Idag har jag & Pejla, tillsammans med två andra ekipage från Torsby BK, varit i Kil på kurs för Lillemor Edström, och hennes man Kjell. Båda är lydnadsdomare, och Lillemor tävlar också lydnad med sin Krollie (hon kom 3:a på årets lydnads-SM). Egentligen var kursen menad för SBK-instruktörer, men jag fick hänga på eftersom klubben tycker att jag borde bli instruktör, och för att det fanns en plats ledig.

Kursen hade tio deltagare med hund, och en hel del observatörer. Alla med hund fick välja ut två moment var att träna, medan övriga var publik. Jag valde rutan och apportering. Rutan för att Pejla ännu inte har 100 förståelse för vad momentet handlar om; apportering för att jag ville titta på gripandet av apportbocken.

Det var fler som hade rutan på sin att-göra-lista, så jag fick se flera varianter. Bland annat en inlärningsmetod där Lillemor hängde upp en leksak på en blomställning bakom rutan, för att lära hunden att springa snabbt genom rutan för att få sin belöning. Metoden bygger i förlängningen på att man har ett bra stanna-kommando, så att man kan stanna hunden mitt i rutan, innan den får varsågod att ta leksaken.

Lillemor tittade på mig och Pejla och tyckte väl i stort att det såg bra ut, men att vi skulle träna mycket på nära håll, leka mycket i rutan, och nöta, nöta, nöta. Och jag tror det ligger mycket i det (vi körde dock inte hennes blomställningsvariant). Hon tyckte också att jag skulle försöka få in lite mer bus/förväntan i momentet. Och att jag så småningom ska testa att sätta upp en ruta, gå ut och fråga "var är rutan", lite retsamt, för att se om hon hittar rutan med blicken. Gör hon det ska vi göra något litet annat, typ ett kort fritt följ, för att sedan ställa upp och testa att skicka till rutan. Jag tror faktiskt att detta skulle kunna funka rätt bra. Jag gör ungefär samma sak med leksaker ibland, som en kul lek - "var är bollen, vart är den?!", och hon går igång bra på det!

Med apporteringen har jag egentligen flera detaljer som jag vill förbättra; gripande, fart och ingången. Men fart och ingång har jag en rätt klar bild för mig hur jag vill träna, så det fick bli själva gripandet vi tittade på idag.

Ibland när Pejla tar apporten på tillbakavägen blir det lite slarvigt, och det kommer något litet tugg strax efter att hon gripit. Har vi riktig otur blir det något mer litet tugg på tillbakavägen, och det här vill jag förstås inte ha. Om hon däremot griper apporten på utvägen, och vänder, så brukar tugget inte komma alls. Det här var alltså min utgångspunkt, och jag tänkte mig att jag ville få tips kring att träna gripandet så att hon alltid tar det på utväg.

Lillemor tyckte dock att gripandet oftast blir bättre om hunden tar apporten på tillbakavägen, och att jag istället skulle koncentrera mig på att få bort tugget. Vi tränade inte på det på plats, men hon menade att jag skulle använda mig av en leksak, att jag skulle stå med den i handen synlig så att hon håller koncentrationen på leksaken vid tillbakagången, och därmed borde ha såpass hög koncentration att hon glömmer bort att tugga på apporten.

Det kanske kan funka, jag vet faktiskt inte! Måste dock tänka igenom det hela lite innan jag ger mig på att prova :)

Den största behållningen för mig denna dag har dock varit att jag fått ett underbart kvitto på att Pejla börjat fungera väldigt fint i sådana här miljöer; mycket folk och en del hundar på nära håll, någon som instruerar mig, kommenderar och rör sig kring oss. Trots detta hade Pejla på plan totalt fokus på mig hela tiden, och Lillemor kommenterade det till och med och tyckte att vi hade en så fin kontakt. Det är verkligen stärkande att få höra sådant från andra!

På det hela taget har det varit en intressant dag! Lillemor använder mer hjälper vid inlärning än vad jag är van sedan tidigare, och jag känner att jag ibland behöver tid att fundera lite över råd och tips, innan jag kan bestämma mig för om det passar oss eller ej. Jag är absolut inte främmande för att använda hjälper, men jag vill gärna tänka efter ordentligt innan jag använder dem - går det att få till lyckade repetitioner utan hjälp så gör jag hellre det. Men ser jag att en hjälp kan få själva utförandet/beteendet att bli mer korrekt från början, ja, då kan jag mycket väl tänka mig att använda den. Men som sagt, jag tror det är bra att tänka igenom det ordentligt i förväg.

