Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Träffar

Av Lina - 12 januari 2011 13:37


Den här dagen började precis så som jag skulle vilja att alla dagar började. Vi var sju tjejer med hundar som träffades hemma hos mig. Jag fick häromdagen en gratis träningsplan av kommunen - de har plogat upp ett stort fält där man tänkt lämpa av stora högar snö efter vägröjning, men än så länge finns där inga högar, utan bara en helt perfekt vinterträningsplan.


Jag och Zaphod har tränat mycket följsamhet och fritt följ det senaste. Vi har också tränat en del belöningsrutiner och belöningsstörningar som t.ex:


- Att kunna erbjuda träning/beteenden trots att han ser en belöning i min hand
- Att kunna erbjuda träning/beteenden trots att det ligger en belöning på golvet/marken
- Att kunna fokusera på träningen trots att jag plockar fram en belöning medan vi tränar
- Att direkt komma tillbaks med en leksak och trycka den i min hand


Men att kliva ut på en plan med sex andra hundar och mattar, det är något som vi inte tränat på väldigt länge, långt innan han blev könsmogen.


Just nu är Zaphod jätteduktig på precis allt det vi tränat på de senaste veckorna. Men, bara i vissa miljöer. Inomhus klarar han ganska mycket störning här hemma. Dottern kan stå och gå omkring oss och studsa studsboll - något som tidigare gjort honom alldeles tokig. Hon kan leka med katten intill oss - samma visa där förr. Pejla kan finnas med och störa på olika sätt, och ändå klarar han att koncentrera sig.


Utomhus är det svårare, men så länge miljön är någorlunda störningsfri fixar han att hålla koncentration och fokus uppe ganska långa stunder.


Idag hade jag tänkt träna fritt följ med den här nya störningen i form av människor och hundar. Målet var att kunna gå genom gruppen med honom, 10-15 meter någonting, och att han skulle kunna hålla fokus och bjuda rätt beteende hela vägen. Men att tro att han skulle klara det på första försöket, det fanns förstås inte.


Vi klarade målet, men först efter en timme. Jag la krut på att först bara förstärka att han tog kontakt med mig. Varje rörelse mot mig, varje blick eller minsta huvudvridning åt mitt håll fick klick och en godbit. Det här var jättesvårt. Zaphod är en väldigt social hund och vill gärna fram och hälsa både på människor och hundar. Och när dessa människor och hundar dessutom låter en massa, leker och tjoar, ja, då blir det väldigt svårt för en ettårig sprallhjärna att hänga med i mattes svängar.


Men ganska snart kunde han hålla fokus lite längre stunder, och började bjuda på ingångar vid min vänstra sida. Ända tills han upptäckte att en av tikarna löpte (eller åtminstone var på väg in i löp). Då blev det väldigt svårt igen. Dags att sänka kriterierna igen alltså.


Sammanlagt tränade vi under en och en halv timme. Med pauser emellanåt förstås, men ändå ganska intensivt. Någonstans mitt i blev det så svårt för honom att han inte längre ville ha mina belöningar - varken godis eller lek. Och jag kan ärligt säga att han aldrig tidigare ratat leksaker.


Men så kom jag på att han gillar ju att hoppa efter snö! Detta är inget jag provat att plocka in som belöning i träning förut, men det var värt ett försök. Och detta var helt avgörande för dagens träning!


Jag tog upp lite snö, gjorde en liten kula, och medan jag höll på med detta såg jag hur hans fokus förändrades. Och helt plötsligt kunde han faktiskt gå fritt följ över hela planen - bara för att få en liten snökula kastad i luften. Hur kul som helst, om man heter Zaphod.


Ibland tror man att man har de allra bästa belöningarna i fickan. Jag visste att det skulle bli svårt för honom att koncentrera sig idag, så jag hade fickorna fulla med grillad kyckling och falukorv, med roliga bollar och kamptrasor. Saker som han älskar och gör nästan vad som helst för i andra lägen. Kyckligen och korven var god till en början, men snart spottade han ut. Leksakerna funkade också en bra stund, men så småningom spottade han ut dem när han kände en god doft på marken efter löptiken.


Men kastad snö! Det fanns det ingen större konkurrens med alls. Märkligt, kan man tycka. Att det ibland är de enklaste saker som gör att träningen går framåt!


