Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Senaste inläggen

Av Lina - 10 januari 2009 16:48

Idag träffade jag och Pejla Linda på Värmlands Folkblad. Hon hade blivit tipsad att skriva en artikel om mig som initiativtagare till Hundtränaren. Kul!


Vi träffades för en pratstund ute på ett ställe där jag brukar träna med Pejla. Hon undrade en del över både boken och min egen träning med Pejla, och vi pratade säkert en timme.


Passade även på att träna lite på planen när intervjun var över, det var så länge sedan vi tränade lydnad. Och lydnad är verkligen en färskvara... fotgåendet var väl, sisådär kan man säga. Men jag tog det lite från början, lekte mycket, sprang ifrån Pejla så att hon fick söka upp min vänstra sida, och snart gick hon rätt långa bitar engagerat och härligt fritt följ. Dock låg hon väl långt fram, men det struntade jag i och koncentrerade mig på attityden hos henne. Vi hade roligt!


Tyvärr skedde en liten olycka. Det kom några andra med hund som tränade längre bort på en parkering, och Pejla blev hemskt nyfiken på vad jag tror var en gul labbe. Jag satte på henne ett retrieverkoppel som jag lät släpa medan vi tränade, för att ha en livlina att gripa tag i, utifall att hon skulle få för sig att labben var mer intressant än mig.


Vi gick på, men när vi kampade lyckades jag på något sätt få retrieverkopplet med i kampen och det snurrade sig runt mitt högra ringfinger. Pejla ryckte till rejält i leksaken och knäck - fingret drogs med, snett och hårt, knak och brak.


Det gjorde ont, men inte jätteont. Tog en paus och fortsatte sedan att träna mer. Dock utan kamplek, för såpass ont gjorde det att jag inte orkade hålla emot i leken.


När jag körde hem kände jag hur det bultade rejält i fingret, och när jag väl hemma tog vanten av mig såg fingret inte riktigt klokt ut! Uppsvällt och snett och dant :(


Efter nån halvtimme gjorde det så ont att jag gick omkring och lipade och skrattade om vartannat (jag är sån som skrattar när det gör ont, lite halvhysteriskt och väldigt underligt egentligen). Nu, några timmar och alvedon senare, bultar det inte längre, men fingret är fortfarande svällt och går inte att använda (därav pekfingervalsen).Trodde ett tag att det var av, för det knäpper konstigt i det när jag försöker böja det, men jag hoppas att det bara är en vanlig stukning.


På måndag kommer artikeln i Värmlands Folkblad och det ska bli spännande att se vad hon skriver! Pratade en del om belöningsbaserad träning och visade lite shejping för henne, och det vore ju kul om hon fick med lite om det också och inte bara om boken. Vi får se - länkar till artikeln härifrån om den även blir nätbaserad.


Nu ska jag ta en rejäl läsarpaus - har två böcker som ligger och väntar på att bli ordentligt genomlästa - två böcker som inte ännu är utgivna, utan som jag fått förtroendet att läsa igenom och komma med synpunkter på innan de är färdigskrivna. Förmånligt och roligt!

Av Lina - 2 januari 2009 13:21

Ett tag har det känts som om vi inte kommit ett dugg framåt på länge, men när vi tittar tillbaka på året har vi ju faktiskt gjort en hel del. Här kommer en summering av vårt 2008:


JANUARI

Vi antar Malins lydnadsutmaning om att starta lydnadsklass 1 innan 30 juni, och sätter förstås igång att träna momenten.  Vi tränar mycket platsliggning och ställande under gång med backandet som utgångspunkt.

Här tränar vi plats i snön. Madelen och Kiwi kommer på besök och vi tränar mer lydnad på samma plats som platsliggningen ovan, men nu har snön smält helt och hållet!


FEBRUARI

Vi börjar Canis Klickertränarutbildning hos Ann-Louise Ryrvik och februari består mycket av grundfärdighetsträning för oss. Jag är ambitiös och för dagbok över grundfärdighetsträningen (kommer av mig med detta senare dock). Vi får flyt i en massa grundfärdigheter och jag hittar äntligen en lösning på hur jag ska få Pejla att frysa med nosen på fingertarget!