Efter kursdagens slut tog jag med Pejla ut på planen för att träna lite fjärr och inkallning med ställande. Tog det som detaljträning (till skillnad från uthållighetsträning), samt fortsatt träning på att köra lydnad på ny plats.

Hon var för härlig! Jag blir alldeles varm i hela kroppen när hon är sådär på! Vi lekte mycket med bollen, körde lite ställanden under leken, och hon ser bara för go ut! Jag hoppas och tror att vi så småningom ska få in den här lekfulla men ändå koncentrerade sinnesstämningen genom ett helt lydnadsprogram. Det måste vara en helt fantastisk känsla!

Vi har riktigt bra flyt i träningen nu, och jag tror att mycket beror på att jag själv tycker att det är så roligt att träna igen. Pejla är pigg och med på noterna, och då är det enkelt och roligt att träna = positiv förstärkning för mig. En god cirkel, så att säga :)

Idag var hon dock rätt trött när vi väl tränade. Vi tog en långpromenad tillsammans med Maritha & Zelda och Lena & Zorro. Hundarna sprang mycket lösa tillsammans, och Pejla blir alltid mycket tröttare av sådana turer, än när hon springer ensam. Så när vi väl kom till klubben ett par timmar senare var hon rejält flåsig. Dessutom strålade den vackra höstsolen över appellplanen och det var t-shirtvarmt. Riktigt sommarväder!

Trots flåsandet körde Lena igenom oss i en kedja bestående av lydnadsklass 2's inkallning med ställande, ruta och apportering. Och det gick riktigt bra! Rutan är ju absolut inte hundra på långa vägar, men hon gjorde alla moment, flåsandet till trots, och det känns skönt att veta att det funkar någorlunda även om hon inte är på topp.

Det svåraste när jag tränar sådana här längre, tävlingsmässiga kedjor av moment, är att inte belöna... Jag vill kasta en boll när hon ställer sig snabbt under inkallningen; jag vill stoppa till henne en godbit när hon gör en bra ingång; jag vill verkligen kasta bollen när hon går in i rutan... men så är det ju. Och jag måste försöka komma ihåg att jag fortfarande tränar momenten separat, och att jag då "får" belöna hur mycket jag vill för att stärka dem i sig själva. Och jag vet samtidigt hur viktig den här tävlingslika settingen är att träna , så det är bara att försöka hålla inne med belöningen ända tills det tillfälle där jag på förhand bestämt att den ska komma. Hon behöver verkligen det här för att lära sig att fortsätta jobba med glädjen i kroppen, trots att belöningarna kommer mer sällan.

Idag var hon alltså rätt trött under träningen, och jag har lärt känna Pejla såpass vid det här laget att jag vet att inför tävling eller tävlingsträning så behöver hon vila, och gärna ligga i bilen och ha det tråkigt tills vi ska ut på plan. Har vi lekt, tränat och haft för mycket skoj och fysisk aktiviet är hon inte alls lika på, och detta är naturligvis något att tänka på inför stundande tävling. Ett par dagar innan hoppas jag att vi kan köra bara punktinsatser på svagaste sidorna med mycket belöning, men inget som tröttar ut, och på själva tävlingsdagen ska vi också värma upp måttligt, bara så att hon kommer in i träningsläge. Men absolut inte trötta ut.

Vi har tränat mycket platsliggning den här veckan och avancerar stadigt. Har åkt runt till olika platser och lagt henne ensam, och har successivt ökat både tid, avstånd och även lagt på att jag går och gömmer mig. Det har gått strålande bra!

Varvar mellan att gå och gömma saker där jag går och gömmer mig, och hon får leta upp saken/godiset som belöning när vi är klara med ett kort fritt följ efter platsen, eller genom att kalla in från det ställe jag gömt mig på så att hon får leta efter mig, eller genom att gå till baka och belöna medan hon ligger, eller genom att gå tillbaka, gå ett kort fritt följ och belöna. Detta har funkat väldigt bra! (Tack Fanny för alla tips!)

