Jag har fått en del mejl och meddelanden på andra sätt, och många frågar hur Pejla hanterar den nya situationen.

Igår när vi kom hem med lillkillen var Pejla alldeles till sig. Hon ligger alltid högt i stress när hon träffar andra hundar. Lite för högt, enligt mig. Hon blir liksom lite för glad helt enkelt. Men den där stressen kan lätt slå över, så jag tycker det är lite svårt att hantera ibland.

Hur som helst, hon var helt trippad till en början, men lugnade faktiskt ner sig ganska snabbt. Jag var såklart hela tiden med, och belönade henne när hon visade lugnare sidor, och efter ett tag var det helt coolt.

Hon går fortfarande upp sig emellanåt och vill få igång valpis på lek, men hon är lite för stor och klumpig, så han blir rädd för henne då. Springer och gömmer sig bakom närmsta människas ben.

Men de klarar av att ligga i samma bur och sova, eller på golvet nära varandra, utan problem. Jag är med och övervakar förstås, för man vet ju aldrig.

Pejla vaktar sin bur i vanliga fall, även om vi jobbat på det och det har blivit bättre. Men mot Zaphod gör hon det inte! Hon vaktade inte ens sitt tuggben som hon fick imorse. Men det är ju samma här - jag övervakar, för man vet ju aldrig.

På det stora hela får jag iallafall en bra känsla såhär ett dygn senare. Magkänslan säger att de här två hundarna kan komma att trivas väldigt bra tillsammans. Jag hoppas att det stämmer :)

Har försökt vara hård under rätt lång tid nu när det gäller att gå i koppel. Har inte låtit Pejla komma framåt en cm om hon dragit minsta lilla. Och häromveckan kom jag ju även på att jag hållit på och förstärkt att hon först dragit framåt för att vänta in och få belöning.

Efter denna upptäkt har det gått bättre. Tills idag. Vanligen går jag ensam med Pejla på promenaderna, men idag slog vi oss ihop med min syster och hennes hund. Och Pejla drog i kopplet hela tiden, som om det var det enda här i världen hon var bra på.

Suck.

Jag inser att jag nu måste träna ännu mer! På att gå lika fint i koppel när andra är med på promenader... Det känns just nu som om detta är ett evighetsjobb!

Kom precis hem med en trött hund från brukshundklubben. Hon har idag uppfört sig jättefint! Men det vi måste jobba med är den överdrivna glädjen när en annan hund eller människa kommer "för nära". Har slarvat med den biten känner jag. Hon hoppar gärna fram och iväg i kopplet. Och eftersom jag inte vill bråka med henne går jag vänligt men bestämt iväg med henne på ett mer "behagligt" avstånd. Men det borde som sagt tränas mer målinriktat.

Idag var vi många på kurs! Ena instruktören var sjuk, men Laila skötte det jättebra ändå. Och mig gör det faktiskt ingenting att det blir lite naturliga pauser eftersom jag gillar att köra korta, bra pass och sedan vila några minuter.

På schemat idag:

Platsliggning - Körde i koppel idag igen, och med ett oregelbundet belöningsschema (väntade olika lång tid hela tiden innan klicka och belöning, ibland jättekort, ibland mellanlångt, kort igen, jättelänge, superkort osv...) för att inte fastna i att belöna efter ungefär samma tid hela tiden. Det funkade jättebra!

Fotposition - Försökte dra ut på belöningarna rejält idag eftersom hon vet vad "fot" betyder nu och gör jättefina ingångar. Kriteriehöjningen bestod i att vi drog oss närmare andra ekipage, och emellanåt fick jag hålla rätt hög frekvens på belöningarna, men vi har gjort jättestora framsteg här tycker jag och är kanonnöjd!

Inkallning - Vi har tränat mycket inkallningar i olika situationer i veckan och det flyter på bra. Så idag gjorde vi något vi inte gjort förut - kallade in från väldigt kort avstånd. Några meter bara. Varvade mellan att belöna "ligg" när hon låg kvar och jag gick iväg en bit, med att emellanåt istället kalla in och belöna det. Är nöjd även med detta.

