Har börjat jobba en del igen nu, och Pejla hänger med varje dag. Hon är väldigt glad i grabbarna på kontoret, men ligger för det mesta inne hos mig. Sover, biter i någon leksak eller tigger godis :)

I förrgår badade hon för första gången. Jag och hon tog en sväng ner till sköna Fryken och hon var verkligen som tokig där i vattenbrynet. Hon fick sand i nosen och härjade vilt, plaskade runt i vattnet som en galning.

Jag provade att kasta ut någon träbit som flutit iland, och hon apporterade faktiskt! :) Men inte om den hamnade för långt ut. Hon var lite feg, nämligen. Gick bara så långt ut att hon kunde just gå. Så hon har inte simmat än. Funderar på om jag ska ge mig i sällskap med några bekanta med en äldre hund som älskar att bada, för att liksom visa Pejla att det inte är farligt.

Igår satt jag på jobbet mest hela dagen. Men vi fick en lunchbrejk, och efter den behövde sambon åka till järnhandeln och hämta grejer till badrumsrenoveringen. Jag och Pejla passade då på att träna lite fotgående i koppel utanför byggvaruhuset. Det gick hur bra som helst! Visst fanns det en del att nosa på och dra iväg mot, men hon börjar verkligen lära sig nu att det inte är någon större idé att dra i kopplet. För då kommer hon nämligen ingenstans. Är totalkonsekvent på detta! Drar hon så stannar jag eller vänder mjukt åt andra hållet. Inga koppelryck alltså. Och ju mer vi gjort detta, desto snabbare är hon att vända blicken mot mig när hon känner att kopplet blir sträckt. Jag tror faktiskt att hon kommer att bli jätteduktig på fotgående i framtiden. Både med och utan koppel. Det känns verkligen så.

Idag har vi också tränat fotgående. Med kontakt. Både med och utan koppel. Både inomhus, i trädgården och en sväng nere "på byn". På byn gick det väl sådär, så där la jag snabbt om kriterierna till att hon skulle gå i slakt koppel. Några andra krav går inte att ha på henne där än. Det är alldeles för mycket störningar och spännande saker som händer.

Nu ikväll har jag även försökt shejpa fram att hon ska lägga ner huvudet på golvet när hon ligger på golvet bredvid matbordet i köket. Det var rätt svårt, men hon fattade iallafall att det var något med huvudets position. Men hon var väldigt snabb att titta upp för klick och belöning så fort hakan nuddat govet en hundradels sekund. Men fortsätter vi med korta pass framöver så tror jag nog att detta ska funka. Vill helt enkelt shejpa fram att hon ska ligga och vila med huvudet mellan tassarna. Tror att det kan vara användbart i passivitetsträning i framtiden.

Testade även att få henne att lägga upp framtassen i min hand. Detta gjorde jag bara för att visa sambon hur fort det går att få henne att fatta vad man vill, helt UTAN kommandon eller korrigeringar. Han var imponerad :) Och nu är även han intresserad av att få träna lite med henne, eftersom han gärna vill ha henne med på sina springturer i skogen i framtiden. Men då vill han förstås ha en hund som är följsam och inte sticker iväg hur som helst. Jag tror inte detta kommer bli några som helst problem.

I juli åker vi på kurs för den delen! Bestämde det idag. Det är en Canis-kurs i lydnad (klickerbaserad förstås) i Norge. Instruktör är den tjej jag skrivit om förut här i bloggen, vars hundträning jag följer med stort intresse. Fanny Gott heter hon och det går att besöka henne på bland annat www.klickerklok.se.

Har klippt Pejlas ALLA klor idag, för andra gången. Hon gillar det inte särskilt mycket, men det gick på under fem minuter. Lite gnäll och sådär, men när jag tänker på hur hon skrek i panik för bara några veckor sedan känns det som ett under. Har shejpat fram även detta, och skrivit om det förut. Hon lägger inte upp tassarna självmant, men hon står ut med att sitta i min famn och att jag klipper. Matar henne med småbitar av kycklingköttbullar som hon älskar, eller kattmat. Det går också mer än gärna ner :)

Imorgon tar vi oss, om vädret inte bestämmer sig för att ösa ner, en skogstur, hela familjen. Det ska bli skönt!