I förrgår la jag en plats tillsammans med andra hundar på klubben, och bad "tävlingsledaren" att gå fram ett par gånger och belöna henne när hon låg. Funkade super - hon glömde bort att titta efter mig och hade bara blick för tävlingsledaren.

Idag la vi två platser. Den första med alla tre hundarna, Pejla, Zorro och Zelda. Jag gjorde dock misstaget att bara gå en promenad först, och glömde värma upp till träningsläge - så Pejla fattade inte alls vad det var fråga om först tror jag. Hon låg där och såg helt borta ut, och alldeles bara när jag gått några meter började hon nosa i en fågelskit som hon naturligtvis ville rulla sig i... Men jag la om och tillslut funkade det fint. Gömde mig tillsammans med Lena bakom klubbstugan, och hon låg fint i tre minuter.

Andra platsen (ca en timme senare) låg bara Pejla och Zorro. Jag och Lena gick in och gömde oss i klubbstugan för att kunna titta på dem genom fönstret. Zorro satte sig efter en stund, och ställde sig snart. Pejla låg kvar och jag gick ut och belönade. Lena la om Zorro, och vi gick in igen, och den här gången låg de mycket längre. Hade inte helt koll på tiden, men Pejla låg väldigt fint hela tiden, koncentrerad på platsen där jag lämnat henne.

Det finns naturligtvis inga garantier för någonting, någonsin, men platsträningen känns verkligen bra nu! Vi har fått till många lyckade första försök, och hon känns inte alls osäker längre. Jihaa! :)

Om du vill se några bilder från dagens träning, kika in hos Maritha & Zelda.

Efter morgonens träningspass tog jag mig tid att fixa lite godare godbitar. Tre stora påsar blev det, och nu ska vi ut och testa :)

Vi pratade en del om signalkontroll i helgen. För den som inte är helt insatt är signalkontroll detsamma som att hunden "förstår" ett kommando (signal), dvs alltid utför ett specifikt beteende efter en specifikt signal.

För att förenkla det i ett exempel: Hunden sätter sig när du säger "sitt". Den sätter sig inte på andra signaler (typ "ligg" eller "stå") och den gör inget annat beteende när du säger "sitt".

Men signalkontroll är svårt! Kan din hund "sitt" i alla situationer? Och vad betyder "sitt"? Betyder det "att sitta" eller "att sätta sig"? Och just det där sista tycker jag är viktigt att ha klart för sig när man tränar.

Det jag gör nu är att försöka se alla alla kommandon som signaler för rörelser. "Sitt" betyder alltså inte "att sitta" (detta är ju ett passivt beteende, ingen rörelse), utan "att sätta sig". Och om vi är petiga (inför lydnadstävlande t.ex.) kan det vara bra att ha helt klart för sig hur man vill att denna rörelse "att sätta sig" ska se ut.

Och för att göra det ännu lite krångligare så kan "att sätta sig" i sig självt vara olika rörelser beroende på vad hunden gör när du ger signalen. Det behövs en rörelse för att sätta sig från stående; en annan för att sätta sig från liggande. Och om jag nu vill peta med t.ex fjärren där hunden ska just sätta sig snabbt från både liggande och stående position, så kanske det blir enklare för hunden att förstå om vi sätter olika signaler på sättande från ligg och sättande från stå. Slutresultatet "att sitta" är visserligen detsamma i båda fallen, men själva rörelsen för att nå dit ser inte likadana ut.

Detta att se kommandon som signaler för rörelser har fått mig att tänka lite annorlunda. Det gör det enklare för mig att definiera vad det är jag vill förstärka, och lättare att sålla bort rörelser jag inte vill ha. När jag tränar "sitt" koncentrerar jag mig inte i första hand på att hunden blir sittande när den är klar med sin rörelse, utan hur den rör sig för att komma till sittande. (Sedan om jag dessutom vill att hunden ska förbli sittande, är en annan sak att träna).

Jag har börjat tänka på det här i mitt tränande av hopp-stå. Jag vill använda detta till inkallning med ställande, och har testat med mitt vanliga stå-kommando när vi tränar detta. Hon stannar, men det blir något extra litet steg mer än vad som behövs.

Jag har liksom fått känslan av att "stå" i hennes värld betyder att stanna från ganska sakta fart. Och i en inkallning med ställande betyder då "stå" att sakta ner för att slutligen stanna.

