Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Inlägg publicerade under kategorin Kurser

Av Lina - 21 september 2011 15:19

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.


Vi har under kursens gång pratat en hel del om belöningar. Om vad det är och hur man vet att man har en bra, fungerande belöning. Det här är långt ifrån självklart för alla, och behöver repeteras emellanåt.


En av deltagarna har verkligen förstått det här, på ett sätt som är ganska ovanligt bland så oerfarna hundägare, och jag vill bara dela med mig för att liksom sätta igång fantasin. Vad kan man egentligen använda som belöning?


Tjejen har en border collie som gillar en hel del saker. Tidigare hade hon använt mest godisbelöningar, men under de två senaste veckorna har hon jobbat med belöningsutveckling, och t.ex tränat fotgående med ett "varsågod" till en potatishink utanför grisstian (!). Jag vet inte riktigt vad det är med hinken som hunden gillar, men gillar den gör hon tydligen :) Hon har också använt att få springa in och hälsa på grisarna som belöning. Hunden gillar sina griskompisar också. Och hon har också utnyttjat sin pappa som hunden älskar, genom att låta hunden få jobba lite, för att få varsågod att springa och hälsa och leka med pappa.


Ibland upplever jag det som lite trögt att få igång deltagare att faktiskt våga testa och klura kring belöningar, men här sitter absolut ingenting fast. Helt underbart om du frågar mig! :)

ANNONS
Av Lina - 18 september 2011 18:17

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.


Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer. Jag hoppas att kursen kan bli av i vår, eller möjligen redan i vinter någon gång.


Om du är intresserad, skicka ett mejl till mig på lina@hundtranaren.se. Detta är då ingen bindande anmälan, utan en intresseanmälan.


Info om kursen
Såhär skriver Åsa om sin kurs på Canis:


Har din hund problem med att slappna av runt andra hundar? Känner du att den är uppmärksam på allt annat än dig, har svårt att varva ner, och svårt att koncentrera sig? Eller har du en "arbetsmaskin" som lätt går upp i stress och för hög aktivitet i träningen? Då är detta kursen för dig! 

Under två intensiva dagar får du lära dig grundläggande avslappningsövningar och uppmärksamhetsövningar. Du lär dig att läsa din hund, att hitta rätt aktivitetsnivå, och hur du maximerar din träning för att din hund ska vara uppmärksam på just dig. 
Du får också en teoretisk genomgång av klassisk betingning, klickerträning/beteendevetenskap, hundspråk, och hur du lägger upp din träning för långsiktiga resultat. 

Kursen bygger enbart på klickerträning och positiva metoder! Målet är bättre förståelse, djupare kontakt, och effektivare samarbete - och att ni sedan ska kunna jobba vidare på egen hand.

ANNONS
Av Lina - 15 augusti 2011 15:57

Det är väldigt länge sedan jag bloggade sist. Jag tappade nog sugen, helt enkelt. Inspiration är ett måste i mycket - både för bloggande, och för hundträning.


När jag skaffade Pejla för några år sedan hade jag en lång paus från mitt arbete, och energin och tiden räckte till för att träna henne varje dag. Och för att skriva massor om det. Det var verkligen en av de roligaste perioderna i mitt liv. Nu för tiden har jag inte lika mycket fritid, och inte heller lika mycket energi över. Men efter att ha varit på kurs i helgen fick jag en liten boost. Vi får väl se om skrivandet här i bloggen kan komma lite oftare framöver.


Så, vi har varit på jaktkurs för retriever med klickertänk, och instruktör är min duktiga bekant, Tina Cederberg. Det var länge sedan jag träffade henne sist, och det var så trevligt att ses igen. Vi höll till hos trevliga Jill och Peter på Lilla Träskaten - en plats som jag definitivt kommer att återvända till!


Pejla är drygt fyra år nu, och inte alls tränad med tanke på jakt. Vi har testat på det flera gånger, men mest på skoj och som aktivering. Jag gissar att det kommer fortsätta vara så eftersom jag inte kan så mycket om hur det hela går till, men nu har vi fått lite mer kött på benen och jag hoppas att inspirationen håller i sig så att vi kommer framåt. Jag har ju världens bästa träningskompis i Marita Lillan Johansson och hennes nyfikna Ninja också, så vi ska nog kunna hjälpa och inspirera varandra framöver. 


