Ikväll var jag, dottern och Pejla på kurs hos Brukshundklubben här i byn. Det är en kombinerad grund- och fortsättningskurs i lydnad. Och för första gången hittills vågade jag ha Pejla lös under inkallningen när andra hundar fanns på plan. Någon gång måste man ju börja, som någon sa till mig, och det är ju helt sant. Vi gick en bit ifrån, men bara så långt att Pejla fortfarande noterade de andra hundarna. Två sättanden med inkallning och ingång hann vi med. Och hon var jätteduktig. Nöjde mig med två, för hon var trött - dels av miljlön, dels på grund av värmen som plötsligt slagit till här.

Vi tränade också platsliggning. För vår del handlade det om att få fram ett frivilligt läggande och klicka för det. Sedan kliva en bit ifrån och klicka när hon låg kvar. Hade kopplet på då eftersom ekipagen stod rätt nära varandra. Får se om jag vågar prova okopplat nästa gång.

Det första vi gjorde var för den delen att träna sittande i fotposition. Pejla har verkligen blivit duktig på det efter att vi tränat bakdelskontroll på kloss. Det är så himla häftigt att man kan lära en hund att gå in i fotposition utan minsta lockande eller annan hjälp, som att putta in dem med handen tex. Hon gör det självmant, frivilligt, och hon gillar det :) Fick ett bra tips från instruktören hur jag kan se om hon sitter rakt eller inte genom att titta på linjen mellan mina fötter och hennes tassar. Låter säkert självklart för de flesta, men jag har liksom inte tänkt på det... :)

Är så nöjd med kvällen! Instruktören låter alla träna med den metod som passar för var och en, och hon kom även med bra tips. Känner också att kursen hjälper mig att börja lägga på kommandon på olika beteenden. Ärligt talat har jag nästan inga kommandon alls än som sitter... Har kört så mycket frivilliga beteenden och liksom inte vetat när det är dags att sätta på kommando. Men nu har vi börjat alltså, och det funkar ju. Fick även inspiration från boken jag nämnde igår att träna mer på kommandon, så jag ska försöka bli bättre på detta nu.

Dottern blev lite uttråkad av att bara titta på hela tiden, men hittade tillslut två tjejer som lekte med en Papillon i agilityhagen. Det var roligt minsann. Och nu vill hon börja träna agility med Pejla :)

Igår började dottern skolan; stolt men nervös. Och jag och Pejla har därmed skaffat oss en ny, trevlig vana.

När sambon kör sonen till dagis, åker jag, dottern och Pejla med. Vi släpps av vid skolan och går över skolgården till dotterns ingång. Pejla får här hälsa på glada barn och har det allmänt trevligt. Idag kom en hel hög fram till henne och ville klappa. Hon blir jätteglad förstås, men efter en stund satte hon sig helt sonika på ändan och tittade frågande på mig; "Är det här ok? Får jag hälsa på dem?" såg det ut som hon tänkte. Inget jag kan veta, förstås, men hon fick lite godbitar för det fina uppförandet.

Både igår och idag har vi fått en fin promenad hem från skolan. Det är inte så jättelångt, men vi har gått lite omvägar och stannat på vägen och undersökt diverse saker, och förstås lekt och tränat lite. Och det är verkligen toppen. Både jag och Pejla är nöjda och glada när vi kommer till jobbet.

Har för den delen hittat en ny belöningsform. Under promenaderna stannar vi ibland och tränar lite "fot". Har haft en boll med mig som jag kastar, för det gillar Pejla. Och av en slump upptäckte jag häromdagen att hon älskar att springa bredvid mig med bollen i munnen. Så den belöningsformen används flitigt på våra morgonpromenader nu :)

Igår var jag och Pejla och tittade på söktävling. Väldigt spännande var det, och extra kul att två av tjejerna som vi fick följa med och träna häromdagen båda skötte sig jättefint och avancerade uppåt i klasserna. Stort grattis till Ayla och Lisa med mattar (för det heter väl inte mattor?!).

Pejla låg i bilen en del, men efter uppletandet provade vi själva att leta leksaker i rutan. Pejla tycker det är roligt.

Under lydnaden fick Pejla vila i bilen igen, men sedan blev det riktigt roligt i agilityhagen med Charlie:

Idag har vi haft en sån där dag som hundägare får dåligt samvete av. Pejla har legat på jobbet och sovit mest hela tiden, med några korta kissepauser. Har inte hunnit med någon promenad och bara gosat yttepyttelite. Ingen huvudgympa heller för den delen.

Och känner jag min hund rätt är det bäst att hitta på något roligt nu, annars blir det rallyrejs i vardagsrummet hela kvällen.

Trevlig helg alla bloggläsare!

I eftermiddag/kväll hängde jag och Pejla på ett gäng söktjejer ut i skogen. Oj vad intressant och lärorikt det var! Pejla fick testa på lite lätta övningar och hade väldigt roligt. Och jag fick se hur de hundar som hållit på ett tag jobbade. Eftersom jag inte kunde hålla reda på både kamera och hund när vi provade på blev det inga bilder på Pejla. Men väl på de nya polarna:

Överst Ayla. Nederst Cody.

