Hundbiten - en blogg om hundträning / klickerträning med Lina, Pejla & Zaphod

Senaste inläggen

Av Lina - 25 november 2008 08:39

Redan innan Nemi kom hit så var sambon rätt skeptisk till att vi skulle passa en hund så länge. Han är rätt skeptisk till att ha hund över huvud taget egentligen, och beslutet att skaffa Pejla var i slutändan mitt beslut. Det var ok med honom, men hon är min och mitt ansvar.


Den första tiden med Nemi här hemma var sambon ungefär lika engagerad i henne som han varit med Pejla. Måttligt till inte alls med andra ord. Han har tagit henne med några gånger på löptur, kliat henne om kvällarna, pratat lite med henne när hon går förbi osv.


Men så förra veckan när vi började ta lunchpromenader tillsammans så hände någonting. Nemi och sambon fick plötsligt lite qualitytime tillsammans när jag och Pejla gjorde saker på egen hand. Och plötsligt ligger Nemi i sambons knä i soffan om kvällarna. Det är en big deal. Och att råka höra kommentarer som: Du kanske skulle ta och stanna här och bli min hund istället för att åka hem, och att sedan kliva in i köket och se sambon och Nemi sitta på golvet och råkela, det är en big, big deal!


Igår såg vi en working kelpie på TV och när jag berättade vad det var för ras sa han: Men då är ju duuuu mycket, mycket coolare, och kliade den bruna lilla råttan i knät lite extra.


Betyder det här att jag har en sambo som är shejpningsbar vad gäller en hund nr 2 om några år? Betyder det i själva verket att han är sugen på en egen kelpie..? Är han på väg att bli en riktig hundmänniska?!

Av Lina - 20 november 2008 14:02

Jag har brukat stanna kvar hemma/på jobbet när resten av gänget drar på lunch för att ha gott om tid att gå ut med hundarna mitt på dagen. Men den här veckan har vi bytt rutin till en ännu trevligare.


Både jag och hundarna hänger med grabbarna på lunch, och medan vi äter sitter hundarna i bilen och väntar. Efter maten tar jag och sambon oss en tur i skogen tillsammans med hundarna. Sambon tycker att Nemi är behagligare att gå med (hon går mycket bättre i koppel än Pejla) och de brukar gå i förväg medan jag tragglar med att vända tillbaka när Pejla blir för het framåt.


Idag tog det ganska lång tid innan vi kom ikapp dem, och sambon och Nemi var i full gång med uppletandeträning. Det har förstås inte sambon en aning om vad det är, rent bruksmässigt, men det var vad de gjorde. Han använde kottar och skogspinnar, och Nemi älskade det! Tror faktiskt att sambon gjorde det också.


En stor skillnad mellan att träna Pejla och Nemi är att när Nemi jobbar, då jobbar hon. Oavsett om världens trevligaste person som man egentligen vill hälsa eller hoppa upp i famnen på skulle råka gå förbi. Jobb är jobb, rast är rast, liksom.


Pejla däremot är väldigt störningskänslig - både för roliga och läskiga grejer. Kommer en människa-vilken-som-helst förbi när vi tränar är risken väldigt stor att man måste hälsa på den och helt och hållet tappa koncentrationen på jobbet eller leken med matte.


Delvis ligger väl det här i raserna, men samtidigt så känner jag mig just nu hopplöst medveten om att Pejla är rätt bortskämd... och att jag behöver strama upp reglerna för henne. Inte så att jag ska börja korrigera eller byta träningsfilosofi eller så, men att vara mer kontrollerande av de förstärkare som finns runtomkring oss hela tiden. Om jag bara tog ordentlig kontroll över det så borde det vara en enkel sak att fixa till hennes överdrivna flamsande, rent teoretiskt iallafall :) Och i och med att det finns så mycket i miljön som är förstärkande för hennes beteenden så borde det också vara enkelt att se till att just använda dessa saker som belöning för sådant jag vill se mer av.


