Ni minns kanske att jag trampade Pejla på tassen häromdagen. Efter det har hon inte velat gå riktigt sådär fint vid min vänstra sida som hon gjort förut. Jag tyckte ett tag att hon liksom bara glömde bort olyckshändelsen, men det var tydligen bara temporärt. Hon vill INTE gå vid vänstra sidan längre.

Dessutom har det nog blivit lite för mycket koppelpromenader på sistone. Hon har fått följa med när jag går med barnen till kompisar osv. Inte långa sträckor, men med koppel då. Tycker att hon blivit mindre och mindre fokuserad på mig den senaste veckan.

Vet inte om det beror på tasstrampet, kopplet, åldern, att jag har mindre tid att fokusera på henne nu när jag jobbar rätt mycket, eller om jag helt enkelt varit för dålig på att belöna kontakt på senare tid. Kanske en kombination av alltsammans.

När det gäller klickerträningen känns det som om vi måste gå tillbaka rätt många steg och att jag får börja belöna kontakt igen. Känner ett större och större behov av att korrigera henne med kopplet nu, och så vill jag helt enkelt inte ha det! Inget kul för mig och absolut inget kul för henne.

Tror också att det lätt kan bli så att man ställer för höga krav på hunden. Att man går för snabbt fram. Man tycker att nu kan vi det här (som jag resonerat med kontakten eftersom hon varit så himla, himla bra på det), och så går man framåt och glömmer liksom bort att "underhålla" det där som "hunden redan kan". Dumt.

Så nu får det bli helt kravlöst igen (och förstå mig rätt nu - har inte ställt några höga krav förut heller, men lite). Och inga promenader på ett tag, det finns så många andra sätt att aktivera.

Enkla kontaktövningar får det bli, och inget annat!

De senaste veckorna har Pejla tappat mjölktänder. Vi har inte hittat några tänder, men ser ju vart det kommit nytt. Det känns skönt, för dessa nya tänder är inte lika vassa :)

Igår kväll satt jag och Pejla i tv-soffan och försökte mysa. Det är inte helt lätt, för hon är fortfarande rätt bitig av sig. Tuggar på kuddar och händer och filtar och allt som tuggas kan.

Vi lekte lite med en flätad knut och hade det mysigt. Så när hon började nagga på mina händer kände jag med fingrarna att flera av hennes tänder var lösa. Pillade lite extra och plupp så hade jag en tand i handen. Pillade på en till och - plupp igen!

Det var som om hon blev tacksam på något sätt! Jag vet inte, men hela hon blev mycket lugnare och gosigare när jag fått ut de där tänderna. Det är säkert så att de har varit irriterande. Väldigt lösa och vassa både uppe och nere, samt att de trängts framför de nya tänderna som redan kommit upp.

Efter detta har hon även kommit upp till mig flera gånger, både igår kväll och idag här på jobbet, med en leksak som hon vill att vi ska kampa lite om. Det är verkligen jättekul, för så har hon inte gjort förut. :)

Jaa. Igår när jag och Pejla tränade lite fritt följ inomhus blev det fel. Hon sprallade till sig lite och hamnade så att jag trampade lite på hennes ena framtass. Hon gnällde till och hoppade undan. Inget att oroa sig för.

Men så idag. Vi har tränat mer fritt följ utomhus. Imorse tog vi en sväng på sisådär en tio minuter med pauser. Och så lite senare, efter lunch, ytterligare en liknande vända. Hon var så himla duktig att jag ville jättebelöna henne när vi var klara. Gör det ibland genom att springa med henne in till köket och plocka fram något riktigt gott. Den här gången var vi tvugna att springa runt knuten först, innan vi kunde kuta in genom dörren, och då gjorde hon det igen. Hon liksom genade på nåt sätt, och jag hann inte alls ens se att hon var mitt framför mig, och jag trampade till på en tass :( Den här gången hade jag sandaler på mig, och hon gnällde högre än igår. Jättetrist!! Och ännu tråkigare är att jag märker att hon håller sig lite på avstånd när vi går. Hon brukar följa mig mest hela tiden, även när vi inte regelrätt tränar (med klicker och godis), men resten av dagen har hon liksom hoppat ut åt vänster när hon kommit, som hon då upplever det, för nära :(

Gjorde ingen stor grej av att hon fick ont, men jag förstår henne. Mattes fötter/skor står inte högt i kurs just nu.

Provade lite nu på kvällen att få henne att gå vid sidan innan hon fick mat, men hon ville inte gärna. Hon följer, men går ca en meter bakom mig.

Om detta fortsätter får jag nog "börja om" med det fria följet. Och leka/gosa/ge godis under mer "fria" förhållanden när hon vistas kring min vänstra sida. Men jag hoppas att hon glömmer bort det snart, för jag vill ju inte att det ska vara jobbigt för henne att gå där vid sidan! :(

3-5 juli åker jag och Pejla till Norge för ett miniläger i klickerbaserad lydnadsträning. Det ska bli så roligt! Måste bara ta mig i kragen och boka ett boende snart, annars får vi sova i tält, och jag är inte 100% sugen på det. Visst, blir det fint väder är det ju helt ok, men det kan man ju liksom inte veta såhär i förväg. Man skulle ha husvagn...