Tina instruktör har klickertänk i grunden, och det är så skönt att komma på kurs där man känner igen sig i grundtänket. Det är en enorm skillnad! Jag går många kurser, och många av dem har andra grundtankar om hur man bör/ska träna hund, och det funkar det också - det går ofta att göra om övningar till "sina egna", och man kan lära från alla, men att omges av ett gäng med samma tänk gör allt så mycket enklare. Träningsupplägg känns självklara, och råden likaså. Jag märker också att jag blir så mycket mer inspirerad efter en klickerbaserad kurs, än efter en kurs med annat tänk. Det finns inte lika mycket som gnager i magen efteråt - problemlösningen känns rolig och inte alls jobbig, även om man vet att det kan ligga mycket jobb för att komma framåt.


Pejla har vilat ganska mycket det senaste året. Vilat från träning menar jag då. Hon hade ju en ganska lång period med skador och sjukdomar, har ätit mediciner, och haft ont. Men nu har hon varit sig själv ganska länge, och jag kände verkligen att det var på tiden att bara jag och hon fick göra något roligt på egen hand igen. Och det som är så härligt med en bra grundtränad hund, är att även om mycket verkar ha fallit bort, så går det så otroligt snabbt att få fram det igen.


Helgens kurs var också en grundkurs, vilket passade oss utmärkt då en hel del behövde repeteras vad gäller grundträning. Vi började bland annat lära in dirigering med hjälp av musmattor som tasstarget. Pejla har inte tränat tasstarget på jag vet inte hur länge, men kunskapen fanns kvar, och dirigeringsträningen gick jättebra! Vi kom framåt med både vänster, höger och ut. 


Vi fick också testa på en enkel närsöksövning som passade Pejla som handen i handsken, då den gick ut på att leta godis. Hon är en liten godisgris som bekant. Vi har fortsatt att träna detta hemma, och det vi behöver jobba på är att befästa signalerna. Just nu har hon också för mycket stadga, och börjar inte söka förrän hon får ett "varsågod". Men jag hoppas att hon så småningom ska gå direkt på min hand- och visselsignal, och målet just nu är att snart börja fasa ut "varsågod".


Jaktfot är en stor bit i jaktträningen, och här har jag givetvis väldigt stor nytta av all vår träning av tävlingslydnadsfot. Hon har en bra position och följer fint, men i jakten vill vi inte ha hundens fokus riktat upp mot förarens ansikte - här ska hunden istället rikta sitt fokus mot omgivningen för att kunna följa med i vad som händer runtomkring. Det här tror jag kommer bli en stor utmaning för oss, men jag har en plan som helt enkelt handlar om att shejpa om hennes fotbeteende. Jag började lite under kursen, och eftersom hon är såpass shejpingklok som hon är, såg jag att hon snabbt förstod att det var huvudets riktning klicket hängde på. Men, eftersom hon är så drillad i tävlingslydnad, är jag ganska säker på att det kommer ta tid att lära om det här. Dessutom, även om jag är lite lydnadstrött just nu, så tror jag nog att vi kommer fortsätta med lydnad, vilket gör att vi behöver lära att kunna skilja på fot och fot, så att säga. Men det ska nog gå bra :)



Här tränar vi "ut", och har en musmatta liggande ca 10 meter bakom Pejla. Detta fixade hon galant, men har betydligt lägre fart ut än in (där belöningen väntar) :) Bilden hederligt snodd från Marita :)


Vi tittade givetvis på apporteringen också. Pejla tycker apportering är väldigt roligt, och hon är duktig. Hon hade dock lite problem med stadgan, och vi fick träna på att hon skulle sitta kvar oavsett vad som hände, tills hon fick signal för att gå ut. Men inte heller det här var ett stort problem, då hon tränat detta förut, och det gick snabbt att plocka fram igen. Vi repeterade även själva greppet, då hon vid någon apportering grep apporten slarvigt. Även detta gick dock snabbt att rätta till med lite repetition av grundträning. Ja, egentligen var detta ett genomgånende tankemönster hos mig i helgen - vad härligt det är att träna med en bra grundtränad hund - lite repetition, så funkar det bara :)


Jakt är dock ett enormt stort ämne, och efter helgen har jag förstått att det är så mycket mer att tänka på än vad jag tidigare trott. Det känns som ett livsprojekt att få till allt. Men det kanske är lite av tjusningen med det också - att aldrig bli klar - att alltid ha möjlighet att avancera och utvecklas. Att stå still är som bekant ganska tråkigt.


