelse för momentet och exakt vilken rörelse jag är ute efter när jag säger "stå" (eller Tå! numera :) ). Hon kan det inte i full fart ännu, men hon försöker åtminstone! :)


Jag tror att det ofta faktiskt är så, att när hunden inte gör exakt så som vi tänkt, så är det helt enkelt för att vi inte lyckats lära hunden exakt hur vi tänkt. Så att säga att "hon kan det där egentligen" kan väl i och för sig vara sant - att hunden faktiskt kan göra exakt den rörelse vi är ute efter - men det är inte alls lika säkert att hunden förstår att det är just detta du är ute efter när du ger din signal.


 




ANNONS
Av Lina - 7 september 2009 21:54

Fanny och Thomas har flyttat från Norge till Fjugestad utanför Örebro, så det var dit resan bar oss denna fjärde samling under tränarutbildningen. Det passar mig utmärkt då det känns som raksträcka hela vägen :) Och vilket ställe de fått tag i! Så vill jag också bo någon gång - egen gård med fårhage och bruksskogen alldeles inpå knuten.


På lördagen startade vi med tävlingsträning. Jag och Pejla skulle köra en inmarch på plan, och sedan en apportering enligt lkl2. Jag valde detta moment för att hon kan det bra, och när vi tävlingstränar vill jag inte göra det onödigt svårt, utan skapa positiva händelser och känslor kring hela tävlingssettingen. Och det gick bra tycker jag! Hon var med och gjorde allt, även om det säkerligen inte var en 10:a så var det helt ok tävlingsmässigt.


Vi kom i sista sekund på att vi även kunde testa rutan. Här hade jag dock inga förväntningar alls på att det skulle funka, och det gjorde det inte heller :D Så då fick jag ett definitivt kvitto på vad jag redan visste - vi behöver träna det mer! :)


Jag har lagt en del tid på tävlingsträning överlag det sedan utbildningen hos Klickerklok drog igång, och det har verkligen gett resultat. Pejla störs inte alls lika mycket av settingen längre, och det skulle faktiskt förvåna mig om hon skulle bli låg och rädd när vi tävlar på riktigt nästa gång (som det blev sist). Jag hoppas och tror att den här träningen verkligen hjälper henne att ta kommendering, folk, tält och nervös matte på ett bättre och bättre sätt.


Vi har förstås tränat på en massa andra saker under helgen också. Och för vår del fanns det några saker som vi behövde hjälp med. Det första var platsliggningen. Kort historia är att Pejla råkat ut för ett par incidenter som gjort henne osäker, och att hon vid vår senaste tävling gick upp och sprang efter mig. Sedan dess har vi tränat om och tränat bra. Jag började som inför klass 1 med att stå kvar hos henne, och har successivt rört mig längre bort, längre stunder. Både med och utan andra hundar. Det har fungerat jättebra, och hon har blivit lugn och avslappnad i situationen.


Det jag däremot inte har vågat är att gå och gömma mig. Och detta var en av grejerna som jag ville ha bra träningshjälp med, och det var såklart inga problem :)


Jag la Pejla utan andra hundar, gick och gömde mig, och fick sedan hjälp av instruktör och kurskamrater som gick fram och belönade henne några gånger med godbitar. Två gånger gjorde vi detta, och det gick hur fint som helst.


 


Fanny tyckte dock att jag borde försöka få upp hennes förväntan lite mer, eftersom hon ligger lite väl avslappnat ibland och det är lätt hänt att det blir lite nosande då. Och jag håller med! Det känns bra att ha fått henne lugn och avslappnad, men nu behöver vi lägga på lite mer intensitet. (Och detta har vi redan börjat träna på hemmaplan idag).