Apportering - Detta har vi också jobbat med en del på senare tid. Har testat mig fram på olika föremål - plånböcker, telefonen, bollar och andra leksaker, och faktiskt nu på sistone även med apportbocken. Och det går också bra! För några dagar sedan visste jag inte om jag skulle "våga" använda apportbocken på kursen idag, men eftersom vi fått in en sådan positiv attityd till den här hemma så provade jag ändå idag. Och när Pejla såg mig plocka fram apportbocken fullkomligt flög hon på mig för att ta den ur handen :) Vi lekte lite jaktlek med den och sedan stannade jag och höll upp den lite. Hon bjöd på ett sitt och jag höll ner apporten - hon tog den i ett nafs. Höll fast jättefint och släppte på "tack" i min hand. Provade först även att peta lite på apportbocken, men hon höll i. Andra gången drog jag lite lätt i den - hon höll. Matte = stolt :)

Däremot, när jag provade att göra lite som de andra gjorde, leka med apportbocken under rörelse och få henne med mig, låta henne gripa och gå med mig, då blev det bara tugg så det testade vi bara en gång. Men tre fina gripanden och fasthållanden blev det, och sedan fick det räcka - tyckte hon fortfarande hade sug efter bocken när vi gav oss, och så vill jag ha det.

Tandvisningen hoppade vi delvis över idag eftersom hon inte ens ville visa några tänder för mig först. Så fort jag försökte la hon sig ner och började tugga gräs - och då tänker jag inte tvinga henne. Tugga gräs frenetiskt = att något är jobbigt, så då fick det vara. Men jag provade sedan att bara ta i hennes munregion och klicka/belöna när hon höll sig lung och inte drog sig undan (ungefär på samma sätt som jag jobbade med kloklippningen) och tillslut var det inga problem att kika lite på tänderna. Men att höja kriterierna så snabbt som att låta någon annan peta i munnen på henne kändes inte rättvist idag.

Hopp över hinder - hade först någon tanke om att jag skulle prova att shejpa detta, men det hanns inte med. Satte Pejla på ena sidan (det låga) hindret och gick runt på andra sidan. Väntade lite, men hon satt kvar. "Kom" sa jag då, och då hoppade hon glatt över. Tre hopp blev det, och på de två sista sa jag "hopp" istället. Gick lika bra :) Ska skaffa mig en plan dock, för hur vi ska träna detta, för det har jag inte än. :)

Läggande under gång - Detta var kul, för det var länge sedan vi tränade på det! Vi skulle röra oss och få hundarna att lägga sig, helt enkelt. Inga krav på fotgående eller så i detta läget. Så jag gjorde som vi gjort förut - fick fram några frivilliga lägganden och började sedan gå baklänges med Pejla följandes efter mig. Det tog några meter första gången, men sedan bjöd hon på ett frivilligt ligg. Efter en stund började jag säga "ligg" istället för att klicka, och vi hann även med så att jag kommenderade ligg innan själva läggandet. Kändes också bra.

Tycker överlag att jag börjar få bättre koll och mer självförtroende när vi tränar bland andra människor och hundar. Och jag tror att Pejla känner av detta, för hon stressar inte upp sig så mycket som hon har gjort emellanåt förut. Visst blir det lite grästuggande ibland, men jag har bestämt mig för att jobba mer målmedvetet med att bli bättre på själv att lugna henne. Har redan börjat lite smått, och tycker att jag ser framsteg, men vi har mycket kvar där!

Nästa gång vill instruktören att jag ska visa bakdelskontroll på kloss. Jag sa att det kan jag visst göra, men vet också att jag kommer bli supernervös... Vi får träna lite på det i veckan här nu för att påminna oss själva om hur det ska göras :) Och så får vi se om jag orkar träna hund samtidigt som jag ska vara pedagogisk med de andra deltagarna. Kan nog bli svårt, men jag ska göra mitt bästa.

Är sammantaget väldigt nöjd med både mig själv och Pejla ikväll. Det kändes verkligen som om vi var ett team när vi tränade, och det är en så härlig känsla!