ANNONS
Av Lina - 6 september 2010 16:14


Det har blivit mycket valpträning för mig det senaste. Dels har jag ju en 7-månaders själv, och har hur mycket som helst att träna med honom. Om jag jämför honom med Pejla och när hon var 7 månader kunde hon minst dubbelt så mycket. Av allt.


Med Zaphod har jag dels medvetet tagit det lite lugnare än vad jag gjorde med Pejla. Dels har jag mer begränsat med tid nu, men jag har också haft rätt stora problem med att han låter mycket under träning. Så den träning vi gjort har fokuserat mycket på att han ska vara tyst.


Jag vill kunna tävla i lydnad med honom så småningom, och där tolereras inga gnäll, pip eller skall av domarna.

Zaphod låter när han går upp i varv. Och på ett sätt ser jag det positivt - det är väldigt enkelt att avgöra när han ligger för högt! Pejla låter också ibland, men det ska mycket till innan hon ljudar under regelrätt träning. Och därmed har jag kanske släppt igenom en för hög aktivitetsnivå på henne många gånger.


Men träningen av Zaphods ljudande går framåt! Det är väldigt mycket bättre nu än vad det var för ett par månader sedan. Dels ger nog träningen resultat, men jag tror också att det handlar om att han behöver mogna, och jag vill därför inte rusa framåt.


Vi träffar iallafall Marita med Zelda och Ninja regelbundet nu. Och då blir det också mycket valpträning. Ninja (på bilden ovan) är en liten jaktgoldentik och hur söt som helst! Tanken är att hon ska testa på jakt framöver, och för Maritas del handlar det just nu mycket om att passivitetsträna Ninja, så att hon klarar av att titta på andra hundar som tränar och är aktiva, utan att själv gå upp i stress. Och jag måste säga att jag är väldigt imponerad av lilla Ninja! Idag tränade jag och Zaphod på att komma tillbaks med leksaker som jag kastat, medan Ninja och Marita satt bredvid och tittade på. Inte ett ljud, inte en aktivitetshöjning så vitt jag kunde se. Om vi inte kom alldeles, alldeles inpå förstås - då ville hon gärna fram och kolla vad det var för rolig boll Zaphod hade i munnen, men i stort sett är hon ett litet föredöme för hundar som behöver passivitetsträna!


Vi ska fortsätta träffas en gång i veckan, och ger oss själva en liten läxa till varje träff. Detta är något som är väldigt bra för mig, som annars har en tendens att träna på sådant som vi redan är bra eller halvbra på. Att ge sig själv en läxa, och att träna på läxan till nästa träff, är en liten knuff i ändan ibland. Och till nästa vecka ska Zaphod få träna på:


- Nosduttar i hand (som varit bra, men tappat i intensitet - vill ha tillbaka intensiteten igen).


- Följaövningar där jag går baklänges och han ska följa mig, nos mot näsa, utan att leta efter leksaken som jag har i handen eller i fickan.


- Komma tillbaka med leksak som jag kastat som belöning. Han tar gärna några extra varv med den på egen hand - han kommer visserligen tillbaka varje gång, men jag vill ha ett mycket mer pålitligt beteende här.


Vi har massor av mer saker att träna, men läxorna får inte bli för mastiga, då hinner jag inte med att träna varje del ordentligt.


Och mer valpträning blir det! Jag är numer instruktör via SBK och har just startat upp en grundkurs på Torsby BK. Det är många valpar med, och det är så roligt att se dem träna. Ikväll ska vi gå igenom hur hundar lär, belöningsutveckling och lite kort om grunderna i klickerträning. Det ska bli spännande att se hur det går för deltagarna idag.


Och på fredag hoppar jag själv på min nästa kurs. Det är en kombinerad valp- och grundlydnadskurs som jag ska gå med Zaphod. Kanske att Pejla får hoppa in också någon av gångerna, det var länge sedan hon fick gå kurs nu! 


ANNONS
Av Lina - 5 juli 2010 11:45



I fredags packade jag, dottern, Pejla och Zaphod in oss i bilen tillsammans med burar, extrakläder, leksaker, godis, sängkläder och allt annat bra-att-ha, i bilen och drog till Säffle. Målet var satt till Sjöbyns hundskola och pensionat, som min vän Jessica driver. Hon skulle nämligen anordna ett läger för barn med hund.

Dottern fick detta av mig i födelsedagspresent, och har därmed längtat i en månad, och nu var det äntligen dags.