Sedan Nemi kom hit har jag tyvärr blivit slappare med Pejlas regler eftersom det när vi går ut är himla svårt att träna vardagslydnad med två hundar samtidigt. Och den toleransökningen från min sida gentemot Pejla har också liksom smittat av sig överlag på hennes vardagslydnad. Hon hoppar mer, klättrar i möbler utan "varsågod" och en massa annat mycket störande... Dessutom får jag ofta göra om med henne i situationer som tidigare varit helt självklara; t.ex att man sitter ner innanför ytterdörren ända tills man hör "varsågod" att gå ut. Nu testar hon ofta att ställa sig upp med en galen blick och tungan på sne innan "varsågod". Gissa om mitt tålamod börjar ta slut när man får göra om det här vid dörren, bädden, bilen, maten osv osv, två gånger varenda gång?


Nä, det får bli skärpning från mattes sida vad gäller det här!


En annan stor skillnad att träna de två är att Pejla är så oerhört mycket mer lättmotiverad i vissa träningssituationer. Nemi är inte helt lättflirtad alla gånger! Det måste verkligen vara värt jobbet, annars kan det kvitta liksom :) Nemi har också lättare att låsa sig vid belöningen. Hon fryser lätt i en position och förblir där om belöningen är för störande.


Men i stort sett är de väldigt lika att träna! Oerhört lika faktiskt. Och jag antar att det beror på att de är grundtränade enligt samma regler och principer. Det tar ungefär lika lång tid att shejpa fram olika rörelser eller att lära in någonting nytt. Pejla flamsar mer och Nemi "fryser" mer, annars är det inga större skillnader. De klarar frustration ungefär likadant, de är ungefär lika (o)repetitionskloka, de byter beteende efter ungefär lika många uteblivna belöningar osv osv.


Om jag däremot jämför detta med de två andra hundar som jag vid entaka tillfällen testat att träna något litet med, och som är både äldre och mer erfarna, så är skillnaden mellan dessa två, och Pejla/Nemi enormt stor. De andra två är tränade mer traditionellt, och där är jag verkligen både jag och hundarna i princip helt lost emellanåt. De förstår inte mig och jag förstår inte dem.


Om jag kunde välja fritt nästa gång jag skaffar hund så skulle det bli en korsning mellan Nemi och Pejla :D

Av Lina - 12 november 2008 20:08

Har bedrövligt mycket att göra för tillfället och hinner inte blogga. Hundarna mår bra iallafall. Vi tränar inte mycket lydnad ute i det tråkiga vädret, utan mest shejpingpass inomhus och promenader. Båda hundarna kan nu mer stå med båda bakbenen i en skål, och fler tassar ska i är det tänkt.


Nu är det också bestämt att jag åker på Stora Stockholm! Första gången jag besöker den mässan, och det blir med trevligt sällskap i form av AK & Madelen. Så om du ser tre glada tjejer springa runt och dela ut Hundtränarflyers, ja, då är det vi :)

Av Lina - 7 november 2008 17:11

Vi träffade Marita och Zelda idag igen, men det blev ingen lång stund, för mitt jobb hade den vanliga fredagsstressen.


Snälla Marita ställde idag upp som gormare :) Dvs att hon stod och skrek diverse tävlingskommandon och annat medan jag och Pejla lekte och tränade om vartannat. Vid första gormet kände jag, som vanligt, att Pejlas tag om leksaken blev lösare och hon vände, inte hela sig, men lite av uppmärksamheten mot Marita. Men efter en stund gick det över och hon slappnade av mer och mer.


Här hemma får Pejla annan nyttig träning. Idag har jag bara haft Nemi med mig på jobbet, Pejla har fått stanna hemma (som är en trappa ner). Jag har bestämt mig för att hon måste tränas i att klara sig utan mig mer... hon är med mig precis överallt som det ser ut idag, och jag inbillar mig att om hon vänjer sig vid att ibland bli lämnad ensam, ibland bli lämnad med andra människor än mig, och blir trygg i det här, så kommer hon även bli tryggare när jag lämnar henne i träningssituationer.


Nemi har verkat trivas alldeles förträffligt med att få äga hela kontoret för sig själv. Katten kommer visserligen och hälsar på emellanåt, men det tycker hon bara är roligt :)


Ikväll ska jag försöka hinna med några shejpingpass med hundarna. Louise vill så gärna att jag skriver något om skillnaderna mellan att träna de båda hundarna, och jag tänkte därför börja med något helt nytt för båda - det borde bli enklare att beskriva skillnaderna då!