Ni som saknat galningen Zaphod i bloggen får vänta lite till. Idag fick det bli en Pejlablogg. Men imorgon åker jag och fårtoken på vallningskurs, och förhoppningsvis känner jag mig lika inspirerad efter den, och då lovar jag att det även kommer en blogg om hans bravader.

Av Lina - 12 oktober 2010 08:56


Jag startar upp två kurser i belöningsbaserad träning den här veckan. Det ska bli så roligt! Det är sammanlagt tio ekipage med väldigt blandade erfarenheter, och väldigt olika hundar, som kommer att delta. Något som jag bett deltagarna att göra i förväg, är att berätta för mig vilka mål de har med hunden och med kursen. Att veta vad man vill gör träningen så väldigt mycket enklare.


Det här låter kanske självklart, men det är det absolut inte! Jag upplever det mycket vanligt att man faktiskt inte riktigt vet vad man vill lära sin hund. Och jag tror faktiskt att mycket av den träning som man upplever som misslyckad, när det inte fungerar, kan ha en hel del att göra med otydliga eller obefintliga målsättningar.


Vidare tror jag att det ibland fokuseras för mycket på hundens problembeteenden när man försöker sätta sina mål. Jag ska förklara hur jag menar.


Här är några vanliga målsättningar:

- Min hund ska inte dra i kopplet på promenad
- Min hund ska inte hoppa på människor när den hälsar
- Min hund ska inte rusa ifrån mig så fort den ser något skojigt


Du ser säkert mönstret. Det genomgående för dessa målsättningar är att de är negativt formulerade. Allesammans börjar med "Min hund ska inte...".


Om du har dessa målsättningar i bakhuvudet när du ska träna din hund är det väldigt lätt att hamna i nej-fällan:
- Nej! (dra inte i kopplet).
- Nej! (hoppa inte).
- Nej! (spring inte ifrån mig) osv.


En hund som förstår "nej", kanske slutar med det den håller på med, kanske inte. Men om den slutar, vad gör den istället? Vet hunden vad som förväntas av den i situationen?


På kurserna jag startar upp nu i veckan kommer vi att diskutera lite kring målsättningar. Och det jag kommer trycka på, är att deltagarna ska formulera sina mål på ett omvänt sätt. På ett positvit sätt. Så att de förklarar vad de vill lära sina hundar specifikt.


Målen här ovanför kan då istället se ut såhär:

- Min hund ska gå avslappnat vid min vänstra sida när vi är på promenad
- Min hund ska stå med alla fyra tassarna i marken när den hälsar
- Min hund ska ta kontakt med mig så fort den ser något skojigt


Och när vi sedan tränar, kommer vi att fokusera på att hitta tillfällen då hunden gör rätt, och se till att beteendet lönar sig. Att det lönar sig många, många gånger, så att hunden lär sig att göra rätt, och så småningom aktivt väljer att göra rätt, eftersom den vet att det är det bästa valet den kan göra.


Om din hund bjuder på beteenden som du inte gillar, fundera på vad du vill att den ska göra istället, och träna på det! Försök att lägga upp träningen så att det i början blir väldigt enkelt för den att välja rätt, så att du får många, många tillfällen att belöna det beteende som du gillar. Det är på det här sättet hunden lär sig vad du vill att den ska göra. Med bra träning får du så småningom en hund som faktiskt självmant väljer att göra rätt. Och det är en väldigt skön känsla!

Av Lina - 24 september 2010 16:42



Både när jag går och håller grundkurser är det ganska många som inte vill leka med sina hundar. Jag minns att jag själv var ganska dålig på att leka med Pejla i början, så jag har förståelse för dem. Dels kan det handla om att man upplever att hunden går upp i varv, och att man som förare har svårt att hantera detta - att hunden blir "stressad" eller "för het", och att man tror att det här är dåligt. Dels kan det ha att göra med att man helt enkelt inte kan leka själv - och kanske särskilt i kursmiljö, där man känner sig uttittad och tafatt i sina försök att få igång hunden. Men det kan också bero på att man inte är helt överens med hunden om hur leken ska gå till - hunden kanske tar bollen, drar iväg och har skoj med den på egen hand, medan föraren vill att hunden ska komma tillbaks med den för en lekstund tillsammans.


Det generella rådet från mig är att helt enkelt: Lek mer! Prova dig fram på hemmaplan, utan publik, tillsammans med din hund. Testa att kasta föremål, kampa om föremål, dra föremål efter marken och låta hunden jaga. Prova också hur hunden reagerar på beröring under leken.