Idag gick det mycket bättre på promenaden längs grusvägen som vi alltid gör i början av valpkursen, strax efter teorin. Pejla sökte kontakt med mig betydligt fler gånger än tidigare. Åh vad svansen gick när hon fick sina klick och belöning :)

I övrigt gjorde vi mycket likadant som förra gången. Tränade på att ha hundarna sittande med kontakt med föraren med störningar av olika slag. Dels när vi som förare stod och pratade med en annan människa. Dels när instruktörerna gick runt omkring oss. Och dels när andra hundar och förare gick förbi och runt oss. Vi tränade även på att få hundarna att hålla kontakt i hundmöten.

Pejla är jätteduktig på detta! Det känns verkligen som om all denna kontaktövning bara ger positiva resultat, hela tiden. Jag är så glad för det :)

Hon är inte fyra månader än, så jag kräver inte konstant uppmärksamhet av henne. Vill bara vara lite tydlig med det :) Men hon söker upp mig ofta med blicken. Och det känns härligt!

Vi tränade även inkallning i långlina, och jag tror inte att en enda av hundarna misslyckades med det! Jädrar vilken fart de hade, allihop. Väldigt kul att se.

Jag passade på att ta en paus under några av inkallningarna och satte mig med Pejla och tittade på. Pejla tittade intensivt på de rusande hundarna, men gjorde inga försök att springa dit. Hon tittade då och då på mig, som satt bakom, och fick klick och belöning.

Just ja. Jag hade alltså klickern med mig idag. Det kändes mycket bättre, för den är hon van och förstår vad det handlar om. Hon bjuder sitt och ligg så fort hon fattar att det är klickerdags, och hon har gjort det ett bra tag nu, så jag antar att det är dags att börja shejpa något annat också, så att hon inte liksom fastnar där.

Men. Tre lektionstimmar i rad är lite mycket för Pejla. Jag märker att hon blir trött. Egentligen så vill jag ju inte köra såhär intensivt med henne alls. Bara hålla mig till de korta pass vi gör vanligtvis. Det känns lite taskigt att hålla på sådär länge, för det är liksom upplagt för att hon ska bli trött och "misslyckas" till slut. Klickerträning bygger ju på att man ska få hunden att lyckas. Lägga träningen på en nivå där chansen att lyckas är större än misslyckanden. Och efter två timmar är min lilla valp jättetrött.

Så det är både för och nackdelar, helt klart. Men som sagt. Vi tar ju "egna" pauser och när det finns möjlighet får hon ligga i bilen och vila också.

Läxa till nästa gång: Ligg/stanna kvar. Kanske är det jag ska shejpa då? :)

En dag som började trist med totalt spöregn, men som ändå sprack upp här på slutet, och nu är det riktigt varma vindar som drar över värmlandsslätterna. För jo, vi har sådana också. Inte bara granskog :)

Pejla och jag är nyss hemkomna från en promenad över dessa slätter. Eller ja. Vi har rätt mycket öppna ängar runt huset där vi bor, och idag gick vi en bra bit bort över den ena. Den går längs riksväg 45, så man får ha lite koll eftersom Pejla går lös. Men den här träningen med att vända på klacken och ibland gömma sig för henne, det funkar bra. Hon springer i hundrafyrtio förbi mig ibland, men vänder sig om efter ett tiotal meter och kollar om jag är med. Om jag vänt och går åt andra hållet kommer hon lika snabbt tillbaka.

Jag fick syn på en katt mitt i ett av hennes springa-av-mig-all-energi-rejs. Som tur var fick inte hon syn på den. Hon var på väg rakt mot den, men missade den helt. Jag vände åt andra hållet och ropade på henne och hon kom som ett skott. Trevligt :)

I övrigt har vi haft en dag som de flesta andra. Många kissrundor. Räknar dem inte men det landar väl runt 5-10 stycken någonstans per dag. Inte en enda olycka har skett nu på tre dagar. Det är ju positivt, men jag antar att det enbart beror på att jag är uppmärksam. Rumsrenhet får vi nog vänta på ett tag till.