Bäst idag - nya Kontaktkontraktet damp ner i brevlådan. Hurray!


Av Lina - 6 november 2008 13:07

Och med det menar jag att den var social för mig :)


Vi tog en långlunch och träffade Maritha med Zelda.Vi har länge pratat om att vi ska ses och träna, men det har liksom aldrig blivit av. Förrän nu då.


Maritha är en av de där som väldigt länge känt sig ensam i sitt sätt att se på hundträning. Hon var med på kurs när Ann-Louise Ryrvik var här i Torsby, och hon tycker detta med klickerträning är toppen. Och att träna ihop med någon som har samma tankar och syn på träningen, det är verkligen roligt! Det spelar ingen roll om vi kommit olika långt med olika saker - tankar och idéer kan vi utbyta ändå.


Zelda fick först ett pass med sitt i framförmappen. Maritha har haft lite problem med att Zelda gärna blir sittades stilla och vänta, och jag föreslog att hon skulle testa att belöna henne ur position för att på så sätt få upp henne, och chans till ny repetition. Det funkade jättebra!


Vi kunde också konstatera, som jag gjort så många gånger förr, att när matte inte fokuserar på träningen, så tar hunden paus. Vi hade en liten episod där jag och Maritha pratade en del under tiden som de tränade, och då får man nog räkna med att även hunden tar paus från fokuserandet. Men så fort vi konstaterat detta, och jag höll mig tyst och matte fokuserade, så bjöd Zelda på ny repetition utan problem.


Under Pejlas första pass körde även vi sitt i framförmappen. Med henne har jag knappast problem med att hon blir sittande om jag belönar i position - här är det precis tvärtom, så vår träning såg lite annorlunda ut. I stället för att träna enbart själva sättandena, förstärkte jag mycket att hon blev sittande. Jag släpper upp henne för ny repetition på frisignal, och även om det var ett tag sedan vi tränade nu, så märker jag att den här träningen har gett resultat. Det ska nog inte vara helt omöjligt att få en översocial och utåtriktad flat att bli duktig på att koncentrera sig! :)


När Pejla pausade körde Zelda lite apporteringsövningar. Maritha har rätt länge tränat på att få fram ett frivilligt gripande, och sedan sist jag såg dem har det hänt mycket! Zelda griper jättefint när matte håller fram apportbocken. Hon griper även när matte håller den längre ner och ända ner mot marken. Det ska bli spännande att se hur det utvecklas - målet är förstås att hon ska kunna gripa den från marken och sedan göra en ingång med den, och jag ska försöka hjälpa dem så gott jag kan att ta det steg för steg.


Med Nemi körde jag först ett pass i att komma tillbaka med leksak :) Hon är ganska duktig på det, men hon har gärna stannat en bit bort, 10 meter nånting, och sedan väntat på inkallningssignal innan hon kommit in med leksaken hela vägen. Vi har tränat en del på det här och idag gick det jättefint! Bara en gång stannade hon innan hon var framme, men då på ca en halv meters avstånd.


Jag körde även lite framförmappande med henne och hade fokus på att träna mest ligg. Körde igenom några frivilliga grundfärdigheter först, men sedan skulle liggen fram. Det var kallt och lite blött i gräset, och Nemi ville nog inte jättegärna lägga sig egentligen, men tillslut gick det, och när hon väl kommit igång gick det riktigt, riktigt bra! Hon lägger sig otroligt snabbt och snyggt.


Med Pejla fick jag även tränat lite att hon ska sluta upp vid min vänstra sida när jag går iväg. Det här är något som jag kommer att lägga mycket träning på, men som vi egentligen bara är i början av. Just nu tränar vi väldigt enkelt. Jag klickar en gång för hennes fokus, belönar, och medan jag belönar vänder jag mig om och går ifrån. När hon sedan sluter upp gör vi om samma procedur. Ibland springer jag några steg för att komma ifrån henne mer, och jag försöker att hela tiden ändra min riktning så att hon får komma upp ur olika vinklar.


Jag vill bygga ett jättestort värde i just det här med att sluta upp vid vänstra sidan. Tanken är att jag ska utveckla det till transporterna i lydnaden, och snart tror jag det är dags att börja föra in slutet av olika moment till en liten kedja - momentslut + sluta upp vid mattes vänstra sida + gå några steg fot = belöning, typ. Tror det kan funka riktigt bra.