 Vi åker till Sälen på skidsemester och jag ångrar mig i sista sekund och Pejla får följa med istället för att stanna hemma hos min syster. Inget jag ångrade :)

Pejla fyller 1 år den 7:e! 

 


MARS

I mars har vi klickertränarträff i Karlstad. Det regnade, men vi tränade, fikade och pratade och hade allmänt trevligt ändå. Vi tränar en del burlekar och åker på kurs hos Fanny och Thomas i Göteborg. Tävlingslydnad steg 1 står på schemat:

 

Vi fortsätter i övrigt att träna grundfärdigheter och delar för moment i lydnadsklass 1. Vi kör en hel del inkallningar, både raka och med ställanden och lägganden. Vi startar också tävlingslydnadskurs på Torsby BK.

Och när det regnar, vilket det gjorde mycket i mars, tränar vi trix och annat skojsigt inomhus:


 


APRIL

 I april fortsätter klickertränarutbildningen hos Ann-Louise och jag börjar inse att jag nog kört för enkel och kort träning lite för länge med Pejla, och att det är detta som ställer till det så att vi inte kommer framåt. Jag höjer kriterierna en hel del och plötsligt börjar Pejla tycka att lydnad är superroligt. Vi stämmer av en del lk1-moment och det känns väldigt bra. Vi tränar en hel del fritt följ; position och svängar, och Pejlas attityd är kanon.

 


Vi börjar också lite apporteringsträning ihop med Lotta och gänget och Pejla är duktig och älskar det!


 April är en händelserik månad, men inte bara på den positiva sidan. Pejla har några olyckliga erfarenheter på Torsby BK som gör henne osäker. Jag upptäcker t.ex hur känslig hon är för andra förare när de blir arga eller skriker/ropar högt. Pejla kopplar t.ex ihop min kompis Annas "hit" med obehag och vi har svårt att träna lydnad på hemmaklubbens plan. Jag upptäcker även att Pejla regarerar kraftigt på skott.


Men vi har mycket positiv träning också, och det går framåt. I slutet av månaden kommer Ann-Louise upp och håller helgkurs i klickerträning för mina klubbkompisar och vi har roligt. Jag får också svar på Pejlas röntgen som är helt felfri. Gött!


MAJ

I början av maj anmäler jag oss till start i LK1 och vi börjar månaden med tävlingsträning och finslipning av moment. Och även om debuten börjar lite skakigt med en krånglig plats så går det alldeles lysande. Vi tar höga poäng i alla moment och får verkligen utdelning för alla träningstimmar vi lagt ner.



JUNI

Den här månadens stora händelse är att vi åker på stor klickertränarträff på Tånga Hed. Vi hade så trevligt med massor av sköna människor och hundar och hoppas givetvis att detta ska bli en stående punkt på årets program.


Men det var nog lite som om luften gick ur oss efter LK1-starten, och lydnadsträningen lägger vi lite åt sidan en stund. Däremot åker vi på utställning i Rottneros och får CK och placerar oss 4:a i vår grupp. Härligt! Vi provar också apportering med fågel och spårar.


JULI

Vi tränar lite lydnad, men ytterst sporadiskt. Har inte riktigt hittat motivationen än. Vi går klickertränarutbildning igen och Pejla börjar äntligen löpa, 17 månader gammal.


AUGUSTI

Vi tar upp tävlingslydnadskurseriet på klubben igen och hittar väl lite inspiration, men vi har fortfarande problem med att Pejla tycker att hemmaklubbsplanen är lite läskig... Jag tar så småningom en medveten ordentlig paus med lydnaden och satsar istället på att spåra.