Imorgon blir det barnkalas för sonen och jag vet ärligt talat inte hur det kommer att gå med Pejla och drygt tio barn i femårsåldern och kalasform. Möjligtvis smyger jag undan henne på kontoret en våning upp, om det skulle bli "för mycket" åt något håll. Barn är över lag väldigt förtjusta i Pejla, men det kan ju bli lite väl uppskruvat, och då går hon igång förstås, vilket kan skrämma barnen... och ja, ni fattar.

Pejla ligger trött och avsprungen på golvet här nu och gnyr lite. Såg att hon nyss slog en lov till vardagsrummet där hennes hage står stängd. Måste nog öppna så att hon kan gå och lägga sig.

God natt :)

Igår kväll åkte jag och Pejla runt och lämnade inbjudningskort till sonens barnkalas som blir på söndag (vi glömde posta...). På vägen åkte vi förbi hundklubben och jag och Pejla tog oss ännu en promenad på den lilla grusvägen där. Det gick bra. Hon fick springa lite som hon ville, men jag vände på klacken varje gång hon kom "för långt" ifrån mig. Gick där kanske tio minuter sammanlagt. Det var kallt och blött, så ingen av oss var väl jättepigga på detta, men det gick bra hur som helst.

Idag är vi lediga, barnen och jag. Och barnen har besök av en kompis. Så Pejla får leka lite med dem emellanåt, vi går ut i trädgården ibland, men annars tar vi det väldigt lugnt. Har legat och läst här nu ett tag och Pejla ligger snällt bredvid och bara vilar. Vi får väl se om hon har överskottsenergi ikväll kanske :) Får nog ta mig en sväng någonstans med henne sedan så att hon inte blir helt nipprig.

I övrigt så har jag klippt ALLA klor på henne nu! Jippie :) Men det berättar jag om en annan dag :)

När jag kategoriserade mina ämnen i den här bloggen valde jag bland annat att ha en kategori för "träning" och en för "valp i vardagen". Ibland märker jag dock att det är svårt att skilja på dessa, för det flyter ju liksom ihop.

Som detta med kloklippningen till exempel. Vi tränar ju faktiskt, men det är ju ändå något som hör vardagen till. Så om det känns rörigt i kategorierna har jag full förståelse för det. Det får bli som det känns bäst för dagen :)

Idag kör vi ingen mer kloklippningsträning iallafall. Hon måste få chansen att smälta det lite. Eventuellt provar jag igen imorgon.

Pejla har varit med mig på jobbet några gånger nu. Det går bra. Vi har fyra rum där uppe, och i det största sitter grabbarna, tre till antalet. I det minsta sitter vår guldtjej (som för övrigt är min lillasyster) och håller ordning på det ekonomiska. Där huserar även lilla Selma (som jag nämnt tidigare) emellanåt. Dock har inte Selma varit där när Pejla varit det.

Själv har jag ett eget rum, och där har jag gjort iordning en liten hage med den där spjälsängsmadrassen som jag skrivit om tidigare. En fleecefilt och vattenskål finns också där. Och Pejla stortrivs! Det känns ju skönt.

Efter lunch på byns enda kinakrog fick jag och Pejla en timmes fritid innan barnen skulle hämtas upp, och då tog vi oss en tur till hundklubben.

Den där promenaden som vi gör varje gång på valpkursen är lite jobbig, nämligen, så jag tänkte att vi kunde träna lite på den, med mindre störningar.

När vi kom till klubben var det tomt. Bra! Tog med mig Pejla utan koppel (ja, jag hade det i fickan, men Pejla fick gå lös) och promenerade iväg längs grusvägen. Hon for fram och tillbaka framför mig och nosade än på vänster, än på höger sida. Men efter bara någon minut kom hon tillbaka till mig och fick klick + belöning.

Vi gick fram och tillbaka på grusvägen några gånger. En sträcka på två-trehundra meter kanske. Så fort hon stack iväg lite för långt från mig vände jag på klacken och bytte håll. Det räckte med ett par, tre gånger, så hade hon snart bättre koll på vart jag befann mig.

