Den första tiden när Pejla var med mig på jobbet hade jag en hage av kompostgaller här. Men den försvann, eftersom den behövdes utomhus, och sedan har jag liksom inte orkat bära den fram och tillbaka hela tiden.

Nu ligger hon oftast på golvet här inne, men emellanåt vill hon springa runt i alla rum. Allra helst om katten Sigge är här på besök, vilket han är varje dag.

Dörren in till mitt rum går nu tyvärr inte att stänga heller - det är glapp på något vis, så är den stängd, är det bara att putta upp den utan att vrida ner handtaget. Detta har naturligvis Pejla lärt sig.

Vill inte hålla på och säga nej till henne hela tiden när hon går mot dörren, så idag tog jag loss ett av kompostgallren, och satte det helt enkelt för dörröppningen.

Satt inne hos vår administratör i ett annat rum i någon timme förut (som också har hund på jobbet) och Pejla stod innanför gallret i vårt rum och gnällde och gnällde.

Det är svårt att lyssna på det. Helt klart. Men jag stålsatte mig och ignorerade. När hon så blev tyst väntade jag i några minuter och gick sedan in och satte mig här vid datorn. Hon somnade på en halv minut.

Och nu ska jag gå ut härifrån igen och se vad som händer... Det ska nog bli bra, även det här...

Liksom igår tog vi även idag med oss frukosten ut för att träna promenadgående. Jag vill bara förtydliga detta lite först, så att ingen tror att jag liksom kräver perfektion av min lilla hund. Jag ger min hund mat även om hon inte gör "som jag vill". Hon svälter inte. Men ibland plockar jag med maten ut och tränar med en del av den. Ibland allt, men ofta har jag rätt mycket kvar i fickan när vi kommer hem, och då får hon det på vanligt sätt.

Hur som helst. Kände efter valpkursen igår att jag måste belöna fotgående även UTAN kontakt. Så att inte Pejla känner sig tvingad att gå med kontakt konstant, för det är ju inte normalt, som någon så snällt påpekade för mig igår ;)

Så idag tog frukosten slut på vår promenad, eftersom jag belönade i princip konstant. Varierade belöningspositionen också genom att ömsom kasta framåt på marken, ömsom bakåt och varvade med att belöna ur handen.

Resultatet blev att Pejla höll sig i slakt koppel för det mesta. Om hon var tvungen att springa en bit för att nå godiset på marken, kom hon ändå tillbaka till min vänstra sida när hon fångat upp den. Trevligt!

Belönar för övrigt inte enbart med godis när vi går såhär, utan låter henne även undersöka intressanta saker som belöning. Till exempel - Pejla drar plötsligt iväg mot en sten, en stolpe eller en tuva och vädrar efter den. Då stannar jag mjukt och väntar in att hon ska ta kontakt med mig. Så fort hon gör det klickar jag och säger varsågod, och hon får gå fram och nosa. Funkar i vissa lägen mer effektivt än att belöna med godis, helt klart.

På slutet av promenaden var godiset slut, så då belönade jag med boll istället. Inte lika kul som igår, verkade det som, men det berodde nog en del på kopplet. Funderar på att köpa en lina som vi kan använda när vi inte är hemma. Törs inte släppa henne lös hur som helst än, men kopplet är ju kort, och lek med boll blir inte helt lätt om man vill få det riktigt roligt...

Nu sitter vi på jobbet, Pejla har tuggat i sig sitt tuggben, är mätt och trött och ligger på en filt vid mina fötter och sover. Den där bädden som jag köpte hit till jobbet, ja, den används väl inte så värst regelbundet precis... golvet, mattor och filt verkar faktiskt mycket skönare.

Igår var det dags för näst sista valpkurstillfället. Vad fort det går! Den här gången träffades vi nere på byn för en gemensam promenad i samhället. Några hade inte möjlighet att komma, men vi var ändå ett härligt gäng som gick gatan fram.