Bli inte för nervös om hunden blir sådär "het". Givetvis ska leken avbrytas om hunden biter efter händer eller andra kroppsdelar, men gör ingen stor affär av det. Låt det bara bli tydligt att leken slutar tvärt om den biter på fel ställen. Att den däremot går upp i varv behöver inte alls vara negativt. Det går att hantera det här som förare, och bästa sättet att lära sig det är att leka mycket. Både du och din hund lär er hur ni leker bäst tillsammans. Försök att hitta lekformer där du känner dig avslappnad och bekväm - då kommer det heller inte att bli lika jobbigt att leka inför andra människor på kurs.


Detta med att hunden ska komma tillbaks med föremål som du kastat är i allra högsta grad träningsbart. Med Pejla tränade jag in en handtarget. Jag lärde henne att trycka sin nos i min öppna handflata. Jag tränade det tills hon var bensäker på det - varje gång jag visade min hand kom hon till mig och satte nosen där. Givetvis fick hon under inlärningen belöning varje gång hon gjorde rätt.


Så småningom la jag till att hon skulle plocka en leksak från golvet innan hon tryckte nosen i handen, och vips hade jag ett avlämnande. Även det här tränades mycket, och jag varierade mellan att belöna med godis, eller att kasta leksaken på nytt (hon gillar att springa och hämta, så det funkade ypperligt att använda just detta som belöning).


Med Zaphod har jag haft lite samma strategi, men han är betydligt mer föremålsintresserad än Pejla. Och han gillar att ha grejerna mer för sig själv.


Jag har lärt honom handtarget, och utan grej gör han det gladeligen. Med en grej är det däremot inte lika självklart. Jag la tidigare upp träningen precis så som jag gjort med Pejla. Vilket är dumt, men kanske naturligt - jag gör det som funkat historiskt sett.


Han kommer alltid tillbaks med grejer, men ibland tar han fem triumfvarv runt träningsplanen först, skakar på grejen och springer, springer, springer.


Niina Svartberg har som sagt varit här och hållit kurs ett par dagar. Och som deltagare fanns Zaphods kullbror Zot med. Zot och hans matte Bettan hade en himla kul lek för sig som belöning efter utförda beteenden. Det är en typ av byteslek och går helt enkelt ut på att man har två likadana leksaker - slänger den ena, som hunden får hämta, och när den är på väg mot dig slänger du den andra. Det här funkar bäst om man har två likvärdiga saker, så att inte den ena grejen blir mer värd än den andra.


Idag var jag och Zaphod på grundkurs på klubben igen, och när kursen var slut körde vi den här leken på plan. Hej vad skoj det var!


Jag slängde den röda kongen, han sprang och tog den, och så fort han visade minsta antydan till att slänga en blick på mig gav jag min belöningssignal och höll ut den blå kongen så att han fick ta den i farten åt andra hållet. När han gripit den blå, gjorde vi samma sak igen och igen, och igen.


Den första minuten drog han rätt långa varv innan han vände upp mot mig, men väldigt väldigt snart hade varven minskat i omfång och jag hade faktiskt tillslut svårt att få honom bort ifrån mig.


Zaphod gillar både godis och lek, men lek smäller aningen högre. Med Pejla, som älskar allt ätbart, var det väldigt enkelt att lära henne komma med saker och byta mot godis. Men med en lekgalen hund är ju detta en rätt dum strategi. Med en lekgalen hund låter det väl smartare att belöna med just mer lek?


Av Lina - 23 september 2010 00:24


Har precis landat efter att ha arrangerat en tvådagarskurs med Niina Svartberg på Torsby Vandrarhem. Niina är känd för de flesta som tävlar lydnad, men för er som inte känner till henne kan nämnas att hon tävlat på både SM- och VM-nivå länge; att hon skrivit en väldigt bra bok om tävlingslydnad och att hon är en mycket kunnig och trevlig instruktör. Dessutom är hon lite av en expert på tävlingspsykologi.


Oftast när man åker långväga på kurs får man ordna med boende och mat på egen hand. Detta funkar vanligtvis väldigt bra, men jag har länge varit sugen på att fixa ett koncept där allt ingår, och där boende, träning och allt annat kan ske på ett och samma område. Därför är jag så glad att ha hittat ett finfint samarbete med Torsby Vandrarhem. De har bra boende till vettiga priser, och ordnar med både frukost, lunch och middag. Verkligen lyxigt i hundträningssammanhang!