Vi gjorde även en liten avstickare från grusvägen och gick in i skogen en vända. Det var roligt minsann :) Och jag låtsades några gånger att jag hittade något jätteintressant på marken (gömde godisbitar under stenar och löv och sådär), och Pejla verkade tycka att jag var väldigt duktig på att hitta bra saker, så hon höll sig intill mig nästan hela tiden.

När jag bestämt mig för att det räckte gick vi åter mot klubbhuset och planen, och då mötte vi en stor, svart Riesenschnauzer med matte i koppel. Han var väldigt intresserad av oss. Pejla, som just då gick en kort bit framför mig, stannade först tvärt upp och spanade, men så vände hon på klacken för att söka upp mig. Duktig tjej! Klick och belöning! Och sedan satte vi på koppel, lugnt och fint.

Riesenschnauzern var stark, och stackars matte orkade inte hålla emot när han strävade fram emot Pejla, så det blev en liten hälsningsceremoni vare sig vi ville eller inte. Lite knasigt blev det allt, eftersom båda hundarna var kopplade. Det blev koppeltrassel, och jag släppte mitt koppel. Den andra tjejen höll i men försökte trassla loss så gott det gick. Fick tag i Pejla och kopplade lös henne igen, för att ingen skulle skada sig.

Den stora svarta killen var väldigt snäll. Bara oerhört nyfiken, men snäll som bara den. Så allt gick bra. Jag och den andra matten gick en bit isär, så att hundarna kom ifrån varandra, men pratade lite och hade det allmänt trevligt. De gick åt sitt håll, och jag och Pejla fortsatte till träningsplan.

Där fick hon gå och lukta bra länge. Tänkte att det kan vara bra för henne att lukta av sig lite där, så kanske hon har lättare att slappna av när vi är på valpkurs. Vet inte om det är rätt resonerat av mig, men jag vill prova iallafall.

Ute på plan ville jag se vilka beteenden hon ville bjuda på idag. Först blev det fritt följ. Det tycker hon är roligt :)

Efter en paus när vi bara satt ner i gräset och hade det mysigt, ställde jag mig upp igen, och då bjöd hon på ett sitt. Klickade för det några gånger.

Eftersom vi tränade sitt/stanna kvar igår, provade jag att gå en bit ifrån henne när hon satt sig. Och mycket riktigt, hon stannade kvar. Duktig tjej!

Matten med Riesenschnauzern kom tillbaka och körde lite agility en bit bort, och då satte oss jag och Pejla och tittade på. Inte för nära, men ändå såpass nära att Pejla noterade vad som försiggick där borta. Efter ett tag la sig Pejla ner, och då fick hon belöning. Vill nämligen gärna att hon ska kunna ligga ner och slappna av trots att det pågår annat skoj i närheten.

Vi satt där och tittade bra länge på dem när de tränade, säkert en halvtimme, och Pejla låg så fint mest hela tiden. Men emellanåt var hon förstås tvungen att hoppa upp och nosa på diverse fläckar på gräset. Humlor och maskrosor också. De är spännande.

Precis innan vi skulle bryta upp och gå av planen mot bilen, kom en ny bil och körde in på parkeringen. Det var en man med två fina schäfrar som jag sett på klubben tidigare. Ett ypperligt tillfälle att se om skvallerträningen fungerade igen (har skrivit tidigare om skvallerträning här). Och det gjorde den! Pejla reste sig och spanade när hon hörde de andra hundarna skälla, men så vips vände hon blicken mot mig och fick klick och belöning. Gud så trevligt! :)

Känner över lag att det är roligare på ett sätt, att vara på klubben när det är lite mindre störningar. Hon är egentligen inte redo för valpkurs på det sättet som vi gör det nu - med massor av valpar som alla är lika intresserade av varandra. Så jag känner mig jättenöjd med dagens klubbesök!

Väl hemma efter upphämtning av barnen, fick Pejla en något försenad lunch, fast det hade nog inte gått någon nöd på henne efter allt belöningsgodis; hon lämnade en tredjedel av maten orörd. Sedan var det platt bums i säng och hon sover än.