Sigge, vår älskade katt, blir överkörd av en traktor, och några veckor senare får Pejla en ny lekkamrat i form av Missan:

 


Jag jobbar väldigt mycket, framför allt med Hundtränaren 2009 som snart måste bli klar! :)


SEPTEMBER

September handlar också mycket om Hundtränaren 2009 och vår egen träning blir lidande på grund av allt jobbande. Men när vi väl tar oss ut blir det fortfarande mest spårande och uppletande. Vi går spårkurs på klubben och det är väldigt roligt. Det visar sig också bli bra skotträning för Pejla - hon reagerar inte alls på skott medan hon spårar!

 

 Nemi kommer på besök! Jag får en liten kick och börjar träna lydnad igen. Nemis fotgående är lite för oengagerat (hon sackar en del) och jag lägger en hel del jobb på att få det bättre. Det är roligt och spännande att träna en ny hund!


 OKTOBER

...fortsätter med massor av jobb med boken och träningen blir fortfarande lidanden. Men vi hinner med att ta examen i klickertränarutbildningen och att gå kurs hos Maria Hagström - en kurs som ger många nya insikter och spirande inspiration.


 

Klickertränarutbildningsgänget 2008


 

Omvänt lockande i halterna hos Maria H.


Jag börjar exprimentera med rut-träningen och funderar på att starta LK2, trots att vi tränat för lite. Vi debuterar också under månaden, men det går riktigt åt pipsvängen. Pejla är skraj på plan, men jag får med mig en hel del erfarenheter och vet vad vi behöver träna på. Störnings- och tävlingsträning är väldigt viktig nu!

Månadens stora händelse är att Hundtränaren 2009 äntligen ges ut!

 


NOVEMBER

Ännu en träningsfattig månad, men vi hinner träffa Maritha och Zelda för lite träning ett par gånger vilket är jätteroligt. Vi träffar också Niina, Kody och Quila och hundarna får en hel del socialträning med andra hundar. Jag tränar annars lite trix med båda hundarna, en del platsliggningar, leker mycket och kör lite lydnad när andan faller på.


DECEMBER

Nemi åker hem och hon är saknad. Men jag inser också att med alla mina projekt, mina jobb, min familj osv, att det är mycket svårt att hinna med att träna två hundar. Det är ju svårt att hinna med en! En liten kelpie blir det förmodligen någon gång i framtiden här, men det får vänta på sig några år :)

Jag åker på Hund 2008 tillsammans med Madelen och AK och vi har väldigt trevligt tillsammans! Och i övrigt tränar jag och Pejla trix då vi fortfarande inte hittat tillbaks lydnadsinspirationen! Jag funderar över våra mål 2009 och bestämmer mig för att de inte ska handla om tävlingsstarter eller tävlingsresultat. Även om jag hoppas att dessa ska komma ändå :)

Återkommer med en formulering kring dessa mål lite längre fram, och nu ska vi fortsätta njuta av att vara lediga!



Av Lina - 30 december 2008 17:11

Det är klart, att det är ju ingen riktig julklapp, men det är ändå väldigt speciellt, och det kom i juletider. Beskedet om att jag och Pejla kommit med på Klickerkloks tränarutbildning steg 2 under 2009!


Shit alltså. Prestationsångest är något som ligger nära till hands för mig, och när jag kikar igenom deltagarlistan mår jag nästan lite illa. Vad har jag gjort? Jag känner förstås inte till alla som kommit med, men en del, och jag vet att några är riktigt duktiga tränare med höga ambitioner. Jag har visserligen rätt höga ambitioner själv emellanåt, men känner mig ändå som en hobbytränare för det allra mesta.


Men oj vad roligt det ska bli! Och jag berättar för mig själv, när jag får prestationsångest, att det inte är tävling, utan kurs vi kommit med på. Och kunde vi redan allt skulle vi inte behöva gå kurs. Vi ska dit för att lära oss och för att bli bättre!


