Pejla löper och är allmänt seg. Matte jobbar och är allmänt seg. Någon träning har det inte blivit på rätt länge.

Dessutom svällde hon upp i ansiktet igår, och har kliat sig frenetiskt under ett par dagar, så vi tog en tur till veterinären. Allergisk reaktion blev beskedet. Mot vad vet vi inte. Men hon ska gå på en låg dos kortison till svullnaderna lagt sig.

Dessutom visade det sig att hon hade akut analsäcksinflamation, så det blev sköljning och tömning och en kur antiinflamatoriskt under tio dagar.

Nästa vecka ska hon dock förhoppningsvis vara både löp- och medicinfri, och jag gör min sista vecka innan semestern. Håller verkligen tummarna för att träningsinspirationen ska spira för oss båda då!

Fy vad sur jag blir. Skrev ett jättelångt inlägg här om vår rutaträning igår och idag, men när jag skulle posta inlägget blev det något fel, och allt försvann. Och nu har jag inte tid att skriva om! Blä.

Får ta det senare och för att pigga upp mig själv kommer istället några bilder från klickerklokhelgen som Louise knäppte på oss:

Det har varit en intensiv träningshelg då vi varit hos Klickerklok på tränarutbildning steg 2, tillfälle 2. Högst på schemat stod signalkontroll, och detta är verkligen svårt!

Den viktigaste detaljen för min del vad gäller det här, handlar om mina egna färdigheter. Det är så lätt att hamna i mönster - vi som tränare gör också gärna vanor och kedjor som vi håller oss till - och i signalkontrollsträningen måste jag fortsättningsvis hålla koll på att inte säga signaler med ett jämt intervall. Jag behöver variera tiden då Pejla väntar på signal. Det blev väldigt tydligt då jag väntade någon eller ett par sekunder än jag normalt brukar göra. Nästan exakt på rätt tidsintervall testade Pejla ett beteende självmant om hon inte fått signal. Jättebra att få detta uppmärksammat!

En annan viktig sak var återigen detta med korta träningspass. Det här blir särskilt viktigt en sådan här helg där vi tränar i princip oavbrutet under två hela dagar. Första dagen "dog" Pejla ungefär halvvägs in. Mot slutet av dagen stod hon mest bara och glodde på mig med total förvirring i blicken. Hon orkade inte tänka alls mer. Detta får mig att tänka lite på min sambo som avverkat ett nästan två dygn långt multisporttävling i helgen - det gäller att starta i ett tempo så att man vet att man håller hela vägen in i mål. Så sant, och det gäller förstås även för Pejla. Jag körde på för hårt och intensivt i starten av den varma dagen, och mot slutet orkade hon helt enkelt inget mer, vare sig fysiskt eller psykiskt.

Dag 2 gick bättre, även om hon fortfarande var trött. Vi fick visa en av läxorna: en diskrimineringsövning där hunden ska liggmarkera ett särskilt föremål med olika störningar runt omkring. Dels ska hunden förstås välja rätt föremål bland andra, och för varje markering flyttas föremålen runt så att de aldrig ligger på samma plats - men vi tillförde även störningar som att plocka bort rätt föremål helt och hållet, och då ska hunden förstås inte markera någonting alls - detta hade många hundar svårt för och testade att markera ett annat föremål, men Pejla var superduktig och kom tillbaks till mig istället när hennes äggkopp inte fanns synlig. Andra svårigheter bestod i att Fanny böjde sig ner och lockade lite på hundarna vid fel föremål, som för att lura dem att lägga sig fel - detta klarade Pejla också - och att sedan lägga det rätta föremålet på den plats hon nyss lockat till fel, och locka igen vid rätt föremål. Pejla klarade det med. Jag kände mig väldigt nöjd, men ska fortsätta träna så att hon verkligen blir stensäker och kan ligga vid rätt föremål länge utan att bli osäker på om hon valt rätt eller fel.

Vi fick även tävlingsträna en hel del och här fick jag mycket bra input på detaljer där jag själv kan lägga upp träningen på ett bättre sätt. Det är rätt små grejer som kan göra stor skillnad ibland.

På söndag eftermiddag var vi rätt slut i skallen allesammans, men jag fick träna ihop med Elin på Amokk, och fick väldigt bra tips på fotpositionsträning (Pejla ligger lite långt fram) och ska nu äntligen ta tag i detta från grunden. Det känns som en petig men mycket rolig uppgift där jag har en bra plan för de olika stegen i träningen.

Det är svårt att sammanfatta en sådan här helg på ett mer ingående sätt - jag har inte riktigt tid och har inte heller sammanfattat slutsatserna för mig själv ännu. Det brukar liksom bli så, att det tar en stund för allt att smältas, och det är inte förrän i den praktiska träningen på egen hand som man får reda på vad man egentligen lärt sig. Så mer tankar kring både signalkontroll och annat kommer alldeles säkert dyka upp här kontinuerligt.