Och nu upptäckte jag precis en tråkig sak när jag skulle ladda upp en finfin bild på Lisa - bloggagratis säger stopp för fler bilder i min blogg :( Det är fullt. Vad gör man då?!

Det finns saker som man kan läsa sig till. Teorierna och filosofin bakom klickerträningstänket till exempel. Det finns massor att läsa och förstå om det. Och det har jag gjort och testar mig fram. Det är roligt och går både bra och dåligt.

Men. Det finns andra saker som inte är lika självklart när man läser om det.

Just nu snurrar många funderingar i mitt huvud som handlar om hundens frihet. Vad ska jag tillåta och inte tillåta? Vilka störningar och frestelser är hon mogen för? Och jag blir inte klok av att fundera själv.

Ett exempel: När vi åker ut till klubben vill hon hälsa på allt och alla. Jag är väldigt kluven här! Dels tycker jag att hon måste få hälsa på både folk och hundar - kan ju inte förbjuda henne helt! Men å andra sidan är hon så himla glad i alla levande varelser att jag inte vill göra en vana av att hon måste hälsa på allt.

Så när jag är på klubben (och på andra ställen också för den delen) så känner jag mig ibland så himla okunnig och "borta". Om vi sitter vid ett bord och Pejla ligger bredvid, det kommer ett annat ekipage och sätter sig mitt emot och vi börjar prata lite, och Pejla och den andra hunden vill hälsa under bordet... Ska hon få göra det då?

När jag nu sitter och skriver det låter det inte så komplicerat egentligen. Klart hon ska få göra det. Egentligen. Men sådana här funderingar kan göra mig tokig. Och det uppstår ju hela tiden nya situationer där jag känner mig osäker på vad jag ska tillåta och inte...

Just nu har jag ingen aning om vart jag ska lägga ribban...

Idag har vi gått tre promenader. Inte så värst långa, men väldigt regniga. Har dock inga problem med regnet längre sedan jag införskaffat ett toppenregnställ. Nu är det bara skönt att vara ute i det blöta.

Tog som vanligt med klicker, godbitar och leksaker på promenaderna och vi hade verkligen jätteroligt! Att "bara gå" är inget för oss. Inte än iallafall. Det finns för mycket att nosa och titta på, och att streta och dra emot. Men nu har jag bestämt mig för att få Pejla på bättre tankar och koncentrera sig på mig mer. Eller kanske är det jag som ska koncentrera mig mer...

Har tidigare belönat nästan bara med godbitar när vi varit på promenad, men på första promenaden idag belönade jag genom att kampa med kopplet. Inte så pedagogiskt kanske, men det verkar helt klart som om hon förstår att det är när jag säger att det är ok som man får bita och dra i kopplet. Så fort jag säger "tack" lugnar hon sig och släpper.

Annars blev det mycket bollkastande och kampande med snörleksak, och vad roligt det var! Båda blev på toppenhumör :) Tänk vad lite lek livar upp. Det är väldigt nyttigt för mig detta att lära mig LEKA :) Är lite väl vuxen ibland, så det här är världens bästa träning för mig och det får mig glad och avslappnad :)

Vi mötte en väldigt intresserad schäfer på sista promenaden. Han drog och slet för att komma fram till oss. Pejla var väldigt intresserad av honom, men valde ändå tillslut att titta på mig - MEGABELÖNING! Vi lekte oss iväg från mötet och sedan var det helt bortglömt. Men tanken slog mig att vi kanske borde träna lite på hundmöten. Tycker själv att det är lite svårt, så det är kanske jag som borde träna mest...

Pejlas mage är för övrigt helt återställd. Jag vet vad det var. Använde Frollic som belöningsgodis när vi tränade på söndagen, och det är tydligt att Pejlas mage inte riktigt tål det. Har varit med om det en gång förut och det var samma visa. Inte riktigt lika illa den gången, men jag minns det tydligt. Så nu är det slut med Frollic för vår del. Hon bjuder ändå på beteenden för sitt vanliga torrfoder, och nu börjar hon bli så stor att jag inte längre oroar mig för att hon ska sätta det i halsen. Så det får det bli! En och annan korv eller köttbulle lär nog också passera.

Pejla är helt oförstående inför det faktum att hon inte fått någon mat sedan igår mitt på dagen. Hungrig som en varg, skulle man kunna säga.

Det enda hon bjuds är vatten med lite honung och salt i. Men hon är inte särskilt intresserad av det. Inte vanligt rent vatten heller. Men nojjiga matte har sprutat i henne vätskan med hjälp av en engångsspruta (utan nål då) från apoteket. Det funkar fint. Hon protesterar inte utan sväljer ner det.

Däremot försökte hon febrilt att äta gräsklippet här utanför imorse. Vet inte om gräs är så bra för en irriterad mage, så det blir koppel på under kissrundorna.

Hon är skönt nog fotsatt pigg och glad, så någon större fara verkar det inte vara.