Nemi fick lite fritt-följ-träning också, men det är så svårt tycker jag! Hon har släpat förut, och jag har kört en del med belöningsförväntan framåt. Det har hon lärt sig, minst sagt, så nu har jag istället lite problem med att hon går för långt fram ibland. Stackars Lousie, hon kommer få tillbaka en hund med världens veligaste fria följ... Och eftersom själva gåendet är så svårt, så fokuserade jag istället på starterna igen. Hon kan fortfarande dippa ner med huvudet precis i starten, och OM jag fortsätter gå då så börjar hon snart sacka igen. Men bara vi kört några repetitioner så försvinner det och hon håller bra fokus och bra position i starten, vilket också medför att vi kan gå lite längre med fokus. Problemet är väl att få till att hon ska lyckas på första repetitionen...


Egentligen blev vår en och en halv timme inte så mycket praktisk träning, men vi ska försöka fortsätta träffas 1-2 gånger i veckan framöver och planera träningen lite i förväg och sådär, som man ska :) Så ikväll ska jag sätta mig och skriva ner en liten plan för vad vi ska träna på nästa gång.


Men nu är jag vrålhungrig, dags att äta lunch!

Av Lina - 3 november 2008 11:46

Det kom en utmaning från Tina:


Vilken bok läste du senast?
Jag läser vanligtvis mycket, men det senaste halvåret har min läsning i huvudsak bestått av Hundtränaren 2009 och diverse hundlitteratur. Annars ligger en halvläst "Att skriva börjar här" av Maria Küchen bredvid sängen. Den är bra! Och snart ska jag nog få tid för den igen.


Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?

Det vet jag faktiskt inte, men som med allt annat skulle jag tippa på att det är flest män. Mina bokhyllor är fyllda till bredden, och jag känner inte direkt för att ställa mig och räkna! ;)


När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor det är kvar eller tänker du, "nu har jag en fjärdedel kvar", "en tredjedel", "hurra, bara hälften kvar"…

Det är sällan jag tänker "hurra, bara hälften kvar". Om en bok är dålig lämnar jag den innan hälften är kvar. Jag räknar inte heller ner, men efter halva boken känner jag det som jag är på slutspurten, vilket oftast känns lite trist.


Hur väljer du böcker du vill läsa?

Olika. Ibland chansar jag bara; ett snyggt omslag kan avgöra :) Min mamma och jag har ofta samma smak vad gäller böcker och författare, så hennes rekommendationer lyssnar jag på. Eller så köper jag helt enkelt en ny bok av en författare som jag redan gillar.


När blir en bok för lång?

När den är dålig.


Läser du lika gärna på engelska som på svenska?

Det beror på. Många romaner tjänar på att läsas på originalspråket, så de läser jag gärna på engelska. Facklitteratur däremot läser jag hellre på svenska då det annars tar en del tid att slå upp ords betydelser...


Vilken bok blev du senast berörd av?

Oj! Jag blir ofta berörd av böcker. Jag vet faktiskt inte vilken som var den senaste.


Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?

Helt klart!


Vilken bok lämnade du senast?

Paulo Coelhos "Häxan från Portobello".


Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du ofta?

Just nu måste jag väl säga hundböcker. Men deckare börjar också ta över lite. Har inte fastnat för den genren förrän för ett par år sedan, och sedan dess har det blivit en hel del. Men annars är det nog mest eftertänksamma och symboliska/psykologiska romaner och böcker som handlar om skrivandets konst!


Rekommendera fem författare!

1. Eva Bodfäldt

2. Patricia McConnell

3. Kajsa Ingemarsson

4. Fjodor Dostojevskij

5. Marianne Fredriksson


Rekommendera fem böcker!

1. "Alkemisten" av Paulo Coelho

2. "Silke" av Alessandro Baricco

3. "Maria Magdalena" av Marianne Fredriksson

4. "Flyga drake" av Khaled Hosseini

5. "Illusioner" av Richard Bach

6. "Att skriva" av Stephen King

Av Lina - 28 oktober 2008 11:02

Jag har funderat lite sedan tävlingen i lördags, och kan konstatera vissa saker:


Jag hade rätt i att Pejla inte var mogen för start - trots att hon kan de flesta momenten på träning så behöver hon mycket mer uthållighets- och tävlingsträning för att det ska funka.