Som vanligt efter en flerdagarskurs är man rätt trött. Fullmatad med information och det är svårt att sortera bland alla tankar och intryck.


Själv gick jag som observatör denna gång - dvs utan att träna egna hundar. Jag gillar verkligen att göra det ibland. När man har egna hundar med går man väldigt mycket in i sin egen bubbla och fokuserar bara på sitt och sin egen träning. Det kan då vara svårt att riktigt hänga med när de andra tränar. Men som observatör kan man suga åt sig av alla godbitar och tips från instruktören, och får en helt annan helhetsbild. Rekommenderar varmt alla att testa på detta alltså!


Jag är alldeles för trött för att delge er något om träningstankarna efter kursen, men bjuder istället på en bildkavalkad av träningsglada, lyckliga hundar. Som jag brukar säga - det ska vara kul att träna hund!


PS. Fler bilder finns på Hundtränarens sida på Facebook.


Norske Emil på den plaskvåta planen.


Ellen (Pejlas halvsyster) tränar fotgående med matte.


Sid!


Zaphods kullbror Zot in action.


Godis- och apporteringstokig rottis!

Av Lina - 6 september 2010 22:56

Vi hann med lite sitt-i-grupp-träning innan vi for iväg och höll grundkurs på klubben. Planen var inte riktigt som på bilden ovan, men båda hundarna satt duktigt kvar och blev givetvis belönade ordentligt för detta! Särskilt Zaphod har väldigt svårt att sitta still om vår katt drar förbi - kanske att Pejla hade gott inflytande på honom.


Vi hade andra träffen på grundkursen idag. Jag och två nyutexaminerade allmänlydnadsinstruktörer till har 12 ekipage varje måndag kväll. Idag fortsatte vi träna kontakt, sitt och ligg, och pratade om hur hundar lär, om olika belöningar, hur man kan exprimentera för att hitta rätt belöningar för sin hund, och lite om klickerträning.


Det absolut svåraste för hundarna på kursen är att klara av störningar av olika slag. De är nyfikna på de andra hundarna, det finns massor av härliga dofter i marken, det är folk och bilar som rör sig överallt, och hundar som har roligt ihop med sina hussar och mattar.


Att lära sin hund sitt och ligg kan verka simpelt, men att lära sin hund detta i en extremt störningsfull miljö kan vara allt annat än enkelt!


Att miljö- och störningsträna sin hund är jätteviktigt. Vissa hundar klarar miljöbyten bättre än andra, men de flesta behöver någon form av träning i nya miljöer för att funka träningsmässigt på sikt.


Med mitt nya måndagsträningsgäng tränar vi därför just nu på en ny plats varje vecka. Det är så lätt att alltid träna sina grejer på samma plats varje gång, men då är det också lätt att hunden förknippar träningen väldigt starkt med just denna typ av plats, eller kanske till och med med en enda, specifik plats. Med Pejla var jag inte jätteduktig på att byta träningsmiljö när hon var liten. Men det är något jag jobbat med en hel del sedan hon blivit äldre. Det går givetvis det också, men med Zaphod vill jag gärna få in detta redan från början. Lära honom att våra små övningar som vi håller på med kan utföras precis vart som helst. Och gärna med någon extra typ av störning runtomkring.


Som jag skrev i förra inlägget så kunde Pejla massor av saker, delmoment och till och med en del hela moment för lydnaden när hon var i den ålder Zaphod är nu. Zaphod kan inga moment. Men det är inget som oroar mig. Jag tror att jag vinner massor på att bara träna på att han kan leka med och engagera sig i mig, och bjuda på enkla små beteenden i svåra miljöer. Det där med moment är i ärlighetens namn inte jättesvårt att lära in om man har en bra plan - och en engagerad hund - däremot kan det vara en väldigt stor sak att få en ovan hund att fungera på tävlingsdagen i en ny, stökig miljö (jag vet, jag har gjort detta med Pejla).