I förrgår kväll hängde vi på sök-gänget igen. Den här gången testade vi med Pejla också lite smått. Försöker utgå från ett tänk som Morten Egvedt och Cecile Köste skrivit om i en artikel på Canis. Det går naturligtvis inte att följa det till punkt och pricka, men jag känner ändå att jag vill prova det så långt det är möjligt. Vissa i gruppen verkar skeptiska, andra inte. Men det är ett härligt gäng och alla ställer upp för varandra och hjälper till. Det är väldigt roligt med sök, hur som helst - till och med att vara figurant och ligga bland myror och mygg har sin tjusning! :)

Igår gjorde vi en ny sak. Vi tog en ny promenadrunda i mörkret. Har tidigare bara gått rundor där Pejla gått även dagtid, men igår tog vi alltså en annan sväng. Pejla är inte helt avslappnad när det är mörkt ute, och när vi nu gick en ny väg blev hon oroligare än vanligt. Jag tycker att det är svårt att avgöra hur man ska agera i det här läget... Belönade hennes spontana kontakt med mig (hade henne lös för det mesta) och även de frivilliga ingångar hon bjöd på när jag stod still. Men jag har förstått att jag ju faktiskt även belönar det "sinnestillstånd" hon befinner sig i under klick och belöningstiden. Och jag vill ju inte förstärka hennes "mörkrädlsa"... Jag ska ta mig en funderare på hur vi ska göra framöver med detta!

Vi hade dock tur under promenaden, för Pejla fick sig en lite oväntad men väldigt trevlig belöning i form av en annan hund.

Stannade till vid en tom fotbollsplan och hade kul. Och trots mörkret orkade Pejla där slappna av mer och leka med mig. Emellanåt stannade hon dock upp och kollade läget lite, men var betydligt mer avslappnad än tidigare.

Rätt som det var sprang hon ifrån mig en bit och nosade i ett dike alldeles invid en gångväg. Jag tränar mycket så att jag vänder håll och går ifrån henne när hon liksom glömmer bort mig. Gjorde så även igår. Men när jag gått några meter bara, vände jag mig om lite för att kolla om hon var med. Då får jag se henne stå nos mot nos med en annan lös hund. Jag hade redan innan noterat att hunden var i krokarna, och jag vet vem ägaren är; vet också att hunden är väldigt snäll och lydig. Så det var ingen panik, även om det ändå inte var min tanke att de skulle mötas sådär på egen hand.

Fick ändå Pejla att komma till mig, frågade ägaren om de kunde leka lite, för den andra hunden verkade väldigt nyfiken och leksugen. Kopplade loss kopplet på Pejla (som jag hade haft släpande efter) och sedan var de igång.

Hunden var en bordercollie-blandning på 8 år och mycket stabil och snäll. Och Pejla uppförde sig jättefint! Checkade till och med in till mig mellan varven med ett litet sitt framför och fick en godbit och lite klapp varje gång - sedan fick hon springa iväg och leka igen.

Efter detta var hon inte alls lika orolig när vi gick hemåt. Jätteskönt! :) Fast när vi var ca 500 meter hemifrån släcktes gatljusen, och då var det nog lite otäckt igen. Vi fick ett möte med en människa där i mörkret, men det gick bra. Inget skällande eller så, men lite "ågen" ändå, som vi säger här uppe.

Ska prova att gå ut i mörkret ikväll igen, men hålla mig på närmare avstånd hemifrån och bara ha det trevligt.

Vi åkte till klubben nu på förmiddagen. Vädret är så fint och jag trodde nog att det skulle vara folk där ute, men inte en kotte syntes till.

Nåväl. Vi tog med våra grejer ut på plan och tränade lite ändå. Belönade frivilligt fritt följ och testade att svänga både åt höger och vänster. Lättast är helt klart vänstersvängen. I högersväng med halt blir det gärna att hon sätter sig med rumpan i 90 grader ut från mig om jag inte hjälper henne efter svängen med ett par steg framåt. Men detta går säkert att träna bort, så jag ser det inte som något problem. Vi har ju knappt kommit igång, och ändå är hon väldigt duktig på fotgåendet.