Slutligen, en lite bildkavalkad från helgens dagar. Det är ett så otroligt duktigt, trevligt och ambitiöst gäng på denna kurs! Både förare och hundar är trevliga och jobbar så fint!

Den där som skulle frigöras nu när jag gått ner i arbetstid?

Konstigt nog har jag ändå inte hunnit med särskilt mycket hundträning, men det beror mycket på att vi har en del födelsedagar och annat så här års, så det har blivit mycket kalasplanerande, handlande och städande istället.

Fast lite träning har vi ändå hunnit med. Har bland annat stämt av lite av vår läxa inför helgens tränarutbildning steg 2 hos Klickerklok. Vi ska ha fem trix till nästa gång och vi har kört följande (bland anant):

Sitt fint
Detta hade vi börjat på redan innan kursen, men vi har renodlat och har börjat få till signalkontrollen, men den är inte helt hundra. Hon sätter sig med tassarna upp även på vanligt "sitt" rätt som det är, vilket ju inte är helt bra med tanke på tävling t.ex :) Eventuellt tränar vi om detta och sätter annat kommando på.

Upp
Stå på bakbenen. Även detta har vi kört innan, men jag har shejpat och tränat så att Pejla nu kan stå längre stunder. Signalkontroll rätt bra även på detta.

Snurra
Nytt trix som vi shejpat och som börjar ta sig. Dålig signalkontroll på det än så länge, men frivilligt går det rätt bra. Skulle dock vilja ha upp farten lite på snurren :)

"Ska vi leka?"
Detta trix hade vi också påbörjat innan, men då hette det "buga". Men signalkontrollen på "buga" blev usel då så många la sig i och ville träna detta. Det blev lite rörigt minst sagt :) Men "ska vi leka" har vi fått riktigt bra signalkontroll på nu!

Slalom mellan mina ben
Nytt trix som vi började med för någon månad sedan. Går ganska bra. Inget kommando på, och lite ryckigt är det, men det går framåt.

Har även börjat på att hon går en åtta mellan mina ben när jag står still, börjat shejpa nos mot höft och lite annat, men det kommer säkerligen nya läxor och jag tänkte spara på det här lite :)

Igår hade vi 17 barn här på kalas och Pejla skötte sig fenomenalt! Hon brukar gå upp i varv när vi har mycket besök - hon vill ju vara med! Men en del av barnen är rädda för hundar, och ett par är allergiska, så hon fick snällt vänta i vårt sovrum medan barnkalaset pågick. Jag gick in till henne ett par gånger och bjöd av kalasmaten (grillkorv), och hon låg tyst och snällt i två timmar. Duktig jänta! :) I och för sig tror jag hon var rätt sliten efter massor av spring och årets badpremiär :)

Ikväll var det väldigt mycket svårare för Pejla att fokusera än sist vi tävlingstränade. Det var mer folk, mer ljud, fler hundar, fler oväntade saker som hände... mer störningar helt enkelt. Och för Pejla är det här jättesvårt!

Vi körde en plats först med ca 10 hundar. Den gick super. Hakan i backen frivilligt och låg stilla i två minuter. Jag lämnade inte mer än ca 5 meter för att hon skulle känna sig trygg, och jag var jättenöjd med hennes fokus och lugn.

Vi körde sedan några moment, och den här gången valde jag att inte belöna tidigt, för att om möjligt se skillnad mot när jag t.ex belönar bara inmarchen.

Vi körde linförighet och den var väl rätt ok, men långt ifrån med det fokus jag så gärna vill ha. Det hände mycket runt omkring och hon tittade bort flera gånger. Men jag körde på någon halvminut ändå och belönade när hon gått jättebra (bort från störningarna) ett tiotal meter. Belönade med kamplek.

Körde sedan en fjärr och var lite elak mot henne faktiskt. Lämnade i liggande, satte upp, la ner, väntade sedan lite för att se vad som hände med hennes fokus, och när hon tittade bort sa jag "sitt" - vilket hon naturligtvis inte uppfattade, och jag bröt.

Vet inte om detta är en jättebra metod som man bör använda sig av särskilt ofta, men det var ett viktigt kvitto på hur störningskänslig hon är! Det liknade mer tävlingen vi gjorde i tvåan när hon var helt utstörd, och det var bra att få se detta igen.