Jag håller mig forfarande en bit ifrån de andra eftersom det känns så himla onödigt att utsätta Pejla för allt för mycket störningar. Men under dessa veckor har vi ändå närmat oss de övriga steg för steg, och nu kan vi gå bara några meter efter utan att Pejla drar i kopplet hela tiden.

Vi ställde upp oss i ring i tingshusparken och tränade lite sitt med kontakt, sitt/stanna kvar och ligg. Tror inte det var någon hund som inte klarade det. Alla har verkligen gjort framsteg under dessa veckor! Och det är faktiskt kul att se att framstegen kommer oberoende av vilken metod man kör. Men jag tycker personligen att det känns så härligt att inte behöva fya och säga nej när Pejla gör "fel". Utan istället vänta ut rätt beteende. Det kommer ju ofelbart varje gång iallafall, så detta nejande känns helt och hållet överflödigt för mig just i träningssammanhang.

Vi provade även att gå ner och upp för en skum trappa. Pejla har tränat lite trappgående här hemma redan, eftersom vi har kontoret en trappa upp, så det var inga problem för henne alls. Någon hund var lite rädd för trappan, men alla kom tillslut både ner och upp tillbaka.

Väl ute på klubben fortsatte vi "som vanligt" ute på plan, med sitt/stanna kvar och även ligg/stanna kvar. Igår var första gången som Pejla faktiskt valde att sitta och ligga vid min vänstra sida istället för framför 90% av gångerna. Det kändes jättekul! Vi har ju tränat lite på detta, men jag tycker inte att vi gjort det såpass mycket att det redan borde ge resultat. Men jag kanske får omvärdera hur snabbt det faktiskt går. Kanske börja höja kriterierna lite tidigare emellanåt...

Vi avslutade med teori och pratade om hundägaransvar. Många förbud, många ansvar, många skyldigheter och i princip inga rättigheter. Så ser det ju ut för hundägare. Bra att ha i bakhuvudet, men inget att hänga upp sig för mycket på, tänker jag.

Nästa gång är alltså sista gången och då ska vi få lite tips och testa på att gå fint i koppel/gå fot. Instruktör-Anna påpekade skillnaden mellan att gå fot på träning och att gå fot på promenad. Här på klubben är det ju liksom en sak, att man gärna vill få hunden att gå bredvid med fin kontakt, menade hon. Men att det inte är helt normalt att ha en hund som trippar vid vänstra sidan med ständig kontakt när man går vanlig promenad.

Kände mig lite träffad faktiskt... Pejla går väldigt ofta med kontakt, även om vi går vanlig promenad. Inte hela tiden förstås, men rätt ofta tycker jag. Tänkte i mitt stilla sinne att jag måste börja belöna henne mer "bara" när kopplet är slakt, och när hon tittar bort. Och det handlar nästa inlägg om.

När vi kom hem efter vår korta promenad i morse hade jag en hel del mat kvar i fickan. Så vi tog en tur i trädgården och tränade på att sitta vid vänstra sidan. Det är svårt, eftersom vi tränat så mycket när Pejla sitter framför mig. När hon fattar att det är klickerdags springer hon, väldigt fokuserad, och sätter sig med kontakt framför mig.

Men vi tränar även fotgående en hel del, så vi började med det även idag. Började så småningom sakta ned farten i fotgåendet och höll på så tills jag stod helt stilla. Och det gjorde Pejla också! Klick och belöning.

Hade hög frekvens på klicken när hon stod vid min vänstra sida, och så småningom satte hon sig ner. Fortsatte klicka och belöna för detta och sedan tog vi paus och gjorde om samma sak igen.