Vi har ett par hundar med på kursen som bor så till att de i princip aldrig stöter på andra hundar. För dessa individer blir det otroligt svårt att lära sig saker i en klubbmiljö på kurs. Därför är jag så glad att dessa hundar och deras matte idag gjorde stora framsteg! De har hållit sig lite på avstånd från gruppen, för att matte överhuvudtaget ska få några kontaktbeteenden att belöna från hundarna. Förra gången gick det sådär, men idag var det som att det släppte. Den ena hunden, som först varit så uppe i varv att han i princip blev blockerad och inte ville äta godbitar, klarade tillslut av att bjuda både sitt och ligg, och massor av kontakt. Belöningen blev att han fick fånga godbitar i luften - mycket roligare än att få den direkt i munnen.


Det är sådant här som gör det så roligt och utvecklande att hålla kurs! När man får vara med och se utveckling och framgångar hos deltagarna.


Av Lina - 6 september 2010 16:14


Det har blivit mycket valpträning för mig det senaste. Dels har jag ju en 7-månaders själv, och har hur mycket som helst att träna med honom. Om jag jämför honom med Pejla och när hon var 7 månader kunde hon minst dubbelt så mycket. Av allt.


Med Zaphod har jag dels medvetet tagit det lite lugnare än vad jag gjorde med Pejla. Dels har jag mer begränsat med tid nu, men jag har också haft rätt stora problem med att han låter mycket under träning. Så den träning vi gjort har fokuserat mycket på att han ska vara tyst.


Jag vill kunna tävla i lydnad med honom så småningom, och där tolereras inga gnäll, pip eller skall av domarna.

Zaphod låter när han går upp i varv. Och på ett sätt ser jag det positivt - det är väldigt enkelt att avgöra när han ligger för högt! Pejla låter också ibland, men det ska mycket till innan hon ljudar under regelrätt träning. Och därmed har jag kanske släppt igenom en för hög aktivitetsnivå på henne många gånger.


Men träningen av Zaphods ljudande går framåt! Det är väldigt mycket bättre nu än vad det var för ett par månader sedan. Dels ger nog träningen resultat, men jag tror också att det handlar om att han behöver mogna, och jag vill därför inte rusa framåt.


Vi träffar iallafall Marita med Zelda och Ninja regelbundet nu. Och då blir det också mycket valpträning. Ninja (på bilden ovan) är en liten jaktgoldentik och hur söt som helst! Tanken är att hon ska testa på jakt framöver, och för Maritas del handlar det just nu mycket om att passivitetsträna Ninja, så att hon klarar av att titta på andra hundar som tränar och är aktiva, utan att själv gå upp i stress. Och jag måste säga att jag är väldigt imponerad av lilla Ninja! Idag tränade jag och Zaphod på att komma tillbaks med leksaker som jag kastat, medan Ninja och Marita satt bredvid och tittade på. Inte ett ljud, inte en aktivitetshöjning så vitt jag kunde se. Om vi inte kom alldeles, alldeles inpå förstås - då ville hon gärna fram och kolla vad det var för rolig boll Zaphod hade i munnen, men i stort sett är hon ett litet föredöme för hundar som behöver passivitetsträna!


Vi ska fortsätta träffas en gång i veckan, och ger oss själva en liten läxa till varje träff. Detta är något som är väldigt bra för mig, som annars har en tendens att träna på sådant som vi redan är bra eller halvbra på. Att ge sig själv en läxa, och att träna på läxan till nästa träff, är en liten knuff i ändan ibland. Och till nästa vecka ska Zaphod få träna på:


- Nosduttar i hand (som varit bra, men tappat i intensitet - vill ha tillbaka intensiteten igen).


- Följaövningar där jag går baklänges och han ska följa mig, nos mot näsa, utan att leta efter leksaken som jag har i handen eller i fickan.


- Komma tillbaka med leksak som jag kastat som belöning. Han tar gärna några extra varv med den på egen hand - han kommer visserligen tillbaka varje gång, men jag vill ha ett mycket mer pålitligt beteende här.


Vi har massor av mer saker att träna, men läxorna får inte bli för mastiga, då hinner jag inte med att träna varje del ordentligt.


Och mer valpträning blir det! Jag är numer instruktör via SBK och har just startat upp en grundkurs på Torsby BK. Det är många valpar med, och det är så roligt att se dem träna. Ikväll ska vi gå igenom hur hundar lär, belöningsutveckling och lite kort om grunderna i klickerträning. Det ska bli spännande att se hur det går för deltagarna idag.


Och på fredag hoppar jag själv på min nästa kurs. Det är en kombinerad valp- och grundlydnadskurs som jag ska gå med Zaphod. Kanske att Pejla får hoppa in också någon av gångerna, det var länge sedan hon fick gå kurs nu! 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se