Just detta moment är ju i sig inte helt okomplicerat, men att träna in rörelsen hopp-stå (hunden hoppar upp med frambenen en bit, landar på backen igen och förblir blickstilla efter landningen), få hunden att göra detta om och om igen och få flyt på det, samt sätta ny signal på rörelsen, allt detta verkar hittills ge Pejla bättre förståelse för momentet och exakt vilken rörelse jag är ute efter när jag säger "stå" (eller Tå! numera :) ). Hon kan det inte i full fart ännu, men hon försöker åtminstone! :)

Jag tror att det ofta faktiskt är så, att när hunden inte gör exakt så som vi tänkt, så är det helt enkelt för att vi inte lyckats lära hunden exakt hur vi tänkt. Så att säga att "hon kan det där egentligen" kan väl i och för sig vara sant - att hunden faktiskt kan göra exakt den rörelse vi är ute efter - men det är inte alls lika säkert att hunden förstår att det är just detta du är ute efter när du ger din signal.

Fanny och Thomas har flyttat från Norge till Fjugestad utanför Örebro, så det var dit resan bar oss denna fjärde samling under tränarutbildningen. Det passar mig utmärkt då det känns som raksträcka hela vägen :) Och vilket ställe de fått tag i! Så vill jag också bo någon gång - egen gård med fårhage och bruksskogen alldeles inpå knuten.

På lördagen startade vi med tävlingsträning. Jag och Pejla skulle köra en inmarch på plan, och sedan en apportering enligt lkl2. Jag valde detta moment för att hon kan det bra, och när vi tävlingstränar vill jag inte göra det onödigt svårt, utan skapa positiva händelser och känslor kring hela tävlingssettingen. Och det gick bra tycker jag! Hon var med och gjorde allt, även om det säkerligen inte var en 10:a så var det helt ok tävlingsmässigt.

Vi kom i sista sekund på att vi även kunde testa rutan. Här hade jag dock inga förväntningar alls på att det skulle funka, och det gjorde det inte heller :D Så då fick jag ett definitivt kvitto på vad jag redan visste - vi behöver träna det mer! :)

Jag har lagt en del tid på tävlingsträning överlag det sedan utbildningen hos Klickerklok drog igång, och det har verkligen gett resultat. Pejla störs inte alls lika mycket av settingen längre, och det skulle faktiskt förvåna mig om hon skulle bli låg och rädd när vi tävlar på riktigt nästa gång (som det blev sist). Jag hoppas och tror att den här träningen verkligen hjälper henne att ta kommendering, folk, tält och nervös matte på ett bättre och bättre sätt.

Vi har förstås tränat på en massa andra saker under helgen också. Och för vår del fanns det några saker som vi behövde hjälp med. Det första var platsliggningen. Kort historia är att Pejla råkat ut för ett par incidenter som gjort henne osäker, och att hon vid vår senaste tävling gick upp och sprang efter mig. Sedan dess har vi tränat om och tränat bra. Jag började som inför klass 1 med att stå kvar hos henne, och har successivt rört mig längre bort, längre stunder. Både med och utan andra hundar. Det har fungerat jättebra, och hon har blivit lugn och avslappnad i situationen.

Det jag däremot inte har vågat är att gå och gömma mig. Och detta var en av grejerna som jag ville ha bra träningshjälp med, och det var såklart inga problem :)

Jag la Pejla utan andra hundar, gick och gömde mig, och fick sedan hjälp av instruktör och kurskamrater som gick fram och belönade henne några gånger med godbitar. Två gånger gjorde vi detta, och det gick hur fint som helst.

Fanny tyckte dock att jag borde försöka få upp hennes förväntan lite mer, eftersom hon ligger lite väl avslappnat ibland och det är lätt hänt att det blir lite nosande då. Och jag håller med! Det känns bra att ha fått henne lugn och avslappnad, men nu behöver vi lägga på lite mer intensitet. (Och detta har vi redan börjat träna på hemmaplan idag).

Jag har också jobbat mycket med stadga i beteenden. Ända sedan Pejla var liten valp så har hon dansat klickerhundsdansen - dvs hon bjuder ihärdigt och gärna på hela sin reportear, gärna gång på gång i långa kedjor, och det har ibland varit svårt att få henne att fatta vad man klickar för. Detta innebär såklart att det kan ta väldigt lång tid att få fram ett beteende rent, och när vi väl får det så är hon ganska trött...