Jag har också jobbat mycket med stadga i beteenden. Ända sedan Pejla var liten valp så har hon dansat klickerhundsdansen - dvs hon bjuder ihärdigt och gärna på hela sin reportear, gärna gång på gång i långa kedjor, och det har ibland varit svårt att få henne att fatta vad man klickar för. Detta innebär såklart att det kan ta väldigt lång tid att få fram ett beteende rent, och när vi väl får det så är hon ganska trött...


Stadga i stå har varit vårt största problem. Det har varit tassar som flyttats än hit, än dit, och ofta i min riktning. Detta har också gjort att jag ofta får henne väldigt nära mig när vi tränar, och det vill jag ju inte alltid. Ibland är det nödvändigt att ha hunden på lite avstånd.


Jag tränade mycket på det hopp-stå som vi shejpat fram, och som ser fint ut, men som inte har någon stadga efter ställandet. Men med omvänt lockande till hjälp vid exakt rätt tillfälle, så har vi kommit enormt mycket framåt med det här! Har använt godis, pipleksak och kampfläta som belöning och i omvänt lockande, har fortsatt träningen hemma idag, och det känns så härligt att det går så snabbt framåt.


I princip alla deltagare på kursen önskade mer träning på signalkontroll, då detta är något som faktiskt är väldigt svårt. Även här handar det mycket om att få lite stadga i hunden. Och med Pejla är det enormt viktigt att få hennes tankar helt och hållet bort från det frivilliga tänket - att sansa sig och ta det lugnt för att få signalen för beteendet. Och här handlade det mycket om att faktiskt förstärka stadga och lugn - och då inte bara genom att belöna med en signal, utan också med godbitar. Även här gick det stadgit framåt, och jag känner att jag börjar få fason på mitt eget agerande - när och hur jag belönar stadgan, när jag säger signalen.


Jag inbillar mig också att den här signalkontrollsträningen blir väldigt mycket skönare för Pejla. Hon sparar massor av energi och får tid att tänka och göra riktiga val. Riktigt, riktigt bra!


En annan sak som jag insåg under helgen är att Pejla blir ordentligt trött av att kampa! Det är klart att det är jobbigt, men jag såg plötsligt ett samband med att hon "ballar ur" och inte orkar tänka längre, om vi kampar för mycket och för länge. Nu var det visserligen söndag eftermiddag och hon var väldigt trött ändå, men efter att vi kampat en del som belöning tog hon liksom slut totalt. Bra att tänka på! Att springa efter bollar verkar inte alls vara lika jobbigt, och jag ska vara noga med att välja rätt belöningar beroende på hur pigg/trött hon verkar från start när vi börjar ett träningspass.


Fanny och kurskamraterna tittade också på vårt fotgående mot slutet av söndagen, och jag fick hjälp med att själv få till tekniken i belöningen så att den hamnar rätt och främjar en position något längre bak än den vi dragits med så länge. Hennes attityd är härlig (tycker jag iallafall :) ), men kan väl bli lite väl studsig när hon blir för het. Men även detta kan jag se till att tänka på vid belöning - belöna i halter i position med omvänt lockande t.ex.- precis som Maria Hagström föreslog när jag var hos henne sist.


Vi försökte i sista passet att köra lite fjärr för klass 2, men jag fick inse att Pejla var alldeles för trött för att köra snabba växlingar. Hon var dessutom så trött att jag inte ens fick fram ett frivilligt sitt. Det var som bortblåst! Men för den delen så borde ett frivilligt sitt verkligen inte vara så svårt att få fram, även om hunden är trött, och en av våra läxor till nästa tillfälle är att få fräscha upp frivilliga sitt, ligg, stå och ingång igen, och att kunna få fram allesammans under ett och samma träningspass. Riktigt, riktigt bra och viktig läxa, för det har i ärlighetens namn blivit alldeles för dåligt "framförmappande" på senare tid!