Imorgon funderar jag för övrigt på att åka ner till Karlstad på Flat-show. Men jag har inte riktigt bestämt mig än. Det är ju skönt att bara vara ledig med familjen också. Fast det är klart. De kan ju följa med! :)

Igår fick jag klippa en klo på Pejla. Idag också. Det tar lång tid detta med att vänja henne vid kloklippning. Men å andra sidan, det tar lika lång tid att tvinga henne, och metoden vi använder nu är betydligt mycket trevligare för alla parter.

Tänkte lite mer ingående beskriva hur vi gått tillväga. Kallar nedan våra kloklippningsvänjarstunder för "pass", eftersom kloklippningsvänjarstunder känns som ett onödigt långt ord att skriva fler gånger än jag redan gjort nu:

Pass 1, dag 1 (ca en minut)

Jag sitter på golvet med godisskål bredvid. Pejla ligger på golvet framför mig. Jag lägger handen på hennes högra framtass. Klickar när hon håller tassen stilla. Har inga krav för övrigt. När jag fått in en serie av fyra-fem klick i snabb följd slutar vi. Det hela tar ca en minut.

Paus (ca två minuter)

Pass 2, dag 1 (under en minut)

Pejla ligger på golvet framför mig. Jag lägger handen på hennes vänstra framtass. I övrigt lika som pass 1, fast denna gång går det snabbare.

Paus (ca två minuter)

Pass 3, dag 1 (ca en och en halv minut)

Pejla ligger på golvet framför mig. Jag lägger först handen den på hennes högra framtass och pillar lite med fingrarna. Klickar för ögonkontakt och att hon håller sig stilla. Det går bra och jag drar möjligtvis ut på passet lite onödigt länge. Borde ha slutat när det gick som bäst, för hon blir lite reserverad efter en stund och drar åt sig tassen några gånger. Men vi lyckas ändå avsluta med två repetitioner som känns väldigt bra.

Avslutar dagens träning och går ut i trädgården.

- - - - -

Pass 4, dag 2

Har inte noterat hur långa pass jag kört efter dag 1, men det som gäller är fortsatt korta pass som jag försöker avsluta när jag fått till två-tre-fyra positiva repetitioner.

Jag sitter på golvet. Pejla sitter framför mig. Jag tar redan första försöket tag i hennes tass och klickar genast. Gör detta upp emot tio gånger och håller tassen lite längre för varje gång. Pejla lägger sig ner mitt i övningen, och det får hon. Jag fortsätter och hon låter mig hålla tassen.

Paus

Pass 5, dag 2

Pejla ligger framför mig och jag tar samma tass igen. Håller lite längre och pillar lite mellan tårna. Klickar när hon håller sig lugn, vilket hon gör för det mesta. Några gånger drar hon åt sig tassen och då slutar jag med det som känns obehagligt för henne, vänder bort blicken och gäspar lite. När hon pockar på uppmärksamhet genom att lyfta tassen och liksom putta på mig tar jag hennes tass igen och klickar när hon håller sig lugn. På slutet får jag pilla ganska mycket mellan tårna.

Vi avslutar och går ut.

- - - - -

Pass 6, dag 3

Jag sitter som vanligt på golvet med godisskål bredvid. Använder för övrigt en mycket eftertraktad belöning - kattmat.

Pejla både ligger och sitter framför mig under passet. Hon får välja själv hur hon vill göra. Eftersom hon petat mycket på mig med tassen i förra passet tänkte jag nu försöka få henne att lägga upp tassen självmant i  min hand. Jag hjälper henne först på traven genom att hålla handen runt tassen och försiktigt försöka lyfta den. När hon självmant lyfter tassen från golvet i min hand klickar jag. I början bara för minsta antydan till lyft. Men efter en stund när tassen släppt golvet helt.

Paus

Pass 7, dag 3

Jag fortsätter med samma inställning. Målet är att få Pejla att självmant lägga upp tassen i min hand. Hjälper henne som förut, men provar snart att bara hålla min hand öppen med handflatan framför hennes tass. Jag väntar ut henne och jajamensan! Efter en liten funderingsstund lägger hon upp tassen i handen på mig! :)

Vi avslutar och leker inne (det spöregnar) :) men fortsätter några timmar senare samma dag.