Jag har redan börjat formulera några av våra mål för 2009, och faktiskt handlar det iår inte så mycket om tävlingsresultat, utan om andra saker. En hel del om självkontroll och att utveckla både mina och Pejlas färdigheter som ekipage, och jag är helt säker på att Fanny och Thomas kommer att hjälpa oss en bra bit på vägen! Mycket, mycket spännande ska det bli :)


Fanny och Pi, Göteborg, mars 2008

Av Lina - 29 december 2008 14:18


Vardagslydnadsträning är faktisk ganska tråkig. Det är iallafall vad jag brukar tro, men i mellandagarna har jag börjat ändra uppfattning. Det handlar nog för det allra mesta om min inställning.


Pejla har följt med oss till Hovfjället flera gånger de senaste dagarna. Hovfjället är Torsbys egna lilla skidparadis med sisådär 6-7 nedfarter och milsvis med längdspår. Det är fullt ös där uppe såhär års.


Första dagen Pejla var med orkade jag inte bry mig så mycket om att hon blir alldeles spratteltokig av alla människor och allt som åker och swishar förbi hela tiden. Jag höll henne mest i kort koppel och gav henne en och annan godbit när hon höll sig lugnare. Men så mötte jag ett par med två flattar i backen, två flattar som gick som ljus utan att dra i kopplen, och på väg hem från fjället tänkte jag att jag måste ju skärpa mig. Både för min egen och för Pejlas skull.


Sagt och gjort. Efter detta har jag slutat strunta i att Pejla stressar upp sig och istället sett till att hon får utlopp för det hon känner när vi kommer till Hovfjället. Jag tar henne med mig upp i backen och leker, helt enkelt. Vi tränar lite enkla saker bara för att ha kul ihop, sitt och ligg i snön t.ex., och jag belönar med att hon får pudelfnatta lite i snön. Jag pudelfnattar gärna själv tillsammans med henne också, och det räcker med bara några minuter av detta fjant för att hon ska tycka att matte är världens roligaste lektant som hittar på roligt bus, och sedan följer hon mig som en liten pärla.


Igår var hon helt lysande. Vi körde lite såntdär lekbus/träning en stund och sedan gick vi upp och ner för backen bland snowboard- och slalomåkare, och hon gick fot i princip hela tiden, och med svansen glatt viftande konstant. Jag hittade en och annan pinne åt henne i snön och hon var lika lycklig varje gång.


Hon har ganska svårt för att gå fint vid backens fot, där det är väldigt trångt med folk och korvgrillarna står tätt efter backen. Plus alla matrester från kiosken... Men i stort sett skötte hon sig alldeles perfekt hela tiden. Vi stod rätt länge nära en sån där liftkarusell där barnen åker runt runt i en lift. Där hade hon väldigt svårt att slappna av häromdagen, men igår gick det jättebra. Och visst är det superförstärkande för en som förare när man får de där leende blickarna från omgivningen som säger "guuud vilken duktig hund du har!"? :)

Av Lina - 22 december 2008 23:56





Av Lina - 19 december 2008 16:10

Nu packar kontoret ihop för ett par veckors jullov och jag ska verkligen njuta av att vara riktigt ledig! Lite praktiskt har vi kvar inför julfirandet, men det känns bara roligt.


Pejla är rolig nu. Vi har fortsatt att träna en hel del på att buga, och jag tycker det är väldigt intressant att se hur viktigt det faktiskt är HUR man lär in ett beteende. Det är svårt att som hundtränare låta bli att lägga krav på hunden så fort man börjar få krav på sig själv (jmf t.ex lydnadsmoment). Att däremot klickerträna struntsaker, som buga då t.ex, är en helt annan sak. Vi leker fram trixen, och det märks tydligt på utförandet av dem. Hon skulle lätt få en 10:a på momentet buga på vilken tävling som helst. Och guldstjärna för glädjen :)


Jag försöker komma ihåg det här när jag tränar mer "seriösa" saker, men det är svårt att känna likadant själv inför ett tävlingsmoment och ett trix, och det slår ofelbart tillbaka på hundens sätt att utföra momentet. Och det här är en sak som jag definitivt måste bli bättre på. För jag vill ju egentligen att lydnadsmomenten ska kännas som just trix!