Vi ska tävla om bara några veckor, och jag fick efter kursen några goda råd av Thomas om hur jag bör lägga upp träningen fram tills dess. Upplägget känns riktigt bra, det handlar om att köra mycket tävlingsträning (förstås), men att göra den enkel med fokus på glädje och attityd; att träna många tävlingslika platsliggningar på nya platser och med nya hundar, och se till att lägga upp det så att hon hela tiden lyckas; att jobba med uthållighet i momenten inklusive övergångar mellan moment och att de sista dagarna före tävling lägga in bra belöningar på våra svaga punkter och få flyt på dem. Och vi har förstås redan börjat, och jag ska verkligen se till att vi får till mycket bra tävlingsträning under kommande veckor!


Tack Fanny och Thomas för den bästa helgen hittills under utbildningen, och tack alla kurskamrater för gott och trevligt sällskap. Vi har verkligen ett härligt och duktigt gäng!


Det här är långt ifrån allt vi gjort, och om du är nyfiken på att läsa mer , så har Fanny, Louise och Lena också bloggat om helgen!










ANNONS
Av Lina - 4 september 2009 09:36

Det går alldeles utmärkt att förstöra ett redan nästan perfekt moment.


Imorgon åker jag till Örebrotrakterna för att gå näst sista tillfället på tränarutbildningen hos Klickerklok. När det gäller läxorna så ligger jag efter, men vi har ändå tränat rätt bra den här veckan, och inför lördagmorgonens tävlingsträning har jag valt apportering som det moment som ska sitta tävlingsmässigt.


Vi har därför den här veckan tränat en del apportering. Momentet har funkat tävlingsmässigt, men jag har velat peta i detaljer för att få det ännu bättre. Dels har vi tränat gripandet separat, och dels har vi tränat fart.


Gripandet är bra på "normalt avstånd", dvs ca 10 meter. Men kastar jag dubbelt så långt, springer hon dubbelt så fort och griper dubbelt så slarvigt. Här har jag en tanke om att överträna detta så att hon griper likadant varje gång, oavsett hur långt jag kastar apportbocken.


Fartträningen är väl det som förstört momentet :) Har ju upptäckt att bollar och kongar är Pejlas nya grej, och har använt detta för att få upp hennes fart. Men nu på morgonen gjorde vi en tur till flera olika platser för att testa momentet tävlingsmässigt direkt från bilen + lite uppvärmning (utan tält, kommendering och folk, men ändå). 


Första stället; vi klev ur, lekte lite, ställde upp och gick in på den regnplaskiga planen. Hennes attityd var aningen het, men  jag körde på ändå för att se vartåt det skulle gå. 


Slängde ut, kommenderade - hon sprang ut i jättebra fart, slarvade lite med gripandet men fick apporten rätt i munnen, full fart tillbaka, bra ingång, jag tar i apporten, håller emot lite som jag brukar, säger tack! Och hon far upp från backen, studsar snett ut en halvmeter och har tydlig förväntan på bollen... Jaha.


Nästa ställe; släpper ut henne från bilen och belönar att hon tar kontakt med mig direkt, men denna gång leker vi inte utan jag belönar lugnt och sansat med godis. Vi går ut på en ännu blötare plan och hon har härlig attityd. Kör momentet och även denna gång far hon upp och ut på "tack"...


 Vi åker vidare och på nästa ställe struntar jag i att köra momentet; kliver istället ut och tränar apporteringen enligt klass 1, ingångar, samt ingångar med apportbock. Belönar med godis i position efter "tack". Belönar även att hon sitter kvar. Testar sedan att lägga bollen bakom oss och köra ingångar utan apport. Hon kommer in, men sätter sig snett och med väldigt hög aktivitetsnivå. Gör om några gånger och när hon äntligen börjar sätta sig rakt belönar jag med godis. När hon gjort detta flera gånger får hon varsågod att "ta den!".


Nästa ställe går vi ut och kör momentet igen, och denna gång funkar det alldeles perfekt! :)


Summa summarum kan jag väl säga att det är så himla viktigt att variera belöningarna, både vad jag belönar med, när jag belönar, och hur jag belönar. Jag är så himla glad att jag hittat bollen som ny superbelöning, men kommer nog framöver att tänka mer på när och hur mycket jag använder den.