- - - - -

Pass 8, dag 3

Jag vill få Pejla att acceptera att jag håller tassen med ena handen och pillar med den andra. Hon får välja mellan att lägga upp tassen självmant i min hand, eller att hålla sig lugn när jag lyfter upp tassen. Håller tassen i min vänstra hand och pillar med högra, den jag har klickern i. Det går bra, men jag känner att det börjar bli svårt - skulle behöva tre händer emellanåt! Efter en stund plockar jag fram en liten skruvmejlsel som jag pillar med mellan tårna. Jag får nu lägga undan klickern och använda ordet "bra" i ett tonläge som jag betingat på samma sätt som klickern. Tyvärr funkar klickern mycket bättre än "bra" på så sätt att Pejla håller koncentrationen uppe mer när vi använder klickern. Jag antar att detta beror på att jag använder ordet "bra" utan belöning i andra sammanhang ibland. (Notering: borde betinga ett annat ord istället, ett ord som är neutralt för mig och som jag inte lika lätt slänger ur mig. "Klick" kanske?? Eller något fantasiord??)

Jag får hur som helst pilla med skruvmejseln såpass många gånger med såpass hög belöningsfrekvens att jag känner mig nöjd.

Vi avlsutar.

- - - - -

Pass 9, dag 4 (igår)

Målet nu är att få pilla först med skruvmejseln. Sedan med klotången. Jag börjar lugnt med låga kriterier. Klickar för att hon håller sig lugn och tittar på mig när jag pillar med fingrarna mellan tår och på klor. Jag håller inte i hennes tass utan pillar när tassen ligger på golvet. Det går bra. Höjer kriterierna till att jag ska få pilla med skruvmejseln på klorna. Hon rycker undan några gånger, men efter en stund funkar även detta.

Paus

Pass 10, dag 4 (igår)

Målet är att få pilla med klotången. Jag lägger klotången på golvet mellan mig och Pejla. Hon får nosa på den tills hon känner sig färdig med det. Jag pillar med skruvmejseln och klickar när hon håller sig lugn. Provar också att ta upp tassen i vänster hand och pilla med skruvmejlseln. Hon blir lite nervös, men det går bra. Klotången ligger kvar under hela passet. Sista repetitionen byter jag dock bort skruvmejlseln mot klotång - håller hennes tass med vänster hand, lägger klotången på hennes tass och berömmer genast.

Paus

Pass 11, dag 4 (igår)

Jag har lagt undan skruvmejseln och gör nu likadant med klotången som jag gjorde med skruvmejseln innan. Det går bra. På slutet får jag hålla klotångens öppning runt en klo. Berömmer för det och ger extra mycket belöning.

Paus

Pass 12, dag 4 (igår)

Jag blir ivrig och ändrar dagens mål till att få klippa en klo. Kanske dumt, men så är det! :) Jag fortsätter där vi slutade innan paus och lägger klotångens öppning runt hennes ena klo. Pejla ligger på golvet framför mig. Jag gör fem-sex repetitioner, och sista gången klipper jag klon. Använder under passet "bra" som betingad förstärkare och avslutar med att hon får äta upp all kattmat i skålen.

Not: Hon blev inte överförtjust över att jag klippte klon. Hon ryckte till lite, men jag hoppas att det inte förstört något!

- - - - -

Pass 13, dag 5 (idag)

Jag känner mig osäker på Pejlas reaktion igår när jag klippte klon, så första målet är att fortsatt få pilla, skrapa och klämma på klorna. Både med mina händer och med klosax. Det går bra. Börjar med händerna och använder klicker. När jag ska byter till klotång använder jag "bra", och nu går det inte lika lätt. Hon väljer att dra undan tassen några gånger och går en bit bort från mig efter en stund.

Paus

Pass 14, dag 5 (idag)

Jag kommer på den strålande idén att betinga ljudet av klotången! På så sätt kan jag använda klotången som klicker! Klipper (klickar) med klotången i luften för ögonkontakt. Går hur lätt som helst.