Avslutningsvis körde vi vanligt fotgående med kontakt, eftersom hon är så duktig på detta och verkligen tycker det är roligt. Belönade då genom att kasta en boll som hon gladelilgen apporterade. Kampade lite om bollen också och tränade på att hon ska släppa när jag säger "tack". Det går jättebra faktiskt! Men det får lov att bli korta, korta kamplekar, annars är det svårt att få henne att släppa :)

Provade även lite sitt/stanna kvar som så småningom utvecklades till sitt/stanna kvar med inkallning. Belönade med bollen på samma sätt och kastade den bakåt så att hon sprang förbi mig i rejserfart och hämtade. Roligt för mig och roligt för Pejla :)

När vi sedan gick upp till jobbet var det en trött hund som la sig med ett tuggben i bädden. Hon har sovit i princip fram till nu, och nu går vi ner och käkar lunch! Vad det blir i eftermiddag vet jag inte. Regnet öser ner. Tror vi satsar på någon inomhuslek...

Imorse tog vi med frukosten ut och gick en promenad. Klickade och "matade" när Pejla valde att hålla kontakt med mig och gå i slakt koppel. Vi kommer forfarande inte särskilt långt på promenaderna, eftersom det finns mycket roligt att stanna för längs vägen, men det är trevligt iallafall!

En sak som jag tycker är svår när vi är ute sådär, är att vara bestämd vid hundmöten. Det är jättekul att träffa annat hundfolk, och hundarna vi hittills mött har varit trevliga.

Men. Jag har liksom bestämt mig för att det inte går att låta Pejla tro att man får eller måste hälsa på alla hundar... Det svåra är inte att bestämma sig själv för detta, utan att få andra hundägare att förstå att det finns en tanke bakom.

"Ja men de får väl hälsa?"

"Åh, de måste ju få hälsa! Titta så glada de är i varandra!"

"Jag orkar inte hålla här längre" *kliver fram och hälsar*

Så här ser det ofta ut. Och jag har nog varit lite mesig. Ovan nybörjare på hund, liksom. Och jag har därmed inte sagt ifrån att jag inte vill.

Men idag bestämde jag mig på riktigt att vi INTE skulle hälsa på en enda hund vi mötte. Och det gick bra! Fick vara lite osocial och inte hälsa själv, och säkert var det någon som tyckte jag var tråkig när jag gick där med min klicker och belönade kontakt. Men jag struntar faktiskt i det, för jag vill inte ha en hund i framtiden som stretar mot mötande hundar.

Är inte ett dugg orolig att Pejla ska bli aggressiv eller så, hon är hjälplöst glad i alla levande varelser, men jag vill helt enkelt ha kontroll över hundmötena.

Vi har skvallertränat på förbigående hundar på tomten några gånger, men nu var det länge sedan vi fick tillfälle att göra det. Så den träningen är som bortblåst. Pejla tappar helt fokus på mig när vi möter andra hundar.

Vi mötte tre hundar idag på vår korta promenad, och några människor utan hund också. Sista hundmötet testade jag att slänga godis på marken och då funkade det faktiskt rätt bra. Men när godiset var slut och hundmötet över, så vände förstås Pejla om och ville gå ikapp den andra hunden.

Inget stort problem, kan tyckas, och det är det inte heller. Inte än åtminstone. Men jag måste fortsätta vara bestämd om det ska bli som jag vill i framtiden, helt klart!

Sitter på jobbet och har tråkigt! Den dator jag övertagit började krångla så fort jag satt mina fingrar på tangentbordet. Känns lite som vanligt faktiskt. Jag vet inte vad det är jag gör, men något är det, för datorer har en tendens att börja bete sig mycket märkligt så fort jag är i närheten.

Den här gången är det såpass märkligt att datorn måste wipas, rensas helt, få en ny ren start, och det tar tid! Först måste allt gammalt som inte lagts på disk back-upas. Och sedan ska datorn rensas helt och allt ska installeras om.

Det är ett evigt väntande, känns det som

Och man tycker ju att när man har hund, så skulle man kunna passa på att ha lite trevligt tillsammans med henne istället för att sitta och glo på en skärm. Men Pejla tycker tydligen att på jobbet ska man sova... Och ni vet ju vad de säger. Väck inte den valp som sover...