Av Lina - 2 september 2009 14:53

 

Bollar är grejen. Fattar inte att jag inte förstått detta förut. Idag åkte jag och köpte en ny, kongaktig sak, som inte studsar rakt, utan hit och dit. Pejla älskar den :)


Igår hade vi tävlingsträning ute på brukshundklubben. Fyra moment var körde vi och jag hade valt följande:


Fritt följ
Detta tränade vi någon halvtimme innan tävlingsträningen drog igång, och då kändes det alldeles jättebra. Har övat mig själv en del i att sätta fötterna rätt, och det går ju så mycket enklare när jag gör det :)


Men på tävlingsträningen var hon så het att jag mest gick och småskrattade hela tiden. Jag börjar misstänka att hon går igång på något sätt på kommanderingen? Förr hade jag ju problem med att hon blev låg av den, men vi har tränat rätt mycket på positiva upplevelser i samband med kommandering, och eventuellt kanske det har blivit lite väl positivt? Hon fullkomligen studsade fram :D


Om det är som jag misstänker känns det ändå helt ok - detta är ju träningsbart! :)


Hopp-sitt-hopp

Pejla hade superbra fokus i detta moment och det syntes att hon ville ut på tävlingsledarens "kommendera", så jag väntade lite elakt länge innan hon fick kommando. Schwop över och satte sig fint, men en aningen nära hindret. Inga problem i återhoppet, men jag vill ändå ha henne typ en halvmeter längre bak, så detta även detta ska tränas. Ingången kändes fin och samlad.


Apportering

Jag tog verkligen i och drog säkert iväg apporten 25 meter - detta för att jag håller på att träna fart med apportbocken vid sidan av, och jag ville inte riskera lågt tempo - med långa avstånd kommer farten mer per automatik.

Dock blir hennes gripande lite lidande av för mycket fart. Det blev ett halvgripande där hon missade apportbocken helt, fick gripa om, men när hon väl grep var det jättefint. Och fint tempo in och jättefin ingång. Och i avlämnandet är hon verkligen exemplarisk - just den biten känns väldigt klar.


Fjärr

Det av de fyra momenten som känns minst färdigt för tävling, även om det sitter så att vi skulle få poäng på det. Men det går fortfarande för sakta i växlingarna på gräsunderlag. Men även här är det ju bara att träna och finslipa.


Transporter

Sedan har vi ju även alla transporter, som jag väl egentligen var det jag koncentrerade mig på mest. Det var här belöningarna fick komma tätt - i själva momenten valde jag att enbart belöna en gång per moment. Men i transporterna har jag under en tid belönat rätt ofta och väldigt oregelbundet, och en hel del medan jag pratar med andra. Det har nämligen varit just här jag "tappat" henne - när matte pratar med andra händer det aldrig något kul så då kan jag lika gärna springa runt och leta intressanta saker på egen hand, ungefär. Men det här börjar vi komma tillrätta med nu, och ska fortsätta tränas på. Jag vill helt enkelt ha hög förväntan i transporterna.


Plats

Vi började alltsammans med en gemensam platsliggning, och till skillnad från häromdagen, då jag stod ca 2 meter ifrån, gick jag igår iväg på ett avstånd motsvarande lkl1. Jag blir alltid nervös när jag går ifrån eftersom vi ju haft problem med hennes osäkerhet inför detta moment, men återigen var hon en riktig liten pärla. Hon tittar efter mig hela vägen när jag går, men när jag vänt upp dröjer det kanske 5 sekunder, så lägger hon ner hakan i backen och ligger så i tre minuter. Duktig tjej!