Paus

Pass 15, dag 5 (idag)

Målet är på nytt att få klippa en klo. Jag använder klotången som klicker och minskar sakta men säkert avståndet mellan tången och klon. Håller Pejlas tass i den vänstra handen och "klickar" med tången i den högra, och jag gör det för att hon håller sig lugn. Hon får gärna titta på mig också, men jag kräver inte det. Avslutar när jag fått "klicka" alldeles intill klon några gånger. Hon får extra belöning.

Paus

Pass 16, dag 5 (idag)

Fortsätter på samma spår, men "klickar" först när jag fått hålla klotången runt hennes klo någon sekund. Klipper dock inte klon, utan flyttar klotången innan jag klickar med den. Repeterar fem-sex gånger, och det går jättebra! Extra belöning. (Med extra belöning idag menas att hon får fler kattmatsbitar än en. Ca fem-tio stycken).

Paus

Pass 17, dag 5 (idag)

Mål: Att klippa klon. Gör samma som förut, två repetitioner. Tredje gången klipper jag klon. Hon gnäller till (skit!!) men jag låtsas som det regnar och hon får äta upp resterande kattmat i skålen.

Vi avslutar, går ut på kisspaus, och nu ligger hon och sover under mina ben här i köket.

Och nu ska jag fundera på vilka mål jag ska ha inför nästa pass. Hon gnällde som sagt till när jag klippte, och jag är rädd att hon ska vara mer avvaktande nästa gång. Jag tror att målet får bli att få hålla klotången runt hennes klo och avsluta efter några repetitioner. Vill inte att hon ska känna sig "lurad" igen!

Vi kom en halvtimma försent till valpkursen på grund av kalas, och jag missade en teorilektion om hundarnas olika åldersperioder. Men det gör inte så mycket, för det har jag läst om en del, och kommer säkert att göra det igen när det behövs.

Promenaddags, som vanligt, och jag tycker att detta är lite svårt. Det är så väldigt mycket som stör, och Pejla är inte riktigt van att gå koppelpromenader än. Massor av hundar, förstås, både valpar och stora. Nästan alltid någon häst som kommer förbi på grusvägen, och massor av hästskit som är oerhört intressant att nosa på.

Jag och Pejla går alltid en bit efter de andra, för annars blir det stört omöjligt. Hon vill hälsa på de andra hundarna hela tiden, men det vill inte jag.

Vi tränade sitt/stanna kvar idag igen. Pejla är superduktig på det! Fick tipset av Anna-instruktör att gå ända in till hennes högra sida (så att hon sitter på min vänstra) innan jag berömmer och belönar. Bra tips, som jag faktiskt inte tänkt på själv innan!

Vi gjorde några nej-övningar där Anna satt med godis och lockade lite på valparna när vi gick förbi. Jag lyckades få in ett fint följ på Pejla innan vi passerade Godis-Anna, så jag tror faktiskt inte att Pejla ens la märke till henne. Lika bra det :)

Vi tränade på att hundarna skulle hålla kontakt med oss när någon av instruktörerna kom fram och pratade med oss. Även detta klarade Pejla jättefint.

Det svåraste är som vanligt att få henne att hålla sig lugn mellan passen. Hon blir ivrig. Och när hon blir trött är det ännu svårare att få henne att varva ner. Här hemma har det funkat fint detta med att ha henne mellan benen när jag sitter på huk, men jag har inte flyttat ut den träningen än, och inte gjort den med störningar heller. Så jag har full förståelse för att hon inte riktigt fixar det med tio andra hundar runt omkring sig, med förare och instruktörer som står och pratar. Plus andra hundar som skäller och tränar på diverse håll.

Jag nejar eller fyar henne aldrig. Eller jo. Ibland slinker ett nej ur mig av bara farten, men mitt mål är att slippa det, och jag ser det som ett nederlag varje gång jag släpper ur mig ett sådant nej. Bättre då att fokusera på det hon gör rätt, för då blir hon glad och bjuder gärna på detta rätta beteende igen. Såklart. Det är väl så det funkar :)

Nästa gång ska jag ta med mig klickern också :) Jag frågade idag om det var ok, och det var det självklart. Roligt, tycker jag. Fia-instruktör berättade att hon också använder klicker när hon lär in nya moment på sina hundar, och det var ju lite roligt att höra tycker jag!