Stadga i stå har varit vårt största problem. Det har varit tassar som flyttats än hit, än dit, och ofta i min riktning. Detta har också gjort att jag ofta får henne väldigt nära mig när vi tränar, och det vill jag ju inte alltid. Ibland är det nödvändigt att ha hunden på lite avstånd.

Jag tränade mycket på det hopp-stå som vi shejpat fram, och som ser fint ut, men som inte har någon stadga efter ställandet. Men med omvänt lockande till hjälp vid exakt rätt tillfälle, så har vi kommit enormt mycket framåt med det här! Har använt godis, pipleksak och kampfläta som belöning och i omvänt lockande, har fortsatt träningen hemma idag, och det känns så härligt att det går så snabbt framåt.

I princip alla deltagare på kursen önskade mer träning på signalkontroll, då detta är något som faktiskt är väldigt svårt. Även här handar det mycket om att få lite stadga i hunden. Och med Pejla är det enormt viktigt att få hennes tankar helt och hållet bort från det frivilliga tänket - att sansa sig och ta det lugnt för att få signalen för beteendet. Och här handlade det mycket om att faktiskt förstärka stadga och lugn - och då inte bara genom att belöna med en signal, utan också med godbitar. Även här gick det stadgit framåt, och jag känner att jag börjar få fason på mitt eget agerande - när och hur jag belönar stadgan, när jag säger signalen.

Jag inbillar mig också att den här signalkontrollsträningen blir väldigt mycket skönare för Pejla. Hon sparar massor av energi och får tid att tänka och göra riktiga val. Riktigt, riktigt bra!

En annan sak som jag insåg under helgen är att Pejla blir ordentligt trött av att kampa! Det är klart att det är jobbigt, men jag såg plötsligt ett samband med att hon "ballar ur" och inte orkar tänka längre, om vi kampar för mycket och för länge. Nu var det visserligen söndag eftermiddag och hon var väldigt trött ändå, men efter att vi kampat en del som belöning tog hon liksom slut totalt. Bra att tänka på! Att springa efter bollar verkar inte alls vara lika jobbigt, och jag ska vara noga med att välja rätt belöningar beroende på hur pigg/trött hon verkar från start när vi börjar ett träningspass.

Fanny och kurskamraterna tittade också på vårt fotgående mot slutet av söndagen, och jag fick hjälp med att själv få till tekniken i belöningen så att den hamnar rätt och främjar en position något längre bak än den vi dragits med så länge. Hennes attityd är härlig (tycker jag iallafall :) ), men kan väl bli lite väl studsig när hon blir för het. Men även detta kan jag se till att tänka på vid belöning - belöna i halter i position med omvänt lockande t.ex.- precis som Maria Hagström föreslog när jag var hos henne sist.

Vi försökte i sista passet att köra lite fjärr för klass 2, men jag fick inse att Pejla var alldeles för trött för att köra snabba växlingar. Hon var dessutom så trött att jag inte ens fick fram ett frivilligt sitt. Det var som bortblåst! Men för den delen så borde ett frivilligt sitt verkligen inte vara så svårt att få fram, även om hunden är trött, och en av våra läxor till nästa tillfälle är att få fräscha upp frivilliga sitt, ligg, stå och ingång igen, och att kunna få fram allesammans under ett och samma träningspass. Riktigt, riktigt bra och viktig läxa, för det har i ärlighetens namn blivit alldeles för dåligt "framförmappande" på senare tid!

Vi ska tävla om bara några veckor, och jag fick efter kursen några goda råd av Thomas om hur jag bör lägga upp träningen fram tills dess. Upplägget känns riktigt bra, det handlar om att köra mycket tävlingsträning (förstås), men att göra den enkel med fokus på glädje och attityd; att träna många tävlingslika platsliggningar på nya platser och med nya hundar, och se till att lägga upp det så att hon hela tiden lyckas; att jobba med uthållighet i momenten inklusive övergångar mellan moment och att de sista dagarna före tävling lägga in bra belöningar på våra svaga punkter och få flyt på dem. Och vi har förstås redan börjat, och jag ska verkligen se till att vi får till mycket bra tävlingsträning under kommande veckor!

Tack Fanny och Thomas för den bästa helgen hittills under utbildningen, och tack alla kurskamrater för gott och trevligt sällskap. Vi har verkligen ett härligt och duktigt gäng!