Vid tillbakagången belönade jag henne i liggande fotposition, i markhöjd, och hon var glad och nöjd efteråt. Inte minsta tendens till osäkerhet. :)


När hela tävlingsträningen var slut gick vi ut och tränade ruta. Det känns som om hon börjar greppa nu, men hon testar i kanske 20% av skicken att ställa sig vid min närmsta, vänstra kon. Detta har jag sett förr, och är väl något som jag får försöka släck ut. Jag tycker för övrigt att rutan är det hittills svåraste lydnadsmomentet att lära in!


Resten av veckan blir det också mycket träning. Ikväll drar vi till skogs för sökträning, imorgon börjar valpkursen, och till helgen är det näst sista tillfället på tränarutbildningen hos Klickerklok. Jag känner verkligen att jag ligger efter på tränarutbildningen, men kommer att ha gott om tid att ta igen under hösten då jag tagit lite time-out från jobbet. Vi har också anmält till start i lkl 2 och jag hoppas verkligen vi får till alla moment så att jag känner att vi är startklara (tänker inte göra om missen att starta trots att vi inte är klara) :)


Av Lina - 31 augusti 2009 11:54

Pejla är riktigt, riktigt pigg igen och jag har återfått träningsinspirationen!


Igår var vi på klubben hela dagen för att fota agilityhundar, men hann såklart med att träna en del lydnad. Testade av lite ställanden till fjärren (från sitt) som vi knåpat med hemma på köksgolvet, och jag tror att det kan bli riktigt bra! Vi håller också på att försöka få till ställanden från stående (som ett litet hopp med framtassarna på stället) - detta är inte lika enkelt för henne att greppa (hon sätter sig gärna först såklart, eftersom vi tränat mycket på ställanden från sitt), men jag tycker nog att det går framåt även med detta.


Roligast den senaste veckan är att jag hittat en ny belöning. Egentligen är det konstigt att jag inte fattat förut att Pejla älskar att springa efter en boll... :) Hon är också superduperduktig på att komma in med den och lämna av den i min hand, och den här belöningen har fått upp farten i både apporteringen och rutan!


Har börjat träna lite mer målmedvetet på lydnadsmomenten i klass 2 också, och har idag stämt av lite status:


Fritt följ
Helt ok, säkert minst en 8 på tävling, men vi behöver detalj- och uthållighetsträna för att få upp kvaliteten och attityden. Jag har dragits med en position lite för långt fram från start med henne, och jag har varit lat och låtit attityd gå före position, men detta är naturligtvis något som jag verkligen borde ta tag i! Det är ju bara att göra, liksom!


Läggande

Hon lägger sig, men det är inte duns rakt ner i backen, utan ett par "krypande" steg innan hon går ner i ligg. Träna snabba lägganden under rörelse är vad som gäller alltså, och vi börjar med lägganden under baklänges march.


Inkallning med ställande

Helst skulle jag vilja ha ett hopp-stå här, men vi har inte kommit så långt i den träningen att hon kan utföra detta. Momentet ser idag helt ok ut - det blir ett rätt snabbt stopp, men med ett par små steg. Hon står stabilt efter ställandet vilket är bra! Farten i inkallningen vill jag dock få upp igen.


Rutan

Här har bollen varit guld värd! Har slopat target helt och hållet och försöker istället satsa på fart rakt fram och att hitta rutan. Den här träningen har vi nyligen återupptagit, och hon har inte fattat galoppen helt och hållet än, men vi tragglar på med rutor som flyttas runt och med fartig belöning. Hon tycker det är jättekul och det går framåt!


Apportering

Någon gång ibland blir greppet lite snett, men i stort sett är det här momentet tävlingsklart. Bra fart ut, bra grepp för det allra mesta, bra fart in och en fin ingång. Hon håller också fast jättebra tills jag säger "tack", även om jag håller i apporten länge innan hon ska släppa. Just detta är något som vi tränade mycket på inför klass 1 och det verkar sitta som berget!