Hur som helst. Jag har noll och ingen erfarenhet av lydnadsträning med hund. Har aldrig satt min fot på en tävling av något slag, och allt jag "vet" har jag lärt mig genom böcker, tidningar och artiklar och annat på nätet.

Känner därmed ett väldigt stort behov av råd och hjälp utifrån. Visst kan man lära sig genom att läsa och titta på bilder, men det blir inte samma sak som att lära sig av någon på riktigt.

Inför lägret skulle jag ändå vilja ha tips från kunniga lydnadsmänniskor om hur vi kan förbereda oss? Vi tränar ju en del enkla saker, men eftersom jag inte kan se framåt - inte vet hur man lägger upp lydnadsträningen ju längre man kommer så att säga, så vet jag inte heller vad jag ska tänka på när vi tränar dessa enkla grejer.

Om någon som läser här har några bra idéer om hur jag ska tänka, vad jag kan börja träna på redan nu osv, så skriv, skriv, skriv. Då blir jag jätteglad! Eller om ni har länkar eller annat att dela med er av som kan vara till nytta.

Någon svarade mig på ett forum att jag kunde börja träna ingångar. Det låter ju bra, men jag vet knappt vad det är... På den nivån ligger jag alltså i dagsläget.

Tog en sväng till den nya hundaffären som finns här i byn. Det känns som om allt liksom bara faller på plats - jag skaffar hund och just då öppnar den första hundbutiken, vars ägare föder upp retrieverar och är otroligt intresserad, kunnig och hjälpsam. Det kunde inte bli bättre!

Idag diskuterade vi foder. Jag ska byta eftersom det jag använder nu är svårt att få tag på här i närheten, plus att jag vill ha ett foder utan kemiska tillsatser. Så nu har jag med en påse hem på prov så får vi se hur det blir.

Hoppas jättemycket på att hundbutikens innehavare ska lyckas få ihop nog med folk för att fixa retrieverträffar framöver. Hon vill det, och jag tycker det är en toppenidé!

Dottern tog även några bilder där jag försöker få Pejla att stå sådär fint som man brukar se... Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt hur det ska se ut, så om någon ser något konstigt med bilden så får ni gärna tipsa om hur det ska vara och hur man gör :)

Det var ett tag sedan vi tränade på att följa vid sidan, så idag tog vi oss en sväng ut på gräsmattan för att friska upp minnet lite. Klicker i högerhanden och godis i fickan. Dottern kom utspringande i bara mässingen med kamera i högsta hugg, och trots att bilderna är tagna i motljus så syns det ju lite vad vi håller på med iallafall :)

När jag tränade för Ann-Louise Ryrvik (Canis) för några veckor sedan sa hon en grej som jag lagt på minnet.

Hon sa att man kanske bör tänka på vilka beteenden man förstärker såhär i början, eftersom det verkar vara så att hunden tenderar att bjuda på de tidigt inlärda beteendena ofta sedan. Med andra ord - i början bör man träna in beteenden som man gärna ser mest av i framtiden.

Ett rätt kul exempel visade sig också på kursen. En av deltagarna hade shejpat fram ett ligg hos sin hund. Hon hade börjat klicka när hunden stod upp, vid minsta huvudrörelse nedåt marken och successivt fått hunden i lägre och lägre position tills den faktiskt låg ner.

Detta har resulterat i att när de ställer upp för träning, så bjuder hunden väldigt ofta på bugningar för att testa om det är just detta som matte är ute efter.

Det verkar alltså som om de tidiga positivt inlärda "momenten" hänger kvar där i bakhuvudet och liksom ploppar upp när det är träningsdags.

Själv har jag därför fokuserat på ligg, sitt, kontakt (framför allt) och passivitet hittills.

En sväng ville jag dock visa sambon hur snabbt det går att lära in något nytt med hjälp av klicker och positiv försärkning. Jag valde då att shejpa fram att Pejla la upp sin tass i min hand som jag höll fram. Gick som en dans.

Men. Nu ringer Ann-Louises ord där i bakhuvudet igen. Det har blivit såhär nämligen:

När vi ska träna något, vad som helst, och Pejla fattar att det är träning på gång, sker följande: Hon sätter sig framför mig med kontakt. Får hon inget klick testar hon att lägga sig ner. Får hon inget klick då heller (jag kanske väntar på att hon ska sätta sig vid min vänstra sida, till exempel), så börjar tassen gå upp i luften. Upp, upp, upp. Hon liksom vinkar och letar efter något att lägga upp tassen på.

Att jag dessutom belönat att hon lägger upp tassarna i handduken när jag torkar henne efter bad eller en blöt promenad har säkert också påverkat detta beteende. Vid torkeriet är det kanon, men jag vet inte om jag vill ha en vinkande hund så fort vi ska träna!

Vet inte heller riktigt hur jag ska resonera nu. Men jag har iallafall bestämt mig för att sluta belöna tassuppläggandet när jag torkar henne, och bara torka på. Inte göra det obehagligt på något vis, så klart, men liksom bara låta henne göra det om hon vill, utan belöning. Måste be sonen också, att ta en paus i tass-träningen (han tycker detta är kul nämligen, att Pejla lägger upp en tass i hans hand, så han förstärker det också rätt mycket).

Ska bli mycket intressant att se hur detta utvecklar sig...