Vi togs emot med fika och kubbspel. Barnen fick installera sig i husets källare där de alla skulle sova på madrasser tillsammans. Hundarna fick rummet bredvid, och alla var väldigt spända och fnittriga. Jag fick också sova i källaren, men i eget rum, vilket nog var ganska bra (för min skull) ;)



På lördagen drog träningen igång. Det första barnen fick lära sig var trixen "var är tummen" och "var är foten". Men det tränades t.ex också på att hunden skulle viska hemligheter i barnens öra.


Jag var djupt imponerad över barnens tränarförmåga! De var extremt duktiga med både tajming på klick och belöning. Hundarna gjorde snabba framsteg, allihop.

Lördagen var dock otroligt varm, och vi hann faktiskt med fyra bad, både för barn och hundar.



På eftermiddagen körde vi ett träningspass inomhus i Sjöbyns svala inomhushall. Det var väldigt skönt att komma bort från värmen ett tag, både för barn, vuxna och hundar. Barnen fortsatte träna olika trix, och var fortsatt lika duktiga.



Förutom bad och hundträning hann vi förstås med en massa härliga promenader över ängarna i Sjöbyn, lite lekar, tipspromenad, skattjakt och annat skoj. Barnen kom så himla bra överens - inte en enda gång hörde vi något gnäll eller oenigheter. De har haft det så bra, och en och annan tår fälldes innan vi for hem på söndagen. Och vi är givetvis redan inbokade till nästa års läger.



Lägret avslutades med skogsaktivering där barnen fick gömma godis på kluriga ställen som hundarna fick leta upp.


Tack Jessica för en underbar helg. Vi längtar redan till nästa år!


Länk till Sjöbyns hundskola och pensionat.

Av Lina - 8 januari 2010 22:56

Är i Göteborg, utan hund och utan barn. Känns lite naket nästan :) Har spenderat kvällen i mycket gott sällskap och ätit mig mycket mätt på mycket god thaimat. Känns väldigt mycket som semester :)


Men imorgon blir det arbete och ska jag försöka sälja en del böcker + dela ut lydnads- och brukslathundar på MyDog-mässan. Hoppas givetvis på att träffa många vänner och träningskompisar, och att hinna shoppa lite och se på tävlingar. Är särskilt sugen på Fanny Gotts agility och Maria Hagströms lydnad - ska bli kul att heja lite på mina instruktörer :)


Har du vägarna förbi mässan hoppas jag att vi ses i monter B06:43! :)

Av Lina - 20 november 2009 21:48

Idag träffades jag och Marita med Zelda för att spåra och träna. Väl på plats dök tre klubbkompisar till upp som hade samma plan - trevligt!


Vi körde uppletande i korridor, och jag ville köra Pejla på andras grejer, eftersom jag i Kil upptäckte att hon hade problem med det. Men det verkar som om träningen där i Kil gav resultat! För det var inga som helst problem. Hon sprang till och med rakt ut i den riktning jag visade. Wow.


Två grejer fick hon hämta - båda rätt enkla. Den första en lång tygfläta som syntes väldigt väl. Den andra en vante, som hon fick plocka från backen ett par gånger innan den las ut. För enkelt? Ja, kanske, men jag ville vara säker på att ha väldigt stor chans att lyckas. Nästa gång gör vi det lite svårare :)


Spåret var även detta något nytt för Pejla - nämligen att gå ett spår som någon annan lagt. Hon har bara gått mina spår tidigare. Hon var så duktig! Hon blir nog trött ibland, och lite vimsig då, men hon tog hela spåret och plockade båda pinnarna. Det största problemet är nog egentligen jag. Jag ska verkligen försöka gå spår framöver där jag har noll koll - jag tror att jag påverkar henne trots att jag verkligen försöker att inte göra det. Inte bra.


En superhärlig dag har vi haft, och nu torkar blodpudding och lever i ugnen - imorgon bär det av till Örebro för sista träffen på klickertränarutbildningen.


Ha en skön helg alla!


Jag och Pejla innan spåret. Fotot är taget och lånat av Marita :) 

Av Lina - 27 oktober 2009 22:30

Mitt i slutspurtsstressen med Hundtränaren 2010 fick jag en välbehövd helg tillsammans med gamla och nya vänner i Kil. Våra klicker camps är verkligen en energikick - bra träning och goda samtal med likasinnade. Det är verkligen härligt!