Körde några inkallningar från sitt också. Förut har jag bara ropat "Pejla", men idag körde jag en ny variant - "Pejla, hit!". Funkar lika bra, eftersom jag ropar "Pejla" på samma sätt som förut. Men just "hit" verkar ju vara en populär inkallningssingal, så varför inte prova?

Vi tog en promenad där ute också för att rasta lite och där gick vi förbi uppletanderutan. Satte henne på stigen, tog med mig ett par leksaker ut i blötan och gömde dem. Gick tillbaka och skickade iväg henne. Första grejen hittade hon och kom tillbaka med på stört. Men andra grejen hade hon nog glömt vart jag la, så det tog sin tid. Men jag tänkte att jag ska inte hjälpa henne - ville se om hon ändå kunde hitta den. Hon sprang ut och letade ett par tre gånger och kom in igen utan leksak. Men tillslut så! Det syntes så väl när hon fick korn på den, stannade upp och vädrade i luften, och sedan dök hon på den och kom in med den, stolt som en tupp :) Det är helt fantastiskt vilket luktsinne de har...

Efter detta var Pejla trött så vi vilade en stund. Satt själv i bakluckan och bara väntade ut Pejla. Hon for omkring på backen en stund och tuggade timotej, men tillslut la hon sig ner med en suck. Och för det fick hon en godbit. Den där godbiten gjorde henne lite konfunderad, hon satte sig upp igen och tittade frågande på mig, men jag bara satt still och sa ingenting. Efter en stund la hon sig ner igen - "bra" + godbit igen. Efter det låg hon kvar där och bara tog det lugnt. Väldigt skönt. Vi har varit lite dåliga på att träna passivitet det senaste, så det kändes jättebra att liksom ta tag i det igen. Även om det inte fanns några större störningar så kändes det ändå som vi gjorde framsteg idag på den fronten.

Innan vi åkte hem tränade vi lite till; på att hoppa in och ut ur bilburen på kommando. På "hopp in" vill jag att Pejla just ska hoppa in i buren, och att hon ska sätta sig ner där inne. Baklängeskedjade lite genom att belöna henne några gånger först när hon satt ner i buren. Gick sedan iväg längre än jag brukar, men då hoppade hon ut utan att jag sagt varsågod. Vi gick tillbaka och gjorde om från början. Belönade sittandet i buren, gick iväg igen och nu satt hon kvar. Stod första gången ca 20 meter från bilen, gav mitt "varsågod" och klickade så fort hon hoppat ur, och hon sprang fram till mig för att få godbiten.

Sådär höll vi på ett tag, och det gick jättebra! Vi körde drygt 10 "hopp in" och lika många "varsågod" och flera gånger kom hon och satte sig i fotposition efter "varsågod". Ökade kriterierna genom att gå längre och längre bort, utökade tiden, några gånger sprang jag bort från bilen, och stod sedan och hoppade och viftade med armarna. Men hon var jätteduktig och höll sig kvar i buren ända tills mitt "varsågod" kom, varje gång. Det skulle vara intressant att testa detta när det finns folk och hundar på klubben också... Vore ju toppen om hon kunde sitta där med burdörren öppen och bara komma när man ropar :)

Ögoninflammationen verkar för övrigt redan som bortblåst. Gegga har jag inte sett sedan igår, och det röda har lagt sig det också. Men det är väl bäst att fortsätta medicineringen enligt vettens order ändå.

Pejla har fått ögoninflammation. Har tvättat gegga i några dagar, men när det snarare blivit värre än bättre åkte vi in till veterinären idag. Vi fick receptbelagda ögondroppar och salva. 4 gånger per dag med droppar och en gång med salva till kvällen i tio dagar... (därav klockslagen i rubriken - som en liten påminnelse om ungefärliga tider - glömmer ofta sånt här...)