Vi gjorde ett läggande under gång som jag belönade efter momentslut och en liten transport. Jättelek och hon var verkligen heltaggad på kampen. Ännu ett kvitto - trots störningar och tävlingslederi kan hon nu engagera sig till 100% i leken. Vilket betyder att vi borde kunna gå vidare i tävlingsträningen och faktiskt börja peta i utförande mer än vi hittills gjort. Hon klarar störningen så länge det är värt att jobba nu. Skönt!

Avslutningsvis körde vi en apportering som såg helt ok ut. Men hon har högre fart ut än in. Och hon sätter sig lite snett vid ingången. Avlämnandet, som vi jobbade mycket med inför ettan, är dock strålande :)

Ja... vi har en del att träna vad gäller moment och detaljer nu, och det är bra! Har lagt så mycket tid på att få henne mer fokuserad i leken och på att tåla störningar (vilket vi måste jobba vidare med förstås), men nu är hon ändå så med att hon inte tycker det blir obehagligt - hon blir bara ofokuserad, och det är upp till mig att fixa det! :)

Senaste veckan har det blivit väldigt lite hundträning, och nu i helgen har vi haft fullt upp med konfirmationsfirande, fotografering och shopping, så Pejla har haft ett par mycket lugna dagar.

Men från och med idag har jag gått ner i arbetstid och ska bara jobba 75% på mitt vanliga jobb. Och det borde ju frigöra lite extra tid :)

För exakt ett år sedan gjorde vi vår tävlingsdebut i lydnad, och det gick ju superbra. Jag blev lite inspirerad av att läsa mitt eget inlägg från ifjol och känner mig taggad att ta tag i klass 2-träningen lite mer ordentligt. Vi måste komma till start snart!

Roligt också är att min kära vän Jessica tävlade på precis samma klubb nu i helgen, Eds brukshundklubb alltså. Lydnadsklass 2 förstås, och med ett strålande resultat. Ni som är nyfikna kan se film från tävlingen här.

Ikväll samlades ett gäng ekipage ute på hemmaklubben för tävlingsträning med tält, kommandering, publik, korvgrillning och allt som hör en tävling till. Det är verkligen så superviktigt med tävlingsträning! Detta har jag verkligen fått känna på :)

Pejla har ju under en rätt lång period tyckt att kommandering och tävlingslika situationer är läskiga, men nu har det börjat vända och det är så skönt. Det känns inte längre som en omöjlighet att vi kan nå vårt mål om förstapris i klass 2 innan den här säsongen är över.

Vi började med en platsliggning, och detta är väl det moment som vi haft mest problem med på lydnadsplanen. Det har varit läskigt och jobbigt att ligga kvar bland andra hundar, men även det här börjar vi få rätsida på.

Jag går inte ifrån henne särksilt långt nu. Tänker inte göra det förrän jag känner mig helt säker på att hon är lugn och trygg.

På denna plats gjorde hon precis som på kursen för Frida Sundberg för ett par veckor sedan. När jag lämnat henne och vänt upp mot henne la hon frivilligt ner hakan i backen. Förra gången lyfte hon huvudet några gånger, men idag låg hon kvar med hakan hela platsen! Mitt i någon gång la hon av en skön suck, och det tyder jag som om hon verkligen kunde slappna av.

Så småningom kanske jag kommer vilja få in mer förväntan i det här momentet, men som det är nu bygger jag på trygghet och lugn.

Ett tag förra säsongen körde jag mycket avståndsbelöningar vid bilen, både efter plats och andra moment. Men det har jag slutat med. Anledningen är helt enkelt att det blir för svårt för Pejla att ha en het belöning där. Hon har flera gånger dragit av planen till bilen, dels när hon blivit skrämd, men det känns rätt onödigt att skapa ännu mer sug till bilen med en belöning. Så idag stannade jag kvar och belönade på plats efter platsliggningen.

Vi körde sedan tre-fyra moment var, och jag valde moment som Pejla kan bra i ostörd miljö, och prioriterade ha roligt och att belöna rätt attityd och fokus. Fritt följ, 2:ans fjärr och 1:ans inkallning blev det.

Fast vårt första moment var egentligen inmarchen på plan. Vi blev inropade, ställde upp, tävlingsledaren startade oss, liten paus och - belöning! Belönade med kamp och det får banne mig upp hennes fokus jättebra nu!

Linförigheten var helt ok. Den känns väl rätt ringrostig, men vänster och högersvängar och raksträckor kändes riktigt bra. Helt om, både march och halt, kändes inte jättebra, men det beror mest på att jag velar med hur jag ska sätta fötterna. Måste träna på det... :) Halterna varierar och hon hamnade snett en del, så här har vi verkligen rolig och petig detaljträning att sätta igång med :)

Fjärren var helt suverän om jag får säga det själv. Jag kände mig riktigt stolt där på planen - riktiga panglägganden och raketsättanden blev det! Och detta är förstås ett resultat av att vi tränat fjärren mycket hemma. Jag valde att lägga belöningen efter momentets slut + en kort transport då hon är såpass säker på momentet att själva växlingarna i det här sammanhanget inte var det väsentliga att belöna. Att belöna transporterna med något superroligt ihop med mig får upp hennes fokus jättebra, och det är ju just i transporterna som hon tappat koncentrationen mest på tävling.