Hopp över hinder (hopp-sitt-hopp)

Funkar bra! Hon har dock en tendens att hamna något för nära hindret ibland, så vi har tränat varierat med att köra belöning i olika delar av momentet. Ibland får hon en boll över huvudet vid uthoppet, och detta tycker jag funkar för att få henne att tänka "ut". Targeten har vi inte testat igen här, men eventuellt kan vi ju göra det - det funkade väldigt bra vid inlärningen.


Fjärr

Detta gör hon alldeles lysande inomhus på platt underlag. På gräs ser det inte alltid lika distinkt ut, men det ser jag inte som något problem, utan enbart som en träningsfråga där jag har tydliga kriterier för vad som ger utdelning, precis som vi gjort inne.


Det vi har störst problem med, och som är svårast att få till att träna, är platsen... Jag har gått tillbaka till att stå nära henne när vi lägger plats med andra, för att hon ska känna sig trygg. Men det känns oerhört långt borta att jag ska kunna gå och gömma mig medan hon ligger bland ett gäng okända hundar... Jag måste helt enkelt se till att hon får massor av bra erfarenheter från platsen, ge henne bra självförtroende i situationen och låta det ta den tid det tar.


Imorgon är det tävlingsträning på klubben, så jag tänkte passa på att få till en bra uppvärmning, en inmarch (som jag troligtvis väljer att belöna), och sedan köra några moment där jag belönar där det känns rätt (förmodligen en del i transporter).


Och på torsdag börjar valpkurs som jag ska vara medinstruktör på. Det ska bli så roligt!

Av Lina - 12 augusti 2009 09:37

Igår kväll fanns träningsinspirationen fortfarande kvar, både hos mig och Pejla, så vi tog ett litet träningspass igen. Det var ingångar som stod på schemat.


Jag har tidigare tränat mycket klossträning med Pejla, dvs jag har lärt henne att kliva upp på en kloss, storleksmässigt som en tjock telefonkatalog, så att vi stått mitt emot varandra, och successivt shejpat henne att komma runt, med framtassarna kvar på klossen, så att hon snurrar på stället, och rör sig med bakdelen runt, och kommit till min sida. Detta har gett henne jättebra bakdelskontroll, framför allt i vänstersvängarna i fritt följ.


En nackdel är med detta har dock blivit att hon hamnat för långt fram vid själva ingången. Hon börjar helt enkelt vända lite för tidigt. Hon går/springer emot mig, och när hon börjar sin ingång vänder hon med sitt huvud framför mitt vänstra ben, och detta gör att hon hamnar kanske 20 cm för långt fram. Och denna position hänger förstås i, så att hon även under fritt följ ligger ungefär lika mycket för långt fram.


Det jag vill göra nu är att träna om hennes ingång så att hennes huvud går rakt förbi mitt vänsterben och hamnar i princip i höjd med det, innan hon påbörjar svängen.


Steg 1 i denna träning är att få henne att gå rakt emot mig, och fortsätta lite "förbi", mot vad hon är van. Och detta vill jag då shejpa.


Började med att klicka för att hon gick/sprang emot mig. Klickade precis innan hon skulle ha börjat svänga av för ingång. Belöningen fick hon rakt bakåt från mig sett - rakt framåt, förbi mig, från henne sett. Jag vill få hennes belöningsförväntan rakt bakom mig helt enkelt.


Efter ett tag dröjde jag lite med klicket för att se vad som hände. Ungefär hälften av gångerna testade hon att göra en ingång som förr, dvs för tidigt; ungefär hälften av gångerna gick hon vidare och stannade med huvudet där jag vill ha det när hon ska påbörja ingången.


Mot slutet kunde jag dröja ännu lite mer med klick och vänta ut henne lite när huvudet var i rätt position, och då kom ingången från rätt position!