Vi kom som avtalat klockan 8 till veterinären, men hon som tog emot sa att vetten försovit sig och att vi kunde komma tillbaka om en halvtimme. Passade rätt bra, eftersom vi inte hunnit ta någon promenad än. Gick upp till fritidsområdet som ligger alldeles i närheten, och det blev väldigt bra miljöträning. Flygplatsen ligger alldeles bredvid och där startade flygplan. Oväsen och konstigheter, men Pejla höll sig lugn. Dessutom var det flera stora grävmaskiner och annat på parkeringen när vi kom fram, så dem stannade vi och tittade på ett tag. Ända tills svansen höjts från oroligt lågt, till normala dagsformen av flattevift :)

På en av gräsplanerna där uppe körde vi några inkallningar från sittande och liggande, och jag tror att inkallningen i sig börjar bli väldigt belönande för Pejla. Hon älskar det! Lekte en hel massa på planen också innan vi gick tillbaka längs grusvägen där det nosades i diken i vanlig ordning.

Idag fick jag för övrigt första kommentaren som gjorde att jag nog måste inse att Pejla är på väg att bli stor. "Unghund", blev hon kallad, och det kanske bara är att acceptera att hon inte är min lilla valpis längre. Usch vad fort det går...

Idag på morgonpromenade upptäckte jag något som jag liksom haft på känn, men inte sett lika klart och tydligt som det blev idag.

När vi är ute och promenerar brukar jag belöna Pejla när hon frivilligt söker upp min vänstra sida. Resultatet av det är att hon ökat dessa små vänstersidobesök över tid. Och det är ju jättebra!

Ett tag tyckte jag dock det var jobbigt att hon så fort hon fått sin godbit stack iväg framåt i kopplet och tuggade, nosade och allt vad hon nu ville göra. Har inte riktigt vetat vad jag ska göra för att få henne att stanna där vid vänstersidan emellanåt. Har testat att stanna så fort hon sticker iväg, eller vända håll. Det har funkat ibland och ibland inte. Alltså, ibland har resultatet blivit att hon hållit sig kvar vid vänstra sidan efter belöning, men ibland inte.

Har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är jag gjort fel. Förrän idag.

Jag har ju helt enkelt förstärkt det där framåtspringandet! Det var som en blixt som slog ner i huvudet på mig när jag kom på det. Jag har alltså lärt Pejla att för att få en godbit så springer man först fram tills kopplet blir sträckt, sedan saktar man ner och väntar in matte för en godbit.

Jag har till och med läst om att det kan bli så här om man inte ser upp. Ändå har jag inte greppat det. Dumt :)

Men man lär sig ju mycket på att göra de här misstagen. Testade lite för att se om mina misstankar stämde. Lät henne springa hela koppellängden ut och vänta in mig. Jag såg på henne så tydligt att hon förväntade sig en belöning! :) Men när den inte kom, vad hände då? Hon stannade vid vänstra sidan och gick 20-30 meter utan ett enda dragande i kopplet.

Testade då följande. Stannade och Pejla kom in i fotposition. Gick några steg och belönade henne ofta för att hon höll sig kvar vid vänstra sidan. Ökade sträckorna lite i taget och tillslut gick jag kanske sju-åtta steg. So far so good.

Ville sedan testa vad som hände om jag väntade längre med att belöna. Gick ca 10 meter och sedan drog hon iväg. Började själv fnissa lite eftersom det blev så tydligt. Hon saktade in, väntade in mig och såg så förvånad ut när hon inte fick belöning. Jag bara fortsatte att gå och hon höll sig kvar, och efter ytterligare 20-30 meter och hon fortfarande var kvar där på vänstersidan orkade jag inte hålla mig - klickade, tjoade, hoppade, kastade boll och bjöd på korv.

(Vill bara poängtera i sammanhanget att det inte är fotgående jag pratar om här, utan bara att hon ska hålla sig kring vänstersidan utan att dra iväg i kopplet. Ögonkontakten struntar jag i alltså, och hon ska inte heller gå "inpå" mig).

Resten av promenaden gjorde vi bara sånt som är roligt. Lekte med boll, sprang ikapp och badade i bäcken.

Det känns som jag fått en ny insikt idag. Och Pejla är som vanligt läromästaren.