Just ja. När vi tränade sitt/stanna kvar märkte jag en sak. Just "stanna" har jag använt som kommando, både förra kurstillfället och idag. Pejla stannar kvar jättefint i 95% av fallen, men jag märker på henne att hon inte tycker att det är lika roligt att få kommandon, som att erbjuda egna beteenden. Så jag försökte att varva mellan att inte säga kommandot (hon stannade ändå), och att använda det. Tycker att hon ser gladare ut på öronen de gånger jag inte använder kommando... Vad ska man tro om det?

Till nästa vecka har vi läxa att träna ligg. Instruktörerna visade hur man lockar med godis för att få fram ett ligg, men jag tänker fortsätta med klicker på detta. För det funkar så bra. En av deltagarna med en väldigt liten hund visade att hennes hund faktiskt når godisen långt där nere mellan frambenen utan att lägga sig, eftersom han så korta ben. Då var det lite roligt att få komma med ett tips - nämligen som jag själv gjort - berömt Pejla när hon spontant lagt sig. Och på så sätt fått henne att lägga sig oftare.

Jaja. Det blir väldigt långt det här.

Kalaset var roligt. Sonen är nöjd och alla är mätta i magen. Och Pejla ligger helt utslagen i bädden och drömmer om nästa valpkurs när vi får ha med klickern :)

Pejla växer enormt snabbt. Ja, det gör säkert alla valpar, men jag har liksom aldrig fattat det förut. Man ser det särskilt när min systers LILLA hund kommer på besök. För bara ett par veckor sedan var de ungefär jämnstora. Nu är Pejla är stor i jämföresle med lillan.

Sedan sist har vi fortsatt i samma bana. Har tränat lite då och då på "smågrejer" som i slutändan ändå förhoppningsvis kommer att göra det enklare i "större" situationer. Detta med kloklippningen till exempel. Klickertänar lite varje dag på att få ta i Pejlas tassar, pilla med klorna, med mina händer och en liten skruvmejsel som är rätt "neutral". Det går bättre och bättre, och igår la hon självmant upp tassen i min hand några gånger :) Den här träningen gör det också enklare att torka hennes tassar när vi kommer in efter en blöt utomhusstund. Hon är inte lika galen på handduken längre, utan låter mig torka hennes tassar ganska enkelt. Helt handduksointresserad är hon dock inte. Biter ibland, men långt ifrån lika mycket.

Har även efter tips och teorier från Fanny Gott tränat här hemma på att kunna ha Pejla mellan benen när jag sitter på huk - utan att hon ska fara runt. Det går jättebra. Ibland vill hon smita men jag håller henne kvar med mina händer på hennes bröst, vänligt men bestämt, och ger henne godbitar när hon är lugn. Men jag "tjatar" inte ut det genom att sitta för långa stunder. När hon varit duktig någon minut får hon gå och så gör vi något roligt. Detta tränar vi för att jag så småningom vill att Pejla ska kunna hålla sig lugn mellan träningspass, och i och för sig också för övrigt för att hon ska kunna varva ner. Det behövs ju emellanåt :)

Pejla har hittat sin favoritsak! Det är en hårig, rosa toffel som min dotter fick i julklapp för ett par år sedan. Dottern använder aldrig tofflorna själv, så igår gav hon den ena till Pejla. Och Pejla ÄLSKAR den! :) Och vet ni vad hon gör med den? Hon apporterar! Bär så stolt, så stolt, och om jag kastar den, hämtar hon och springer raka vägen till mitt knä. Det är nästan rörande att se dessa nedärvda egenskaper. Hon njuter verkligen, och det gör jag också.

Idag har jag varit lite på jobbet här på morgonen. Pejla sov i sin bädd, så hon fick vara hemma. Ska upp igen en sväng lite senare, och då är det troligt att Pejla får följa med.

Men nu ska vi ta oss en kissvända i spöregnet. Om jag bara kunde minnas vart jag gjort av min regnjacka!