Pejla bugar lite hipp som happ nu. Jag förstärker det spontana bugandet väldigt oregelbundet - bestämde mig rätt snabbt för att exprimentera med detta, och jädrar vilket resultat det ger.  Bugandet är väldigt starkt nu och jag har en känsla av att det faktiskt var såhär jag höll på och mixtrade med backandet för länge sedan - ett beteende som fortfarande är väldigt starkt hos henne.


Vad jag väl får se upp med är att hon inte börjar blanda ihop bugande och läggande för mycket, men det känns som en trevlig utmaning att öva signalkontroll på just dessa två beteenden under samma pass. Vi har redan börjat lite med det också :)


Nu mina vänner är det dags för mig att åka på julfest. Det var inte igår jag var ute på krogen, och det ska bli riktigt trevligt - julmat, jushow och hela tjobalängen. Misstänker väl att jag skriver någon mer rad innan självaste julafton, men om jag inte hinner - GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR från oss!

Av Lina - 17 december 2008 19:05


Natalie Rosén, en av författarna i Hundtränaren 2009, lottar just nu ut två exemplar av Hundtränaren 2009 i sin blogg. Passa på att delta om du är sugen på ett ex men inte hunnit beställa själv än. Tävlingen pågår till och med midnatt den 21:a december, 4:e advent. LYCKA TILL :)

Av Lina - 16 december 2008 17:36

Av någon anledning är jag mycket flitigare att träna när all press försvinner. Tänker då närmast på tävlingspress, och ibland funderar jag på om jag ens borde tävla. Är lite för tävlingsinriktad, och när det gäller sätter jag enorma krav på att uppnå bra resultat.


Men nu är tävlingssäsongen slut för vår del, och helt plötsligt är jag hur träningssugen som helst! Nu är det ju ingen höjdare att träna utomhus på kvällarna när det är två meter snö, kallt och totalt kolmörkt, men inomhus kör vi pass varje dag nu.


Har bestämt mig för några roliga mål i vinter - dels ska vi frishejpa mycket trix. Både för att jag ska bli bättre på det helt enkelt, men också för att det är så himla bra uthållighetsträning för Pejla. Det är också bra träning i klickerkloksamhet (är det ett ord?) - att upprepa det du senast fått förstärkning för, och vi har roligt! Dessutom får jag in träning på systematiken kring signalkontroll, vilket vi helt klart behöver träna mer på!


Den här veckan har vi bland annat shejpat in buga; alltså att hon ska gå ner i liggposition med framkroppen, men bakändan ska stå kvar. Och när man ser till att vara fullständigt fokuserad på träningen går det hur himla bra som helst.


Första passet bestod mest i att förstärka nedåttänk och nedåtrörelser med huvudet, men vi kom snabbt ner på framknäna.


Andra och tredje passet handlade om att shejpa bort hela lägganden, och fjärde passet greppade hon precis.


Nästa dag körde vi nya pass och redan efter ett halvt pass började jag köra signalkontrollövning på "buga". Jag bytte ett tag fokus från helt perfekta buganden till att faktiskt få henne att greppa signalkontrollsystemet, vilket hon inte har varit helt säker på tidigare (vilket naturligtvis beror på att jag inte tränat det tillräckligt systematiskt).


Har kört några pass till, och nu sitter hela beteendet på signalkontroll till iallafall godkänd nivå.


Ett annat vintermål är att få flyt på alla grundfärdigheter som jag känner att jag vill ha flyt på. Riktigt, jädra kanonflyt ska det bli, i störningsfri hemmamiljö. Den träningen är kanske inte helt rolig alla gånger (enformig minst sagt), men Pejla lär sig i det här att jobba så fokuserat, och jag vill få till ett gäng defaultbeteenden som sitter som berget. Är helt säker på att det gör skillnad när vi tar tag i utomhusträningen på allvar igen.


I övrigt är det mycket jobb och Pejla ligger mest och drar sig på egen säng på kontoret om dagarna. Önskar ungefär en gång i halvtimmen att jag kunde göra detsamma.

Skapa flashcards