På väg mot träning. Foto:
Ida Kucera


Jag hade tänkt träna massor av saker (söksystem, framförmapp och shejping framför allt), men gled in på saker som jag inte alls hade tänkt träna egentligen, nämligen spår och uppletande. Vi la ett spår på lördagen som blev lite svårt för Pejla i första vinkeln, men jag lät henne ta den tid hon behövde för att hitta tillbaka, och på det stora hela gjorde hon det väldigt bra! Jag la spåret själv, men det nya var att jag la det på stubbåker. Tidigare har hon enbart spårat i skog. Hon gillar verkligen att spåra och jag körde ett fritt påsläpp, alltså vi gick över spåret och hon fick ta det när hon fick nys på det, så att säga.


Andra vinkeln och tredje vinkeln gick bättre än första, och jag minns inte exakt hur det blev, men jag vet att jag fick hjälpa henne tillbaka till spårandet vid ett tillfälle efter att hon plockat en pinne och blivit belönad för det. Pinnarna är ju för den delen så roligt - våra plockepinnlekar vid sidan av ger verkligen effekt - hon tycker att det är roligare att plocka en pinne i spåret än en leksak, vilket jag tycker säger en del om kvaliteten på plockepinnträningen!


 
En liten bit in på spåret. Foto: Ida Kucera


Uppletandeträningen var väldigt intressant. Vi tränar en hel del uppletande under både fria och mer regelrätta former. Men allra oftast på egen hand. Och nu ville jag testa hennes reaktion på att plocka grejer som andra lagt ut, och som jag inte tagit i alls.


Körde först några pass med att andra fick slänga ut grejer på kort avstånd, utan vallad ruta eller så. I början såg hon när grejerna kastades, men snart såg vi till att sakerna kastades ut medan jag belönade henne för att komma in med sak till mig, så att den nya saken bara låg där när hon var redo för ny repetition. Allt detta gick väldigt bra. Tack alla för all hjälp vid uppletandeträningen!



Avlämning mot handtarget. Foto:
Madelen Juhl



 
Belöning efter avlämnade, av och med den svåra grejen som hon ändå tillslut hittade :) Foto:
Madelen Juhl





Efter att ha kört flera upplet mer regelrätt med andras grejer och vallad ruta har jag fått några viktiga kvitton att ta med mig i vidare träning:


- Att hämta in två saker på rad är oftast inget problem, men en tredje sak kan hon jobba för att hitta i många minuter, och även om det kan se ut som hon får saken i näsan ett par gånger, så väljer hon tillslut att komma in till mig utan att plocka den.


- Om jag i detta läge följer med henne ut några meter i rutan plockar hon saken direkt...


- Hon kan leta i flera minuter utan att ge upp, men när hon ger upp och "kommer på" att hon ska in tillbaka till mig, spelar det ingen roll om hon är 20 eller 70 meter ifrån mig - hon drar raka spåret in till mig och slutar använda näsan på tillbakavägen - även om hon springer i princip över saken så är tanken på att leta borta.


- Vi såg en tydlig tendens att hon "tog hela rutan på en gång", alltså sprang runt rutans ytterkant. Vet inte om detta händer när hon är trött, eventuellt kan det vara så.


- Hon har väldigt fina framslag emellanåt, och har inga problem alls med att gå djupt.


Många saker att ta med sig i fortsatt träning. Jag har som sagt inte tränat så mycket regelrätt uppletande förut, med andras grejer, men blev väldigt sugen efter helgens träning :) Och det jag framför allt tänker på för den närmsta tidens uppletandeträning är att jag verkligen måste se till att göra bra kriterieplaner, att inte gå för fort fram, och framför allt, att försöka lägga upp träningen så att vi inte hamnar i lägen där hon behöver min hjälp. Jag känner att vi mycket snabbt skulle kunna hamna i ett hjälpberoende här om jag inte ser upp!


Spår blev det bara ett, men uppletande körde vi både lördag och söndag. Vi fick även till lite tävlingslik lydnadsträning med kommendering (tack AK!). Gjorde det rätt enkelt för Pejla med tanke på omständigheterna som bestod i en rätt knölig och dan "lydnadsplan" (en åker med decimeterhögt, torrt gräs). För med tanke på underlaget + att jag på detta inte riktigt kunde gå normalt, ville jag inte göra det för svårt i övrigt - med andra ord belönade jag hej vilt för bra positioner i vändingar, halter och fritt följ. Fick också tillfälle att gå nära tävlingsledaren, och det tycker jag Pejla fixade helt lysande! AK som stod bredvid och kommenderade tyckte att helomvändningarna såg väldigt bra ut, vilket känns roligt eftersom vi faktiskt tränat lite detaljer på detta - alltid roligt att se att träningen ger resultat!