Den gamla ingången är väldig, väldigt, VÄLDIGT väl befäst, tyvärr, men jag ser det inte som någon omöjlighet att träna om det. Jag antar att jag borde ha tagit tag i detta för länge sedan, men som sagt, det bör gå att träna om det som vilken annan detalj som helst :)


Hon var på och med hela passet och svansen gick som en visp. Hon blir så glad när klickern plockas fram - hon älskar verkligen att träna såhär. Och det gör ju jag med så jag hoppas att hon får vara fortsatt så pigg som hon varit den här veckan så att vi kan börja träna som vanligt igen :)


 

Av Lina - 29 augusti 2007 21:13

Kom precis hem med en trött hund från brukshundklubben. Hon har idag uppfört sig jättefint! Men det vi måste jobba med är den överdrivna glädjen när en annan hund eller människa kommer "för nära". Har slarvat med den biten känner jag. Hon hoppar gärna fram och iväg i kopplet. Och eftersom jag inte vill bråka med henne går jag vänligt men bestämt iväg med henne på ett mer "behagligt" avstånd. Men det borde som sagt tränas mer målinriktat.


Idag var vi många på kurs! Ena instruktören var sjuk, men Laila skötte det jättebra ändå. Och mig gör det faktiskt ingenting att det blir lite naturliga pauser eftersom jag gillar att köra korta, bra pass och sedan vila några minuter.


På schemat idag:

Platsliggning - Körde i koppel idag igen, och med ett oregelbundet belöningsschema (väntade olika lång tid hela tiden innan klicka och belöning, ibland jättekort, ibland mellanlångt, kort igen, jättelänge, superkort osv...) för att inte fastna i att belöna efter ungefär samma tid hela tiden. Det funkade jättebra!


Fotposition - Försökte dra ut på belöningarna rejält idag eftersom hon vet vad "fot" betyder nu och gör jättefina ingångar. Kriteriehöjningen bestod i att vi drog oss närmare andra ekipage, och emellanåt fick jag hålla rätt hög frekvens på belöningarna, men vi har gjort jättestora framsteg här tycker jag och är kanonnöjd!


Inkallning - Vi har tränat mycket inkallningar i olika situationer i veckan och det flyter på bra. Så idag gjorde vi något vi inte gjort förut - kallade in från väldigt kort avstånd. Några meter bara. Varvade mellan att belöna "ligg" när hon låg kvar och jag gick iväg en bit, med att emellanåt istället kalla in och belöna det. Är nöjd även med detta.


Apportering - Detta har vi också jobbat med en del på senare tid. Har testat mig fram på olika föremål - plånböcker, telefonen, bollar och andra leksaker, och faktiskt nu på sistone även med apportbocken. Och det går också bra! För några dagar sedan visste jag inte om jag skulle "våga" använda apportbocken på kursen idag, men eftersom vi fått in en sådan positiv attityd till den här hemma så provade jag ändå idag. Och när Pejla såg mig plocka fram apportbocken fullkomligt flög hon på mig för att ta den ur handen :) Vi lekte lite jaktlek med den och sedan stannade jag och höll upp den lite. Hon bjöd på ett sitt och jag höll ner apporten - hon tog den i ett nafs. Höll fast jättefint och släppte på "tack" i min hand. Provade först även att peta lite på apportbocken, men hon höll i. Andra gången drog jag lite lätt i den - hon höll. Matte = stolt :)


Däremot, när jag provade att göra lite som de andra gjorde, leka med apportbocken under rörelse och få henne med mig, låta henne gripa och gå med mig, då blev det bara tugg så det testade vi bara en gång. Men tre fina gripanden och fasthållanden blev det, och sedan fick det räcka - tyckte hon fortfarande hade sug efter bocken när vi gav oss, och så vill jag ha det.