Pejla kan inte momenten så bra som jag trodde att hon kunde dem. Beviset är apporteringen som hon klarade galant - hade hon varit nog tränad i övriga moment hade störningarna inte blivit lika jobbiga. Mer momentträning också med andra ord!


Självklarheter, visst. Men för mig var kanske det här en erfarenhet som var tvungen att göras. Jag ägnade många timmar åt att ångra vår start, men har så smått börjat vända det hela till att jag lärt mig en hel del om hundträning! :) Ofta behöver man uppleva saker, inte bara läsa om dem, för att riktigt inse hur det är om ni förstår hur jag menar, och det har jag ju gjort nu!


Som förstagångshundägare och klickerfanatiker har jag även insett en annan sak - att jag som klickertränare hittills fokuserat alldeles för mycket på detaljer och inlärning och hög belöningsfrekvens. Allt detta är jättebra, men om man har som mål att tävla med sin hund så måste ju även dessa förhållanden tränas.


Jag har Maria Hagströms kurshelg i huvudet rätt ofta nu för tiden, och i det här sammanhanget tänker jag på det hon sa om att hålla en balans mellan detaljträning/hög belöningsfrekvens, och uthållighets-/tävlingsträning. Jag tror att det här är väldigt viktigt utifrån de mål jag har med tävlandet.


Det här ska bli spännande!  Det är lite som att börja på något nytt. Ska jag våga sätta upp det mål som Maria har för sina hundar? Att de ska kunna gå ett och ett halvt tävlingsprogram innan de är klara för tävlingsstart? Det är mycket jobb som ligger bakom, men faktiskt så lockar det väldigt mycket :)


Det var för övrigt länge sedan jag skrev någonting om Nemi! Under kurserna och tävlingstankar har det varit mycket fokuserat kring Pejla, men Nemi är fortfarande kvar hos oss och charmar oss på nya sätt ideligen.


Jag hade någon slags tanke om att starta på en lydnadstävling även med henne under tiden som hon bor här, men de tankarna har jag lagt lite åt sidan. Att träna Pejla och att träna Nemi är två helt skilda saker, och med Nemi håller jag fortfarande på att komma underfund med hur vi fungerar ihop. Vi har visserligen kommit en bit, men någon tävlingsstart känns inte realistisk :)


Nemi har iallafall installerat sig i familjen ordentligt nu. Hon och Pejla har inte gruffat en enda gång sedan den gången de rök ihop på skogspromenaden med familjen som jag skrev om. Det känns väldigt länge sedan. Nu är allt lugnt hela tiden - de älskar inte varandra, de leker inte särskilt mycket med varandra, men de accepterar varandra till 100% och står ut med att av misstag springa in i samma bur en stund.


Det är verkligen nyttigt för mig att testa på det här med två hundar också! Jag har ju länge varit sugen på en hund nr 2, men sambon säger blankt nej till det :) Och i ärlighetens namn så tror jag inte att det skulle fungera i längden - inte så länge jag jobbar mer än heltid. Jag har konstant dåligt samvete för antingen den ena eller den andra hunden för att jag inte hinner med som jag skulle vilja. Men den dagen jag har möjlighet att jobba mindre hoppas jag att sambon ska gå att övertala, för det är väldigt roligt och trevligt med två. Och kelpie ligger väldigt bra till :)


Häromdagen sa för övrigt sambon något som tände en liten dröm i mitt hjärta. Han berättade att han ibland går och funderar på att skaffa häst. Han jobbade under många år med islandshästar, och saknar det livet ibland. Jag ser framför mig att vi har en liten gård med ett par hästar,höns, några får och en eller ett par vallhundar. Några katter till vore inte heller fel. Vilket annorlunda liv det skulle bli!

Av Lina - 26 oktober 2008 14:08

Trots resultatet på tävlingen igår hade jag ändå anledning att fira lite - böckerna har äntligen anlänt från tryckeriet, och lördagskvällen ägnades åt att skåla i champange och sedan fem timmars bokpackande :) Till veckan får boken hundratals nya ägare och det hela känns otroligt spännande!

Skapa flashcards