Det här är långt ifrån allt vi gjort, och om du är nyfiken på att läsa mer , så har Fanny, Louise och Lena också bloggat om helgen!

Vi har varit hos Fanny och Thomas på tränarutbildning igen, och den här helgen kändes riktigt, riktigt super! Bästa helgen hittills, och jag och Pejla har kommit framåt, löst problem, fattat och förstått och vet hur vi ska gå vidare. Kurs när den är som bäst, och jag vet inget bättre :)

Som vanligt är vi väldigt trötta efter all träning och framför allt, efter allt tänkande, så ikväll nöjer jag mig med att säga att jag känner mig superinspirerad och väldigt nöjd. Skriver mer när vi tänkt klart :) Men bjuder ändå gärna på några bilder på Lenas hjälte Dacke som gjort ett extra härligt intryck på mig under helgen:

Det går alldeles utmärkt att förstöra ett redan nästan perfekt moment.

Imorgon åker jag till Örebrotrakterna för att gå näst sista tillfället på tränarutbildningen hos Klickerklok. När det gäller läxorna så ligger jag efter, men vi har ändå tränat rätt bra den här veckan, och inför lördagmorgonens tävlingsträning har jag valt apportering som det moment som ska sitta tävlingsmässigt.

Vi har därför den här veckan tränat en del apportering. Momentet har funkat tävlingsmässigt, men jag har velat peta i detaljer för att få det ännu bättre. Dels har vi tränat gripandet separat, och dels har vi tränat fart.

Gripandet är bra på "normalt avstånd", dvs ca 10 meter. Men kastar jag dubbelt så långt, springer hon dubbelt så fort och griper dubbelt så slarvigt. Här har jag en tanke om att överträna detta så att hon griper likadant varje gång, oavsett hur långt jag kastar apportbocken.

Fartträningen är väl det som förstört momentet :) Har ju upptäckt att bollar och kongar är Pejlas nya grej, och har använt detta för att få upp hennes fart. Men nu på morgonen gjorde vi en tur till flera olika platser för att testa momentet tävlingsmässigt direkt från bilen + lite uppvärmning (utan tält, kommendering och folk, men ändå). 

Första stället; vi klev ur, lekte lite, ställde upp och gick in på den regnplaskiga planen. Hennes attityd var aningen het, men  jag körde på ändå för att se vartåt det skulle gå. 

Slängde ut, kommenderade - hon sprang ut i jättebra fart, slarvade lite med gripandet men fick apporten rätt i munnen, full fart tillbaka, bra ingång, jag tar i apporten, håller emot lite som jag brukar, säger tack! Och hon far upp från backen, studsar snett ut en halvmeter och har tydlig förväntan på bollen... Jaha.

Nästa ställe; släpper ut henne från bilen och belönar att hon tar kontakt med mig direkt, men denna gång leker vi inte utan jag belönar lugnt och sansat med godis. Vi går ut på en ännu blötare plan och hon har härlig attityd. Kör momentet och även denna gång far hon upp och ut på "tack"...

 Vi åker vidare och på nästa ställe struntar jag i att köra momentet; kliver istället ut och tränar apporteringen enligt klass 1, ingångar, samt ingångar med apportbock. Belönar med godis i position efter "tack". Belönar även att hon sitter kvar. Testar sedan att lägga bollen bakom oss och köra ingångar utan apport. Hon kommer in, men sätter sig snett och med väldigt hög aktivitetsnivå. Gör om några gånger och när hon äntligen börjar sätta sig rakt belönar jag med godis. När hon gjort detta flera gånger får hon varsågod att "ta den!".

Nästa ställe går vi ut och kör momentet igen, och denna gång funkar det alldeles perfekt! :)

Summa summarum kan jag väl säga att det är så himla viktigt att variera belöningarna, både vad jag belönar med, när jag belönar, och hur jag belönar. Jag är så himla glad att jag hittat bollen som ny superbelöning, men kommer nog framöver att tänka mer på när och hur mycket jag använder den.