Tandvisningen hoppade vi delvis över idag eftersom hon inte ens ville visa några tänder för mig först. Så fort jag försökte la hon sig ner och började tugga gräs - och då tänker jag inte tvinga henne. Tugga gräs frenetiskt = att något är jobbigt, så då fick det vara. Men jag provade sedan att bara ta i hennes munregion och klicka/belöna när hon höll sig lung och inte drog sig undan (ungefär på samma sätt som jag jobbade med kloklippningen) och tillslut var det inga problem att kika lite på tänderna. Men att höja kriterierna så snabbt som att låta någon annan peta i munnen på henne kändes inte rättvist idag.


Hopp över hinder - hade först någon tanke om att jag skulle prova att shejpa detta, men det hanns inte med. Satte Pejla på ena sidan (det låga) hindret och gick runt på andra sidan. Väntade lite, men hon satt kvar. "Kom" sa jag då, och då hoppade hon glatt över. Tre hopp blev det, och på de två sista sa jag "hopp" istället. Gick lika bra :) Ska skaffa mig en plan dock, för hur vi ska träna detta, för det har jag inte än. :)


Läggande under gång - Detta var kul, för det var länge sedan vi tränade på det! Vi skulle röra oss och få hundarna att lägga sig, helt enkelt. Inga krav på fotgående eller så i detta läget. Så jag gjorde som vi gjort förut - fick fram några frivilliga lägganden och började sedan gå baklänges med Pejla följandes efter mig. Det tog några meter första gången, men sedan bjöd hon på ett frivilligt ligg. Efter en stund började jag säga "ligg" istället för att klicka, och vi hann även med så att jag kommenderade ligg innan själva läggandet. Kändes också bra.


Tycker överlag att jag börjar få bättre koll och mer självförtroende när vi tränar bland andra människor och hundar. Och jag tror att Pejla känner av detta, för hon stressar inte upp sig så mycket som hon har gjort emellanåt förut. Visst blir det lite grästuggande ibland, men jag har bestämt mig för att jobba mer målmedvetet med att bli bättre på själv att lugna henne. Har redan börjat lite smått, och tycker att jag ser framsteg, men vi har mycket kvar där!


Nästa gång vill instruktören att jag ska visa bakdelskontroll på kloss. Jag sa att det kan jag visst göra, men vet också att jag kommer bli supernervös... Vi får träna lite på det i veckan här nu för att påminna oss själva om hur det ska göras :) Och så får vi se om jag orkar träna hund samtidigt som jag ska vara pedagogisk med de andra deltagarna. Kan nog bli svårt, men jag ska göra mitt bästa.


Är sammantaget väldigt nöjd med både mig själv och Pejla ikväll. Det kändes verkligen som om vi var ett team när vi tränade, och det är en så härlig känsla!

Kurser · Lydnad · Pejla · Valp
Av Lina - 8 augusti 2007 11:52

Har en ovana att glömma kameran vid tillfällen då man hade velat ha den med. Glömde den till exempel på lydnadslägret vi var på i Norge för en månad sedan. Men nu har jag fått tag i några bilder som Marianne tog. På hennes hemsida finns det fler bilder från lägret också. Men här kommer några stycken på mig och Pejla:


 Här tränar vi på att leka :)





Mer lekträning - det blev mycket av det faktiskt, och är fortfarande :)



Här tränade vi hundarna i att hålla fokus. Alla kursare satt vid sidan om som störning. Om Pejla släppte fokus på mig och sprang bort till någon annan kutade jag helt enkelt iväg bort från henne vilket resulterade i att hon kom sättande efter mig. När hon kommit ikapp mig lekte vi och hade jätteskoj. Och när hon höll fokus fint på mig belönades även detta med lek och en och annan godbit.


De äldre hundarna fick lite hårdare "straff". När de valde bort matte/husse för andra kursare, leksaker eller annat, tog den som var närmast hunden tag i halsbandet, varpå en valp ropades ut till matte/husse och den stora hunden fick sitta still och ha tråkigt medan matte/husse lekte med valpen. Det var kul att se förändringen som många av hundarna efter det visade - mycket mer engagemang i matte/husse.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se