Inkallningen kändes också väldigt bra. Min prioritering här var att jag själv skulle stå precis blickstilla hela sträckan och vid ingången. Det gjorde jag, och Pejla kom i full fart och satte sig spikrakt. Dukti jänta!

Här var våra moment slut, men vi fortsatte ändå vår träning på att när det är slut betyder inte det att man drar i tusenfyrtio till bilen. Jag stannade flera minuter på plan och kampade, belönade med rå kycklinghals, körde lite jaktlek, och sedan gick vi bara lite till sidan av planen och satte oss och kelade. Hon fick även hälsa på lite folk runtomkring och ha det allmänt mysigt i miljön.

Summa summarum kändes det riktigt, riktigt bra. Vi är på rätt väg och det är så roligt att träna med Pejla när också hon har riktigt kul!

Idag hade ett av ekipagen förhinder på agilitykursen, så Pejla fick agera stand-in på kvällens träning. Och det är faktiskt mycket roligare att få vara med och träna med egen hund än att bara titta på :)

Idag har vi testat på en hel del. Kort och lång/böjd tunnel, säck, vanliga hopphinder, långhinder och slalom. Och det går bra tycker jag! Att hoppa gillar hon verkligen, så där är det väl egentligen inga problem. För henne. Det är värre för mig; både att hinna med, och detta med handling är fortfarande ett mysterium för mig. Så när det blir fel är jag rätt säker på att det är för att jag är otydlig.

Men så kan det få vara med agilityn än så länge. Jag hoppas kunna bli bättre och få mer förståelse för allt längre fram, men än så länge har vi bara roligt.

Agilitykursen är väldigt bra störningsträning för Pejla. Hon är väldigt känslig för arga röster och blir låg om andra grälar på sina hundar. Jag har helt enkelt varit väldigt dålig på att skälla ut henne ;) Skämt å sido - hon är inte van att folk blir förbannade, och det är superbra för oss att det grälas lite då och då runt omkring oss - detta blir tillfälle för lek och belöning, och jag tycker mig se att hon klarar av det bättre och bättre. Fast det som funkar bäst hittills är att inte göra nån grej utav det, utan bara fortsätta med vårt - dvs, jag avbryter inte mitt i en övning bara för att det skriks bredvid, utan försöker i största möjliga mån låtsas som ingenting och bara köra vidare.

Men emellanåt tar hon åt sig såpass ändå att hon inte ens vill ta godis. Jag tycker det är himla svårt att hantera detta. Jag vill inte gå undan med henne, inbillar mig ändå att det är bäst att bara vara kvar i situationen då utan att något otäckt händer - så att hon lär sig att det inte är något farligt?

Hon gillar verkligen inte heller att bli avbruten i träningen av att andra hundar kommer fram. Detta har jag märkt förut, och även det här kan göra henne låg och oemotaglig för belöning. Idag smet en nyfiken schäfertik fram till Pejla när vi tränade hopphinder, och det blev lite läskigt. Jag tror inte att hon egentligen blir rädd i de här situationerna... visserligen kan hon nog koppla ihop det med att träning -> annan hund kommer fram -> annan matte blir arg...

Hur som helst - det positiva är att agilitykursen är superbra träning på det här, för det händer allt som oftast att folk blir arga, och att hundar kommer fram, men idag har vi, med något litet avbrott då och då när hon vill "kolla läget lite", faktiskt kunnat träna på riktigt bra hela tiden!

Instruktörerna på kursen uppmanar oss deltagare att använda oss mycket av positiv förstärkning (belöningar), och att verkligen försöka hitta de saker som hunden tycker det är värt att jobba för. Och det här gillar ju jag förstås!

Jag och Pejla varvar med godbitar och lek, och det funkar jättebra med kampen nu, trots störningen av de andra 9 ekipagen på väldigt nära håll. Matte = superglad. Och Pejla också ser det ut som :)

Agility verkar vara en väldigt rolig gren att hålla på med och jag hoppas att jag ska få tid i år att sätta mig in lite mer i hur allt hänger ihop. Det finns helt klart mycket härlig detaljträning att bita tag i, och jag har lite förkärlek till detta. I lydnaden är det ju självklart massor av detaljträning, men inte i samma höga tempo. Ja, ikväll känns det verkligen som om agility skulle kunna bli en ny och fartig utmaning!