Bollar är grejen. Fattar inte att jag inte förstått detta förut. Idag åkte jag och köpte en ny, kongaktig sak, som inte studsar rakt, utan hit och dit. Pejla älskar den :)

Igår hade vi tävlingsträning ute på brukshundklubben. Fyra moment var körde vi och jag hade valt följande:

Fritt följ
Detta tränade vi någon halvtimme innan tävlingsträningen drog igång, och då kändes det alldeles jättebra. Har övat mig själv en del i att sätta fötterna rätt, och det går ju så mycket enklare när jag gör det :)

Men på tävlingsträningen var hon så het att jag mest gick och småskrattade hela tiden. Jag börjar misstänka att hon går igång på något sätt på kommanderingen? Förr hade jag ju problem med att hon blev låg av den, men vi har tränat rätt mycket på positiva upplevelser i samband med kommandering, och eventuellt kanske det har blivit lite väl positivt? Hon fullkomligen studsade fram :D

Om det är som jag misstänker känns det ändå helt ok - detta är ju träningsbart! :)

Hopp-sitt-hopp

Pejla hade superbra fokus i detta moment och det syntes att hon ville ut på tävlingsledarens "kommendera", så jag väntade lite elakt länge innan hon fick kommando. Schwop över och satte sig fint, men en aningen nära hindret. Inga problem i återhoppet, men jag vill ändå ha henne typ en halvmeter längre bak, så detta även detta ska tränas. Ingången kändes fin och samlad.

Apportering

Jag tog verkligen i och drog säkert iväg apporten 25 meter - detta för att jag håller på att träna fart med apportbocken vid sidan av, och jag ville inte riskera lågt tempo - med långa avstånd kommer farten mer per automatik.

Dock blir hennes gripande lite lidande av för mycket fart. Det blev ett halvgripande där hon missade apportbocken helt, fick gripa om, men när hon väl grep var det jättefint. Och fint tempo in och jättefin ingång. Och i avlämnandet är hon verkligen exemplarisk - just den biten känns väldigt klar.

Fjärr

Det av de fyra momenten som känns minst färdigt för tävling, även om det sitter så att vi skulle få poäng på det. Men det går fortfarande för sakta i växlingarna på gräsunderlag. Men även här är det ju bara att träna och finslipa.

Transporter

Sedan har vi ju även alla transporter, som jag väl egentligen var det jag koncentrerade mig på mest. Det var här belöningarna fick komma tätt - i själva momenten valde jag att enbart belöna en gång per moment. Men i transporterna har jag under en tid belönat rätt ofta och väldigt oregelbundet, och en hel del medan jag pratar med andra. Det har nämligen varit just här jag "tappat" henne - när matte pratar med andra händer det aldrig något kul så då kan jag lika gärna springa runt och leta intressanta saker på egen hand, ungefär. Men det här börjar vi komma tillrätta med nu, och ska fortsätta tränas på. Jag vill helt enkelt ha hög förväntan i transporterna.

Plats

Vi började alltsammans med en gemensam platsliggning, och till skillnad från häromdagen, då jag stod ca 2 meter ifrån, gick jag igår iväg på ett avstånd motsvarande lkl1. Jag blir alltid nervös när jag går ifrån eftersom vi ju haft problem med hennes osäkerhet inför detta moment, men återigen var hon en riktig liten pärla. Hon tittar efter mig hela vägen när jag går, men när jag vänt upp dröjer det kanske 5 sekunder, så lägger hon ner hakan i backen och ligger så i tre minuter. Duktig tjej!

Vid tillbakagången belönade jag henne i liggande fotposition, i markhöjd, och hon var glad och nöjd efteråt. Inte minsta tendens till osäkerhet. :)

När hela tävlingsträningen var slut gick vi ut och tränade ruta. Det känns som om hon börjar greppa nu, men hon testar i kanske 20% av skicken att ställa sig vid min närmsta, vänstra kon. Detta har jag sett förr, och är väl något som jag får försöka släck ut. Jag tycker för övrigt att rutan är det hittills svåraste lydnadsmomentet att lära in!

Resten av veckan blir det också mycket träning. Ikväll drar vi till skogs för sökträning, imorgon börjar valpkursen, och till helgen är det näst sista tillfället på tränarutbildningen hos Klickerklok. Jag känner verkligen att jag ligger efter på tränarutbildningen, men kommer att ha gott om tid att ta igen under hösten då jag tagit lite time-out från jobbet. Vi har också anmält till start i lkl 2 och jag hoppas verkligen vi får till alla moment så att jag känner att vi är startklara (tänker inte göra om missen att starta trots att vi inte är klara) :)