Så det finns väl ingen annan råd än att fortsätta stirra fram till lunch. Men efter det tar vi "ledigt" och går ut :)

Efter en sen kväll med grill och annat gott var det inte direkt med ett leeden jag vaknade av solen i ansiktet klockan sju imorse. Men när man får syn på två glada ögon och en viftande svans går det ändå rätt enklelt att bli på bra humör :)

Och nu känner jag för att skryta lite över min hund, för igår var hon riktigt duktig! Vi satt ute och grillade och Pejla fick vara lös och springa lite som hon ville i trädgården. Vi har en hage, men hon tycker självklart bättre om att få vara med där det händer roliga saker.

Vår katt Sigge, smög också omkring där vid alla gottigheter som fanns uppdukade på bordet. Han stjäl korv och annat så fort han får chansen :) Men så plötsligt fick Sigge syn på en fågel som hoppade omkring på gräsmattan lite längre bort. Jägare som han är intog han låg ställning och lurpassade en stund innan han for iväg som ett skott över backen.

Och Pejla hade förstås koll på Sigge så det var inte direkt någon överraskning att hon drog efter honom. Fågeln smet rätt snabbt, så istället för riktig jakt blev det jaktlek med katt före och hund efter.

Sigge drog över hela tomten och upp i en av lönnarna. Pejla efter och stannade under trädet och spejade upp mot Sigge.

Mitt i detta fick jag för mig att jag faktiskt skulle utmana ödet och kalla in Pejla. Hon verkade helt fokuserad på Sigge och tycktes helt ha glömt bort allt vad matte och husse hette.

- Peeeejla! skrek jag, på det där sättet som jag brukar göra när vi tränar inkallningar.

Och tror ni inte min älskade hund vänder på huvudet, snabbt som blixten, får syn på mig och kommer sedan som en raket över hela tomten ända fram till mig!

Jag blev så glad! :) Så glad att hon fick en halv grillkorv i present.

Sedan höll hon sig faktiskt på behagligt avstånd resten av kvällen innan det var dags för henne att gå och lägga sig.

Jag vet inte om jag vågar testa detta igen inom en snar framtid, men det kändes hur som helst otroligt bra!

Idag är det riktigt härligt väder! Varmt och soligt och väldigt skönt.

Nu på förmiddagen fick Pejla följa med i bilen när jag åkte runt till olika ställen och letade efter ett 6-milimeters stämjärn. Vi behöver det till badrumsrenoveringen, men det gick inte att få tag på.

Däremot, när jag letade på Granngården, så hittade jag de ultimata hundtränarbyxorna! Det är ett par arbetsbrallor i jeanstyg i dammodell. Utan hängslen, men med massor av fickor i olika storlekar, och plats för allt! Hundgodis, klicker, koppel, snusdosa, you name it!

Köpte ett par och drog sedan iväg till hundklubben för att träna lite fotgående med Pejla. Funderar nästan på att åka och köpa ett par likadana byxor till, för det kan faktiskt inte bli bättre. Helt kanon!

På hundklubben var det ingen mer än vi. Lite tråkigt, faktiskt. Men vi gick där på apellplan och tränade fotgående. Först med koppel och sedan utan. Det gick jättebra! Men fast vi var ensamma så fanns ett mycket störande störmoment - maskrosor. Pejla äter dem och där fanns nu miljontals över hela plan. Men vi körde rätt många korta pass, och däremellan satt och låg vi på gräset och hade det mysigt, och Pejla åt och åt av dessa maskrosor. Hoppas det inte är giftigt, för det har jag inte kollat upp... :/

Efter en timme på klubben åkte vi hem och käkade lunch. Hade tänkt ta med barn och sambo ut i skogen i eftermiddag, men när jag kom hem hade barnens farmor varit och hämtat dem, och sambon ligger på knä i badrummet och grejar. Så jag tar mig nog en egen sväng med vovven sedan. Inte helt fel det heller. Vädret är alldeles för fint för att man ska orka sitta här och blogga...