 
Tävlingsträning fritt följ med kommendering. Foto: Madelen Juhl



Det som slog mig under tävlings/fritt-följ-träningen var att Pejla faktiskt är väldigt duktig på detta! Hon är bra på fritt följ när vi tränar ensamma, men blir också bättre och bättre på det under tävlingslika förhållanden. Hon har ända sedan vår första tävling "gått igång" på tävlingsledaren. I början var det negativt, men vi har lyckats vända det till något positivt, och jag tycker mig se en speciell attityd när tävlingsledarens kommendering hörs - hon blir fokuserad! Det känns härligt att både uppleva och inse detta :)


I stort kan helgen sammanfattas som att det som vanligt på våra klicker camps blir lite rörigt emellanåt, men att vi har så busans trevligt att man så fort det är över, längtar till nästa tillfälle.


Tack Harriet & Kiara, Madelen & Kiwi, AK & Kråka, Ida & Flipp, Hanna & Gaia, Eva & Kasper, Petra & Tim, Sara & Dagmar för en toppenhelg!




Av Lina - 20 oktober 2009 18:28

Vi har varit hos Busligan och hälsat på, och varit med och bevittnat en nästan-parning mellan Japp och Bashyr. Det var väldigt intressant att få vara med vid ett sådant tillfälle - har aldrig tidigare varit det. Bashyr var en riktig kämpe och gav aldrig upp, trots protester från Japp.


När vi lämnade Alster i söndags hade det ännu inte blivit någon lyckad parning, men jag håller tummarna för att de lyckats sedan dess!


Som många vet är jag ju väldigt sugen på en kelpie. Jag vet i dagsläget inte exakt när i tid det skulle vara rätt för mig att skaffa en till hund, men jag hade iallafall tänkt att göra ordentligt med research innan jag bestämmer mig exakt för vad jag vill ha.


Här är den mycket stilige Bashyr, trött efter alla tappra försök :)


 

Av Lina - 8 december 2008 06:20

Nu är vi hemma från mässan i Stockholm och jag är dödstrött. Det har varit en vecka full av jobb och resor, och nu vill jag bara vila! Känner en eventuell förkylning smyga sig på också.


Pejla blev väldigt glad när jag kom hem sent igår kväll och låg i soffan med mig hela kvällen (och halva natten eftersom jag somnade som en stock vid tv:n).


Hon har fått ett nytt halsband, nytt koppel och en pläd i typ Bia-material, och matte har fått ett helt gäng hundtidningar :) Så värst mycket shopping blev det alltså inte, men mycket tittande.


Roligast på mässan var att se Maria Hagström med Ylle tävla lydnad. Jag blev faktiskt förvånad över hur lite folk det var och tittade på tävlingarna. Freestylen tror jag var det som drog mest, men vid agilityn och lydnadsringarna var det förvånandsvärt glest. Bra på ett sätt förstås - det var inga som helst problem att se för oss som var där.


Jag fick också träffa Åsa Tova Bergh i nordiska assistanshundsmontern. Det var trevligt! Hundtränaren har skänt en kartong böcker till föreningen och jag hoppas att de ska ha nytta av den :) Själv fick jag ett rykande färskt exemplar av Åsas nya bok Treibball - boken om bollvallning. Ska bli spännande att läsa den!




Träffade även Lina från klickerforum som just varit och tittat på working kelpie-valp. Hon såg väldigt söt ut i mobilen lilla Rut, trots lite suddiga bilder. Vilken härlig julklapp hon väntar sig! 


På lördag kväll bjöd Tina och hennes trevliga familj på thaimat och supergod Gino, och Freddie charmade förstås alla. Precis hela tiden :) Och som vanligt när man träffat en supergo och trevlig hund börjar ju tankarna dra iväg om att det kanske är en sån hund man skulle ha nästa gång... Men jag måste säga också att det sved i hjärtat något enormt när vi på söndagen höll oss kring kelpieringen en bra stund. Vilka fantastiska hundar! Saknaden är fortfarande stor här efter Nemi, och i ärlighetens namn är det nog en liten kelpievalp som fortfarande står allra, allra högst på listan.


Tack AK och Madelen för supertrevligt sällskap hela långa helgen!


Två favorithundar


Två favorithundar.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se